Kristi kropp - ett andligt hem

Bibelläsningen från Efesierbrevet är ljuvlig läsning:

"I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris. 

I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris."

Aposteln hävdar att en människa som sätter sitt hopp till Kristus blir till hans ära och pris. Tror du att aposteln ljuger?

Nej - Därför får vi sätta vårt hopp till Kristus Jesus.

Vi läser vidare: "Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla."

Jesus är församlingens huvud. Församlingen är Kristi kropp. 

Församlingen är fullheten av Kristus. 

Nog sköter Gud om de sina fastän tider kommer och går..

Igår på morgonen betraktade vi en lyktvandring. En stor skara av små barn som vandrade till bönehuset.

Visst var det en vacker syn. Om den kunde jag skriva något mera. Men vi får minnas att be för alla de små som börjat sin vandring på livets stig.

Att de skulle få följa Jesus hela sitt liv..

Vi får be för de stora. Att Jesus skulle få vara ledstjärnan i deras liv..

Bönehusförsamlingen

Vid kaffebordet på torsdag kväll talade jag med en vän om benämningen bönehusförsamling.

Vad tycker du om benämningen? Kanske det är ett bra namn?

Svaret kom inte så fort. "Namnet är väl bra" Sedan ett litet uppehåll. "Det beror väl på hur vi bär namnet."

Min vän hade rätt. En benämning är en benämning om än den är viktig. 

Hur bär man namnet fridsförening eller fridsförbund? Och hur bär man namnet bönehusförsamling?

Jag tänker på församlingen i Filadelfia. Jesus för fram en hälsning: " Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn."

Jag tänker på en annan församling och ett annat budskap: "Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."

Vi ser att kyrkor vänder ryggen åt Herren Jesus och Guds ord. Det kan också bönehusföreningar och bönehusförsamlingar göra.

Men om Jesus får vara med. Om han får vara Herre. Där han får förändra hjärtan. Där är himlen nära..

Ja, det var en god kaffebordsdiskussion. Och vi får minnas att namn förpliktar..

Och Gud är trofast!

Paret på bilden fick bygga bönehus. På bekännelsen att Jesus är är Messias, den levande Gudens Son bygger Jesus sin församling.

När Jesus får vara byggmästaren och vi håller oss till ritningarna i Guds ord - Då är det gott. Då kan bönehuset, bönehusföreningen, bönehusförsamlingen vara ett andligt hem för fåren, för Faderns välsignade..

Den sista räkningen

Mot slutet av arbetsdagen fick jag ett samtal. En gammal man som ringde om en räkning. Trevlig lillajul önskade han till sist.

Efteråt förstod jag att det kanske var ett sista samtal.

Rösten var svag. Ålder och sjukdom hade till sist brutit ner en riktig krutgubbe. 

Tänk om vi skulle ha fått tala några ord om Jesus. Han som är med på färden. Han som bär när stegen sviktar. Han som är skatten i himlen.

Han som för över den brolösa strömmen om vi låter honom bära. 

Tänk hur annorlunda det är hemma hos Jesus. Inga bekymmer. Inga räkningar. En ny och förvandlad kropp.

Jesus säger: "Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. 

För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara."

Gud hör bön. Det är gott att veta..

Nu far vi hem till mig

"Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.

När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem." 

Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: "Han tog in hos en syndare."

(Lukas 19:4-7)

Igår på kvällen lyssnade jag till en predikan från Luleå. Predikanten "provtänkte" hurudan ett besök av Jesus är.

Jesus fick gästa hos Sackeus och han gjorde rent. Han julstädade kan vi säga. Och kanske han fick gästa hos Sackeus hela livet.

Och en dag säger Jesus: "Sackeus, nu far vi hem till mig. Nu får du se var jag bor.

I en psalm sjunger vi om hur vi får upplåta vart hemligt rum för Jesus. Vi får bereda oss att ta emot Guds Son. Vi får tro evangelium.

Himmelriket är nära..

Guds ord öppnar upp vårt hjärta för Jesus. Tänk att himmelska gäster vill gästa i våra hem. Tänk att vi sedan till sist får gästa hos Jesus.

Nu Sackeus far vi hem till mig. Orden berörde en kväll då man var för trött att lillajulstäda. 

Gud är god!

När Gud skapar människan

"Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden och alla kräldjur som rör sig på jorden.” 

Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem. 

Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”

I Guds ord läser vi om hur Gud skapar människan till sin avbild till man och kvinna.

Den Evangelisk-lutherska kyrkans ledning går allt längre bort från Guds ord. En del församlingar delar ut en adventskalender med hädiska formuleringar.

När de två adventsljusen brinner står det när luckan öppnas: Biologisk fakta: Människan är ett djur. Teologisk fakta: Gud blev ett djur.

Kalendern är en styggelse. Och vi får och behöver reagera.

Vi får lyfta fram Guds ord. 

Sjung om Jesus

"Sjunga om min Jesus, o det älskar jag! Han min synd förlåtit, gör det än var dag."

I sången av Simo Korpela som Elis Sjövall översatt finner vi hur vi får leva i förlåtelsen.

Aposteln skriver i Efesierbrevet: " I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus."

I Kolosserbrevet läser vi: "Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder."

I Jesu rike är vi alltså friköpta från synden och har förlåtelse från våra synder. 

Djävulen rasar mot detta Guds nedskrivna ord. Han vill få oss att tvivla på det. 

Ändå får vi alltid ta Skriftens ord till oss. Vi får av hjärtat sjunga om Jesus som förlåtit våra synder och gör det än var dag..

Frimodighet i tron på Jesus

"Stor frimodighet i tron på Kristus Jesus". 

Aposteln skriver därom i sitt första brev till Timoteus. Har du en stor frimodighet i tron på Jesus? Du inser att du behöver en Frälsare och vet att Jesus är den enda som kan frälsa.

Frälst genom tron på Jesus redan här i syndens land. Frälst genom tron om än synden bor i dig.

Blicken fäst vid Jesus, om än Ordet dömer. Blicken fäst vid Jesus, om än du ser dig själv i lagens spegel.

Om lagens spegel hörde vi i helgen. Guds heliga lag avslöjar människan, men den kan inte rena. Den kan inte frälsa.

Jesus är Frälsaren. Då blir orden om en stor frimodighet i tron på Honom intressanta..

Gud är trofast!

Det blir ej mörkt i himmelen

Trosvisst strömmar sången ur radion: "Det blir ej mörkt i himmelen"

Följande sång uppmanar att fästa blicken vid Jesus. Allt annat smälter då bort som snö..

En bra start på en arbetsdag är att lyssna till Radio LFF:s nätradio.

Det blir ej mörkt i himmelen och resan vad betyder den. Ett himmelskt ljus fyller en mörk riksåtta..

Livets Välsignelse - tron

"Herren har sin glädje i dem som vördar honom, som hoppas på hans nåd. Jerusalem, prisa Herren, Sion, lova din Gud!

Han stärker bommarna för dina portar, han välsignar dina barn i dig. Han ger dina gränser fred, han mättar dig med bästa vete.

Han sänder sitt budskap till jorden, hans ord går ut med hast. (Psaltaren 147: 11-15)

Välsignelse och förbannelse. Faderns välsignade och de förbannade. Guds goda vilja delar människorna i två hopar.

Guds folk hoppas på Herrens nåd. Man flyr till den. Man vill leva som välsignade i Kristus Jesus.

Guds folk får möta livets bekymmer som Faderns välsignade. Då går det väl. I tåredålen flödar källor med levande vatten fram..

Livets bekymmer

"Men akta er för att tynga era hjärtan med festande, rus och livets bekymmer så att den dagen plötsligt drabbar er som en snara, för den ska drabba alla som bor över hela jorden." (Lukas 21:34-36)

Kärnbibeln förklarar livets bekymmer med oro, att vara splittrad och dras åt olika håll.

Kan man beskriva den här tiden vi lever i mera exakt än vad Jesus vittnar om i dagens bibelläsning.

Människor är oroliga. Man har koncentrationsproblem och motivationsproblem. Barnen far illa o.s.v.

Alkohol och droger bryter ner. Människans hjärta är tungt av många plågor. 

Jesus vill att vi skall akta oss för en livsstil som bejakar sådant och bedövar människans sinne.

Guds folk är ett annorlunda folk. Hjärtat får vara fritt, det får vara i himlen. Ändå lever vi här nere i samma värld som blir allt mera söndrig.

Gud är god. Stor är hans trofasthet. God är hans vilja. Tillkomme Guds rike!

Uppståndelsens barn

"De kan inte dö längre, för de är som änglarna och är Guds barn, eftersom de är uppståndelsens barn." (Lukas 20:36)

Dagens bibelläsning uppenbarar att vi får vara uppståndelsens barn. 

Jesus har uppstått till vår rättfärdighet och vi får leva för honom. 

I en sång sjunger vi om att nu vill jag leva till min Jesu ära. I gårdagens predikan ställdes vi inför frågan att vad skulle vi göra om vi visste att Jesus kommer den här veckan.

Frågan är naturligtvis hypotetisk då endast Gud vet när Jesus kommer. Ändå är frågan relevant för vi vet ju att Jesus kommer.

Vi får leva i väntan på Jesu återkomst som uppståndelsens barn. Som friköpa får vi vittna om Herren Jesus. Må Kristi gärningar allt mera få synas bland oss.

Av oss själva kan vi ingenting göra. Men vi får leva som gripna av Kristus: Aposteln skriver i Filipperbrevet: "Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp, för han har makt att lägga allt under sig.

Reflektioner efter domsöndagen

Synden är försonad. Vid domen nämns inte synden. 

På Kristi uppdrag har evangeliets predikan förkunnats på jorden. "Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud.

På högra sidan står fåren, de som äger Guds rättfärdighet, Kristi rättfärdighet. För dem finns ingen fördömelse. De är erkända inför Gud. Friköpta av Jesus Kristus.

På vänstra sidan står getterna, de som inte lät sig försonas med Gud. Otron skiljer dem från Gud. Getterna är inte kända av Gud. De är fördömda.

Guds ord avslöjar vilken lögnare djävulen är. Här i tiden vill han binda människor genom synder som är försonade.

Djävulen tål inte Kristi gärningar och därför vill han hindra människor att tjäna Gud med glädje.

Det finns mycket att idissla. Synden är försonad. Vi får gå och tjäna Gud med glädje.

Vi får bära på den himmelska glädjen..

Du stora strålande dag

"Han kommer, han kommer, den dag som vi bidar, dess strålar vi skådar på morgonens sky. Än mörkret är mäktigt i dimmiga dalar, men dagen begynner på höjderna gry.

Han kommer att stilla de sörjandes trängtan, han kommer att fylla de heligas längtan."

(Psalm 140)

Herrens dag, den stora och strålande kommer. 

Igår vid 10 -tiden blev det sagolikt vackert. Solen flammade upp en kort stund och belyste skogen på andra sidan kullen.

Men litet senare sänkte sig mörkret och dimman åter. 

I bönehuset på kvällen fick vi sjunga den mäktiga psalmen. "Ack saliga dag, som i hoppet vi bidar, då världen blivit Guds rike till sist, då mänskornas släkte förlossningen funnit och folken bekänner att Herren är Krist, då döden är dödad och synden försvunnen och frälsningens fullhet för evigt är vunnen.

Javisst blir det en förunderlig dag: "Han kommer, han kommer, den dag som vi bidar, den ljusaste dag som i världen har grytt, då Herren allsmäktig allena regerar och mörker och synd för hans anlete flytt och skapelsen, frälsad från synder och strider, förkunnar hans ära till eviga tider."

Den ljusaste dag som i världen har grytt. En sådan dag ser Guds folk fram emot..

Syndanöd och frälsningsvisshet

Om Herren dröjer och Gud så vill har vi ett intressant tema för vårterminens studier: -frälsningsvisshet.

Det går inte att vara en kristen om man inte fått känna syndanöd. Men det är också syndanöden och ett sårat samvete som får människor att hålla sig utanför Guds rike. Man går bedrövad bort.

Och oskickliga predikanter kan salta i såren och binda människors samveten. Sådana predikningar hör vi tyvärr ibland.

Tron på Jesus är en visshet om att hos Jesus finns det frälsning. Jesus kom för att frälsa sitt folk från deras synder.

Jag tror att vi behöver tala om synd och nåd. Vi behöver tala om synden och avklä den. För synden härjar och bryter ner både människan och Guds skapelse.

Men vi behöver tala mycket om nåden. För nåden bygger upp, den fostrar och den räcker. Och av Guds nåd skapar Gud nya himlar och en ny jord där rättfärdighet råder. Där synden inte härjar, där den inte finns.

Men där vi möter Jesus med sårmärkta händer. Och såren fick han då synden försonades.

Frälsningsvisshet -Det blir intressanta föreläsningar tror jag..

Jag betänker glädjen som Guds barn känner när de hemma i himlen ser ärren av såren Jesu händer..

Oförtjänt nåd - domen i Guds hus

Bo Giertz skriver: "Även de vuxna måste bli som barn för att kunna komma in där. För att förstå de orden måste man veta, att ett barn i antiken inte hade några rättigheter och inte tillmättes något värde. 

Att ”bli som barn” betyder att avstå från alla anspråk, att inte ha någonting eget att komma med. 

Det är detta som är likheten mellan barnen och publikanen i templet. Guds rike får man som en gåva. 

Man kan aldrig förtjäna det. Inte heller tron är en merit eller egenskap som gör att man förtjänar Guds gåva. Den är tiggarens utsträckta hand, som inte förtjänar gåvan men tar emot den. 

Och att barnen kan ta emot den oförtjänta gåvan, det lär oss Jesus här." (citat slut)

Tiggarens utsträckta hand. Men en visshet att Jesus försonat synden. Att Jesus ger den nåd vi begär. Den nåd som vi inser att vi varje dag behöver.

Nådetiggare. Nåd som ges utan anklagelse. 

Djävulen och Jesus behandlar människans synd helt olika. Djävulen saltar i såren. Han vill att syndasåren osåras. 

Jesus försonade. Hos Honom finns förlåtelse. Han vårdar ärren. Han sluter den darrande och förskräckte syndaren i sin famn.

Han lämnar sitt evangelium. Orden som läker. Orden som ger nytt mod.

Domaren som led döden för dödsfångarna. 

Det lider mot domedag och den börjar i Guds hus. I sången sjunger vi: "Kom då, ni fattiga syndare alla, tag nu här dubbelt för varje ert brott! 

Har vi än alla i Adam måst falla, har dock vår Jesus alltsammans gjort gott. 

Är det väl rätt att befriade trälar håller sig själva i träldomen kvar? 

Nej, låt oss hellre som frigjorda själar lova i frihet vår nådige Far!"

Tro och tjänst

"Då sade apostlarna till Herren: "Ge oss mera tro" (Lukas 17:5)

Gud hör en sådan fråga. Herre föröka vår tro..

Korset blott, korset blott

 "Korset blott, korset blott må förbli min ära, tills på andra stranden jag får dig vara nära!"

Inför domsöndagen får vi gripa tag i budskapet om Kristi kors. Och när och där vi gör det blir det mäktiga sammankomster.

"Hör ifrån Sion basunljudet klart, se ifrån Salem ett sken underbart!"

Salem är fridens stad, Guds Jerusalem. Sion är den levande Gudens stad. 

När vi inför förlossningens dag lyfter vår blick lyfter vi den mot korset där Jesus vann en seger

Gud är god. Stor är hans barmhärtighet. Väldig är den levande Gudens seger på korset..

Hans seger ger oss mod. Livet har vi i hans blod..

Domen på Kristi kors

"Han på sitt hjärta var syndare bar, när på sitt kors mellan himlen och jorden han vår förlossning, vårt skuldoffer var. 

Skulden där dränktes i blodskällans flöden, syndaregistret vid korset han slog. 

Domaren led för dödsfångarna döden, Gud är försonad och vi har då nog."

Din och min yttersta dom är på Kristi kors. Sådan är domen i Guds hus. 

I en sång av sjömannen Gustaf Skinnare sjunger vi: "Han gav sin ande, vår Skapare god, segern på korset han vann med sitt blod. Hör ifrån Sion basunljudet klart, se ifrån Salem ett sken underbart!"

Jesus vann en seger på korset. Han vann den med sitt blod.

Förtröstan på Lammets blod ger frimodighet inför domen. Och vår frimodighet är i Jesus Kristus.

 

Vår yttersta dom

"Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 

"Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet:

Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna,

predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten."

Så skriver Paulus till Timoteus. Guds hus är den levande Guds församling Kristi kyrka.

I Kristi kyrka är Sanningen norm. Allting vilar på Sanningen. Jesus är Sanningen. Han är också livet, den levande Guden.

I Guds hus är vägen uppenbar. Den är Jesus. Domen börjar i Guds hus skriver Petrus. "Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? 

Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? 

Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott."

Gud straffar inte samma synd två gånger. Jesus tog på oss vår yttersta dom skriver Timo Laato.

20 NOVEMBER

Saliga är de som är fattiga i anden (Matt. 5:3). 

Luther förklarar:

Detta gäller dem som inte har sin säkerhet i sig själva, inte lever vind för våg som världen, utan tänker på sina handlingar och sitt beteende och håller sig till Ordet. (citatet slut)

Ordet uppenbarar att vi är syndare. Men Ordet uppmanar att Jesus försonat vår synd.

Vår salighet är då att vi är benådade syndare. Och just sådana hämtar Jesus till sin himmel.

Tänk vilken lycka och vilken glädje där hemma, när vi som förvandlade och syndfria får samlas omkring Jesus.

Och visst är vi saliga redan här i tiden då vi får sjunga om hur Jesu brud är fri från synden.

Till sist Luthers avslutning.

"Att vara fattig i anden är den första egenskap som kännetecknar de kristna. De lever i fruktan för Gud, skulle gärna vilja vara fromma, men ser att djävulen och den egna medfödda synden alltid står i vägen för dem. Detta gör dem modlösa. 

Men Herren säger: ”Var inte förskräckta! Ni tänker att ni är evigt förtappade människor, eftersom ni måste bära dessa bekymmer i era hjärtan. 

Men tro mig, ni är saliga. 

Himmelriket hör er till, samtidigt som de andra, de som har sin säkerhet i sig själva, måste ner i helvetet till djävulen.”

Jesu öppna famn

"Den som bara kunde få en rätt bild av Jesus, värdera honom högt och se den underbaraste Frälsare och Överstepräst i honom, skulle redan ha övervunnit allt ont.

Men att göra detta i frestelser och prövningar är det svåraste av allt. 

Jag känner nämligen djävulens list och vet hur han i frestelsens stund inte bara pekar på den stränga lagen. 

Det som är värre är att han även försöker göra oss rädda för Frälsarens person, genom att visa oss något straffande ord av Jesus för att sätta skräck i våra hjärtan."

Orden ovan är citat av Luther. Den onde försöker få oss rädda för Jesus. Den onde vill stänga ut oss från Jesus.

I sången sjunger vi något helt annat: "Öppet står Jesu förbarmande hjärta, kärlekens armar, förlåtelsens famn. 

Är det väl skäl att försmäkta i smärta, då du får ankra i sällhetens hamn? 

Brudgummen Jesus i kärlek dig möter, ropar: O brud, mig ditt hjärta helt giv! Är det väl rätt att din vän du bortstöter, som till din lösen har givit sitt liv?"

