Nummer sju. Trons sköld

Jag brukar ofta lyssna till "Raamattu kannesta kanteen" då jag kör bil. I många olika avsnitt har jag fått höra Jukkas lugna röst som en himmelsk susning, ett budskap från Jesus.

"Du får i Jesu namn och blod tro din synd förlåten!" Den hörbara stämman befäster vad det innebär att följa Jesus. När orden via öronen når hjärtat stärks och förnyas friden.

Aposteln Paulus undervisar. "Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar."

Jesu fullkomliga verk är som en sköld som släcker den ondes brinnande pilar. Aposteln önskade att vi skulle få bli starka i Herren. Ofta måste den egna styrkan och kraften avta för att vi skall kunna längta efter kraft från Höjden, från Herren.

I egen kraft kan vi inte stå emot djävulens listiga angrepp.  Men makterna i mörkret och världshärskarna och ondskans andemakter i himlarymderna är besegrade av Herren Jesus.

Jesu namn, Jesu blods beskydd bär oss på färden. Jesus ger tron som jag behöver och himlaarvet blir över.

Du får tro för Jesu skull!

6. Fridens evangelium

Den tredje delen i vapenrustningen gläder mig: "Fridens evangelium." Ett glatt budskap som ger frid. Aposteln uppmanar oss att bära som skor på våra fötter den beredskap som fridens evangelium ger.

Herren sänder dig inte barfotad ut i kampen och striden. Han rustar dig med fridens evangelium när du går ut i nöden och smärtan.

Den frid som fridens evangelium ger kommer från himlen, från Gud. Den friden kan lyfta bort bördan som blivit för tung.

Vi kan nästan känna hur benen börjar sprattla vid orden. Budskapet skall föras ut.

Beredskapen är viktig. Fridens evangelium ger den beredskap som behövs och som en Jesu efterföljare får ha varje dag.

Nu har vi sanningen om Jesus och att vi behöver honom. Han har klätt oss med rättfärdighetens pansar. Vi får nya skor för att kunna bära ut fridens evangelium som omvandlade oss.

Nu anar vi konturerna av den himmelska staden dit änglarna bara de tidigare vittnena. Glansen i fjärran ger nytt mod.

Och vi får ännu knäppa händerna och be till Gud i Jesu namn. Vad fattades mig som inte såg dessa himmelska gåvor, den klädnad som Gud gav av nåd.

Längtan, väntan och ankomst

Under adventstiden har jag tänkt på Kristi vittnen, gamla testamentets heliga som vittnade om Frälsaren som skulle komma och apostlarna som vittnade om Jesus som kom och ännu komma skall.

Budskapet är det samma och då Anden ger ordet levande talar det mäktigt. Kristi vittnen vittnar om Jesus och inte om sig själva. Men visst kan vi bakom orden läsa in den egna kampen att som syndiga vittna om en helig Gud.

Jesaja fick se kungen Herren Sebaot. Han anger också tiden då han fick se Gud. Han beskriver hur en av Seraferna, de heliga brinnande änglarna kommer med glödande kol i handen, kol som han med en tång tagit från altaret.

Han beskriver hur ängeln vidrör hans mun och hans orena läppar. Han beskriver orden han hör. 

"När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad."

Jesaja fick se Guds härlighet. Han fick se det altare där Guds offerlamm slaktades för även dina och mina synder. Tänk att det också var i den himmelska världen, inte endast på kullen utanför Jerusalem, den heliga staden.

Jesaja görs redo för en lång tjänst som skulle sluta med att hans jordiska kropp sågas sönder. 

Och Jesaja får höra Guds röst, han får frågan från den helige "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" 

Och Jesaja ger det löfte som endast Manasses såg kunde befria honom ifrån. Jesu vittnen går samma väg som sin frälsare, men de följer endast den banade vägen, de går endast i fotspåren efter honom som gick in i det allra heligaste och med sitt blod öppnade en ny och levande väg.

Jesaja frågade hur länge han skulle tjäna och han fick höra svaret: "Tills städerna blir öde och ingen bor i dem, husen blir utan folk och landet ligger öde och övergivet.

Varför är dagarna onda?

"Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda" skriver Paulus till efesierna. 

Gud är god, men dagarna är onda. 

Visst kan människan säga att allt är väl om än ondskan härjar. Profeten Amos skriver när han straffar folket för dess brist på gudsfruktan. "Ni skjuter ifrån er den onda dagen men låter våldet härska hos er. Ni vilar på divaner av elfenben och latar er på era bäddar. Ni äter lamm ur hjorden och kalvar från gödstallet."

Igår såg jag en adventskalender med bibelord ur profeten Jesajas bok. Det var förunderliga tröstens ord. Men det var inga ord skrivna från divaner av elfenben.

Enligt den kristna traditionen mötte Jesaja den onda dagen när han blev ihjälsågad under konung Manasses tid. Hebreerbrevets författare skriver.

"Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. De blev stenade, söndersågade, dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor.

Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet."

Jag tror att författaren här syftar på Jesaja då han talar om de som blev söndersågade. I Konungaboken läser vi om den onda kungen Manasse. 

"Dessutom spillde Manasse så mycket oskyldigt blod att det uppfyllde Jerusalem från den ena änden till den andra, detta förutom den synd som han förledde Juda med så att de gjorde det som var ont i Herrens ögon."

Nog finns det fog för orden att dagarna är onda. Idag gråter vi över att naturen lider och över coronan som härjar. Men kanske vi också behöver gråta över att dagarna är onda för syndens och olydnadens skull. Kanske vi behöver gråta över att det egna hjärtat bildar osund och obiblisk pansarhud.

Men Jesaja tröstade Herrens folk. Guds son skulle slagen, förnedrad och böjd under korset gå till den dystra kulle där segerns sol ändå gick upp och strålade mäktigt.

Gud hade berättat något för profeten. Han hade fått se en godhet som inte var av den här världen. Därför kan han skriva;

"Trösta, trösta mitt folk!

säger er Gud.

Tala till Jerusalems hjärta

och förkunna för det

att dess vedermöda är slut,

att dess skuld är försonad,

och att det fått dubbelt igen

av Herrens hand

för alla sina synder."

Jesaja fick tala till Jerusalems hjärta, till det folk som begrät sin synd och skuld och längtade efter räddningen från ovan.

"Gräset vissnar,

blomman faller av,

men vår Guds ord består för evigt."

Sion, du glädjens budbärarinna,

stig upp på ett högt berg.

Jerusalem,

du glädjens budbärarinna,

höj din röst med kraft!

Höj den utan fruktan,

säg till Juda städer:

"Se er Gud!"

Ja, Herren Gud kommer med kraft,

hans arm visar sin makt.

Se, han har med sig sin lön,

hans segerbyte

går framför honom.

Han vallar sin hjord som en herde,

han samlar lammen i sina armar

och bär dem i sin famn.

Sakta för han moderfåren fram."

5. Rättfärdighetens pansar

Stå fasta och klädda i rättfärdighetens pansar skriver aposteln. Sanningens bälte håller redan upp klädseln. 

När Saul klädde David för striden mot Goliat satte han också på honom ett pansar. Men David klarade inte av den främmande rustningen och gick sedan ut i striden med staven, slungan och fem släta stenar i herdeväskan.

Men David hade en mäktig rustning. Han kom i Herren Sebaots namn. Vilken fiende kan då bestå?

Aposteln talar om rättfärdighetens pansar som skydd för hjärtat. Själv var han en ambassadör i bojor. För evangeliets skull var han fängslad men hans Ande var fri.

Hjärtat var skyddat med Jesu Kristi rättfärdighet och den håller medan människans hjärta är sårbart och ömt.

Guds ord vill bereda oss för den onda dagen. För att vi då skulle kunna stå upprätt när vi fullgjort allt.

Guds hårt prövade profet Jeremia kunde skriva i sin bön "Du är min tillflykt på den onda dagen." Inför Gud kan vi gråta ut när besvikelser tär. När hjärtat längtar efter ett vänligt ord som skulle läka hjärtats sår.

Det är gott att kunna möta fiendens angrepp i Herren Sebaots namn. Han som gav oss sin egen rättfärdighet. Den kan fiendens härar inte beröva.

Dagarna är onda skriver aposteln tidigare i brevet. Även de dagarna får vi möta i Herren Sebaots namn. "Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda. Var därför inte oförnuftiga utan förstå vad som är Herrens vilja."

 

Jesus säger oss sanningen

De jungfrur som måste gå för att köpa olja fick höra när de slutligen kom fram: "Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte."

Inför Gud är sanningen alltid en realitet. Där godkänns inga halvsanningar, vilka är den ondes bravur.

Det är inte så lätt att skriva om sanningen för den gör oss till syndare inför Gud. Men Gud vet att människan efter syndafallet är en lögnare. Därför skall vi låta sanningen avkläda oss och fly till nåden i Kristus Jesus.

När aposteln Paulus talar om Guds trofasthet skriver han: "Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare, som det står skrivet."

Som jag nyligen skrev så är det Gud som utvalt oss till frälsning och det har han gjort i och genom Jesus. 

I Bibeln finner vi 69 gånger uttrycket " Jag säger er sanningen". Alla evangelister återger det och det är alltid Jesus som säger oss sanningen.

Vad säger han som är sanningen själv?

"Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett.

Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket."

Den fjärde december

Sanningen

"Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna". När aposteln Paulus talar om Guds vapenrustning börjar han med sanningen.

Sanningen som ett bälte som håller upp klädnaden. Jesus uppmanade de sina att spänna bältet om livet och hålla lamporna brinnande.

Vi kan tänka att då vi spänner upp vår klädnad med sanningens bälte är vi väl rustade både för tjänst och uppbrott. 

Även då påskalammet skulle ätas strax innan uppbrottet från Egypten skulle bältet vara om livet.

Aposteln Petrus målar också en liknande bild då han skriver. "Spänn därför bältet om livet. Ordagrant översatt blir det: "bältet om ert förstånds höfter". 

Sanningen skall alltså vara ett Guds barns förstånd eller förståndet måste kalibreras efter Guds ords sanning. Varför?

För att vi skall kunna stå emot djävulens listiga angrepp. Så att vi kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när vi fullgjort allt.

"Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga." Med de orden avslutar aposteln talet om Guds vapenrustning.

När han som själv är Sanningen stiger ned på den jord där lögn och osanning råder blir Sanningen uppenbar även för lögnens trälar.

Men Sanningen gör Guds folk fria att tjäna Jesus, att i sanning bereda sig och tro att Guds ord är sanning.