"Herre, straffa mig inte i din vrede, tukta mig inte i din förtörnelse. Var mig nådig, Herre, ty jag är kraftlös, hela mig, Herre, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt." (Psaltaren 6:2-3)
Synden förskräcker människan. Synd är ju uppror mot Gud och hans ord. Därför behöver människan också bli förskräckt när hon ser sin synd.
Hur ljuvlig är då inte nåden som visar på den räddning som Gud berett i Kristus Jesus. Syndens skuld är betald. Jesus har burit straffet.
Sund lära innehåller både lag och evangelium. Det talas om synd och nåd. En ljuvlig famn är nåden.
Var mig nådig Herre ropade konung David. Gud hörde hans rop.
Den som bekänner sin synd behöver inte dö. I andra Samuelsboken finner vi hur sann syndabekännelse frigör:
"Då sade David till Natan: "Jag har syndat mot Herren." Natan sade till David: "Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du skall inte dö."
Ingen som ser sin synd och flyr till Jesus behöver dö i sin synd. Den som har Jesus har livet.
Du skall inte dö. Ormen förledde Eva med dessa ord. Lämnar vi att lyssna till Ormens predikan dör vi.
Ingen skall förhandla med djävulen. Vi skall låta Guds ord definiera vad som är synd. Samtidigt behöver vi lyfta fram hur Jesu försoningsverk är det motgift som vi behöver mot synden.
Vi har ett förunderligt Guds ord som avslöjar hur djävulen bedrar och hur otron dödar. Men hur Jesus ger evigt liv.
I sången sjunger vi: Ack, gå ej bort på syndens stig när himlens glädje bjuds åt dig! Kom till Guds Lamm och mottag liv, kom till Guds Lamm och lycklig bliv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar