Ur den stora nöden

"Därför ger vi inte upp. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Vår nöd, som är kortvarig och väger lätt, bereder åt oss en väldig och överväldigande härlighet som väger tungt och varar för evigt. 

Vi riktar inte blicken mot det synliga, utan mot det osynliga. Det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt."

Aposteln Paulus skriver att den kristnes nöd är kortvarig. Ja han skriver att den väger lätt och bereder en härlighet som väger tungt och varar för evigt.

Vi förstår att den verkliga nöden finns där människan saknar Jesus. 

Aposteln Johannes ser sedan i en syn den skara som genom tron på Jesus flyttats ur den stora nöden och han skriver:

"Då sade han till mig: "Det är de som kommer ur den stora nöden. De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 

Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen ska slå upp sitt tält över dem. 

De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon."

Det är en av de äldste som förklarar för Johannes vilka de är som är klädda i vita kläder och varifrån de har kommit. Han som fick vara där hos Gud kunde ge ett svar som tillfredsställde Johannes och också du och jag.

Jesaja skriver också om hur Guds ansikte frälste dem. Deras nöd var ingen verklig nöd. Herren Jesus överger aldrig de sina.

Med Jesus vid sidan, om än han är osynlig reser vi tryggt till det härliga land. Han tröttnar inte som vi. På sitt hjärta bär han din och min nöd och han flyttar oss ända in i den jublande skaran där han torkar den sista tåren..