Herren Kristus är helig

"Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda? Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 

Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 

Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal. Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar."

Petrus uppmanar oss att hålla Jesus Kristus helig i sitt första brevs tredje kapitel. Vi får vara beredda att förklara det hopp vi äger.

I helgen diskuterade jag med en man som i Israel hade fått bekänna sin tro. Det var inte så lätt. Jag förstod att han inte hade så många egna djupa och märkvärdiga upplevelser att komma med.

Men han hade varit Kristen sen barndomen. Han hade fått leva med Jesus. Vi diskuterade rätt länge. 

Finns det en större nåd än att hela livet ha fått vandra med Jesus? Jag tror inte det.  Petrus skriver idag också om dopets nåd och det nya livet.

"Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.

I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. 

Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom."

"Ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse."

Begrunda orden än en gång. Kristus led en gång i oss orättfärdigas ställe. Sedan Jesu Kristi uppståndelse..

Må vårt samvete få frid och ro av dessa ord och kraft att bekänna den uppståndne Jesus Kristus som vår Frälsare.

Så får vi vandra på den heliga vägen..

(Via Dolorosa, smärtornas väg)

Allenast i Jesus din frid

Profeten Jesaja skriver i kapitel 40:

"Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder."

Lagisk kristendom och liberalkristendom saknar kännedom om Guds nåd i Jesus Kristus. Den nåden kan inte förtjänas. Inte är den heller billig. Det finns ingen nåd utanför Jesus Kristus.

Fastän vi vill vara bibeltrogna kämpar vi ända stundom med både lagiskhet och laglöshet. Vi vill förtjäna vår frälsning genom våra gärningar, bekännelse och ånger. Vi vill blidka Gud med det vi kan presentera.

Samtidigt lockas vi ibland att sätta Guds ord till sidan. Vi tänker på världens sätt "Inte kan Gud mena det." Eller, "inte är Gud så noga". Och även, "Har då Gud verkligen sagt?"

En lagisk kristen kan och förmår inte sätta allt sitt hopp till Herren Jesus. En såkallad liberalkristen söker en annan frälsning än den som erbjuds i Jesus Kristus.

Ändå står Jesus från Nasaret hela tiden där och kallar. Hans armar är utsträckta mot den värld som förkastar honom. 

Den som får se och möta honom och omslutas av hans kallande och fostrande nåd har det gott. "Herre till vem skulle vi gå. Du har det eviga livets ord."

Lina Sandell skriver i en Sions sång (99):

1. Jag irrade länge än hit och än dit och sökte en väg till Guds himmel, och sökte väl stundom med allvar och flit bland människomeningars vimmel. Jag sökte dock inte i Ordet, och se, hur kunde jag då finna bot för mitt ve, hur kunde jag då finna vägen?

2. Min redliga bättring, min tro och mitt hopp, min ånger, min bön och min lydnad, se där, vilka trappsteg jag timrade opp, se där, var jag sökte min prydnad! Men aldrig den lydnaden provet dock höll, och sten efter sten från den byggnaden föll. Den blev ingen brygga till himlen.

3. Och under allt detta stod Jesus så huld och ropade till mig så trägen: Se jag har betalt din omätliga skuld, jag ensam, jag ensam är vägen! Jag, jag har förvärvat och återlöst dig. Säg, vill du ej låta dig nöja med mig, den nya, den levande vägen?

4. Den vägen mig syntes i början för lätt, som många den ännu vill kalla. Men när man försökt alla övriga sätt och kommit till korta på alla, då skall man sig slutligen finna därvid, att äga allenast i Jesus sin frid och blott genom honom bli salig!

Den ljuvliga nåden

Igår skrev vi om synden som är grym och lockar, binder och slutligen dödar. Syndens lön är döden. Hurudan är då nåden, Guds nåd i Jesus Kristus?

Jesu nåd är ljuvlig. Den grundar sig på att allt redan är fullbordat av vår Frälsare. Nåden lockar, kallar och drar. "Träd in att se och smaka hur ljuvlig Herren är."

I psalmen sjunger vi: "Men hur har synden så gruvligt dig skrämt, att du för hans ansikte gömmer dig jämt."

Psalm 353 i den finska psalmboken förklarar och öppnar för nåden. Låt oss sjunga den. Även melodin är ljuvlig: 

1.

Min själ, nu är tid att till korset gå fram

och tacka av hjärtat Guds heliga lamm,

som vägen till Fadern för dig har berett

och själv sig i döden för syndaren gett.

2.

Hur suckar du plågad, en trälarnas träl,

och ser blott på skulden som tynger din själ?

Din blick kan ju ändå få vila i tro

på Lammet, vars blod skänker frälsning och ro.

3.

Ja, tro blott på Jesus, Guds blödande lamm.

Han frälsar från synder, befriar från skam.

Som tiggare fram till hans boning du går,

men där som ett barn vid hans sida du står.

4.

Ej finns hos dig själv någon möjlighet kvar

att göra dig fri från de kval som du har.

Men skynda med bördan till Frälsaren kär,

hans sår kan dig trösta, han hjälparen är.

5.

Säg varför har synden så gruvligt dig skrämt,

att du för hans ansikte gömmer dig jämt?

Han gav ju sitt blod för sin hjord, för sin brud,

och nu vill han föra dig hem till din Gud.

6.

O väldiga nåd! Vilken salighet får

ej den som i tro med sin Frälsare går!

Hans synd är försonad, hans nöd är förbi,

hos Jesus han känner sig lycklig och fri.

7.

Här nere vi dignar i sorger och strid,

däruppe blir oron förvandlad i frid.

Där ser jag Guds lamm, som har dött för mig här,

och tackar och lovar min Frälsare kär.

(Solen går upp över Gennesarets sjö, fredagen den 7.10. 2022)

Kung Davids fall

Jakobs beskrivning om hur begären leder till synd och hur synden leder till död när den blir havande för tankarna till konung Davids fall, som Guds ord beskriver till varning. Ingen kan leka med synden.

I Samuelsboken läser vi hur illa det gick för David. Den ena synden ledde till den andra och fallet var stort. Vi minns hur David till sist lät döda Uria i striden. David blev helt förblindad av synden, men han väcktes av Guds ord genom profeten Natan.

"Men David stannade kvar i Jerusalem.

Då hände det en kväll, när David hade stigit upp från sin bädd och gick omkring på taket till det kungliga palatset, att han från taket fick se en kvinna som badade. 

Kvinnan var mycket vacker. David sände bud och hörde sig för om kvinnan. ”Det är Bat-Seba,dotter till Eliam och hustru till hetiten Uria”, sade man. 

David sände då några män för att hämta henne. Hon kom till honom, och han låg med henne när hon hade renat sig från sin orenhet. Sedan återvände hon hem.

Men kvinnan hade blivit havande, och hon skickade bud till David och lät säga: ”Jag är havande”.

Vi vet vad som hände senare. Och Guds ord är ett talande och levande ord. Vi minns hur David av Guds stora nåd fick bekänna sin synd och genom profetens ord fick del av Guds förlåtelse. Därför kunde David till sist säga:

"Dessa är Davids sista ord. Så säger David, Ishais son, så säger mannen som upphöjdes högt, Jakobs Guds smorde,

Israels ljuvlige sångare:

Herrens Ande har talat genom mig, hans ord är på min tunga."

Praktisk kristendom, kampen mot begären

"Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade."

Aposteln Petrus lyfter fram hur ett Guds barn skall dö bort från synderna. En kristen skall inte leva i synd. Guds ord avslöjar vad som är synd.

Kraften till kamp mot synden ger Jesus. Han bar synderna på korsets trä. Där är de fastspikade. Kanske man kan säga så att vi inte skall lyfta ner dem och börja leva i dem, i olydnad mot Guds ord.

Genom Jesu sår är vi helade och vi har fått smaka att Herren är god. "Lägg därför bort all slags ondska, falskhet, hyckleri, avund och förtal. Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken så att ni genom den växer upp till frälsning, när ni nu har smakat att Herren är god."

Det är intressant att åter läsa ett av apostlarnas brev. I breven möter vi den praktiska kristendomen. Vi får undervisning i hur kampen mot synden hör till det kristna livet.

I mina tankar kommer ett uttryck: "Vi skall inte leva i syndernas tillåtelse utan i syndernas förlåtelse."

Petrus skriver också om de köttsliga synderna. "Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen. Uppför er väl bland hedningarna, så att de som anklagar er för att vara onda ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han besöker dem."

De köttsliga begäran för krig mot själen. Även i den kristnes inre pågår en strid. Begären strider mot den återlösta själens vilja att leva i enlighet med Guds ord. Jakob beskriver sedan begärens krigföring:

"Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder."

Först kommer begäret. När begäret får växa leder det till synd. Och om vi lämnar att leva i synden dör vi. 

