Igår ringde min privata telefon klockan 15:35. En vän väntade på mig hemma på gården. Vi skulle hålla en andaktsstund med de gamla.
Av en märklig anledning hade jag totalt glömt det. På sommarmötet på söndagen tänkte jag att jag måste sätta in tidpunkten i arbetskalendern. Men..
Jag hoppade i bilen och körde hemåt. En text från förra helgen kom också för mig. Bibeln har jag ännu i bilens baksäte. Jag springer bara in och byter en skjorta tänker jag då jag kurvar in på gården.
Det blir ingen andakt säger vännen då jag stiger ur bilen. "Jag ringde till hemmet och sade att vi blir någon minut för sen.
Man berättade då att coronan hade nått avdelningen. Besöksförbud råder..
Gud tillät mig glömma andaktsstunden. Känslan är märklig. Vi kan endast be för de gamla. En dag är alla ord sagda. Ingen tid ges mera. Människan går in i Evigheten.
Salig är hon om hon äger tron på Jesus. Evigt olycklig blir hon om hon förslösar sin nådatid.
Idag håller jag en semesterdag. Arbetskamraten påminde mig om att jag sagt att jag är ledig på fredag. Här hemma tjuter brandvarnaren. Dess batteri är slut.
I mina tankar kommer profeten Jesajas ord: " Vet du inte? Har du inte hört att Herren är en evig Gud som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och mattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.
Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar.
De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta"
Här på jorden blir både unga och gamla trötta. Det finns en värld tär kraften aldrig sinar. För drygt 10 år sedan hade jag en dröm. Jag befann mig på en ö likt Stockön i Larsmo skärgård. Men där är det mycket skönare. Färgerna är skönare än den här världens färger.
Fridfullt rör vi oss mot stranden. Jag ser människor som Gud redan kallat hem. Jag ser gamla röra sig lätt och färdas som på örnevingar.
- -
Tillsammans med vännen sätter vi oss ner en stund på terrassen. Jag hämtar litet kall dryck. Han berättar om de möten han fått delta i nu på sommaren. Bosund, Haparanda, Larsmo. Han fäller en tår, en tår av glädje. Det blir Ylivieska nu på fredag säger han..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar