I kortandakten för dagen skriver Luther om arvssynden. Jag citerar:
"Gud ser enbart på denna synd. Och den kan man inte bli av med genom lag och straff, och inte ens genom att genomlida tusentals helveten.
Endast Guds nåd, som förnyar vår natur, kan rensa ut den.
Lagen klarar bara av att lära oss känna synden, men kan inte befria oss från den.
Den hindrar bara handen och lemmarna. Själva personen och naturen kan den inte hindra från att vara syndig.
Synden var ju till innan lagen uppenbarade sig för oss, och den var synd innan lagen förbjöd den.
Lika lite som det är upp till vår mänskliga förmåga att föda sig själv ur moderlivet, lika lite står det i vår makt att kunna vara utan synd eller göra sig fri från den.
Endast han som skapat oss har makten att befria oss från den.
Han ger oss först lagen, som lär oss att känna synden i oss och får oss att längta efter nåd, och sen ger han oss hjälpen i form av evangelium."
Så långt Luther. Nåd är ett ljuvligt ord. Guds nåd i Kristus Jesus är ett ljuvligt begrepp.
Det är gott att längta efter nåden. Det är ljuvligt att förtrösta på nåden. Det är himmelskt att få vara omsluten av den.
Därför säger också aposteln - Om någon är i Kristus är han en ny skapelse.
Den nya skapelsen lever i trons gemenskap med sin Frälsare. Sångförfattaren skriver:
"Nu är jag frälst från synd och sorg och döden, nu är jag renad uti Jesu blod. Nu är jag salig redan här på jorden och detta har min broder Jesus gjort."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar