Rosor och törnen

"Tack för rosorna vid vägen, tack för törnen ibland dem." Liksom livet som ett Guds barn är förunderligt är Bibeln en förunderlig bok. Det går inte riktigt alltid att skriva om Ananias och Safira, om Stefanus.

Ibland måste åtminstone jag betrakta Bibelns budskap på avstånd, men med vördnad och förundran. Guds vägar är inte alltid raka när vi ser på dem och betraktar med jordiska ögon.

Apostlagärningarna är en förunderlig bok där vi kan känna hur den Helige Ande styrt Lukas penna då han tecknat ner vad han hört och sett och upplevt.

Petrus kunde se hur Satan hade fyllt Ananias hjärta. Ananias hade ljugit för den Helige Ande. Han hade smusslat och när han ställs inför Honom som har ögon som eldslågor faller han död ner.

Varför finns en sådan text i Bibeln? Jag förundras men förstår att den måste vara med. Gud som skapat människan ser och vet mera än vad vi ser. Det finns en himmel. Det finns ett helvete.

Jesus är vägen till himmelen och han är så god, så ren och helig, så stor och så sann. Utanför den vägen är det mörkt och där får människan skörda vad hon sått, död och förgängelse.

Bön istället för ord

Igår kväll fick vi hälsningar från en gammal Herrens tjänare. Ålderdom och trötthet har tagit Honom till sidan men den tjänst Gud gett honom har han kvar - Han ber!

Även i sin krafts dagar kunde han sitta rätt tyst då viktiga saker diskuterades - han bad!

Hälsningen berörde mig. Kanske det ibland är nyttigare att be än att vara snabb med orden. Huset där apostlarna satt skakades efter bönen. Gud hör en rättfärdig mans bön.

Kanske det finns dagar då man får be mera och tala mindre. På apostlarnas tid var hela skaran av de som kommit till tro ett hjärta och en själ.

"Med stor kraft bar apostlarna fram vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla." Kraften var inte deras egen när de bar fram vittnesbördet. Kanske det är likadant med hjärtats bön då den Helige Ande tagit sig en boning där.

Ibland är det tid att tala, ibland att be
Har då en människas bön större betydelse om vi vet att någon ber. Gud hör nog bönen i vilket fall som helst. Men det är bra att veta att någon ber.

Då är det lättare att lyfta blicken från sin egen svaghet. Man behöver inte förlita sig på egen vishet och styrka. Blicken lyfts mot Himmelens tron.

Den här veckan får bli en bönens vecka. Det finns mycket att be för, ja varje dag. Låt oss be!

Bön i svåra tider

Slutdelen av kapitel 4 bär rubriken "bön i förföljelsetid". Den onde vill ofta bryta vår bönekontakt med Gud. Men speciellt i svåra tider behöver vi bönen. 

Apostlarna bad med Bibelns ord. Det gjorde också Jesus på korset då han använde ord från Psaltaren. Bön handlar alltså inte om att vi förmår formulera orden. Bön är hjärtats samtal med Gud och han ser vad som finns i våra hjärtan.

Apostlarna bad om att frimodigt kunna förkunna Guds ord. Och Gud gav ett mäktigt bönesvar. "När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet."

Förargelse

Apostlarna mötte motstånd då de i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. Prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna hade blivit upprörda. De hade inte fått ett stygn som ledde till omvändelse utan till vrede.

Budskapet om Jesus befriar eller förhärdade. Apostlarna får tillbringa natten i fängelset för att nästa dag föras fram inför Stora rådet i Jerusalem. Där ställs frågan: " Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"

Uppfylld av den Helige Ande svarar Petrus. "Rådsherrar och äldste för vårt folk!  Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn.

Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."

Petrus och Johannes frimodighet gjorde ett intryck på Rådet. Och då mannen som blivit botad stod där tillsammans med dem blev de svarslösa. De skickade ut apostlarna för att rådslå med varandra. De kunde inte förneka undret men Jesu namn förskräckte.

Petrus och Johannes förbjöds att tala eller undervisa i Jesu namn. Då Rådet fick höra att apostarna inte tänkte sluta hotade de dem, men lät dem gå.

Förföljelsetider väntade.

Livets furste

Den lame mannen höll sig till Petrus och Johannes. Och folket var utom sig av häpnad. Petrus förklarar vad det handlar om: " Varför är ni förvånade över det här? Varför stirrar ni på oss, som om vi av egen kraft eller fromhet hade gjort att han kan gå?

Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus. Ni utlämnade och förnekade honom inför Pilatus när han hade bestämt sig för att frige honom.

Ni förnekade den Helige och Rättfärdige och krävde att få en mördare fri! Livets furste dödade ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det är vi vittnen till.

Och genom tron på hans namn har det namnet gett styrka åt denne man som ni ser och känner. Tron som kommer genom det namnet har gett honom full hälsa, som ni alla ser."

Återigen vittnar apostlarna om Jesus livets furste. Petrus uppmanar till bättring: "Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade och tider av nytt liv kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus."

Jesus Messias, livets furste är bestämd för dig och mig. Där har vi nytt liv. Men apostlarna hamnar inför Stora rådet.

Vid den sköna porten

" Trots oväns hot, o skynda in,
snart porten sluten bliver.
Tag korset mot och kronan vinn,
som Kristi kärlek giver.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig,
för mig, för mig,
står öppen ock för mig"

Från Kidrons dal in till Jerusalem fanns en port som kallades sköna porten eller den gyllene porten.

Om Kidrons dal läser vi i GT att Josia under sin reformation brände alla föremål som var gjorda åt Baal, Asheran och åt himlens hela härskara. Han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält. Stoftet satte han på den allmänna begravningsplatsen i Kidrons dal.

Kidrons dal fanns öster om Jerusalem. Öster om Jerusalem fanns också Getsemane. Där vid den sköna porten satt en lam man som brukade tigga av de som gick in i templet.

Den lame begär också en gåva av Herrens apostlar Petrus och Johannes. "Men Petrus sade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!" Han grep honom i högra handen och reste honom upp, och genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud."

Den lame fick gå in genom den sköna porten och hoppade och prisade Gud.

Apostlarnas undervisning

De höll troget fast vid apostlarnas undervisning och vid gemenskapen, brödsbrytelsen och bönerna. Varje själ greps av bävan, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.

Vad vet vi hittills om apostlarnas undervisning? Det handlade om Jesus Kristus som korsfäst för dina synders skull och uppstånden för din rättfärdighets skull. Den klara Kristuscentrerade predikan ledde till ett stygn i åhörarnas hjärtan.

När Kristus predikas och den Helige Ande verkar grips otroendes själar av bävan. Någon kan tycka att det låter kärlekslöst. Att människor som man älskar inte skall behöva känna ett stygn i hjärtat, att deras själar inte skall behöva bäva.

Men de här mänskliga tankarna finns inte i Apostlagärningarna. Där saknas orden kärlek och älska. Men där finns något högre som vi ser i fortsättningen:

Alla de troende var tillsammans och hade allt gemensamt. De började sälja sina egendomar och ägodelar och delade ut till alla efter vars och ens behov. Varje dag var de troget och enigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. De prisade Gud och var omtyckta av hela folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.