Den som håller ut

Jag hörde igår om Petrus och hans avskedsord. När jag nu vaknade kom jag att tänka på förklaringsberget och de andra två som var med Jesus på förklaringsberget.

Att få se Jesus förklarad, att få se vem han verkligen är och i hjärtat få tro det är stort. De tre behövde det och Jesus gav dem en kort stund av himmelsk ro och glädje.

Dessa tre hade vandrat med Jesus, de hade bott där han bott och ätit samma mat som han, men nu får de vara med om något himmelskt. De flyttas ett ögonblick in i himmelen, i evigheten och ser Jesus förklarad tillsammans med Moses och Elia.

Petrus känner sig strax hemma och nu blir fiskaren byggarbetare. Han vill lämna där i det himmelska och vill bygga hyddor där Jesus kan bo med de saliga gästerna.

Ett moln sänker sig ner över berget, kanske det var på berget Hermon. Den som flygit genom ett moln vet att där är det vått.

Den 133. psalmen talar om Hermons dagg, hur det är gott då Hermons dagg kommer ner över Sions berg. Ser du bilden?

Psalmen är en pilgrimssång av David och talar om brödraskapets välsignelse. Hur gott och ljuvligt är det då bröder bor enigt tillsammans.

Det är möjligt då Jesus är med och skänker den himmelska daggen från ovan. Pilgrimer på väg till Jerusalem möts för en stund och firar högtidsstunder på Sions berg. När Jesus är med är det ett härligt gästabud.

Där runt Jesus, på Sions berg delar gamla testamentets profeter och de som nu lever i tro på honom samma mat. De får äta himmelskt manna, de får dricka ur klippan som även följde de forna heliga.

Jesus har fullbordat allt, uppfyllt profeterna och är ännu genom sitt ord mitt ibland oss.
Honom får vi se. Jesus, endast Jesus och honom i all evighet.

Kommer jag till himlen?

Jag hittade en liten skrift av Ville Auvinen, han som ställde upp i ärkebiskopsvalet nyligen. "Kommer jag till himlen?"

Jag läste den med intresse och blev glad över svaret: Ville är på väg dit!

Hade då Ville något nytt och revolutionerande att komma med? Nej, inget nytt, Jesus är vägen!

Den här veckan har jag också gång på gång läst Johannes första brev. Vad säger den gamle?

Han önskar att vår glädje skall bli fullkomlig! När är den då fullkomlig?

--Då vi har gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus. Johannes var också på väg till himlen!

Johannes intygar vidare att vi har synd, men att Jesu, hans sons blod renar oss från all synd. Då vet vi ännu att det är syndare som är på väg hem till himlen. Syndare som tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod.

Lammets blod har vi alltså med oss på himlavägen! Johannes skriver vidare: Den som lärt känna Kristus håller fast vid hans bud, hans ord. Hos den har Guds kärlek nått sitt mål.

Målet för Guds kärlek är alltså att vi skall nå himlen. Och vi har lärt känna Honom som är vägen dit, vid honom håller vi alltså fast.

Vidare skriver Johannes att de som är på väg till himlen älskar sina bröder (och systrar). Den Helige Ande är med på himlavägen och vi har all kunskap (Guds ord). Vi behöver alltså inte någon "högre" kunskap, som de gnostiska villolärarna kom med.

Förblir vi i Honom, alltså Jesus då kan vi vara frimodiga då Han kommer. När han kommer börjar det fullkomliga, alltså himlen. Då når vi tillsammans med Ville trons mål.

Vi väntar alltså på Jesus och hans ankomst. Då går vi in i himlen, han lyfter oss dit in. Hit på jorden lämnar synden. Den brinner upp i eld, den kan inte bestå inför Honom för han har försonat och övervunnit den.

Kristi brud, de som älskar Jesus och väntar på Honom är delaktiga av hans fullkomlighet. Kristi brud är fri från synden och ilar därför glatt och frimodigt mot mötet med Herren Jesus.

Så till sist! Ännu är det inte uppenbarat vad vi skall bli. Nej, det är dolt i Kristus. När han kommer uppenbaras det alltså.

När vi ser honom då vet vi att vi är där. Nu på väg till himlen, ser vi Honom med trons ögon.

Och ja, tron vittnar om att vi kommer till himlen!

Vingar som örnar

Jesaja skriver: Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.

Men de som hoppas på Herren får ny kraft. De lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mättas, de vandrar utan att bli trötta.

Sådan är den himmelska kraften..

Herrens lidande tjänare

Igår kväll fick vi av Vesa undervisning om profeterna och den tid de verkade. Det blev till slut mycket dystert för Guds egendomsfolk. Israel hade avfallit, templet var förstört och 10 av de 12 stammarna försvann all världens väg. Främmande folk bosatte Samarien.

Varför blev det så? Därför att folket avfallit från Gud, trots att Gud i sin kärlek gång på gång varnat genom sina tjänare. Syndens lön är död och olydnaden har ett pris. Utan Gud finns ingen verklig glädje och allting går till slut sönder. Det har konsekvenser att avfalla från Gud.

Men mitt i mörkret lyser ännu hoppet. Gud förmedlar via sina tjänare ett hoppets budskap on Herrens lidande tjänare. Han som skall upprätta allt och återlösa sitt folk.

Ett härligt gästabud

På höstmötet i Karleby sjöng vi på sångstunden den vackra och dyrbara sången "På Sions Berg har Herren Gud berett ett härligt gästabud."

Det är en sång med ett så dyrbart andligt bildspråk. En sång där Anden på ett så ljuvligt sätt förhärligar Herren Jesus. 

Där i bänken under och efter sången fick jag uppleva en kort stund av ljuvlig himmelsk ro. Jag funderade också varför den sången inte finns översatt till finska.

Sången grundar sig på de 25 kapitlet i Jesajas bok där profeten ser Gud göra en festmåltid för alla folk. Detta fullbordas i Kristus.

Paulus talar om en antikristus som skall sätta sig i Guds tempel (det nya förbundet i Kristus?)

Det är då frågan om en annan Jesus och där finns då ingen frälsning. Där råder en annan ande och avfallet bereder rum för den falska förelöparen till Kristus, eller den laglöse som han också kallas.

Det kan låta mycket bra och trovärdigt och människans möjligheter framhävs, t.ex. med Guds hjälp kan vi förändra världen. Ganska märkligt är att vi hittar dessa strömingar med samma ande både i liberalkristna sammanhang och i annars ganska konservativa ultrakarismatiska sammanhang. 

Jag vill mycket kraftigt varna för två fenomen, den villfarelse som pågår i vissa karismatiska församlingar, jag talar nu om Sverige. Man bjuder in olika utländska villolärare, nu senast i måndags en från Afrika. Det är ledsamt och mycket skrämmande att betrakta spektaklet som finns öppet på församlingens sida.

Villolärarna talar faktiskt även om Jesu blod och om Jesus men där finns så mycket som inte håller, då du granskar det och jämför med Bibelns undervisning. Den Helige Ande verkar inte på det sätt som dessa villolärare och självutnämnda väldiga profeter lurar församlingar med. Det är snarare masspsykos, hypnos, ockultism och det som bibeln kallar för onda andars läror.

Den andra varningen gäller den villfarelse som bland annat vår biskop gör sig till en tolk för i sin bok. Jag tror att den som ger efter för dessa strömningar lätt misstar sitt fotfäste då man övergivit apostlarnas och bibelns klara lära om synd och nåd.

Det som Bibeln helt tydligt och på otaliga ställen lyfter fram som synd och en styggelse kan aldrig en församling, eller en som vill vara en Herrens tjänare välsigna. 

Den onde kommer ibland som en ljusets ängel. Luther talar visst om den vita djävulen. Då lyckas han förvilla och vilseleda många.

Den här natten ristar jag in dessa varningar i min dagbok då Herren varnat mig på ett mycket kraftigt sätt. Jag är tacksam till Honom för det. Ja oerhört tacksam då Han samtidigt målar upp en sådan  ljuvlig bild genom sångens ord (sions sånger 88).

Dagen gryr kring bergets kam och röster ropar se Guds Lamm. 

"Gå ej bort på syndens stig, när himlens glädje erbjuds dig. Kom till Guds Lamm och lycklig blivit, Kom till Guds Lamm och mottag liv"

Gud är god. Han leder genom sitt heliga ord och både varnar och undervisar  sina barn. Jesus har försonat hela världens synder. Hos Honom finns förlåtelse för all synd. Trofast bär han sina barn genom släkte efter släkte ända fram, Hem till fridens sälla boning.

Guds frid!

Den klara morgonstjärnan

På bibelns sista rader intygar Jesus ännu att han är den klara morgonstjärnan. Och Anden och Bruden vittnar det samma och visar på och för fram till Jesus, livets vatten och livets källa.

Det som bereder för mötet på den andra sidan floden

Då jag sitter och läser texterna för nästa söndag enligt den rikssvenska evangelieboken stannar jag upp inför en mening i en av texterna från Amos bok: Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!

En sammankomst eller Gudstjänst är ju ytterst ett möte med Gud. Vi behöver dessa stunder på vår vandring genom världen. Vi behöver alla få den nåden att möta Gud på den här sidan tidens gränsälv. Amos förmedlar ett budskap från Herren, som är lika aktuellt ännu idag över hela jorden. Det är kanske mycket aktuellare än vi tror. Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!

”Så säger Herren till Israels hus: Sök mig så ska ni leva.”

Ja Amos kallar Herrens folk, och alla folk till sann omvändelse. Amos, bondsonen är rakt på sak och avslöjar falskheten, som rådde bland Guds folk på den tiden, då han litet ironiskt avslöjar dem: ”Gå till Betel och synda, till Gilgal och synda ännu mer. Bär fram era slaktoffer på morgonen, era tionden på tredje dagen. Bränn syrat bröd som lovoffer, ropa ut frivilliga offer, kungör dem, för sådant älskar ni ju, ni Israels barn, säger Herren Gud.”

Inför Herren kan vi inte dölja något, Gud som ser till hjärtat kan vi inte lura. Gud straffar genom Amos den falska gudstjänsten, men enligt sitt ord är Gud nådig mot en syndare som fått nåden att inse att hon är helt beroende av Herren Jesus och med ett uppriktigt hjärta söker hans nåd.

Vad var det som skedde i Israel på Amos tid och är lika vanligt bland Herrens folk idag. Kanske vi kan kalla det ett mänskligt försök till omvändelse, men utan vilja till den dagliga bättring Guds ord och mötet med en helig Gud kallar oss till. Vad är det då Gud vill ha? Är det inte vårt hjärta han söker. Han står vid vårt hjärtats dörr och klappar.  Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

Hur bereder man sig inför ett möte med Gud? Vad duger inför himmelens Gud, som ännu kallar sina skapade barn. Månne inte det att vi öppnar dörren och släpper in Jesus i vårt liv. Då kan undret ske och vi blir iklädda Kristi rättfärdighet, genom tron på Honom och hans fullkomliga försoningsverk.

Endast en sak duger idag inför Gud och likaså vid den yttersta domen, det fullkomliga offret som Herren Jesus har gjort på Golgata kors. Människan behöver Herren Jesus, vare sig hon är medveten om det, eller inte. Utan Jesus går människan förlorad.

Människan behöver få den nåden att inse att inför Guds domstol, som reses på jorden vid den här tidsålderns slut handlar det endast om en sak: Kände du Herren Jesus, är du känd och erkänd i himmelen, fick du den Nåden att i tro ta emot den syndernas förlåtelse som utfördes på korset mitt mellan himmelen och jorden.

Denna Nåd gäller ännu, erbjudandet står ännu fast: Israel, bered dig att möta din Gud. Den Gud som mötte dig och försonade din synd redan innan du föddes till jorden välkomnar med öppna armar en syndare som längtar efter förlåtelse och upprättelse. Gud själv bereder oss för mötet. Han möter oss i nådemedlen, som alla är av nåd. Dopet är av nåd, Av nåd får vi ta dela av den Heliga Nattvarden. Av Nåd får vi lyssna till Evangelie predikan och det är Nåd utöver nåd att Gud föder tro i våra hjärtan.

Är det för enkelt, är nåden för billig? Nej, jag tror att ingen går oberörd vidare efter ett möte med himmelens Gud. Det förändrade Paulus. Det förändrade rövaren och det förändrar dig. I den som fått nåden att möta Jesus och fått den helige Ande inneboende i hjärtat, föds en längtan att få vandra ledd av Herren. Gud föder även en kärlek till hans bud och ord. 

Den människans vandring slutar där Gud bor, i det himmelska Jerusalem. En människas väg kan stundom vara stenig och kantad av missmod, synder och fall. Men om hjärtat redan är i himmelen slutar vandringen lyckligt.

I Jesus Kristus är jag beredd att möta min Gud, den Gud som förlät och av nåd förlåter, upprättar och bär mig ända hem. Han går i sanning med oss hela vägen hem.