På den sjätte dagen skapade Gud människan till sin avbild, till man och kvinna och allt var gott.
I Paulus brev till Timoteus finner vi hurudan människan är i de sista dagarna eller sex dagar senare om vi använder Bibelns tidsbegrepp där tusen år är som en dag.
Då är det inte gott och Paulus beskriver ändå den kristna människan, hon som fått höra om Jesus.
Vad finner vi, jo svåra tider. Människan är egenkär och pengakär. Hon är skrytsam, stolt och hånfull. Det är en dyster beskrivning.
"De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft."
Paulus råder Timoteus: Håll dig borta från dem! Det verkar som om Paulus beskriver den antikristliga kyrkan där man älskar synden och försöker förvilla även de i Jesus utvalda.
Men Guds ord som alltid manar till uthållighet visar också människan på den sjunde dagen och då är allt gott.
"hans tjänare ska tjäna honom. De ska se hans ansikte och bära hans namn på sina pannor."
Då när synden är för evigt borta kan människan tjäna Gud. Då fyller Gudstjänsten den förvandlade människans tankar. Då tjänar ingen mera Mammon. Gud har gjort allting nytt.
Guds ord handlar om synd och nåd. En nåd som fostrar och bär enda hem. Gud är god och stor är hans trofasthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar