"Nya andliga strömningar vill samlas utanför församlingen med likasinnade."
Ungefär så var budskapet i en text jag läste. Orden väckte en del tankar. Varför gör man så? Varför lämnar man Guds barns gemenskap?
I dagens bibelläsning läser jag: "Samma dag utbröt en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.
Några gudfruktiga män begravde Stefanus och visade djup sorg över honom.
Men Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och släpade ut både män och kvinnor och satte dem i fängelse."
Guds församling möter förföljelse och församlingsstrukturen förändrades när medlemmarna måste fly. Saulus ville utplåna hela den kristna församlingen.
Djävulen låg bakom angreppen men Gud skyddade och bevarade. Gud har makten även då den onde ges tillfälle att härja och förstöra.
Samtidigt märker vi att det redan under den första kristna tiden uppkom en strömningar bort från församlingen. Hebreerbrevets författare skriver: " Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast.
Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.
Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar