Bekymrade kristna i Babylon

I Hebreerbrevets 11 kapitel finner vi trons vittnen som tänkte att Gud som hade gett löftet var trofast. De höll fast vid tron och när de lade ner vandringsstaven hade de ännu inte fått det som var utlovat.

De sökte ett hemland, men fann det inte här på jorden. Men de lämnade efter sig det vittnesbördet att de nådde fram till målet.

I mina tankar har några dagar varit Jesu ord "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

De orden var levande för ett år sedan, men är de levande ännu idag? Jag måste nog konstatera att de inte riktigt är det. Ett långt och märkligt år har gjort att huvudet fallit medan Jesus uppmanar till att lyfta huvudet för befrielsen eller förlossningens dag närmar sig.

Vi kan nog ännu idag frimodigt ta till oss Jesu ord. Han befäster det han säger med orden "Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå"

Guds folk har ännu en uppgift här på jorden. Befrielsens dag närmar sig. Vi får lyfta huvudet och i tro både se mot målet i fjärran och följa honom genom att sätta tro till hans ord de dagar han av nåd ger oss på den här sidan om Evigheten.

Jesus säger: "Men akta er för att tynga era hjärtan med festande, rus och livets bekymmer så att den dagen plötsligt drabbar er som en snara, för den ska drabba alla som bor över hela jorden. Var ständigt vakna och be om kraft att undfly allt som ska ske och kunna bestå inför Människosonen."