Herrens nåd är var morgon ny

I öknen gav Gud i sin godhet mat från himlen, manna åt sitt folk. Även den blandade hopen hade tillgång till samma mat.

Även idag erbjuder Gud den himmelska maten, evangeliet om Jesu fullkomliga verk åt alla i församlingen. Alla tar inte med glädje emot det. Man vill ha annan mat.

Finns det då ännu idag blandat folk i Guds församling. Finns det de som har sitt hjärta i världen, i Egypten, men av någon anledning ändå vill vandra med Herrens folk?

Viljan kan också vara god men man har inte förstått att Jesus är vägen till himmelen. Man har sin egen matsäck med sig som man också vill bjuda av åt Herrens folk.

I öknen ledde begäret hos den blandade hopen till sorg och elände även bland Israels folk. På samma sätt blir det idag om Guds folk matas med t.ex. lagiskhet, framgångsteologi eller världslig kristendom. Det blir sorg och bedrövelse.

Jesus säger om sig själv när han talar om mannat: Jag är livets bröd. Vidare säger han: Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat. Och en vit sten skall jag ge honom, och på den är skrivet ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det.

Klagan och begär under färden

Israels barn bröt upp från Herrens berg och vandrade tre dagsresor. Men framför, före skaran gick Herrens förbundsark för att utse viloplats åt dem. Alla tre dagar var det så.

Men plötsligt börjar folket högljutt klaga inför Herren över hur illa de hade det. När Herren hörde klagoropen upptändes Herrens vrede mot folket. Herrens eld började brinna i lägret och förtärde dem som var ytterst i lägret.

Då ropade folket till Mose och han bad till Herren och elden dog ut. Därefter upptändes ett begär i den blandade hopen som vandrade tillsammans med Israels barn. Som en följd av detta började Israels barn gråta igen.

Man hade blivit led på mannat från himlen. Man mindes köttet i Egypten, men vem skall nu ge oss kött att äta.

"Den blandade hop som följde dem greps av stort begär. Också Israels barn började att gråta igen och sade: "Vem skall ge oss kött att äta? Vi kommer ihåg fisken som vi åt fritt och för intet i Egypten, och gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäktar vår själ, för här finns inget att se utom detta manna."

Dessa märkliga händelser är nedskrivna som varning. Inledningen som berättade om Herrens ledning var så ljuvlig, men fortsättningen dyster lik dagens väder. Vad vill Gud säga med dessa ord?

3. Hobab dör i öknen, Jesus räddar sitt folk

Hobab kommer aldrig fram till Kaanans land. Öknen blir ökenkännarens död. Även Mose dör. Före sin död vittnar Mose om att Gud älskar folken. "Alla hans heliga är i din hand" Salig är du, Israel. Vem är dig lik? Du är ett folk, som har sin räddning i Herren.

Före Mose dör ser han från berget Nebos topp in i Kaanans land, landet som Gud lovat Abraham. Jesus däremot leder sina barn in i det himmelska Kaanan. Där träffas alla Guds vänner en gång.

Om Midjaniten Hobab vittnar Guds ord:

Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: "Vi bryter nu upp och går till det land om vilket Herren har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty Herren har lovat Israel allt gott." Men han svarade honom: "Jag vill inte följa med, utan jag vill gå hem till mitt land och min släkt." Mose sade: "Nej, lämna oss inte. Du vet bäst var vi kan slå läger i öknen, du skall bli vårt öga. Om du följer med oss skall vi låta dig få del av det goda som Herren gör med oss."

Månne inte Hobab bröt upp tillsammans med Mose. I Domarboken läser vi att Hobabs ättlingar hade sina tältplatser i det heliga landet.

Vi sjunger i en sång "vägen dit upp till det himmelska Kaanan går genom öknar och fiendeland". Sången fortsätter så tröstefullt. "Men blott jag följer den blodröda fanan skall jag en gång nå den gyllene strand'.

Jesu blod, Jesu frälsningsverk är räddningen för en ökenvandrare. Ingen annan räddning finns i den brännheta öknen. Talet om Jesus är en oas i världens öken.

Ökenkännare är den som funnit Herren Jesus!

2. Delaktig av Guds löften?

Gud håller sina löften. En gång bryter en fader upp från den stora staden Ur tillsammans med sin son och en faderlös sonson och beger sig till Kaanans land. Fadern blir tveksam och mister modet. Han stannar på halva vägen i Harran och kommer aldrig fram till Kaanans land.

Han dör i Harran. Då talar Gud till sonen som heter Abram. ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.”

Och Abram gav sig iväg som Herren hade sagt honom. Med Sara får Abraham löftessonen Isak. Efter hustrun Saras död tog Abraham en hustru åt sig som hette Ketura. En av sönerna som Abraham får med henne heter Midjan.

Förunderliga är Herrens vägar men även av dessa söner och deras ättlingar upptas en del i Guds folk, de får del av välsignelsen och får vara Guds vänner.

Medan Israels barn lider nöd i Egypten är en av Abrahams ättlingar präst i Midjans land. Där finner den flyende Mose, Herrens utvalde tjänare en fristad.

Prästen i Midjans land hade sju döttrar. Då de skulle hämta vatten för att vattna sin fars får blir de bortkörda av herdar. Då griper Mose in och räddar dem och vattnar även fåren.

Och prästen i Midjan bjuder in Mose för att dela måltid med honom. Och Mose stannar där och får prästdottern Sippora till hustru. Prästsonen Hobab, Sipporas bror, ökenkännaren Hobab är också ett barn, en ättling till Abraham.

Når denne Hobab det utlovade landet. Går det för honom som för Abrams fader Tera? Dör han på halva vägen i ett främmande land? Är han delaktig av löftena? Blir han också en Guds vän som sin fader Reguel, prästen i Midjans land?

1. Guds vän

Moses svärfar hette Reguel, namnet betyder Guds vän. På ett ställe i Bibeln omnämns också Reguels son Hobab. Namnet betyder vän.

Vid ett tillfälle säger Mose till den här vännen Hobab: "Vi bryter nu upp och går till det land som Herren lovat att ge oss."

Visst får sonen till Guds vän en ljuvlig kallelse. Moseboken berättar inte mycket om denne Hobab. Han nämns endast på två ställen i Bibeln.

Varför var det så viktigt för Mose att få denne svåger, vännen Hobab med på färden? Hobab var ingen israelit men han hade varit med i skaran som firat påsken i Sinai öken och på Herrens befallning dragit upp och kommit in i öknen Paran.

För Israels barn väntade nu långa ökentider. Livet i en främmande öken var utmanande och nu hade Gud en uppgift för Hobab, som tack vare Mose giftemål med Sippora hade kommit till Israels läger.

Guds folk behövde en ökenspecialist och Hobad var den mannen. Tackade då Hobab ja till uppdraget? Kallelsen var ljuvlig, Hobab skulle få bli delaktig av Guds löften. Men vägen skulle gå genom öknen?

Följ med oss så skall vi göra gott mot dig säger Mose till Hobab. Vi bryter nu upp till löfteslandet. Vad svarar Hobab? Går han med?

Det frälsta Israels lovsång

I Jesaja 12 läser vi: "Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor". Det skall ske efter att Herren fullbordat sitt verk på Sions berg och i Jerusalem.

Jesaja profeterar om en kvarleva av Israel som vänder om till Messias. Ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam. Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja. Trofasthet bältet om hans höfter. Vargar skall bo tillsammans med lamm


Landet skall vara fullt av Herrens kunskap. Frid skall råda på Guds heliga berg. Hednafolken skall söka Isais rot.

På den dagen skall Herren för andra gången räcka ut sin hand för att friköpa en rest av sitt folk.

Han skall församla de fördrivna av Israel. Han skall samla de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn.

Efraim och Juda skall förenas och de skall slå ned på filisteens skuldra i väster. Tillsammans skall de ta byte från folken i Öster. Mot Edom och Moab sträcker de ut sin hand. Ammons barn skall lyda dem.

Egyptens havsvik skall torka ut. En brännande vind skall nå den. Torrskodd skall man gå över. Där går en banad väg för den rest som är kvar av hans folk från Assyrien.

Den dagen sjunger det frälsta Israel sin lovsång. "Se Herren är min frälsning".

Ropa av fröjd och jubla,ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor,han är mitt ibland er

En boning åt Gud

Människan som efter syndafallet var andligen död och utan hopp, utan Gud i världen har Gud gjort levande med Kristus. Av nåd är vi frälsta. Gud har uppväckt oss med Kristus och satt oss med honom i den himmelska världen, i Jesus Kristus.

Efesierbrevet är verkligen en pärla då Paulus går in på trons ”hemligheter”. Förnuftet räcker inte riktigt till. Om vi inte skulle få nåden att sätta tro till bibelns ord utan där välja och vraka vad som är tidsbundet skulle vi kanske förkasta även de här orden. Varför? För att de är för ljuvliga! I nya testamentet finns ändå inget som är tidsbundet, men naturligtvis har vi lättare att förstå budskapet om vi förstår sammanhanget där Gud gett orden till sina apostlar.

När det gäller frälsningen kan vi inte och får vi inte lita på något annat än Guds ord. Människor som säger sig vara kristna och börjar ifrågasätta bibelns budskap och ännu uppmuntrar och uppmanar andra att göra det går förr eller senare miste om tron. Kanske jag borde skriva att jag är rädd att de går miste om tron för Gud kan ju ännu i sin ofattbara nåd kalla de som gått vilse och övergivit honom.

Vi bör faktiskt inse att det är antikrists ande som råder i dessa människor och den anden för människan bort från Gud och till den eviga förtappelsen. Bibeln är tydlig. Endast hos Jesus finns frälsning. Endast budskapet om Jesus Kristus ger frälsning. Endast Jesus kan väcka människan ur den andliga döden. Människan kan inte själv väcka sig till liv, men Gud kan ge henne den nåden att hon söker Gud.

Jesu blod, hans försoningsdöd gjorde slut på fiendeskapet mellan Gud och människor. Det nya förbundet är i Jesu blod. Paulus avslutar det andra kapitlet i Efesierbrevet med de förunderliga orden ”I Honom blir ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.” Därför är vi inte längre gäster och främlingar i den himmelska världen. Vi är medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Gud tog bort skiljemuren mellan egendomsfolket och hednafolken.

En boning åt Gud genom Kristi Ande, helig, ren och fullkomlig inför Gud genom Kristi blod. Orden och budskapet är så ljuvligt att jag skulle vilja konservera det, spika fast det i mitt minne och i min tankevärld. Gud ge oss alla den nåden att allt mera få känna din son, vår Herre Jesus, att han skulle få vara Herre i vårt liv.

En boning åt Gud här på jorden. Vilken doft kommer det från Guds boning? Är det inte Kristusdoften ”Se Guds Lamm som bär världens synd”. Fiendeskapet är borta. Kristus har återupprättat människans fall. Öppet står Jesu förbarmande hjärta...

Kvällsandakt med de gamla

I kväll var det min tur att hålla kvällsandakt med de gamla på Pedersheim. Vi får innesluta alla gamla i våra böner, att Gud skulle vara med och välsigna varje dag.

Jag fick en tanke att dela de tankar Gud gav mig inför andaktsstunden här på bloggen. En andakt blir ju sedan alltid något annorlunda när man ser skaran framför sig.

Guds ord är något som vi kan luta oss mot varje dag, oberoende om vi är gamla eller unga. Vi har ju samma mål och Jesus är med oss varje dag han ger här på jorden.

Inledningsbön och Fader vår.

Jag läste i morse ur andaktsboken ”Ett är nödvändigt” vad H E Nissen skriver för den här dagen. Han utgick då från Efesierbrevets första kapitel vers 4. Jag tänkte att vi skall läsa de 10 första verserna. I de här verserna får vi också en hälsning från Gud och från vår frälsare Herren Jesus.

Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till de heliga som bor i Efesus och som tror på Kristus Jesus. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 

Bibeln, Guds ord är en förunderlig bok. De orden som står skrivna här gäller alla människor. 

Det gäller för mig och dig, för alla som bor här på Pedersheim. För vi alla som är här ikväll. I den 2 versen hör vi hälsningen från Gud: Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 

Gud vill berätta att han har nåd för oss. Sen vill han också ge oss frid. Paulus kallar det som Gud vill ge oss för en välsignelse. Han talar om hela den himmelska världens välsignelse.

Den himmelska världen. Vi vet ju att där i den himmelska världen är allting gott. Och nu säger Paulus att Gud har utvalt oss redan före världen blev skapad. Redan före Gud skapade världen och Adam och Eva hade han bestämt att han vill ge alla människor det bästa som finns. Ett evigt liv i himlen med Gud och Jesus.

Här på jorden är det en andlig välsignelse säger Paulus. Kanske någon av er här i kväll är trött, bekymrad eller ledsen. Kanske någon känner smärta. Nu hör vi här i den här bibeltexten att Gud är med oss. Han är med oss fastän vi inte kan se honom. Vi hör hans röst genom bibelns ord. Och han vill trösta oss och ge oss en himmelsk glädje.

Gud är med oss. Han är god mot oss. Han lät Jesus födas hit till jorden. Jesus vandrade här på jorden för 2000 år sedan, han vet hur det är att vara människa. Han vet att det finns lättare och tyngre dagar. 

I den 7 versen läste vi: I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss. Jesus friköpte oss då han dog på korset.  Han steg upp ur graven och for upp till himlen. På ett annat ställe i bibeln står det att han där i himlen ber för oss. Tänk att Guds son ber för oss var och en. I trosbekännelsen så säger vi ju att Jesus sitter på Guds högra sida. Jesus ber för oss och Gud är där bredvid.

Som människor är vi aldrig övergivna av Gud. Han älskar oss och vill ge oss sin frid. Gud är nöjd med oss för Jesu skull.
Jag nämnde i början att jag i morse läste

ur en andaktsbok av Nissen. Jag tog med den. Kanske ni också någon gång har läst ur den här boken.

Jag skall till sist läsa några rader vad han skriver: Det finns ingenting hos Jesus, som inte Gud är nöjd med. När han har iklätt dig Sonens rättfärdighet, är du så helig som du någonsin kan bli. Då finner Gud inte något hos dig som han inte är nöjd med. Du är ju helt täckt av Jesus. Du är gömd i honom.

Tänk att kunna gå fram inför Gud och veta, att när han ser dig, så är det Jesus han ser! Så får ett Guds barn ha det. Du får vara salig! du får vara det endast för Jesu skull. du är i honom och Gud ser Jesus allena.

Vi hörde hur Jesus återställt allt och därför får vi en gång komma till himmelens paradis. Så har vi då ikväll fått påminna varandra om hur Gud är god. Vi vet att Paulus som förmedlade hälsningen från Gud till oss är hemma hos Gud. Han som skrivit den här gröna andaktsboken flyttade också hem till himlen för något år sedan. Dit får vi också komma en dag för Jesu skull.

Om Jesu kärlek skriver Nissen i andakten för i morgon. Han skriver så här: Fader jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig. Sådan är Jesu vilja. Så får jag till sist tillönska er en fridfull kväll och en god natt. Och vi får minnas att Gud är god och att Jesus älskar oss alla. Må Gud låta er alla få del av hans välsignelse

I Jesu Namn Amen!

Herren välsigne oss och bevare oss.
Herren låte sitt ansikte lysa över oss
och vare oss nådig.
Herren vände sitt ansikte till oss och give oss frid.
I Faderns, sonens och den Helige Andes namn

Ökentider

När Jesus frestades var han i öknen. Om frestelserna undervisar Luther i katekesen:
Gud frestar ingen, men vi ber ändå i denna bön, att han skall beskydda och bevara oss, så att djävulen, världen och vårt eget kött inte bedrar oss och lockar oss bort från den rätta tron till en falsk tro, förtvivlan eller andra svåra synder. Men om vi drabbas av sådana frestelser, är det vår bön, att vi inte skall falla utan till sist övervinna och behålla segern.

Men ibland ser Gud det för gott att leda sina barn in i "öknen". Under dessa ökentider skolar Gud de sina för kommande uppdrag. Ökentiderna har alltså en mening om än de är tunga och tröttsamma. Och ökentiderna tar också en dag slut. Gud vet vad som är bäst för människan. Han ser längre än vad vi ser.

Jakob skriver:   Salig är den som håller ut i prövningen för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom.  Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär.

En dömd furste

När djävulen frestar Jesus så hävdar han att han har makten i den här världen. "Och djävulen sade: "Dig ska jag ge all denna makt och deras härlighet, för den är överlämnad åt mig och jag ger den till vem jag vill. Så om du tillber mig, blir allt ditt." Jesus går inte då i strid med djävulen huruvida han har makt i världen: Jesus svarade: "Det står skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och endast honom ska du tjäna."

"Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." Den viskningen har många kämpande kristna hört och ryggat till vid orden. Många barndomskristna har mist sin tro då de gått längre och längre ut i världen och slutligen förlorat sin tro i världens vimmel. När Jesus förutsäger sin död så säger han att Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. Senare fortsätter Jesus:  Jag ska inte säga er mycket mer, för denna världens furste är på väg. Han har ingen makt över mig.

Den här världens furste har ingen makt över Jesus. I Jesus har han ingen makt. När Jesus ger löftet om hjälparen, Sanningens Ande, den Helige Ande säger han Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre. Om dom: denna världens furste är dömd.

I tider av prövningar och frestelser får vi alltid minnas att Jesus har makten. Han är tillflykten för Guds barn även i svåra och tunga tider. Gud är God. Genom tron på Jesus har vi del av segern som vanns genom Jesu blod.

De gåvor och de tjänster som den onde erbjuder får vi alltid säga nej till. Från lögnens fader har ett Guds barn inget att hämta. Han vill endast röva frigjorda själar.

"Till kung med våld"

I dagens bibelläsning enligt folkbibeln har Jesus mättat 5000 män. Den stora skaran som samlades prövade lärjungarnas tro. Filippus och Petrus förstod inte varifrån man skulle få mat till så många.

Men så tar Jesus bröden och tackar Gud samt ber bordsbönen. Den judiska bordsbönen användes troligtvis redan på Jesu tid "Lovad är du, Herre vår Gud, världens Kung som frambringar bröd ur jorden".

Lärjungarna orkade inte tro att det var Gud själv som hade kallat dem och att han som de efterföljde, människan Jesus var Gud. Mitt i bland dem vandrade han som skrifterna vittnade om.

Och Jesus delar ut maten som han välsignat, bröd och fisk. När alla var mätta lämnade det ännu 12 korgar. Och människorna som ser vad som händer tänker att Jesus måste vara profeten (judarnas Messias). Men då plötsligt drar Jesus sig undan.

Gud är allsmäktig, Guds son ser att människorna tänkte komma och göra honom till kung med våld. Jesus drar sig undan och sitter ensam på berget.

Ännu idag har vi människor svårt att inse och minnas att Jesus kom till jorden för att frälsa syndare. Liksom skrifterna vittnade följde tecken och under honom. Jesus var ändå ingen jordisk brödkonung, även om han förmådde och förmår både välsigna brödet och ta bort det då det så krävs.

Gud är allsmäktig. De orden bör vi ta till oss. Han är den som räknar hårstråna på de sina och styrker sina apostlar och tjänare som får lida och dö för hans namns skull. Guds vägar är alltid de rätta även om vi ibland har svårt att fatta och förstå.

Kärleken gör inte sin nästa något ont

Aposteln Paulus skriver i Romarbrevet 13 om kärleken bland Guds barn. Kärleken gör inte sin nästa något ont. Kärleken är lagens uppfyllelse. Genom de orden vill Paulus fästa våra ögon på Jesus.

Jesus gjorde aldrig sin nästa något ont, han uppfyllde lagen. Men när Jesus såg det som var ont och skadligt reagerade han. Han drev ut de som "köpte och sålde" ur templet. Han varnade för farisséernas surdeg. Han ledde Petrus med stadig hand in på de rätta vägarna.

Paulus vill leda Guds folk in på kärlekens väg, in på Jesusvägen där kärlek och sanning går hand i hand och är oskiljbara. Samtidigt uppmanar han Guds folk att vakna upp ur sömnen. Guds folk får lägga bort mörkrets gärningar och ta på sig ljusets vapenrustning.

Ljusets vapenrustning är att iklä oss Herren Jesus Kristus. Jesus stred aldrig mot människor. Han kämpade mot ondskans andemakter och han friköpte människan från synden. Som fria, inte bundna kallar han oss till att verka i Guds rike.

Guds rike blir aldrig stort, starkt och mäktigt här på jorden. Guds rike är inte av den här världen. Guds rikes seger fullbordas vid Jesu återkomst. När Jesus kommer är hans rike inte synligt stort och mäktigt på jorden.

På jorden tjänar de stora skarorna då en annan Jesus. Sanningen avslöjar slutligen skenet. Först när den sjunde basunen ljuder hörs det starka röster i himlen. "Väldet över världen tillhör nu vår Herre och hans Smorde,och han ska vara kung i evigheters evighet."

En natt i bön

Lukas beskriver hur Jesus en natt gick upp på berget för att be. Han var hela natten i bön till Gud. När det blev dag kallade han till sig sina lärjungar och valde ut tolv av dem som han kallade apostlar.

Senare, efter en tid sänder han ut dem. Då ger han dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. Deras uppgift var då att förkunna Guds rike och bota sjuka.

Jesus var i allt en människa fastän han var Gud. Han underställde sig helt Fadern. Jesus ger en bild av val i Guds rike. Att söka Guds vilja och sen verkställa besluten.

Dagligen ber vi den bön som Jesus lärde sina lärjungar. Ske din vilja såsom i Himmelen, så och på jorden. Tänk om hjärtat alltid skulle vara med i den bönen.

Vi ber: ske din vilja på jorden. Vår egen vilja, våra egna tankar är färgade av synden. I himmelen sitter någon på tronen. Inför honom får vi böja våra knän i bön.

Han för mig hem till himmelen!

Han för mig hem till himmelen! Med de  orden från lägersången avslutade 94 10-11 åringar sitt sommarläger.

Under lägret hade de fått tala om Gud berättade han som höll avslutningsandakten. De hade fått skriva egna böner. De hade lekt och sjungit.

När jag betänker att det kanske är den sista generationen som mitt i Guds skapelse, mitt i sommarens fägring sjunger sin lovsång till Gud fylls hjärtat med tacksamhet.

Gud har låtit dem födas hit till en vacker jord. Här får de spegla Guds godhet i en mörknande värld. Gud rustar dem med den tro de behöver för att nå till himmelen.

De fick höra att så högt älskade Gud världen att han utgav sin älskade son för att var och en som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Att räta på sig och höja blicken. Är det inte att trosvisst sjunga "Han tar mig hem till himmelen" Och jag förstår: Alla hårstrån har han räknat. Gud är god, Jesus kommer snart!

I tron

När hebreerbrevets författare beskriver de forna heligas liv och leverne använder han orden "i tron" och "genom tron". Gud hade gett dem en övertygelse och en visshet som styrde deras liv. De hade hört ord från Gud. Guds ord hade gett dem en visshet som satte dem i rörelse.

Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Utan visshet och övertygelse är det omöjligt att behaga Gud. Det finska ordet "usko" säger tydligare vad det handlar om. Men tron är en Guds gåva.

Om Abraham sägs det att han väntade på staden med de fasta grundvalarna. Han väntade på Guds frälsningsverk Herren Jesus. I tro satte han sig i rörelse mot det som Gud lovat. Han förlitade sig på Guds löften.

I en övertygelse och visshet dog de utan att ha fått det som var utlovat. Abraham räknade med att Gud hade makt att uppväcka från döden. Den naturliga döden kunde inte stå i vägen för Guds löften. För löftena var inte bundna till det jordiska livet.

Jag tror att den sista generationen som lever i väntan på Kristi återkomst behöver få samma visshet och övertygelse som ordet vittnar att Abel, Henok, Noa, Abraham och Sara hade.

Guds löften står fasta, men ordet talar också om svåra tider. Ja mänskligt sett upplevs framtiden rentav som skrämmande. Människor utan tro skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen. Orden är Jesu egna och han vittnar om att himlens krafter skall skakas.

Men vi vet att slutet består av att Jesus kommer med stor makt och i härlighet. Därför får vi även ta dessa Jesu ord till oss. Han säger att vi skall räta på oss och lyfta upp våra huvuden. Det som sker måste se och vår förlossning närmar sig.

När Brudgummen dröjde

För nästan 2000 år sedan berättade Jesus liknelsen om de tio jungfrurna. Han har strax innan berättat att när han kommer tillbaka skall det vara som under Noas dagar. Under Noas dagar stod arkens dörr ännu öppen men ingen annan än Noas familj satte tro till ordet. Ingen förutom Noas familj visste något förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Noa hade nämligen funnit Nåd inför Gud. Den bild som Jesus målar upp är mycket lik den tid vi nu lever i. I liknelsen säger Jesus sedan att alla blev dåsiga och somnade. Även de visa blev dåsiga och somnade.

Det berättas om några missionärer som gjorde missionsarbete bland muslimer. Sedan muslimerna kommit till tro frågade de vad de nu skall göra sedan de blivit kristna. Då gjorde missionärerna ett misstag. De sade att nu behöver de inte göra någonting, Jesus har gjort allt. Det var förstås rätt och riktigt när det gäller frälsningen, men där på missionsfältet fick det förödande konsekvenser. Efter två år hade alla nyomvända återvänt till Islam. De kunde inte tjäna en Gud som inte hade något att säga dem, en Gud som inte brydde sig om hur de levde, en Gud som inte gav några direktiv angående deras liv.

Berättelsen från missionsfältet är ett varnande exempel. För människan kan det kännas tryggt att leva i en lagreligion. Man får sätta sin energi på att försöka blidka Gud. Ibland förundras vi över att såkallade lagiska grupperingar växer och att människor som en gång kommit till frihet från lagiskheten efter en tid igen söker sig tillbaka till osunda kristna sammanhang. I syndafallet finner vi viljan att bli som Gud, viljan att göra ”nödvändiga” tillägg till Guds frälsning. När den här viljan sedan utvecklas och blir en religion skapar den en avgud som är någon annan än Himmelens Gud, han som gjort himlen, jorden, havet och vattenkällorna. Tjänandet av den här avguden kan till det yttre se vacker ut, men den för ändå människan bort från Frälsaren Herren Jesus.

Vad säger då Guds ord åt en kristen? Vi uppmanas aldrig att vara overksamma. Till exempel Judas fann det nödvändigt att skriva och mana att fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats till de heliga. Hurudan är den tron? Då Jesus skriver brev till den sista församlingen varnar han för ljumhet, de ljumma blir utspydda ur Herrens mun.

Men gärningar som görs för att tjäna frälsningen är ändå alltid en styggelse för Gud. Luther var också mycket tydlig i sin undervisning därom. Men vad säger då Guds ord till oss kristna? Ordet talar om ett helt nytt liv under Andens ledning. Ett liv där Nåden fostrar att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är.

Ja en sådan uppmaning har vi i Guds ord. Det är något helt annat än att göra ingenting. Som människor har vi tre fiender som vill motarbeta vår slutliga frälsning, som vi en gång når då vi är redo i en saliggörande tro på Jesus då han kommer. Fienderna är djävulen, världen och vår egen genom syndafallet fördärvade vilja (köttet). Dessa tre står alla samstämmigt emot det nya livet som levs i Jesus Kristus.

Då brudgummen dröjer är det viktigt att hålla fast vid Guds ord. Paulus talar om nådens fostran. Då vi lever av Guds Nåd leder oss Anden och visar hur vi skall leva medan vi väntar på vårt saliga hopp, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet. Om Kristi offer vittnar också ordet att Jesus offrat sig för oss för att friköpa oss från all laglöshet. Han renar åt sig ett eget folk som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. Jesus går alltså med hela vägen!

Guds ord uppmanar alltså också till goda gärningar. Guds folk gör ändå inte dessa för att bli frälsta. Som frälsta och ledda av den Helige Ande uppmanas vi att leva ett nytt liv. Kraften är där Jesu egen. Han vill fylla sina bröder och systrar med glädje, frid, och framtidstro. I den tron får vi fortsätta vår vandring mot mötet med brudgummen. I Guds rike, i trons rike hörs redan anskriet ”Se Brudgummen kommer”. Det är ljuvliga ord!

Oljan i lampan

I huspostillan förklarar Luther liknelsen om de tio jungfrurna. På sitt kännspaka sätt inskärper han att här är det inte frågan om gudlösa turkar och hedningar utan om dem som kallar sig evangeliska kristna. De visa böjer sig under evangelium och förlitar sig inte på sin egen godhet eller styrka.

Evangelium fodrar trons lydnad. Om de ovisa skriver Luther att de är orenade genom sin självvalda gudstjänst. De har blivit illaluktande för Gud och får sin dom för sin sömnaktighet och falska säkerhet. De vill putsa sina lampor men oljan är orenad av den mänskliga vantron och brinner inte. De ovisa vandrar efter sina egna tankar på en väg som inte är god.

Luther finner en tröst i att brudgummen låter ett anskri höras. Via ropet kallar han oss till sig. Brudgummen väcker oss för han vet att vi inte alltid förmår vara brinnande i Anden.

Ingen människa på jorden kan skilja de oförståndiga från de förståndiga. Världen kallar de för oförståndiga som av Kristus kallas förståndiga och tvärtom.

Herre, Herre, låt upp för oss! De ovisa upphäver till sist ett fruktans och ångestens rop. De förståndiga som bär på en rätt kunskap om Gud kallar honom däremot inte endast för Herre utan även för brudgum. Bruden bär i sitt hjärta på kärlek till sin brudgum.

Luther frågar varför de oförståndiga inte ropar till Brudgummen att de saknar olja. Varför springer de till människor efter olja? Om de hade känt brudgummen skulle de ha sprungit till honom. De har inte tidigare älskat honom på ett rätt sätt och nu vänder de sig inte till honom utan går bort och söker hos människor det de behöver. Luther jämför med den rike mannen som ropar efter Lasarus. Då han söker hos Lasarus finner han inget.

Det går illa för dem som glömmer bort brudgummen Jesus, de som inte söker hjälp hos Gud utan hos människor. Därför att de föraktar honom känner han dem inte. De stackars ovisa söker hjälp av människor men där får de varken frid eller ro. Men de förståndiga har stor glädje av brudgummens röst.

De oförståndiga började bra men höll inte ut. Till tron började de sätta till av sitt eget. En av poängerna i liknelsen är att vi bör vänta på Kristi tillkommelse. Oljan betyder smörjelsen av den Helige Ande. Smörjelsen är en säker och levande kunskap om Gud. De vet att Gud är helig och fruktar Guds vrede på ett rätt sätt. De ropar till Brudgummen om nåd. En sådan begäran hör Jesus då den kommer under nådens tid.

Frälst

Eftersom det under en predikan igår hänvisades till Luther sökte jag fram hans verk. Hans evangeliepredikningar har jag nu igen städat bort och den boken hittar jag inte. Det finns ändå också ett annat verk av Luther som är litet mera lättläst "Spis och föda" ett utdrag ur Luthers skrifter.

I en text för den här tiden i kyrkoåret definierar Luther vad ordet "frälst" innehåller. Profeten Joel utropar att det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst. Han skall alltså bli förlossad från synd, död och helvete.

Luther skriver att han skall genom detta livets elände tränga sig igenom till det eviga livet. En modern och tidsanpassad framgångsteolog skulle nog kanske använda ett annat språk, men Luthers definition är mycket trösterik.

Även för en kristen kommer dagar med elände, detta livets elände. Men frälsningen och löftet om den slutliga förlossningen står fast. Tron på Jesus Kristus för människan till frälsning och bakom detta står den Helige Ande. Tron är ett verk av den Helige Ande.

Att åkalla Herrens namn är att tro. Och tron kommer av predikan, förkunnande av Guds ord. Den Helige Ande är inte beroende av människan. Luther förklarar varför bibelordet talar om Herrens namn. Här i livet får vi inte se Hans ansikte utan vi lever här i trons rike. Vår rikedom finns i Guds namn, i Guds ord som vi hör.

Då Gud sänder sitt ord till oss är vi också Guds utvalda. Frälsningen är också öppen för alla (var och en). Vi har en barmhärtig Gud som låter sitt ord gå ut över alla.

Gud är god!

När tältdukarna tagits av

I morse när jag körde mot Lappfors såg jag att man inledde städningen efter mötet. En kvinna plockade skräp längs utfarten från mötesområdet. Något senare när jag körde förbi åt andra hållet var tältdukarna redan nertagna.

Vad lämnade då kvar förutom en fysisk trötthet? Bibeln vittnar om att Guds ord inte återvänder fåfängt förrän det utfört den uppgift det var utsänt för.

Visade kanske ordet på skräp och brister i mitt eget liv? Blev jag då förargad eller förde ordet mig till Herren Jesus? Under mötet gick också ett utrop ut "Se Brudgummen kommer". Kollade jag då oljenivån i min lampa?

Fick jag nytt mod och en trons glöd, är jag redo för bröllopsfesten? Eller har redan den onde kommit och ryckt bort ordet ur mitt hjärta?

Tog jag emot ordet med glädje men kom jag ändå på fall redan idag? Har redan världsliga bekymmer gjort sitt och förkvävt ordet?

Sällan har den onde så bråttom som dagen efter ett sommarmöte. Han försöker trötta ut ett Guds barn med sina lister och knep. Ändå står ordet fast. Den som tror på Jesus och på nytt och på nytt söker sin tillflykt hos honom och i hans ord blir frälst och får gå in i bröllopssalen.

Hedersgäster

Jag sitter i ett fullsatt mötestält. Medelåldern är relativt låg, de flesta är några år under 20. Det är sångstund på sommarmötet i Esse.

På en bänk sitter ett äldre par. Han lutade sig mot käppen då de kom in. Håret är vackert grått. Gud har kallat till en sångstund på jorden. Det som förenar skaran som sjunger till Guds och Lammets ära är att alla är kallade av nåd.

En gång ljuder sången kring Guds och Lammets tron. Av nåd är då också en skara samlad. En skara ur alla folk och stammar. Det som förenar skaran är att de är kallade av nåd.

Den gamla mannen är en av mina vänner. En av de trotjänare som satt mycken tid och möda på de ödsliga vägar jag sköter via mitt arbete. Nu får han vara på fest, som en hedersgäst på sångfesten i Guds rike och eskorterad av vackra änglar. Den gamle mannen kände inte mig då vi möttes i vimlet på utsidan. Men med honom och frun gick ett annat par. Visst liknade de människor men de gjorde en änglatjänst.

Det var gott att få sitta i tältet och sjunga om Jesus som går med hela vägen. Mitt hjärta gladdes. Gud hör böner. Han är trofast och god. Sluta aldrig att be! Salig är den som får vara gäst på måltiden i Guds rike. I evangeliets ord finns det kraft. Han har många hedersgäster då han kallar till sångstund.

Även du som inte kunde vara med den här gången är en hedersgäst i Guds rike. Det finns ingen större heder, ingen större nåd än att få vara barn till Gud. Vid sångstunden i Guds rike känner ingen mera vemod. Då är allt gott. Då är den fulltaliga skaran samlad och prisar Guds Lamm Herren Jesus.

7000

Paulus hänvisar i romarbrevet till profeten Elia som kände sig ensam då Israel vänt ryggen åt både Gud och profeten. Gud svarar då: "Jag har lämnat kvar åt mig 7000 man som inte har böjt knä för Baal."

Genom Guds omsorg fanns ännu 7000 män. Med kvinnor och barn medräknade blir det en stor skara.

