Säg varför nu sörja

Gårdagen är förbi. Morgondagen har vi ej sett och i dag hjälper Herren. Ibland får oron ett fäste i våra hjärtan. När oron får växa kan den rentav lamslå.

Den variant av corona som nu tar över beskrivs, som den mest smittsamma sjukdom som världen skådat. Vi har kunnat läsa om hur USA står på knä inför den våldsamma smittspridningen.

På många arbetsplatser funderar man över hur man skall kunna verka så att viktiga funktioner inte slås ut. Hur skall familjerna klara av de utmaningar som kommer? Att förbereda sig är sunt. På samma sätt är det sunt att minimera riskerna. Men oron kan också lamslå och bli mera förödande än det som människan oroar sig för.

I en psaltarpsalm (91) läser vi hur den som vilar under den högstes beskydd är trygg: "Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: "Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på." Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen."

Av texten förstår vi att det handlar om ett andligt skydd. Men visst får vi också be om ett fysiskt beskydd. Vi får lägga vårt liv, vår hälsa och framtid i den högstes händer.

Djävulen missbrukade denna psaltarpsalms budskap då han frestar Jesus i öknen och vill få honom att kasta sig ner från templets mur:

"Då tog djävulen med honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens krön och sade: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han ska befalla sina änglar, och de ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."

Vad står det då i psaltarpsalmen? Vad lämnade den onde bort? Psalmisten skriver. "Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten."

Han lämnade bort "på alla dina vägar" och gav bibelordet en annan betydelse. Jesu väg var korsets väg. I Guds plan ingick inte att Jesus skulle visa sin gudomlighet genom att hoppa ner från templets murar.

Vi får be om visa hjärtan. Vi får be om att i allt som sker få den nåden att kunna förtrösta på Herren. Vi får tacka Gud att han hitintills har hjälpt. Ja likt Samuel får vi säga: "Ända till nu har Herren hjälpt oss."

Gud kan ha en annan lösning på det som kan synas som oövervinnerliga problem än vi har. Det fick jag själv av Guds godhet och barmhärtighet uppleva på ett konkret sätt igår. Han för i genom och han bereder utvägar. Ännu lever Israels Gud. Stor är hans trofasthet..

Jesus ger tro

Aposteln Petrus skriver i sitt första brevs tredje kapitel att dopet är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse. Ja han skriver att dopet frälser.

Petrus jämför dopets verkan med syndaflodens vattens verkan. Arken flöt på vattnet och de som var inne i arken räddades undan den vredesdom som drabbade den gamla världen.

När Noas familj stiger ut ur arken på en jord, som är rentvättad från synden märker vi att de ännu bär synden med sig. De faller i synd, eftersom de ännu bär på syndens smitta.

Petrus förklarar det så här när han hänvisar till arken: "I den blev några få, åtta själar, frälsta genom vattnet. Efter denna förebild frälser nu dopet också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida sedan änglar, furstar och makter blivit underställda honom."

"Ett rent samvetes bekännelse till Gud." Vem kan rena ett sårat och oroligt samvete, som ser sina synder och tillkortakommanden? Det kan Jesus. Han Jesus väcker tro. Han ger tro. Han ger den tro som himlavägsvandraren behöver för den fortsatta vandringen.

Jesus verkar genom sitt ord och sin Ande. Den här morgonen har jag läst sånger och begrundat och glatt mig över det evangelium som dessa hemlandssånger innehåller.

I Sions sånger nummer 32 fröjdas författaren över Jesu blod som krossade mörkrets makt. Jesus bar synden och lade dem ner i en evig grav. Så vann Jesus frälsning åt envar. Och författaren fortsätter att sjunga:

Då vill jag inte mera arbeta för att bli salig för Jesus är nöjd med Jesu verk. "Hur min skuld jag än begriper, lika stor den står dock kvar, men på korset ser jag åter, Jesus fullt den sonat har"

Det är stort att begrunda nådens medel, dopet, nattvarden, ordet. Ja varför inte också bikten som Luther också lyfter fram som ett nådens medel. Men bakom dem alla finner vi Jesus. Och i dem finner vi Jesus.

Så sammanfattas slutligen allt i Jesus. Ja Jesus, endast Jesus fästs på himlavägsvandrarens näthinna. Sångförfattaren sammanfattar det med orden: "Han Jesus min Jesus, han Jesus min Jesus än vårdar sin älskade hjord."

Låt mig börja med dig

Under veckan fäste jag mig vid orden i en sång som kom i radion. Sången var Lina Sandells sång "Låt mig börja med dig, o min Frälsare kär". Sången har nummer 17 i Sions sånger.

Lina ber om att få börja varje dag med Jesus. Hon ber av Gud, att han varje dag skulle förnya längtan att vara och förbli Jesu egen.

I den tredje versen skriver hon: "Låt ditt levande ord varje dag bli det ljus i vars sken, jag alltjämt vandrar fram på din stig!  Men var dag på nytt gör mig vit, gör mig ren i det blod som har runnit för mig från korset en gång, Herre Jesus."

Jesu blod rengör från synden. För Jesu skull har vi rätten att tro, att ta till oss den försoning för synden som han själv utförde. Paulus skriver i Romarbrevets femte kapitel: "Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 

Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 

För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?"

Guds ord uppmanar oss att ta emot Jesu Kristi nåd. Guds nåd i Jesus Kristus är en överflödande nåd. Att följa Jesus är att leva av Guds nåd. 

Sions sånger är hjärtats sånger. Där finner vi den frälsta människans vandring under Jesu ledning. Jesus kommer in i hjärtat och håller måltid. Han dukar ett bord, ett glädjens och festens bord mitt i vardagen.

När Jesus knackar på hjärtats dörr och kommer in kan den frälsta själen stämma upp sin fröjdesång: "Jag i Jesu namn och blod synderna förlåtna tror."

Glädjebudbärare

"Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!"

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem."

I sitt 52. kapitel skriver profeten Jesaja om glädjebudet om Sions återlösning. Bibelns budskap är gott. Jesus gör allting nytt. Han skapar frid i ett hjärta där ofrid råder. Han helar där söndring skett.

I kapitel 40 beskriver Jesaja hur Gud tröstar sitt folk: "Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud. Tala till Jerusalems hjärta och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess skuld är försonad, och att det fått dubbelt igen av Herrens hand för alla sina synder."

Jesu dop - Livet helt åt Gud

I bibelläsningen från Matteus 3 möter vi Jesu dop och evangelisten skriver: "När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnades himlen, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje."

Johannes döparen hade kallat till omvändelsens dop, men Jesus kommer till honom för att döpas. Dopet får nu en ny dimension då Jesus som senare också ger sin dopbefallning kommer till Johannes för att döpas, för att all rättfärdighet skall uppfyllas.

Det kristna dopet som Jesus senare instiftar är ett nådens medel där Gud verkar. När Jesus senare på Oljeberget ger sin dop- och missionsbefallning till apostlarna säger han:

"Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden.  Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut."

Vid dopet är hela gudomen med och Jesus ger det heliga dopet till sin församling. Jesu vilja är att alla folk skall bli hans lärjungar. Vi märker att dopet har följder. I en psalm sjunger vi: "Verka tills natten kommer. Kallelsens verk är stort. Livet skall tas till vara, dagen går så fort. Tidigt i livets morgon sände dig Herrens bud. Dopets förbund förpliktar: Livet helt åt Gud!"

Vi är kallade till ett liv under Guds ledning. Psalmförfattaren beskriver den stora kallelsen: Livet helt åt Gud!

Paradisets flod

I Moseboken läser vi: "Från Eden gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar."

Mose namnger också de fyra huvudgrenarna. Den första hette Gihon. I första kungaboken läser vi om en källa med samma namn. Gihon betyder ”svallande”. I Kidrons dal fanns det alltså en periodisk källa nära foten av tempelberget som hette Gihon.

På tempelberget eller Moria berg byggde Salomo sitt tempel invid källan Gihon. Där hade Herren uppenbarat sig för hans far David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats.

Första Krönikeboken vittnar om hur David där får se Herrens ängel: "David lyfte blicken och fick se Herrens ängel stå mellan jorden och himlen med draget svärd i sin hand, utsträckt över Jerusalem."

Vi kan senare läsa om hur Hiskia täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt till Siloamdammen genom en 0,5 km lång tunnel.

Evangelisten Johannes skriver i sitt nionde kapitel om hur Herren Jesus befaller den blindfödde att gå och tvätta sig i dammen Siloam, alltså Gihons vatten: "Då gick han dit och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se."

Vi kan inte geografiskt placera var paradiset fanns. Det är inte heller nödvändigt. Men bibeln vittnar om att Jesus öppnar vägen till Paradiset. Endast han kan öppna våra ögon,  så att vi ser vad människan förlorade genom synden. Jesus är det levande vattnet som Gud låter flöda på denna syndens jord.

Jesus visar också den flod som strömmar från Guds och Lammets tron för de sina. Med trons ögon kan vi se den. Där står också livets träd och ingen förbannelse skall mera finnas.

Herre öppna våra ögon så att vi kan se dig, så att vi finner den levande vägen till Evighetens paradis..

(Bilden från Tolvmangrundet i Larsmo)

I Jesu namn!

I Jesu namn är det gott att börja ett nytt år. I Jesu namn är det gott att börja årets bibelläsning. Guds ord börjar med "I begynnelsen". Jesus säger om sig själv "Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden."

Vad gjorde då Gud i begynnelsen? Han skapade himlarna och jorden.  Bibeln skiljer mellan flera nivåer i himlarna, fysiska och andliga. Förutom den himmel vi ser finns Guds värld bortom de fysiska himlarna med luft och stjärnor. Aposteln Paulus kallar Guds värld för den tredje himlen.

I en Sions sång sjunger vi om att vi är Guds barn: "Ett saligt barn till Gud jag nu är och Jesus Kristus är min broder kär. Där bortom stjärnor en port av pärlor öppnas för mig."

Jesus är den som öppnar himlen och i honom står himlen, Guds eviga värld öppen även nu under årets första timmar. Vi brukar tala om att vi lever under en öppen himmel. 

När vi nu börjar det nya året under ganska exceptionella förhållanden är det gott att bli påmind om den himmelska dimensionen vi äger genom Jesus vår frälsare.

Jesus för oss in i himlen, Guds eviga värld. Så länge vi lever här på jorden är vi inte fysiskt där. Men genom tron har vi kontakt med himlen, den plats där Guds tron står.

En gång skall Gud skapa nya himlar och en ny jord. Om den skriver profeten Jesaja i sitt sista kapitel: "För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren."

Nu kan vi fråga oss varför Gud skapade himlarna och jorden. En ledtråd får vi då vi läser att han skapade dem i förstlingen, i Kristus. Han skapade jorden och människor till sin avbild för att han älskar oss. 

Ja Jesus är begynnelsen, men han är också änden. Vad kan det betyda? I Jesus bryts syndens makt. I Jesus tas synden som skiljer oss från Gud bort.

Den nya människan skapad i Kristus lever alltså redan i himlen. När Gud på den yttersta dagen skapar nya himlar och en ny jord får den nya människan sin fysiska kropp. Då får alla frågor sitt svar, eller så finns det inga frågor.

På det nya årets första dag får vi leva i en längtan att få vara med Jesus. Vi får vara vissa om att den stunden kommer och vi får bida den med salig förtröstan.

Ja nog är det gott att få sätt sitt liv i Jesu goda händer. Vi har det så gott redan nu och det blir bättre och bättre..