I en psalm får vi tröst och mod i kampen mot synden. Psalmförfattaren lyfter fram fram hur Kristi offerdöd gör oss fria från straffet:

"Kristus, uppenbara för oss

undret med din offerdöd,

ur syndafallet gör oss

fria i din kärleks glöd.

Låt oss ständigt, vill vi be,

fast i tron mot korset se.

Mörkrets dysterhet försvinner,

natten flyr för dagens bloss,

och när Kristus segern vinner

öppnas himmelen för oss.

Med sitt blod, så är vår tro,

på sitt kors han ger oss ro.

Här bland frestelser och plågor

skall min tro ej tryckas ner.

Inga tvivelsjuka frågor

ställer sig mitt hjärta mer.

Med försoning hel och full

är jag trygg för Kristi skull.

Du ger tron som jag behöver,

viljans kraft att hålla ut,

och du råder också över

frälsningen vid vägens slut.

Trött av mödor får jag då

friden i din himmel nå."

Ett levande hopp

"Ni är förutbestämda av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått."

Så skriver aposteln Petrus som fick möta den uppståndne där på Tiberias sjös strand. Mötet med den uppståndne Jesus förvandlade Petrus. Det märker vi i hans brev. Han som svurit att han inte känner Jesus blev utsänd som herde bland fåren. 

Den Helige Ande helgar till lydnad mot Guds ord, till lydnad till evangelium. Jesu blod renar. Det finns kraft i Jesu blod.

Därför får vi hälsa med nåd och frid från den uppståndne..

(Statyn av Jesu möte med Petrus vid stranden av Tiberias sjö.)

Människosonen som är i himlen

"Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Det är inte bara Jyrki som inte vill att vi skall tala så mycket om Jesus. Igår fick jag ett samtal av en kvinna. Jag tror inte att jag någon gång talat med en kvinna som svurit så mycket och så kraftigt. Hon använde varje gång djävulens fulaste namn som börjar med "S".

Det blev som kraftiga bombnedslag med jämna mellanrum. Hon var inte arg på mig, men jag tänker att hon på något vis hade ett behov att visa sin styrka och sitt mod.

Jag förstår inte hur en människa kan tro att den onde ger kraft. Men vi vet ju att djävulen slaktar, ljuger, stjäl och slutligen dödar. 

Nu som då möter jag människor som har ett sjukligt behov av att svära. Jag vet inte om de alltid svär lika kraftigt. 

Men jag tror inte att en människa som av hjärtat lärt känna Jesus kan använda svordomar.

Hur möter då Jesus en människa som ständigt vill gömma sig bakom den ondes namn? Jesus har ju besegrat honom. Hans huvud är sönderkrossat.

Jag tänker på kvinnan som inte var någon obildad person, utan statstjänsteman. Varför söker hon styrka i den ondes namn. Nog kunde jag ha sagt att vi kanske lämnar bort svordomarna. Jag vet inte hur hon skulle ha reagerat.

På hennes mors gravsten finns det ett kors. Jag känner hennes far och vet att hon vuxit upp i en by där väckelsen är kraftig. Jag påpekade inte för henne att hon kunde lämna bort svordomarna. Men jag bad stilla.

Hon ringde sedan en andra gång och då kom inga svordomar. Vi får be om kraft att kunna bemöta människor med värme. Jesus kan och vill ge oss kraft därtill.

Han kom till världen för att befria människorna från dödsdomen, det straff som på grund av syndafallet vilar över oss alla. Människosonen, sann Gud och sann människa är den enda som kan befria från domen.

Han tog all synd på sig, all otro, alla svordomar, all okärlek och bar dem till korsets stam. Johannes vittnar om hur den som inte tror är dömd. Det är inte lätt att leva med otrons dom över sig.

Jag får fortsätta att be för kvinnan som svär så mycket och för de människor som hon svor över. Den onde har förblindat deras hjärtan och sinnen så att de endast strider sinsemellan. Endast Jesus kan ge dem frid.

När den uppståndne Människosonen uppenbarar sig kommer han med frid. "Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet."

Gud är god. I Jesus Kristus möter vi hans nåd, barmhärtighet, godhet och kärlek. I Jesu namn förkunnas frälsning. I Jesu namn blir människan fri från vanmakt, från synd och skam. I Jesu namn blir hon också fri från den ondes makt.

Tänk att vi som syndiga och svaga människor får vittna om Jesus. Han som gjorde allt vad vi borde, men inte förmår då synden bor i oss. Men Jesus är starkare än synden. Han har burit den och utplånat dess makt och kraft att fördöma hans vänner.

"Vilken vän vi har i Jesus".