Kapitel 5 En förunderlig dag

"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet  klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud , som sitter på tronen och hos Lammet."

Återigen möter vi den himmelska synen. På domsöndagens morgon, då ett tunt vitt snötäcke vilar över marken går jag till postlådan. Det är tyst och stilla, månen lyser upp morgonhimlen. Jag har nyss läst om graven i klippan. Om Maria Magdalena som tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt begav sig till graven och fick se att stenen var borta från graven.

Det blev en livlig trafik till graven denna uppståndelsens morgon. Maria sprang vidare och kom till Petrus och Johannes. Petrus och den andra lärjungen rusade ut mot graven. Men nu var Johannes snabbare och Petrus hann inte med. Johannes ser in i graven och ser linnebindlarna ligga där, men han går inte in. Men då kommer Petrus springande, han som förnekat sin Herre och han går in och ser linnebindlarna ligga där och duken som täckt huvudet ligga i hopvikt på ett annat ställe.

Då går även den andra lärjungen in och han såg och trodde. Han såg och trodde. Vi har fått se korset, vi har fått se graven och vi har ilat mot uppståndelsens förunderliga morgon. På domsöndagen 2018 kan vi av Guds nåd se och vi kan tro, liksom den lärjunge som Jesus älskade. Bibelns ord vittnar för oss.

Jag sitter vid köksbordet och öppnar min tidning och söker upp bibelordet. Ofta brukar jag läsa det på vägen hem från postlådan, men då jag gick i tankar och då månens ljus inte riktigt räckte till, möter jag den himmelska synen först vid köksbordet.

"Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet  klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud , som sitter på tronen och hos Lammet."

Tänk vilken Gud vi har som genom sitt ord låter oss se in i himlen dag efter dag. Vi har Guds heliga ord med oss som vittnar om Guds härliga gärningar. Vi läser, vi ser och vi tror.

Och så plötsligt en dag ser vi. Vi ser människor runt omkring oss och vi ser att de är klädda i vita kläder. En ser kanske bekant ut, men ack så annorlunda, en rövare klädd i vita kläder. Han hade hört Jesu ord om att få vara med Herren i Paradiset. Han hade hört ropet gå utöver Jerusalem. "Det är fullbordat"  Han hade sett Jesus böja sitt huvud och överlämna sin Ande.

Han hade sett soldaterna komma och de hade krossat hans ben och den andra rövarens ben. Han hade sett och känt att nu har ingen av dem längre någon kraft att kämpa emot. Snart skulle hans huvud falla ner och han skulle möta döden.

Medan smärtan skär i hans rövare kropp ser han soldaten sticka spjutet i Jesu sida. Han ser blod och vatten rinna. Han förstår inte vad som händer, men han tror och han vet. Han fick höra Guds sons röst och nu är han på väg till Paradiset. Jesus har gått före.

Huvudet faller, mörkret viker och allting blir vitt. Åter ser han Jesus. Medan han förundrat ser på alla vitklädda och den gnistrande himmelska tronen ser han sig själv och se: han bär vita kläder. Från Golgata kulle går ropet ut över världen till ett vittnesbörd  för alla folk. I november 2018 når en amerikansk missionär en isolerad folkstam i Indien. Han hinner ropa på engelska att Jesus älskar dem och sedan dödas han av deras pilar. Hans döda kropp ligger idag kvar på stranden, som ett vittnesbörd för alla folk. Gud vet vad det betyder, för oss får det bli en påminnelse om att Bibelns ord går i uppfyllelse.

Den himmelska skaran börjar vara fulltalig och vandrar i en annan verklighet upp mot den himmelska tronen. Från himmelen hör vi deras glada rop. De vittnar för oss: "Frälsningen finns hos vår Gud och Lammet. Jag hittar  ännu ingen palmkvist att vifta med, men skriver ner klangen från Golgata på det språk Gud gett mig: Tro i Jesus Namn, i hans försoningsblod att din synd är förlåten!

Rövaren trodde, Maria och apostlarna trodde och vittnade. Budskapet nådde våra förfäder. Klangen från Golgata går ut som ett vittnesbörd över hela världen: Jesus älskar dig, frälsningen finns hos vår Gud. Även på ÖT:s redaktion ser någon till att bibelordet kommer till tidningen.

Hur kan det vara möjligt? Hur kan det vara möjligt i en värld som förkastar Gud. Men då ser jag. Någon sitter på tronen. Vår Gud sitter på tronen och Jesus, offerlammet är där bredvid. Skaran runt tronen blir snart fulltalig. Den sista kallelsen går ut, högt uppe i himlarymden.

