Jordens invånare och de som bor i himlen

I Uppenbarelseboken talas det fem gånger om jordens invånare. Och vi märker att det är de människor som är under domen.

De som inte bor i himlen. De som inte låtit det slaktade Lammet bära och sona sin syndaskuld.

Redan av martyrernas rop märker vi att jordens invånare hamnar under Guds dom:

"De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?"

Den som inte tror är redan dömd säger Jesus: "Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Högt över himlen hörs ett trefaldigt ve över jordens invånare "Ve, ve, ve över jordens invånare."

Synden har alltid konsekvenser. När en människa förkastar Jesus tvingas hon också bära det i Guds ords utsagda straffet.

I kapitel elva märker vi hur jordens invånare gläder sig över att Jesu vittnen dödas.

Och vidare tillber man vilddjuret: "Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning."

Och slutligen "får" synden jordens invånare att göra en bild åt vilddjuret.

När vi ser syndens konsekvenser. Hur sådd och skörd hör i hop. Att vad människan sår skall hon också skörda får vi fly till himlen, till den räddning som är beredd genom och i det slaktade Lammets sår.

I himlen står en dörr öppen. Himlen är vårt rätta hemland. Det dukas i himlarnas rike ett bord..

(Sven Almqvist i Sigtuna vittnar likt Paulus om vikten av att Guds folk fullgör sin tjänst.)