En apostolisk luthersk kyrka

Hebreerbrevets författare skriver: "Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus. Och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och ära i hoppet.Vi är Kristi vänner ("Vi har del i Kristus") om vi stadigt håller fast vid vår första tillförsikt ("grund") ända till slutet."

Visst vill vi ha del i Kristus och vara Kristi vänner. Visst vill vi göra som Jesus säger i Lukas 6, dvs. gräva djupt och lägga grunden för vårt hus på klippan. Tidigare i det 6. kapitlet, eller strax före Lukas återger Jesu slättpredikan berättar han hur Jesus väljer sina apostlar.

Jesus gick upp på berget för att be. Han är hela natten i bön till Gud. När det blir dag kallar han till sig sina lärjungar. Där på berget väljer han ut 12 av dem som han kallar apostlar. Därefter går han ner tillsammans med dem och håller sin predikan på en slätt invid berget. Den predikan slutar han med liknelsen om floden som vräker ner och den förödelse som drabbar huset som var byggt på marken, medan huset grundat på klippan består.

Den som inte håller fast vid Jesu ord som förmedlas via bibelns blad består inte i tidens stormar. Även den kyrka som inte håller fast vid den rätta grunden ända till slutet faller. Den kan inte bestå när flodens vatten slår emot den. Som drivved driver den bort med strömmen och förgås likt uppenbarelsebokens skökokyrka.

Än en gång borde Herrens folk orka gräva djupt och åter nå fram till den fasta grunden som är Kristi rena lära. Luther och hans vänner som studerade skriften påvisade falsk lära i den katolska kyrkan. Som en följd därav tillät Gud att en ny och renad kyrka uppstod. Nu är den kyrkan åter allt mera befläckad av falsk lära och förvirringen är stor.

Den enda lösningen är då att gräva djupt och återgå till Kristus och hans ord. Det behövs verkligen apostolisk-lutherska församlingar. Församlingar som tar till vara det arv som Luther lämnade efter sig. De senaste åren har det tyvärr verkat så att det i kyrkan inte mera finns rum för Kristi lära, sådan som hans utvalda apostlar undervisade genom Andens ledning.

Ändå får vi hålla fast vid hoppet. Hans hus, en del av Kristi kyrka är vi när vi håller fast vid vår frimodighet och predikar Kristi ord, om än världen och de som byggt sin lära på sanden vill binda munnen på Kristi tjänare.

Det glada evangeliet om Jesus. Budskapet som leder till en frälsande tro och ett liv i gemenskap med honom är en pärla och en skatt. Må det ännu få ljuda fritt och klart.

Att gräva djupt

Då Lukas återger berättelsen om de två husbyggarna gräver den ena djupt och lägger grunden på klippan. Den andre däremot bygger sitt hus på marken utan grund.

Det fanns lager av annat material som samlats på och täckt klippan. Därför krävdes det arbete att nå fram till klippan. Vad ville Jesus beskriva? Han ville beskriva läget för en människa som hör Jesu ord och handlar efter dem. Den som så gör liknas vid en klok man som gräver djupt och finner klippan och lägger grunden därpå.

Jesus riktade sig till dem som kallade honom Herre Herre, men inte gjorde vad Jesus sade. Han förliknades vid en man som lägger sitt hus på marken. Ja han lägger ingen grund. Floden vräker sig mot hans hus och förödelsen blir stor. Det rasar genast och förödelsen blir stor för huset.

Var skall den stackars mannen bo om han överlevde floden och raset? Dog han blev han begravd under lera och bråte. Han hade fått se Jesus och sagt Herre, Herre. Jesu ord hade han dock inte följt.

Tron på Jesus har alltid följder. Den tro som Gud ger påverkar människans liv. Den som man tror på vill man ju också följa. Jesus uppmanar oss att ta till spaden. Ja kanske hellre en grävmaskin så att vi snabbare når ner till klippan.

Sedan får vi lägga grunden. Hur lade man grunden för hus på Jesu tid? Var byggde man sina hus?

Då livets bok öppnats

Det nya Jerusalem, bruden, Lammets hustru är platsen för de som har sina namn skrivna i Livets bok. När Johannes fick se staden kom den ner från himlen, från Gud. Då domen fallit och den slutliga åtskillnaden skett finns inga hinder mera. Guds folk får gå in i staden och bo och leva där.

Där finns inget tempel. Du behöver inte mera söka dig till den plats där Gud möter dig. Gud har fört dig in i den plats där Han själv bor. Herren Gud och Jesus bor där och är stadens tempel. Guds härlighet lyser upp staden och Jesus är stadens ljus.

Folket skall vandra i ljuset från Jesus. Klar rinner floden med livets vatten fram genom staden. Mitt på gatan står livets träd och nu är det fritt att äta därav.

Guds och Lammets tron står mitt i staden, men från den tronen fälls inga domar mera. Invånarna skall se Guds ansikte Herren Jesus och bära hans namn på sina pannor. Och de skall regera som kungar i Evigheternas evighet.

Ängeln som visar allt det sköna för Johannes inskärper att orden är trovärdiga och sanna.

Herren, profeternas andars Gud har sänt sin tjänare för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Och budskapet är: Och se jag kommer snart!

Salig är du då du håller fast vid profetians ord i denna bok. Tänk vad som väntar dig som har namnet skrivet i Livets bok..

Livets bok

När Johannes ser den slutliga domen inför den stora vita tronen ser han också honom, alltså Jesus som sitter på tronen. Nu blir de döda dömda. Inför tronen står döda, både stora och små.

Böcker öppnades. Inga misstag sker. Allt är noga nedtecknat och domar fälls. De döda döms efter sina gärningar, efter vad som som stod skrivet i böckerna.

Där finns också en annan bok "livets bok". Om den boken står det ju att den finns hos Lammet, alltså hos Jesus, han som sitter på tronen. Om vi använder jordiskt språk kan vi säga att det är dubbel bokföring. Debit och kredit, allt vägs och kontosätts.

Vilket straff olika gärningar ger sägs inte. Men det står klart, syndens lön är döden. Var och en dömdes efter sina gärningar. Om någon inte fanns skriven i livets bok, kastades han i eldsjön, som är den andra döden, den eviga döden.

Nu är det klart varför Bibeln är så tydlig. Allt hopp är ute för den som dör utan att ha namnet inskrivet i livets bok. Vägen till frälsning är öppen för varje människa. Försoningen är fullkomlig, men Jesus själv bokför och är den som skriver in namnen i boken.

Ja han är vägen, han är sanningen, han är livet. Han är den klippa som vi får bygga våra jordiska liv på. När namnet genom tron blivit inskrivet i boken börjar ett nytt liv redan här på jorden.

Jesus är helig. I honom har aldrig någon synd funnits. Vad innebär det då att ha sitt eget namn inskrivet hos honom? Kan en sådan människa försvara synden? Nej, jag tror inte det.

Jesus går ju enligt sina löften med varje dag. Han som gav sitt liv för att försona synden. Han Jesus frigör från syndens smitta. Den smitta som ormen överförde till Eva. Och Eva förde den till Adam och varje människa blev smittad.

I Kristus, när namnet är inskrivet i Livets bok blir människan en ny skapelse. På den nya människans hand och panna står Guds och Jesu namn.

Alltså finns det två märken, Guds och djävulens. Guds certifikat det eviga livet gäller där namnet är inskrivet i boken, livets bok. När den boken slutligen öppnas är vi hemma hos Gud. På Jesu löften får vi se fram emot den dagen.

I Herrens tjänst

Johannes hör en röst från himlen likt bruset av väldiga vatten, likt dånet av kraftig åska. Det är en väldig skara av människor som är friköpta från jorden. De sjunger en ny sång inför tronen. Johannes ser att de bär Jesu namn och Guds namn skrivet på sina pannor. Nu är det segersånger som ljuder, Moses och Lammets sång.

De hade lytt Guds bud, de hade hållit fast vid Jesu vittnesbörd. De hade redan tidigare sjungit om Gud och Lammet, men nu ljuder sången fritt. Synden, döden, eller vilddjuren hotar inte mera.

Sedan ser Johannes en annan ängel flyga uppe på himmelen. Herrens tjänare hade under årtusenden vandrat på jorden. De hade predikat bättring och omvändelse till Herren Jesus. De hade fört ut det glada evangeliet. Nu sjunger de hemma hos Gud vid tronen, medan ängeln har ett evigt Evangelium att förkunna för alla folk och stammar på jorden.

Vad är då ängelns budskap? "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna." 