Det är domsöndag. Det är Herrens dag. Vi vilar i tron och ser glatt fram emot den dag då Jesus gör allting nytt. Den dag då även du och jag bär vita kläder i en annan verklighet. I tron ilar vi framåt. Glansen från den himmelska tronen bländar våra jordiska ögon. Vi stämmer upp en lovsång:

" Fri från synden är Kristi brud! Uti himlen jag får min vita skrud. Där med toner klara blott Guds lov en gång ljuder i min sång."

Kapitel 4 Till djupaste mörkaste dalen

Åter min blick förvandlad blev. "Till djupaste mörkaste dalen han nedsteg och korset bar." Men boken skulle ju handla om himmelen och nu går det lägre och lägre ner. Varför Herre? Jag vill ju till Himmelen. Varför bär det då neråt?

Oj, vad mörkt det blev. Solen miste sitt sken. Tre kors står resta på jorden och på varje kors hänger en människa. Hyi, två ser ju ut som rövare, råbarkade banditer. Vad gör jag här nere i den mörka dalen? Men titta, där på det mellersta korset hänger också någon. Förundrat ser jag upp mot Honom. Han ser ut som en Gudason, men han är slagen och piskad. Han dör, Gud dör.

Varför, varför? Genom himlarymden går ett eko. "Det är fullbordat". Jag känner ett litet stygn i hjärtat. Och jag undrar. För vems skull dog han? För att människor en dag skulle få böja sina knän inför tronen?

Jag skälver, någon sitter på tronen. Försiktigt höjer jag blicken. Det är ju Han, mannen mellan rövarna. Den varma blicken når mig. Jag förstår, du älskar mig Herre. Du som steg ner lägre och lägre.

Men varför måste du Herre dö? Någonting för min blick mot det ena korset. Jag blir arg. För den där banditens skull måste du dö Herre? Argt blänger jag på Honom. Jag betraktar mannen. Och då, plötsligt känner jag igen något, jag ser mitt eget ansikte. Jag en rövare, en ogärningsman, en syndare?

Förkrossad vänder jag blicken mot jorden. En varm röst når mig. "Idag skall du vara med mig i Paradiset". Tårarna rinner från mina ögon. Min Herre och Min Gud! En stilla sunnanvind når mig, en ljuvlig doft strömmar emot mig.

Jag ser och jag ser paradiset. Då ser jag, Keruberna är borta. Vid Paradisets port finns en välkommenskylt. Oj, den är formad som ett kors. Men vad ljust det blev. Och där ur skuggorna framträder en gestalt.

Det är ju Jesus, min Jesus. Jag springer, benen känns lätta. Feberkänslan är försvunnen. Sången når mig, den himmelska sången, basunernas ljud från Sion, Sions sånger. Jesu blod till försoning har runnit..

Kapitel 3 Så ock på jorden

Åter står jag på jorden. Den himmelska synen bleknar. Himmelens glans byts mot synen av en sjukhussals vita väggar. Jesus var är du? Men Jesus är inte långt borta. Jag hör åter hans stämma "Jag var sjuk och ni besökte mig". Jesus är alltså med även här på sjukhuset.

Bibeln, boken som förhärligar Jesus är inspirerad, given av den Helige Ande och den läses på jorden. Från det första till det sista bladet handlar det ytterst om Honom. Jesus som är, var och kommer. Han är med i människans liv, vare sig hon vill det eller inte.

Min bok började i himmelen. Men människan lever sitt liv här på jorden. Här växlar dagarna och ibland skyms himlens strålglans av moln. Åter når en viskning mig. "Se han kommer med molnen och varje öga skall se Honom"

Jesus, han som bär namnet Kristus är aldrig långt borta. I Ordet finner jag Honom och en himmelsk frid sänker sig åter över rummet.  Aposteln talar om en rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. "Hur skall jag Honom finna, som fötts i julenatt?" Tänk att han är så nära. Tänk att han även är här.

Jag finner honom i ordet, i Guds ord. Där finner jag min Jesus. Genom ordet kan jag leva i honom och blir grundad i tron. Kristus är trons grund. I Honom har jag liv. Han har utplånat det skuldebrev som vittnade mot mig.  Ja han spikade fast det på korset. Kristus sitter på tronen vid Guds högra sida, men besöker fängelsehålor och sjukhussalar.

Där vid tronen skall vi en gång samlas. Vid tronen skall Jesus säga, han säger: Se här är jag och barnen du gett mig. Här nere går han varje dag med, hela vägen, hela vägen hem.

Kapitel 2 Såsom i himmelen

Det är tryggt att inleda kapitel 2 med Herrens bön ”ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden”. Riket är hans, likaså makten och härligheten, både nu idag och i evighet. Gud är inte begränsad av tid och rum. Han ser och känner därför även dig, du som just nu läser detta kapitel. 

Konung David vittnar: ”Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån.” Du är skapad till Guds avbild och alla dina dagar är skrivna i Guds bok. Gud omsluter dig på alla sidor och håller dig i sin hand. Vi människor kan inte alltid riktigt fatta det och bibelns budskap kan därför ibland kännas allt för underbart.