Vi får ge vårt hjärta åt Jesus. Då har hjärtat det gott. Då får vi vila i nåden och i allt som oss möter förtrösta på Herren Jesus.

Kom hit upp!

"Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: "Kom hit upp!" Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem." (Uppenbarelseboken 11:12)

Versen från Uppenbarelseboken lyfts fram i Fjellstedts bibelförklaringar. 

Johannes ser Jesu vittnen få liv igen och stiga upp till himlen i ett moln.

Jag har funderat mycket över Jesu ord om hur någon tas med och någon lämnas kvar vid Jesu ankomst.

Det är allvarligt, mycket allvarligt att leva i otro. 

Ordet uppmanar alltid till tro. Inte till tro i morgon utan till tro idag. 

Fjellstedt skriver att de som lämnas kvar lämnas kvar till domen. 

Jakob skriver i sitt brev: "Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära. Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Se, domaren står utanför dörren."

Herrens ankomst är nära och domaren står utanför dörren. Nåden är fri, men domen är utanför.

Nåd finns hos Jesus, men utanför honom är domen. 

Tron på Jesus ger frimodighet inför domen.

Kyrkoårets texter är allvarliga. Samtidigt lever världen i spänning då kriget kommer allt närmare.

Men som Guds barn får vi vara trygga. Våra dagar och frälsningen vilar i hans goda händer..

Tack Gode Gud för bilisten som bländade mig igår kväll så älgen hann över vägen. Tack för Ordets ljus som visar på Jesus, vägen till himlen..

Bröderna är hemma

 

På söndagsmorgonen läste jag i tidningen om att Fredrik, en Herrens tjänare från grannbyn gått hem till sin Frälsare.

Av Fredrik finns det många, många minnen. Gud hade gett honom en personlighet som gjorde intryck. Hans varma, trygga och rättframma sätt att uttrycka sig berörde.

Fredrik hade fått nåden att tala om Gud, att berätta och vittna om frälsningen i Jesus.

Bröderna är borta, men hemma hos Herren. 

Hebreerbrevets författare skriver om dessa:

"Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."

I den himmelska staden blir det nog gott. För mina ögon ser jag Fredrik, Kurt, Anselm, Börje, många, många andra där hos Jesus.

Och deras ögon strålar av fröjd..

"Det blir något att få, det blir något att få"

Minnet av Birger 🕯

"Nu har Birger Palo flyttat från tiden in i evigheten. I väntan på en glädjerik uppståndelse. Frid 🕯"

Meddelandet kom igår på morgonen. Av Birger har jag ett speciellt minne. En skrivelse i Missionstidningen, någon gång på 80 eller 90-talet. 

Birger skrev om hur vi får bekänna vår synd inför Gud. Jag minns inte exakt hur han skrev. 

Han skrev också något om att det inte är lätt att bekänna sin synd inför Gud. Inför en helig Gud.

'- -

I katekesen läser vi: "Inför Gud skall man bekänna sig skyldig till alla synder, också sådana som vi inte vet om, såsom vi gör i bönen Fader vår. Men inför biktfadern skall vi bekänna endast de synder, som vi vet om och känner i hjärtat."

Birger var gift med systern till bröderna Erling, Karl-Erik och Roland. En familj där man hade fått nåden att känna Gud sådan han är, genom Jesus Kristus.

Hebreerbrevets författare skriver: "Då vi nu har en stor överstepräst, Jesus, Guds Son, som har stigit upp genom himlarna, så låt oss hålla fast vid vår bekännelse. 

Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd. 

Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid."

Bröderna är borta men deras ljusa, varma och i Ordet förankrade väckelsetro lever kvar.

Mitt minne av Birger är frid. Hans skrivelse förmedlade Guds frid till mig. Den frid som endast budskapet om Jesus kan ge. Att synden är försonad och vi får tro synden förlåten.

(En bild av Birger och hans fru)

Guds ord, Jesu ord

"Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå."

Den lilla meningen säger mycket. En huvudsats och en bisats.

Både Markus, Matteus och Lukas lyfter fram Jesu ord.

Vi lever i en tid då känslor lyfts fram kraftigt. Även i kristna sammanhang. Men känslor kommer och går. Guds ord består.

Guds ord tar inte miste. Känslor kan leda fel. Guds ord håller att bygga på. Känslorna vacklar.

Vid matbordet efter en lång och intensiv arbetsdag fäste jag mig vid Ordet.

Och allting är gott. Guds ord håller att leva på. På Guds ords grund öppnas en gång Evighetens portar.

Brudgummen kommer

 "Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 

Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 

De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 

De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 

Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Sedan kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 

Men han svarade: Amen säger jag er: Jag känner er inte. 

Vaka därför, ty ni vet inte vilken dag eller timme han kommer." (Matteus 25)

I mina tankar nu på morgonen kommer sångens ord: "Ty inför dig är fråga blott om nåd". 

Det är fråga blott om nåd. Herren Jesu Kristi nåd. Den ljuvliga nåden som en syndare får fly till.

"Där vid nådens tron jag beder, fräls mig du Guds rena lamm"

"Det enda jag har att lita till en gång, det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd."

"Gud give jag vore, och alla med mig,

bland himmelens tecknade skara.

Gud tage oss nådigt i höjden till sig

att oss ifrån domen bevara.

Säll den som har rum i Guds rike."

Guds rike är ett förunderligt rike. Där är Jesus Herre och vi får kasta oss ner inför hans fötter..

Den trånga porten

"På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. 

Någon frågade honom: "Herre, är det bara få som blir frälsta?" 

Han sade till dem: "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. 

När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då skall han svara er: Jag vet inte varifrån ni är. 

Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator.

Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. 

Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna." (Lukas 13)

"Trots oväns hot, o skynda in,

snart porten sluten bliver.

Tag korset mot och kronan vinn,

som Kristi kärlek giver.

O djup av nåd, min Gud, hos dig,

att porten öppen står för mig,

för mig, för mig,

står öppen ock för mig!"

Jerusalem, Jerusalem

"Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! 

Hur ofta hade jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. 

Se, ert hus lämnas nu åt er själva. Jag säger er: Ni kommer att se mig först när ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

I dagens bibelläsning från Lukas 13 klagar Jesus över staden som inte tar emot honom. 

Likt hönan hade Jesus velat samla stadens folk under sina vingar. Men de ville inte.

De ville inte samlas under Jesu omvårdnad. Utanför Jesus är det så kallt. 

Så kallt, så kallt..

Bristfälliga, sargade, slitna och rädda har vi en viloplats hos Jesus. Han visar inte bort någon som flyr till nåden i hans famn..

Gudsmannens bön

"Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och vara glada i alla våra dagar."

Så ber gudsmannen Mose i den 90. psalmen. En ny morgon har grytt. Guds kallelse till himlen i Jesus Kristus står kvar.

Det är trösterikt att läsa forna heligas sånger. I Sions sång 113, vers 5 läser vi:

"Där får jag i en lovsångston dig evigt tacka vid din tron. Då är min harpa ren och klar, fast den här ofta klanglös var."

Gud är trofast om än harpans toner ibland känns klanglösa. Här i tiden får både unga och gamla stundom känna av kampen:

"Kom, låt oss nu mot målet gå! De unga med de gamla får snart vila ifrån allt besvär,  därhemma hos vår Jesus kär."

Medan ni väntar på Jesus

"Jag tackar alltid min Gud för er, för den Guds nåd som ni har fått i Kristus Jesus. 

Ty i honom har ni blivit rika på allt, i fråga om allt tal och all insikt, eftersom vittnesbördet om Kristus har fått stadigt fäste hos er. 

Därför saknar ni inte någon nådegåva, medan ni väntar på vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse. 

Han skall också styrka er ända till slutet, så att ni inte kan anklagas på vår Herre Jesu Kristi dag. Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.

(Första Korinterbrevet 1:4-7)

Vår trofaste Gud har kallat oss till gemenskap med Jesus. Den gemenskapen får en ny dimension den dagen då Jesus kommer.

Vi får alltså vänta med glädje utan fruktan..

Morgonens stråle

"I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss, för att ljus skall skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg." (Lukas 1)

Snart rinner upp i öster ett förunderligt sken. I sången sjunger vi: "Lyft blicken upp mot höjden, snart ljuder hälsningen som bringar full förlossning åt varje Kristi vän; en evig sabbatsvila, en evig sabbatsfröjd, en evighet med Jesus hos Gud i himmelshöjd."

Gud är god!

Bibelns sunda undervisning *

"Vi har inget annat än att hålla oss till än Bibelns sunda undervisning." Orden är Jukka Norvantos.

Jag tror att Jukka slår huvudet på spiken. Att vaka är att hålla sig till bibelns sunda undervisning.

Jouko N Martikainen skriver:

"Miten tunnistamme oikean opin harhaopista? Kirkon historiassa siihen on käytetty kolmea kriteeriä: Harhaoppi poikkeaa Herran Jeesuksen opetuksesta ja on ristiriidassa sen kanssa. Harhaoppi on ristiriidassa jakamattoman kristikunnan uskontunnusten kanssa. Harhaoppi opettaa vastoin sitä, mitä kirkko on aina ja kaikkialla opettanut." (citatet slut)

Hur känner vi igen rätt lära och kan känna igen villoläror?

I den kristna kyrkans historia har man angett tre kriterier:

1. Villolära avviker från Herren Jesu undervisning och är i konflikt med den.

2. Villolära står i konflikt med den odelade kyrkans trosbekännelse.

3. Villolära lär emot det som kyrkan alltid och över allt har lärt.

Jag har noterat att "moderna" villolärare talar något om Jesus, men mycket om känslor och en hel del om sig själva.

Man försvarar oftast prideideologin och understödjer regnbågsmässor.

Man har en annan syn på människan och äktenskapet än vad Herren Gud och Jesus vår Frälsare har.

Vad säger då Jesus? Vad är det centrala i hans undervisning om de yttersta tiderna?

-  "Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många."

Avklädnad *

"Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand.

Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. 

Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 

Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant."

(Andra Korinterbrevet 5:1-5)

Vi vet att människans lott är att bli avklädd. Och även aposteln suckar tungt inför avklädnaden. 

Nu vill jag inte säga att avklädnaden är från Gud. För det att vi måste bli avklädda är ju en följd av syndafallet.

Men Gud använder avklädnaden för att forma oss. Han ger oss en längtan efter att få bli klädda i vår himmelska boning - Kristi rättfärdighet.

Då uppslukas det dödliga av livet. Inför uppbrottets söndag har jag förstått (upplevt) att människan måste bli avklädd inför uppbrottet.

Allt vårt eget skalas av steg för steg. Allt det jordiska som vi funnit vår trygghet i får ge vika. Porten är trång - men den är ljuvlig.

För Jesus, han är den trånga porten.

Därför får vi av Guds stora nåd vara påklädda inför vårt jordiska uppbrott. 

När vi genom tron äger Jesu Kristi rättfärdighet är vi iklädda vår himmelska boning.

Gud är god! Och Jesus är ett levande hopp..

Kraftkällan

"Allt förmår jag i honom som ger mig kraft."(Filipperbrevet 4:13)

Ibland är det inte tid för de många orden. Vi får gripa tag i Ordet..

 

Missionen, Noas dagar och fikonträdet

"Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma."

"Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. Jag säger er sanningen: Det här släktet.ska inte förgå förrän allt detta sker."

I Matteus 24 vittnar Jesus om vad som skall ske före och vad som förebådar hans återkomst till jorden. Allt detta berättar han för de sina innan sitt lidande.

Ingen skall veta dagen eller stunden. Och man skall leva som på Noas tid. "Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer."

De som inte bryr sig om Guds ord och inte har den Helige Ande skall inte ana något. De lever som vanligt och förkastar Guds kallelse till himlen i Jesus Kristus.

Samtidigt är världen full av bedragare som lyfter fram en egen "hemmagjord, tidsanpassad Frälsare. 

Arbetet vid kvarnen och på åkern fortgår. Någon har nåden att se sitt arbete som en gudstjänst, någon arbetar endast för lönens skull.

En skara har rest på sig och lyft sin blick och anar att snart är Jesus här. 

Plötsligt är Nådens dörr stängd. Frälsaren och domaren uppenbarar sig. Hastigt och plötsligt, samt uppenbart för hela världen kommer Jesus på himmelens skyar.

Guds basun ljuder. Överängelns röst hörs. Gravarna öppnas och Jesu egna förvandlas.

Den himmelska festen börjar. Eldsjön fylls med de stackare som förnekat sin Herre och inte hade sina namn skrivna i livets bok.

Lovsången ljuder inför Guds och Lammets tron. Allt är precis så som det blivit sagt.

Tack, god Gud!

Värdig för Guds nåd?

 Luther lyfter fram hur konung David inte försökte göra sig värdig att ta emot Guds nåd. Han vädjade till Guds barmhärtighet och till Guds löften.

Luther skriver:

 "Utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet (Ps. 51:3). 

Här ser vi att David inte på egen hand försöker sona sina synder. 

Han letar inte upp någon hemlig vrå för att göra sig värdig att ta emot nåden, utan han skyndar sig direkt till Gud och hans barmhärtighet. 