Tiden då man tillbett draken och vilddjuren tar slut. En annan ängel följer den första och förkunnar att Babylon fallit. En tredje höjer sin röst. "(Ingen må avfalla från Jesus) och tillbe vilddjuret, eller dess bild. Ingen må ta dess märke på handen eller pannan."

Jag förundrar mig över Evangeliets skärpa. Det är antingen eller, Gud eller djävulen, himmel eller helvete, Guds bud och tron på Jesus eller liv i synd och evig förtappelse. Det har aldrig någonsin gått att halta på båda sidor. Till det yttre har det sett ut så, men det har endast varit en falsk hägring.

Människan bär Guds märke eller djävulens. Så har det alltid sett ut från himmelen. Jesus ser och känner de sina. Varför är budskapet på jorden så flummigt. Varför är evangeliet inlindat i bomull. Är det inte för att ulvar har klätt ut sig till Guds tjänare.

Ängeln med den sista kallelsen är tydlig. Det handlar inte om klimatångest och kolsänkor och att alla skall känna sig delaktiga i kyrkan. Det handlar om vem vi tillber och var vi skall tillbringa evigheten.

I himlen är det redan evighet. Helgonens lovsång ljuder likt ljudet av stora vatten och åska. Visst är hjärtat redan där. Syns det på pannan och handen vem vi tillhör? Tar vi i tro emot evangeliet då det ljuder?

De Heligas uthållighet

Förrän Johannes beskriver det religiösa odjuret, vilddjuret från jorden kommer han med tröstens ord. Han talar om de heligas uthållighet och tro. Om än hela världen prisar och springer efter vilddjuret så styrker Jesus de sina.

De som har sitt namn skrivet i livets bok tillber inte vilddjuret som också kallas för antikrist. Det betyder något att ha namnet skrivet i den bok som tillhör det slaktade Lammet. Guds tjänare som blivit frälsta genom Lammets blod bär Guds sigill på sina pannor. Den Helige Ande förklarar ordet och de vill inte avvika från Guds ord.

Gud sätter alltså inte nya krav på sin barn. Han kräver inte uthållighet som en prestation. Han ger uthållighet som en frukt av tron.

"att älska och ändå ta avstånd ifrån"

I det 13. kapitlet där Johannes beskriver de två vilddjuren nämner han två ord "uthållighet och tro". Ja egentligen blir det tre moment, de Heliga, deras uthållighet och deras tro.

Vi behöver komma ihåg att Gud tillåter att de två vilddjuren får så gott som all makt på jorden. Åt Jesus är given all makt i himmelen och på jorden. Därför förmår han bevara de sina, de heliga, de som genom tron äger Kristi rättfärdighet.

Det andra vilddjuret ser ut som Kristus själv. Det tar den auktoritet som Kristus har och sätter sig i stället för Kristus. Ändå är det helt emot Kristus och Johannes säger att det talar som en drake.

Kristus kommer att besegra dessa vilddjur redan vid glansen vid sin ankomst. Kristi ord uppenbarar och avslöjar vilddjuren. Det som nu då är viktigt är det samma som alltid varit viktigt. Jesus och Han som vägen, sanningen och livet.

Då gäller det att kunna älska fienden, att älska den som blivit förledd, men hålla fast vid sanningen så att du tar avstånd ifrån villoläror och villoläraren. Villoläror kan en Jesu efterföljare aldrig fördra och villolärarens budskap tar en Jesu lärjunge avstånd ifrån.

Gud har gett oss sitt ord. Ordet som ger tro. Då den mest enfaldiga håller fast vid tron på ordet och vid tron på Jesus blir han bevarad, medan den mänskligt sett vise teologen kan gå förlorad då han sätter sin kunskap framom och över ordet.

Jesus lyfter fram barnatron och barnets tro. Barnet har tillit till och både förtroende till samtidigt som det är beroende av förälderns råd och ledning. Men ett oskyldigt barn kan bli förledd av ogudaktiga föräldrar. Den himmelska Fadern förleder däremot aldrig sina barn.

Således behöver vi ständigt Jesus. Jag behöver dig Jesus som Lina Sandell sjunger. Vi behöver Jesus för att inte bli bittra. Vi behöver Jesus för att kunna älska och fördra. Vi behöver Jesus för att kunna hålla fast vid sanningen och aldrig fördra lögnen och lögnens och villfarelsens fader. Vi behöver Jesus för att få det eviga livet.