På väg mot korset

Vi har kommit in i den djupa fastan och det är endast en dryg vecka till långfredagen.

Vi skall steg för steg vandra med Jesus mot lidande, död och uppståndelse. Min tanke är att med Johannes hjälp vandra mot korset.

Från Joh 14:27 och framåt..

" Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlösa. Ni har hört att jag går bort, och jag kommer till er igen."

Jesus går nu mot den stora uppgift som han hade kommit till jorden för.

Tvivla inte, utan tro!

Är jag redo?

Är jag redo för Jesu återkomst? I dagens finskspråkiga landsbygdstidning gör Finlayson reklam för en av sina produkter.

Således får en stor del av finländarna ta del av ett budskap som lyder: Jesus tulee, oletko valmis?

Vi får be att budskapet i reklamen kallar och väcker människor. Att någon ännu får nåd att finna Honom som enligt Guds ord kommer snart.

Ja så står det ju skrivet och en gång är stunden inne. Det som kristenheten väntat på i snart 2000 år.

"spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande"

"var ni också beredda ty i en stund då ni inte väntar det kommer Människosonen"

Således är det vår lott att leva i förväntan. Trygga i tron på Frälsaren och i den tron föra ut budskapet att han kommer, ända fram till den dagen då vi ser honom komma på skyarna.

Håll fast

Aposteln skriver: Håll fast vid det som du lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus.

I JESUS KRISTUS FINNS FRÄLSNINGEN!

Genom tron blir du frälst! I Jesus Kristus finns din och min frälsning. Förbliv i Honom!

Avskedsmöte

Vi har haft helgsammankomst den här helgen. Vi hade möte på lördag kl 19 och idag kl. 15 och 18. I kväll var det avskedsmöte. Predikanten använde själv det ordet.

Som predikant hade vi en äldre förkunnare från Luleå. Han torde vara 77 eller 78 år. Ibland lämnar en predikan på ett speciellt sätt i minnet.

Nog kan Guds ord vara skarpt så att det tränger igenom. Men ändå ett ljuvligt ord, ett ord som ger även hopp och tröst.

Texten var från Efesierbrevet och därifrån avsnittet om Guds vapenutrustning. En kristen har tre huvudfiender: världen, djävulen och vårt eget kött.

Djävulen vill beröva oss tron. Världen finns även inom oss eller under vår egen skjorta. Köttets gärningar beskrivs i Galaterbrevet.

Det som lämnade i mitt sinne var förkunnelsen om hur kärleken svalnar hos de flesta ju närmare världens och tidens slut vi kommer.

Det är ju lätt att tänka att det där gäller ju inte mig. Det gället endast de andra.

Guds ord kan vara kraftigt. Det avklär människan allt. Vad lämnar då kvar?

Kristus! Han är vårt hopp och enda möjlighet. Han är vägen, sanningen och livet.

Det är för Kristi skull som vi en gång når himlen. Inget annat håller.

Tänk om jag kunde komma ihåg detta. Kristus allena är vår frälsning. Genom tron får vi tillägna oss hans rättfärdighet.

Ja i en lång predikan ryms det mycket. Mycket av det jag tänkte skriva har jag redan glömt eller förmår inte delge korrekt.

Låt oss inte slå varandra i huvudet med Bibeln utan istället låta ordet träffa vårt eget hjärta.

Gud ger ordet och budskapet åt en förkunnare. Ibland förstår vi inte varför han vill ha fram ett speciellt budskap.

Så långt den käre predikanten..

Jag tror att tiden är kort. Vi vet ändå på Bibelns grund att den sista tiden kommer att vara svår.

Då behöver vi söka oss ännu närmare Jesus och hans ord. Må vi trösta och förlåta varandra. Ja älska varandra med en himmelsk kärlek.

En gång kommer vårt sista avskedsmöte. Hurudant det är vet vi inte. Det är inte heller vårt problem utan i Guds händer. Sedan börjar den eviga glädjen och alla sorger glöms för evigt.

Guds frid!

Uppå Oljeberget

Heikki Jussila skriver i en av påskens sånger:

Uppå Oljeberget samlas vi en gång till vårt avskedsmöte under glädjesång. Segerfanan höjes över molnets rand, när vi far med jubel hem till himlens land.

Tack och lov min Jesus! O min själ, lova nu vår Gud! Hosianna! Amen.

Efter den första nattvarden gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget (Lukas 22:39). Vår frälsare var i svår ångest där. Dit kom sedan en folkhop, ledd av Judas. Jesus förs därefter vidare på lidandets väg.

Vid Oljeberget fanns också byarna Betania och Betfage (Lukas 19:29)

Kung David gick en gång gråtande uppför Oljeberget (2 Sam 15:30)

Profeten Sakarja skriver i 14. kapitlet om Herrens dag: Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag.

På den dagen skall han stå med sina fötter på Oljeberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Oljeberget skall delas mitt itu, från öster till väster, till en mycket stor dal genom att ena hälften av berget viker undan mot norr och andra hälften mot söder.

Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan bergen skall sträcka sig till Asel. Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen på Ussias, Juda kungs, tid. Då skall Herren, min Gud komma och alla heliga med dig.

Det skall ske på den dagen att ljuset blir borta, himlens ljus skall förmörkas.

Det blir en särskild dag, känd av Herren, inte dag och inte natt. Men det skall ske att när aftonen kommer blir det ljust.

Det skall ske på den dagen att rinnande vatten skall utgå från Jerusalem, ena hälften mot Östra havet och andra hälften mot Västra havet...

Ett himmelskt rådslut

Vem skall jag sända? Vem vill vara vår budbärare? Profeten Jesaja befann sig i Anden inför Guds tron.

Vid den tron där också beslutet om frälsningen fattades. Vad allt visade Gud för profeten?

Tänk om vi litet vågar låta tanken fly dit upp. Medvetna om att Guds tankar är så mycket högre än våra tankar.

Gud Fadern, Jesus och den Helige Ande ser att människan har avfallit. Att den onde har lockat bort människorna från det som var Guds vilja.

Då säger Jesus, Här är jag, sänd mig! Frälsningsplanen är klar. Omedelbart då syndafallet kom. Kanske redan innan.

Och  när tiden är inne lämnar Jesus sin tron, blir människa och gör via sitt liv, sin död och sin uppståndelse oss dugliga för himmelen.

Av idel godhet. Av nåd, beredde han oss en ny möjlighet. En ny och levande väg. En trons väg. Jesus själv är vägen och vi får vandra i hans fotspår så länge vi lever här på jorden och ända hem till himmelen.

Jesu sändebud, de som tror på Honom, de får alltid i hans fotspår gå. Jesus vill att vi följer honom. Att vi för frälsningens budskap vidare.