Den känner David till, inte genom hans eget hjärta och förnuft utan på grund av Guds löften. 

Förnuftet flyr nämligen från Gud när synden gör sig påmind, och kan inte komma till den punkten att det tror att en syndare kan få nåd och barmhärtighet. 

Det är något vi inte kan lära oss av oss själva utan bara genom den Helige Ande. 

Men i våra hjärtan växer många slags törnen. Vi kan till exempel tänka: ”Ja, jag är en syndare, och Gud är helig och vred på mig.” Samvetet kan inte utrota sådana törnbuskar. Det kan inte framställa Gud som god och nådig för syndaren. Det är det bara den Helige Ande som kan.

Det är med den Helige Andes hjälp som David seglar fram mellan dessa farliga klippor. Han klarar sig undan dem genom att hålla sig till Guds obeskrivliga barmhärtighet och säga: ”Jag är en förtappad syn­dare, som levt ett syndigt liv och fortfarande gör det. 

Så länge jag lever kan jag inte bli av med synden, men din barmhärtighet är stor. Därför bekänner jag min synd för dig. Samtidigt håller jag fast vid att du är barmhärtig och jag vet att din godhet är större än alla mina synder.” (citatet slut)

Det är intressant hur den Helige Ande  verkar. Han bereder en väg för en syndare i nöd ända fram till sin Frälsare.

Förunderlig och god är du Herre. Ingen människa är värdig Guds nåd. Men vi får alltid frimodigt gå fram till nådens tron.

"Vad skulle bli till slut min lott en gång inför min Gud, om jag av nåd ej hade fått en sådan bröllopsskrud?" (Sions sånger 232)

Ett himmelskt rike

"Herren är vår kung. Han är den som frälser oss (Jes. 33:22). Redan här i världen är det mycket värdefullt för ett land att ha en kung, för att hålla fred och ordning. 

Hur mycket mer glädjande är det då inte att vi har ett himmelskt rike – nämligen syndernas förlåtelse – och en kung, som regerar på ett sådant sätt att han ger oss frid, skyddar oss från djävulen och hans följe samt befriar oss från döden och allt ont!"

Luther kallar det himmelska riket för syndernas förlåtelse. Ett rike av syndernas förlåtelse.

När vi håller oss till detta Jesu rike kan den onde inte skada vår själ. 

Tänk vilket rike vi äger då vi tror på Jesus och följer Honom.

(En av pappas första målningar, från 1997)

Himmelska hälsningar

 Jag funderar idag över den himmelska verkligheten. Jag tänker då på himlen efter uppståndelsens morgon.

Jag utgår från Lukas 13 där Jesus säger: "Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet.

Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. 

Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 

Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."

Kontexten är allvarlig. Alla kommer inte till himlen. Men där skall Abraham, Isak och Jakob var synliga och igenkännbara likt profeterna.

Jesus vittnar också om att rövaren och Lasarus är där.

Jakob var inte särskilt omtyckt av sin far Isak. Men alla som är i himlen är där för att de genom tron blivit delaktiga av Jesu frälsningsverk.

I himlen är man för Jesu skull. Jesu blod har renat och tagit bort allt söndrigt.

Det finns endast en himmel. Där förenas alla som trott och förtröstat på Jesus.

En försmak av den himmelska härligheten ger också berättelsen om Josefs möte med sina bröder efter Jakobs död.

I Moseboken läser vi: "När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: "Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss." 

Därför sände de detta bud till Josef: "Din far sade till oss före sin död: Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått." 

Och Josef grät när han fick deras hälsning. Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: "Vi är dina slavar." 

Men Josef sade till dem: "Var inte rädda. Håller ni mig för Gud? Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. 

Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn." Och han tröstade dem och talade vänligt till dem."

Josef och hans bröder fick en himmelsk hälsning. På vägen till himlen får vi litet smaka på försoningens och förlåtelsens kraft.

I himlen där all synd är utplånad är allting annorlunda. Det har ögat inte sett. Men dit är vi på vandring..

En himmelsk hälsningar här i tiden är Josefs förmaning till sina bröder: "Gräla inte på vägen hem!"

Farsdagssången

"Visst böljorna brusar på stormuppfyllt hav, men ändå går farkosten inte i kvav. Vid rodret står Fadern och riktar det så att bränningar skada ej må."

(Sions sånger 153:5)

Sången var pappas sång. Sången lyfter också på ett speciellt sätt fram den himmelske Fadern.

Fadern står vid rodret. 

I blomman, i gräset, i daggen, i allt vi skådar vår Faders gestalt.

Herren är vårt stöd. I barndomens lyckliga leende dar han vårdar oss kärleksfullt, ömt som en far. 

Vi sjunger om Allfaderns härliga hus. Fadern öppnar slutligen sin famn. Far har det gott hos Jesus. 

(Fotot från december 2022)

På Örnens vingar

(Morfar längst till vänster, bilden från början av 1920-talet)

Morfar var en ivrig jägare och fiskare. I mina tankar idag kom harsteken som han ibland hade med sig, när han kom till oss på söndagarna. Smaken minns jag ännu.

Samtidigt kom ett bibelord som morfar någon gång citerade för mig. 

"När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. 

Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid"

(Uppenbarelseboken 12: 13-15)

Det var spännande att lyssna till moffas tankar om Guds tid. 

Moffa talade om landet i väster. Ett land fritt från kommunismen. Moffa behövde ändå aldrig fly till Amerika. Gud bevarade honom hans utmätta livstid här i fosterlandet. 

Gud har också förbestämt en tid då Jesus kommer tillbaka. Den tiden påverkas inte av herrarna Putin och Trump.

Tid finns så länge Gud ger den. Han upprätthåller den här jorden exakt så länge han förutbestämt. Ingen kan rubba Guds planer.

Inför Farsdagen fylls jag med tacksamhet. Flydda tider kommer inte tillbaka. Släkten följer släktens gång. Tonen från himlen går ännu ut. 

Gud är god!

Morfar (inför Farsdagen 2024)

I Lepplax byaforskares bok finner jag ett foto av morfar. Bilden är tagen 1911 och morfar är 13 eller 14 år gammal.

Morfar är den långa pojken, andra från vänster. I boken står det att morfar var begåvad med kroppskrafter, som var något utöver det normala.

Det berättas att han ensam orkade lyfta ena ändan på tröskverksmotorn.

När morfar var ung drabbades byn av en tyfusepidemi. Samtidigt drog en väckelserörelse fram genom byn.

Många tog intryck och ändrade sina levnadsvanor. De världsliga nöjena fick ge vika.

(Källor till texten i boken är Jarl och Per Fellman)

I mina tankar kommer en vers ur moffas sång "Upp mitt arma, sorgsna hjärta! Du är också en av dem som för Jesu död och smärta snart får komma lyckligt hem, fri från synden, fri från synden skåda Guds Jerusalem."

Orätta vakningar

Förr gjorde man "bättring" från "orätta vakningar". Inte visste jag då riktigt vad man menade. Inte vet jag heller idag.

Man bekände synden offentligt, vilket vi som kristna med fördel kan göra.

Guds ord lyfter fram att vi får bekänna vår synd. Johannes skriver i sitt första brev: "Detta är det budskap som vi har hört från honom och som vi förkunnar för er, att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom. 

Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. 

Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss."

Av bibelordet förstår vi att en kristen inte medvetet kan leva i synd. Då bedrar vi oss själva. En kristen kan inte ge sig själv tillåtelse att leva i olydnad mot Guds ord.

Inget mörker finns i Gud. Inget mörker finns i Fadern eller Sonen. Om vi vandrar i ljuset, i tro på Jesus så har vi gemenskap med varandra. Och Jesu, Guds Son renar oss från all orättfärdighet.

Att vandra i ljuset innebär att vi bekänner våra synder. Synden bekänner vi alltid inför Gud. Och Jesu Guds Son renar från synden. Från all synd.

Vi får också bekänna synden inför varandra. En sådan förmån har Gud också gett oss.

När vi rannsakar oss inför Guds ord får vi säga det samma som ordet säger. 

I sången sjunger vi om hur vi får tro på Guds förlåtelse: "Min enda hjälp i all min nöd är syndernas förlåtelse. Mitt enda hopp i liv och död är syndernas förlåtelse. Mitt enda livsbehov, min ro är att förlåtelse få tro."

Att vaka är att bekänna sina synder. En kristen har också tillgång till biktens möjlighet. Om det vittnar även Luther i Katekesen.

Fri från synden

"Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. 

Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning. (Uppenbarelseboken 22:14-15)

Bibelorden här i dagboken kretsar runt vakande när vi nu närmar oss slutet av kyrkoåret.

Budskapet i Bibelns sista bok lyfter fram rätten till livets träd och en fri ingång i det himmelska Jerusalem genom portarna. 

Jesus är porten, men Johannes ser 12 portar. Tre portar i varje väderstreck. 

Men så märker vi att människor lämnar på utsidan av portarna. Orenhet, trolldom, otukt eller sexuell omoral, mord och kärlek till lögnen stänger ut de människor som väljer att förbli i synden.

Man väljer mer eller mindre medvetet synden framom Jesus.

Jesus har öppnat portarna då han försonade synden. Men människor vill inte erkänna synden. Man väljer en annan definition av synden än vad Gud gör.

Synden vilar antingen på Jesus. Då är den försonad. Eller så lever man i och av den. Och man stänger ut sig själv från Guds nåd i Jesus Kristus.

Man tar inte emot Guds nåd så att den blir till nytta. Man tror att man kan komma in i den himmelska staden med egna smutsiga kläder. Eller så föraktar man Guds stad genom att leva i otro.

Jesu blod rengör från synden. Därför skall vi låta oss bli rengjorda, tvättade rena från synden genom Jesu blod, genom tron på Jesu verk.

Iklädda Jesu Kristi rättfärdighet, fria från synden.

Jesus och Jesu blod löser från syndens band: "Fri från synden, löst är dess band! Kan du fatta det här i syndens land? Hjärtats djupa längtan en gång nått sin hamn uti Jesu famn."

Ditt Gudsförhållande

Att vaka är att vårda sitt Gudsförhållande. Att vaka är att leva i kallelsen till himlen i Jesus Kristus.

Att vaka är också att pröva sig inför Guds ord. Om Gudsförhållandet är i skick är Guds ord likt en lampa i mörkret.

Psalmisten säger: "Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. (119:105)

Ett trolöst hjärta.

 Hebr. 3:12-15: "Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. 

Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.

Ty vi är Kristi vänner, om vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt."

Synden bedrar. Synden skiljer från Gud. I vers 19 läser vi: Vi ser alltså att det var för sin otros skull som de inte kunde komma in.

Otron skiljer oss från Gud. 

Har du tänkt på hur kallt och ödsligt det blir om vi ständigt tänker och talar om synden. Och glömmer att lyfta fram Jesus.

Vi behöver Jesus. Annars förgås vi i vår synd oberoende av om vi ser, betänker eller nonchalerar synden.

Vi behöver ständigt lyfta fram Jesus. Han är det enda verkliga hoppet i en dyster och mörk värld.

Endast Jesus ger verkligt liv

Ett oroligt samvete

Luther skriver: "Ingen kan få sin gråa rock att rena sitt hjärta från synden. Här syftar han på klosterväsendet.

"Gud måste rena det genom tron på Jesus och den Helige Ande. 

När hjärtat väl blivit rent genom tron så har heligheten kommit in i hjärtat. 

Därför kallar jag inte bara vissa platser heliga eller oheliga, utan jag får ta med mig min tro även när jag inte är i kyrkan och ha med mig den i min vardag."

Luther lyfter fram hur tron på Jesus renar hjärtat. Naturligtvis vill en kristen inte leva i  grova synder. 

Vad Luther nedan skriver behöver vi betänka: "Genom åren har man sett det som den största helighet då någon gått i kloster, fastat och bett mycket, haft på sig tagelskjorta, gått i gråa kläder och levt sitt liv strängt. 

Vi har trott att vi genom allt detta ska bli heliga från topp till tå och inte förstått bättre. 

Vi har bara tänkt på gärningen och vad vi gör med vår kropp, inte på hjärtat, som under tiden varit fullt av hat, rädsla och ett oroligt samvete."

En "falsk" kristendom föder människor som går runt med ett oroligt samvete. En sträng lagisk kristendom formar rädda kristna.

Jesus ger liv. Jesus ger frid och glädje..

Falsk kristendom

"Jesus svarade dem: "Se till att ingen bedrar er. Ty många skall komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall leda många vilse."

Kanske vi inte så ofta hör att någon kallar sig Messias. Men många kommer nog i Jesu namn. Man vittnar om Jesus, men man är falska vittnen.  

Sådana vittnen finner vi nog idag. Man har frångått ordets auktoritet. Man ställer sig inte själv under ordet. Och man förstår inte hur förödande det är att förkunna och leva i konflikt med Guds ord.

"Man bygger åt sig sin bedrägliga bro av otrogen kärlek och kärlekslös tro. På den vill man komma till himmelens port, men faller, och fallet blir evigt och stort.

Man tror ej den vägen skall vara så smal, som leder till ära i himmelens sal. Man vill den i ostörd bekvämlighet gå, ej världen försaka, ej synden försmå."

Världslig kristendom finner vi nog idag. Där inser man inte hur förödande synden är om man börjar leva i den. 

En kristen kan inte godkänna synd i sitt eget liv. Synden får vi byta mot nåd. 

Guds rike är inte av den här världen..

En rätt vaksamhet

"Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen."

Jesu uppmaning till de kristna är att vara vaksamma. Och vi förstår att vaksamheten är något som hör ihop med att man är kristen.

En kristen lever ständigt i beredskap. Men vakandet är något vi borde kunna göra med glädje. 

En kristen väntar med glädje på Jesu återkomst och då är det inte tungt att vaka. 

Ändå kan vi inte undgå att känna allvaret i att vara en vakande kristen. En beredd kristen - redo för uppbrott och förvandling.

Vi behöver inte fundera över när det är tid att börja vaka. För Jesus uppmanade sina lärjungar att vara beredda. 

Nu 2000 år senare tar vi emot samma budskap. Vad det innebär att vaka får jag återkomma till om tillfälle ges.

För nu är det gott att få gå till nattens vila..

Att vaka är också att ha namnet skrivet i livets bok. Att leva i förlåtelsen som försonad med Gud genom tron på Jesus Kristus.

Guds goda vilja - Livet genom Jesus

"Så uppenbarades Guds kärlek till oss: han sände sin enfödde Son till världen för att vi skulle leva genom honom. 

Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder." (1. Johannes 4: 9-10)

Guds kärlek till oss, hans goda vilja uppenbarades då Jesus kom till en försoning för våra synder.

Vår bön får vara att Guds goda vilja alltmera uppenbaras. Som du vill Herre. - Det är trygga ord - en trygg bön, en historisk dag sam denna.

Jesus är den samme igår, idag och i evighet..

Ske Guds vilja

"Ske din vilja, såsom i himmelen så och på jorden."

I bönen Fader vår ber vi om att Guds vilja skall få ske. Det är gott att veta att Guds vilja till sist skall ske.

I Uppenbarelseboken 17 läser vi om det stora Babylon, modern till skökorna och skändligheterna på jorden.

 I slutdelen av kapitlet läser vi: "Och han sade till mig: "Vattnen som du såg, där skökan tronar, de är folk och människomassor och folkslag och språk. 

Och de tio hornen som du såg och vilddjuret, de kommer att hata skökan och göra henne utblottad och naken. 

De skall äta hennes kött och bränna upp henne i eld. Ty Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och handla i en och samma avsikt och att ställa sin kungamakt i vilddjurets tjänst, till dess Guds ord går i uppfyllelse. 

Och kvinnan (Babylon) som du såg är den stora staden, som regerar över kungarna på jorden."

Vi lever i en värld som förändras. Och vi har svårt att förstå vad som riktigt sker. Då är det gott att påminnas om att Gud ändå mitt i allt kaos har kontroll.

Aposteln skriver i brevet till Timoteus: "Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor,  för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 

Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen."

Befrielsens dag

Ur dagens kortandakt av Luther:

"Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet (Luk. 21:27). 

Luther förklarar: Med dessa ord vill Jesus visa att hans ankomst på domens dag ska ske lika öppet och synligt som hans första ankomst till jorden skedde undangömt i det tysta. 

När Jesus kommer för sista gången är det ingen som kan förutspå. 

Det kommer kunna ses överallt av alla skapade varelser. 

Om Jesus först anlände till jorden obetydligt och fullt av förakt, så ska han när han kommer för sista gången göra det i stor ära och härlighet. 

Det står skrivet: Varje öga ska se honom (Upp. 1:7). Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda (Matt. 24:31). 

- -

Vi vet att dagen närmar sig. Och vi får räta på oss och lyfta våra huvuden. För befrielsens, förlossningen dag är nära..

Vi vet inte om dagen är solig eller mulen. Men vi vet att den kommer..

Fri från lagens förbannelse

"Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse, genom att bli en förbannelse i vårt ställe (Gal. 3:13). 

Luther förklarar: Låt oss ta emot denna underbara lära! Tänk att Jesus har blivit en förbannelse i vårt ställe, alltså en syndare som står under Guds vrede! Han tog synderna på sina axlar och sa: ”Jag är skyldig till alla synder som människorna har begått.” 

Därför blev han verkligen en förbannelse enligt Guds lag, inte för sin egen skull, utan som Paulus säger, för vår skull. 

Om han inte hade tagit på sig mina, dina och hela världens synder så hade lagen inte haft någon rätt att döma honom. Lagen dömer nämligen bara syndare, och det är bara syndare som den gör till förbannelse. 

Jesus gjorde ett saligt byte till fördel för oss, när han tog vår syndiga person på sig och gav oss sin oskyldiga och segerrika person i utbyte. 

I denna person (Jesus) befrias vi från lagens förbannelse, eftersom Jesus själv frivilligt blivit en förbannelse för vår skull. 

Jesus säger: ”Jag är välsignad både som Gud och människa och behöver ingenting, men jag ska utlämna mig själv och ta på mig era kläder. 

Iförd dessa kläder ska jag vandra bland er och lida döden för att befria er från den.”

Och när han så, iförd våra kläder – den mänskliga naturen – bar hela världens synd så blev han gripen, led, korsfästes och dog – han blev en förbannelse för vår skull. 

Men eftersom Jesus var Gud och en evig person, kunde döden omöjligt behålla honom i sitt grepp. 

Därför uppstod han från döden på den tredje dagen, och nu lever han i evighet. Nu kan ingen längre hitta någon synd hos honom, ingen död eller våra kläder utan bara rättfärdighet, liv och evig välsignelse."

Så långt Luther som skriver om vår kläder - vår mänskliga natur.

Under helgen har vi fått höra om den klädnad som bereds i Lammets blod.

Våra egna syndiga kläder bär vi med oss så länge vi lever. Men vi blir iklädda Jesu klädnad.

Nog är nådens källa en härlig källa att ösa ur. Lammets klädnad blir vår klädnad. Så får vi leva som benådade syndare.

I sången sjunger vi: "Din klädnad gör vit i din Frälsares blod. Det ger till den dagliga bättringen mod. Låt ej dig besmittas av synd och av last, bed Gud om att han gör din kallelse fast."

Det handlar om ett saligt byte. Lammet tog våra smutsiga kläder. Han iklädde oss sin rättfärdighets klädnad.

Gud är god. Ofattbart stor är hans stora nåd och barmhärtighet..