En man berättade nyligen att han en gång fick en bibelvers i sin hand. Bibelordet beskrev Johannes syn om den stora vita skaran ”Därefter såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i sina händer, och de ropade med stark röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, som sitter på tronen, och Lammet!"

När han läste verserna kände han en stor sorg. Han kände att han inte mera hörde till den skaran. Han var en döpt man, men hade förlorat sin tro. Efter en tid fick han åter nåden att komma till en levande tro. Idag vittnar han starkt och frimodigt om att ”Frälsningen tillhör vår Gud och Herren Jesus”. Gud kallar ännu idag människor till tro och en gemenskap med Gud, genom att återupprätta vissheten om Jesu försoningsdöd och uppståndelse.

Redan före Gud lade jordens grund hade han berett det eviga himmelska riket för sina skapade barn. Han vill se dig där, det kan du lita på. Gud själv steg ner till jorden och öppnade Himmelens port genom Jesu verk, genom hans fullkomliga och syndfria liv, genom hans försoningsdöd och segerrika uppståndelse.

I sitt Ord försäkrar han att den som söker skall finna, för den som bultar på den himmelska porten skall han öppna. Och ordet vittnar om att dörren står öppen i himmelen. Hur ser den himmelska dörren då ut? Jesus är dörren, därför är han också vägen till himmelen. Ditt jordiska liv är en beredelsetid, en tid då Gud kallar och bereder dig för det himmelska. Det är nu som du bultar på porten och det är här på jorden som du går in genom dörren. Därefter har du gemenskap med Gud och hans sons blod renar dig från all synd. Håller du fast vid tron som Gud ger dig kommer du en dag att få uppleva himmelens härlighet.

I paradiset hade Adam och Eva gemenskap med Gud, allt var gott. Sedan skedde syndafallet och allt förändrades. Gemenskapen med Gud var bruten och människosläktets första föräldrar drevs ut ur paradiset. ”Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.”

Men då Johannes på ön Patmos får se den himmelska synen, med den öppna dörren i himmelen ser han också dessa keruber, dessa heliga änglaväsen mitt för tronen och runt omkring den. Dag och natt säger de utan uppehåll:  "Helig, helig, helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som kommer."

Jesus har upprättat oss från syndafallets skada. Vägen till paradiset står åter öppen.  Som Guds barn och kristna hamnar vi ändå att leva i en förändrad värld där synd och ofullkomlighet råder. Men gemenskapen med Gud är upprättad av Jesus. Livet i tro på frälsaren här på jorden är därför som en försmak av det himmelska paradiset.

Johannes ser också som ett vittnesbörd om alltings upprättelse de heliga himlaväsendena, prisa och ära Honom som sitter på tronen. Ja han ser ännu hur tjugofyra äldste, som representanter för den jordiska och himmelska församlingen faller ner inför honom som sitter på tronen och tillber honom. De lägger ner sina kronor inför tronen och säger: "Värdig är du, vår Herre och Gud, att ta emot lov och ära och makt, för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."

Så får vi redan här nere stämma in i den himmelska lovsången. Vi tackar dig Gud för trons och frälsningens gåva. Led oss Herre var dag, så att vi kan leva till din ära. Tänk min vän vilken dag det blir då vi får lägga ner frälsningens krona, den tro som Gud gav oss och se in i Jesu milda ögon. Detta sker då Jesus kommer tillbaka till jorden. Därför längtar också jag efter den dagen och skriver nya kapitel i min bok om Gud så vill. 

Det kristna hoppet är en längtan efter Kristi dag, då hela skapelsen blir upprättad. Denna längtan får vi bära med oss under de livsdagar Gud ger oss, dagar som kan vara både ljusa och mörka. Men i himmelen finns inget mörker. Där möter vi en dag Jesus.

Kapitel 1 Den himmelska synen

"Därefter såg jag, och se: en dörr stod öppen i himlen." I en grotta på ön Patmos sitter aposteln Johannes, den lärjunge som Jesus älskade. Gud har ärende till Johannes. Jesus har inte glömt sin tjänare Johannes. Jag tror att Johannes känner igen rösten. "Kom hit upp så skall jag visa dig"

En gång för länge sedan hade Johannes suttit i en båt tillsammans med sin fader Sebedeus och sin broder Jakob. Jesus hade kommit gående. Jesus hade kallat på bröderna. Genast hade de lämnat sin far och följt Jesus.

Jesus har åter ärende till Johannes. Hans broder Jakob har redan länge varit död. Herodes hade låtit döda honom med svärd. Hans själ vilar hos Gud i väntan på uppståndelsens morgon. Men nu hör Johannes den ljuvliga rösten, Jesu röst. Genast är han i Anden och han ser: "en tron stod i himlen och någon satt på tronen"

Johannes ser, han hör och han skriver. "Helig, helig, helig, är Herren Gud Allsmäktig. Han som var och som är och som kommer." Idag är det snart 2000 år sedan denna syn visades åt Johannes. Åren har gått och Jesus kommer snart i sin härlighet tillsammans med alla änglar, i ett himmelskt segertåg. Då sätter sig Jesus på sin härlighets tron och alla folk samlas runt Honom.

Min vän, du kommer också att vara där. Därför kan jag skriva: vi syns inför tronen, inför Guds och Lammets tron. Jag vet inte hur många kapitel det blir i den här boken? För det är en bok som slutar i himlen. Sista kapitlet och det viktigaste kapitlet utspelar sig där uppe.

Men det sista kapitlet i den här boken och det sista och viktigaste kapitlet i ditt liv skrivs här på jorden. Låter du Jesus förvandla ditt liv och göra dig duglig inför Gud? Tar du i tro emot frälsningens gåva, det glada budskapet om Jesus som försonat din synd?

Har du förresten hört om Livets bok, den bok som förvaras hos Jesus? Den som tror på Jesus och följer Honom har sitt namn inskrivet i den boken. Johannes ser hur det på den yttersta dagen öppnas böcker i himlen. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Om någons namn inte fanns skrivet i den boken gick han förlorad. Min vän, det handlar om Jesus och din relation till honom. Följer du Honom, då han kallar dig?

En dörr står i dag öppen i himlen. Jesus har öppnat den. Ännu ljuder rösten från himlen, Kom hit upp skall jag visa dig! Lyft din blick mot Jesus, träd in på den vägen som leder hem. Guds ord uppenbarar något av vad som väntar där hemma. Det vill jag också lyfta fram i denna bok. Det viktigaste för dig är ändå att veta är att Jesus är i himlen. Han vill att du skall få vara där han är.

Förord: Vi syns inför tronen, inför Guds och Lammets tron

Idag onsdagen den 21 november 2018, en dag då jag vaknade med en känsla av feber i kroppen, skriver jag det första kapitlet i min bok. En bok som jag fick en vilja att skriva under en sångstund i Karleby kyrka, en söndag i oktober.

Gud vet denna boks öde. Gud vet också ditt och mitt livs skiftningar. I dag är det en nådens dag, i dag lyser nådens sol. Tack gode Gud för nåden. Tack för frälsningen du erbjuder i Jesus Kristus. Tack för det eviga livets hopp.

Gud låt mig en gång få höra din son säga de ljuvliga orden "Kom ni min Fars välsignade och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse"

Då är vi framme. Välsignad resa till Himmelens land. Min bön är att denna bok som nu skrivs i bloggform, skall få bli till välsignelse och Guds namn till pris och ära.

Vi lever i den tid då Evangeliet om riket går ut till hela världen, som ett vittnesbörd för alla folk. Vi lever i en välsignad tid då Himmelens dörr ännu står öppen.

"Allt förmår jag i Honom som ger mig Kraft" För mig är det gott att få skriva om Jesus och det himmelska hemmet.

I Jesu Namn, Amen!

Intill änden

Den som håller ut intill änden skall bli frälst. Jag tänkte skriva om Johannes och Jakobs avskedsord, men lämnade där på förklaringsberget. Då vill man inte skriva om något avsked för det finns ju inte i det eviga, i det himmelska.

När solen och månen inte reglerar dagens längd. När Jesus regerar, han som inte är begränsad av tid och rum finns inga avsked mera.

Men de tre där på berget måste komma ner och fick möta mycket. Jakob verkade drygt 10 år efter Jesu himmelsfärd.

Herodes Agrippa lät avrätta Jakob år 44 efter Kristus och han blev den första av apostlarna som mötte martyrdöden. Johannes har jag skrivit rätt mycket om och Jesus, han lever ju och verkar mitt i bland oss.

Således finns det inget avsked för Jesu vänner. Men Uppenbarelseboken är egentligen något av Jesu avskedsord. Han visar förunderliga syner för Johannes. Han visar ting som mänskligt förstånd inte kan fatta, men som Anden kan förklara för Guds barn.

Visst är det ett märkligt avskedsbrev som Guds Ord ger oss. Ett mäktigt besked av Jesus att han kommer plötsligt och snart.

I ett ögonblick befinner sig då hans vänner i den himmelska härlighet som de tre fick skåda in i på det heliga berget.

Johannes han återvänder från Patmos och förmedlar ännu sedan avskedsord till Herrens folk.

Älska varandra. Det är de känslor kristna skall ha till sina bröder och systrar. För Jesu vänner finns inget evigt avsked utan en evighet tillsammans med honom.

Nog blir det många ljuvliga möten med varandra där på den andra stranden.