Guds vrede

Vår vän och Frälsare Herren Jesus talar om Guds vrede. Vi förstår att det som Jesus talar om är viktigt och väsentligt. När han i Johannes 3 talar om Guds vrede, som är en vrede över synden, har han ännu inte burit den på korsets trä. Men han vet att han kommer att göra det.

Asaf skriver om Guds vrede i psalm 78: "När Herren hörde det blev han vred, eld upptändes i Jakob, vrede kom över Israel, eftersom de inte trodde på Gud och inte förtröstade på hans frälsning."

Vi märker att Jesus talar om Guds vrede på samma sätt då han säger. "Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."

Otron är ju den största synden och över den som inte tror vilar därför Guds vrede. Därför är det mycket allvarligt att inte tro på Jesus och den frälsning som Gud berett i honom. 

I psaltarpsalmen 106 läser vi om Israels synd och otro som väckte Guds vrede: " Han frälste dem från deras motståndares hand och återlöste dem från fiendens hand. Vattnet övertäckte deras fiender, inte en enda av dem blev kvar. Då trodde de hans ord, de sjöng hans lov.

Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd. De greps av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken. Då gav han dem vad de begärde men sände tärande sjukdom bland dem.

I lägret fylldes de av avund mot Mose och mot Aron, Herrens helige. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan, den övertäckte Abirams hop.

Eld började brinna i deras läger, en låga brände upp de ogudaktiga. De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild. Sin härlighet bytte de bort mot bilden av en oxe som äter gräs.

De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten, så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. Han sade att han skulle förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, trädde fram som medlare inför honom för att vända bort hans vrede, så att den inte förgjorde dem.

De föraktade det ljuvliga landet,de trodde inte hans ord. De knotade i sina tält och lyssnade inte till Herrens röst. Då lyfte han sin hand mot dem och svor att slå ner dem i öknen, att slå ner deras barn bland hednafolken och skingra dem i länderna.

De slöt sig till Baal-Peor och åt sådant som var offrat till döda. De väckte Guds vrede genom sina gärningar och en hemsökelse bröt ut bland dem."

Vi lever i en allvarlig tid då avfallet från Guds ord får allt större fotfäste i våra länder. Men vi märker då vi läser Guds ord att avfall alltid har hotat Guds folk..

Israels barn föraktade det ljuvliga landet. Må vi inte som folk eller enskilda göra samma synd..