Bedjande fram

"Gråtande ska de komma, men jag ska leda dem där de går bedjande fram.

Jag ska föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar. För jag är en Far för Israel, och Efraim är min förstfödde son."

Jag skall leda dem där de går bedjande fram. En broder i Herren insjuknade svårt igår kväll. Jag sökte därför de välkända orden från profeten Jeremias ord. 

Efraim var Josefs förstfödde son som patriarken Jakob tog upp som sin egen son. Han fick arvedel i Israel. 

Gud presenterar sig som far för Israel och den yngre sonen kallar han för den förstfödde. När vi läser om hur Jakob på sin ålderdom fick hålla både Efraim och Manasse i sin famn och välsignade den yngre kan vi inte till fullo förstå Herrens vägar.

Men människan behöver inte kunna förstå allt för att be. När bönerna endast blir suckar hindrar det inte Gud. Han är den fadern som inte övergiver sina barn.

Gråtande får vi ofta komma inför Gud. Han torkar våra tårar här i sorgernas land. Även i det svåra och tunga går han med och leder sitt folk..