Evig glädje eller evig sorg

"Jag säger er: Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder." (Matteus 8:12-13)

När Guds folk samlas lyfts också allvaret att vara människa fram. Alla kommer inte till himlen. I strider mot synden, världen och den egna fördärvade viljan lider många skeppsbrott i tron.

Utan tro på Jesus kommer ingen in i himlen. Många gånger kunde vi känna hur himlen var nära. På sångstunden på lördag kväll möttes himmel och jord. 

I Anden anade jag något av de himmelska högtiderna som tar över då Jesus hämtar sin församling. Under avslutningsstunden gick en sista kallelse ut: Kom med på himlatåget! 

Luften vibrerade. Kraften i Guds evangelium var kännbar. Min kropp reagerade så att håret på armarna reste sig. 

Aposteln säger: "Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken."

Jag skämdes däremot. Tänk hur vi många gånger inte erinrar oss om vilken kraft som finns i Guds ord. Gud själv är närvarande. Han samlar människor från alla folk och stammar in under sina vingars beskydd.

Himlens portar står öppna. Psalmens ord vittnar om motståndet och hur tiden tar slut:

Guds stad är en vacker syn! Hur skön skall inte den himmelska festplatsen vara..

"Trots oväns hot, o skynda in, snart porten sluten bliver. Tag korset mot och kronan vinn, som Kristi kärlek giver. O djup av nåd, min Gud, hos dig, att porten öppen står för mig, för mig, för mig, står öppen ock för mig."