Suckar utan ord

Aposteln vittnar: "Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord."

I Psaltaren finns en sång skriven vid Babels floder: 

"Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.

Där i pilträden hängde vi våra harpor, för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada:

"Sjung för oss en av Sions sånger!" Hur kan vi sjunga Herrens sång i främmande land?

Glömmer jag dig, Jerusalem, då ska min högra hand glömma att spela. Låt min tunga fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte har Jerusalem som min högsta glädje."

Sången vittnar om det främlingskap som ett Guds barn ofta kan känna i den här världen. 

Vilka var dessa fångvaktare som ville höra Guds folk sjunga Herrens sång, en av Sions sånger i ett främmande land?

Var det månne de som med både sina ord och genom sitt liv predikade avfall från Guds ord? Den heliga staden hade redan fallit eller var nära att falla i förtryckares händer.

En broder berättade igår kväll om en Herrens tjänare, som redan en tid varit hemma hos Herren. Trött av sin sjukdom hade han klagat över att Anden i honom är trött. Han hade inte krafter att utföra den gudstjänst han var kallad till.

Kan Guds Ande vara trött tänkte jag? Bibeln vittnar nog om det. Vi finner det hos gudsmannen Lot i Sodom. Vi finner det i Hesekiels bok där profeten vittnar om varför Guds Ande måste lämna Jerusalems tempel.

Ibland kan situationen  i den Lutherska kyrkan i Finland göra Guds folk trötta. Kanske det måste vara så för att banden skall lätta?

Anden vädjar för oss med suckar utan ord skriver aposteln. Det himmelska Jerusalem som är fritt kan vi inte glömma. Därifrån hörs också Evighetens sköna klockklang.

Gud överger inte sitt folk, de som i sitt hjärta bär på en längtan att kunna vara honom trogen. De som ofta suckar över avfallet och människors bedrägliga spel. De som stundom känner trötthet och längtar till det goda land där synden inte plågar. 

Anden vädjar med suckar utan ord...

Kanske för att banden skall lätta. Kanske för att ankaret fäst vid Kristus på Evighetens strand skall bli synligt.

Gud är god. Stor är hans trofasthet!