Igår lyssnade jag till Pelles predikan på stormötet i Alta. I sin predikan behandlade han Jesu brev till de sju församlingarna och han stannade en stund inför församlingen i Pergamus.
Pelle lyfte fram hur söndagen är helgad för Kristus och hans ord. På aposteln Johannes tid fanns det altaren till avgudens Zeus ära på två olika ställen, i Olympos och i Pergamus. På 1800-talet grävde tyska arkeologer fram altaret som fanns i Pergamus och det finns numera i Berlin.
Under de 300 första åren av kyrkans tid, även på apostlarnas tid hölls de olympiska spelen till Zeus ära vart fjärde år. I slutet av 300- talet då kristendomen blev statsreligion upphörde man att anordna spelen.
Jesus visste hur de kristna där i Pergamus hade. I brevet säger Jesus: "Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet: Jag vet var du bor - där Satan har sin tron. Och du håller fast vid mitt namn och förnekade inte tron på mig ens i de dagarna då Antipas, mitt trogna vittne, blev mördad hos er där Satan bor."
På Vikipedia läser jag: "Med hänvisning till Uppenbarelseboken kapitel 2 verserna 12 och 13 i den kristna bibeln har många forskare hävdat att Pergamonaltaret är "Satans säte" som nämns av aposteln Johannes i hans brev till kyrkan i Pergamon." (Citatet slut)
När de Olympiska spelen hölls i Berlin 1936 hade den nazistiska inrikesministern Wilhelm Frick bjudit in medlemmarna i IOK till en bankett framför altaret.
Här på jorden dyrkar man ännu alltmera dessa avgudar. I sig själva är de stumma, men människor som inte känner Gud vill ge dem både kraft och verkan.
Och då leder de människorna allt mera bort från Gud och hans godhet. Jesus avslutar brevet till Pergamon med orden: "Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."
Vi vet inte vilka tider som ännu väntar oss som kristna. Men det vet vi att då vi håller fast vid Jesus och inte förnekar honom får vi vandra med honom varje dag. Han ger oss den andliga mat vi behöver. Guds folk har något som världen inte har.
Det är stort att ha en Frälsare. En Gud som talar genom sitt ord. Som vårdar, varnar och vägleder om än den onde vill resa sina troner.
Det är gott att ha sitt hem där Jesus är, i Guds värdsvida kyrka. Men också där en egen plats, en plats invid Jesu hjärta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar