Ställföreträdande försoningsverk

Den bibliska och lutherska rättfärdiggörelseläran. (Ur morgonens läsning)

I den fjärde artikeln av den lutherska kyrkans förnämsta bekännelseskrift, den Augsburgska bekännelsen, framställes den viktiga läran om rättfärdiggörelsen genom tron i kort sammanfattning på följande sätt: 

»Vidare läres, att människan icke kan vara rättfärdig inför Gud genom sina egna krafter, förtjänst eller gärningar men att hon varder rättfärdig utan all egen förtjänst för Kristi skull genom tron, när hon tror, att hon blir tagen till nåd och att synderna förlåtas henne för Kristi förtjänsts skull, vilken med sin död har gjort till fyllest och betalat för våra synder. 

Denna tro räknar Gud till rättfärdighet i sin åsyn o.s.v, som det står skrivet i Romarebrevets tredje och fjärde kapitel.»

Luther sammanfattar:

1) Människan är under Guds vrede och kan

aldrig vinna Guds välbehag, så länge hon

förbliver i synden.

2) Sann syndakännedom och ånger över

synden äro nödvändiga förutsättningar för

rättfärdiggörelsen.

3) Kristi ställföreträdande försoningsverk

är grunden till människans rättfärdiggörelse.

4) Den av Kristus åt människan förvärvade rättfärdigheten mottages allenast genom tron.