Onsdag - den första kärleken

I spåret igår tänkte jag på den första kärleken till Jesus. Den som Jesus lyfter fram som livsviktig.

Den första kärleken till Jesus. Johannes skriver i sitt första brevs fjärde kapitel: "Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder."

Och vidare: "Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.

Vi älskar därför att han först har älskat oss."

Vi älskar Jesus för att han först älskade oss. Han älskade oss redan innan världens grund lades. Han har berett ett rike för oss redan innan världens grund lades.

Och hans kärlek kallar oss till sitt rike. I sitt ord uppmanar han oss att ta det riket i besittning. Och här nere tar vi det i besittning genom tron. 

Jag tänkte vidare. Om vi älskar honom så håller vi hans bud. Men inte för att vi är rädda för honom. För det finns ingen rädsla i kärleken till Jesus.

Jesu kärlek till oss driver ut rädslan. 

Och ändå kan det gå så att vi kommer bort från den första kärleken och även överger den. Då är fallet stort. Då behöver vi tänka på varifrån vi fallit.

Tiden går fort då vi får leva omsluten av Jesu kärlek.