Paulus skriver att på samma sätt finns det också nu i denna tid en rest som Gud utvalt av nåd. Egentligen syftar Paulus på Guds egendomsfolk Israel. Förhärdelse har drabbat en del av Israel och så skall det förbli till dess att hedningarna i fullt antal kommit in.

Gud verkar alltså ha förutbestämt antalet för de himmelska gästerna, de som får del av den stora måltiden i himlen. Nog är det då en stor nåd att få tro på Jesus och av nåd få vara med i den skaran.

I tidningen läste vi om 7000 som hyllade den vita ormen som besökte Jakobstad. När jag igår kväll fick delta i nattvardsgudstjänsten där tältet var fullt och flera hundra deltog på utsidan kom jag att tänka på Johannes syn av den sista kallelsen.

Han ser Lammet på Sions berg omgiven av en stor skara som bär Jesu och Guds namn på sina pannor. Han fick höra hur de som var friköpta från jorden sjöng en ny sång. Endast de utvalda kunde lära sig den nya sången som sjungs till Guds och Lammets ära.

Därefter får Johannes se en märklig syn.  Och jag såg en annan ängel flyga uppe på himlen. Han hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk och stammar och språk och länder, och han sade med stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna." En annan ängel följde efter, och han sade: "Fallet, fallet är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sin otukts vredesvin."En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet.

Det är synd om de människor som överger Gud och den frälsning som han berett i Jesus Kristus. I världen finns ingen verklig glädje. Den är flyktig och kort och endast en hägring som de hjärtan som övergett Gud söker sin tröst i.

Då är det trösterikt att ängeln med det eviga evangeliet hade en stark röst. För ännu finns det rum i Guds rike.

Den gode Herdens röst

Jesus säger att han själv är den Gode Herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Han flyr inte när vargen kommer för han äger själv fåren.

Med sitt eget liv, genom sitt blod friköpte han fåren och förde dem till sin hjord. Jesus den gode herden säger att han känner sina får.

Även Jesu får känner Jesu röst. De känner igen rösten av honom som friköpt dem. Jesu herdeämbete omfattar alla folk. Enligt sitt ord, enligt sina löften kommer fåren ur alla folk och stammar att lyssna till hans röst, hans kallande röst.

Så skall det bli en hjord och en herde. Hur ljuvlig är inte den gode Herdens röst. Jesu får följer inte en främlings röst. Jesu får känner inte främlingars röst, de flyr de rösterna till den gode Herdens famn.

Salig, lyckligt lottad

Jungfru Maria utropar i sin lovsång: "från denna stund skall alla släkten kalla mig salig". Gud hade sett till Marias ringhet och ödmjukhet. Hon gladdes över uppgiften Gud gett henne, men hon växte inte i sig själv så att hon började skymma Jesus.

En kristen vars liv blivit förvandlat av evangeliet om Jesus är i Herrens tjänst. Jesus styr och leder genom den Helige Ande.

Kan då Bibelns ord ändå bli ett problem för en sann Jesu efterföljare? Vi möter idag allt flera sådana som både säger sig vara i Herrens tjänst och också tror sig vara det. Men! Något bibelord, några bibelord, en bibelbok eller ett helt testamente, ja hela bibeln ifrågasätts.

Så hade det även gott för Luther i något skede. Han hade stora problem med vissa bibelböcker. Gud gav honom senare insikten att lyfta på hatten och gå vidare. Ingen kan förstå allt som Gud uppenbarar i sitt ord. Gud ser också huruvida människan som kämpar med Bibelns budskap ändå har en vilja att förstå och ta det till sig. Då öppnar han ordet.

Men viljan att ställa sig över ordet och därigenom skymma Kristus är en vilja och frestelse som finns i den fallna människan.  Jag känner ofta av den. Är det frågan om en ärlig kamp eller är det antikrists anda?

Idag säger många att bibeln inte får komma i mellan människan och Jesus och skymma Kristus. Biskopar och församlingar som tagit avstånd från Guds ords och Bibelns sanningar funderar hur de skall föra ut evangeliet. Då känns det främmande.

Guds ord talar om han som sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. Aldrig förr har antikrists ande verkat så kraftigt i församlingen, i många olika församlingar.

Även den ödmjuka Maria används av de antikristliga strömningarna. Ibland vill man ge henne en roll som hon själv aldrig tog.

Ett urvattnat evangelium är ett steg mot ett antikristligt evangelium. Vad är då ett urvattnat evangelium? Vilka tecken och under följer ett urvattnat evangelium? Där möter vi en annan frälsare, men ingen verklig frälsning finns hos honom.

Då är det gott att påminnas om att Jesus, bibelns Jesus, han som är Messias och Kristus är den gode herden. Han känner sina får och hans får lyssnar till hans röst.

Mörk men vacker

I Höga visan säger bruden: "jag är mörk men vacker". På den tiden var solbränd hy inget skönhetsideal i Israels land. Solen hade bränt henne i det dagliga arbetet. Bruden, den unga herdeflickan visste orsaken till att hon inte var vacker i andras ögon.

I dag litar man ofta på det som känns rätt i det egna hjärtat. Man säger ofta att jag kan inte gå mot mitt eget hjärta.

På apostlamötet i Jerusalem där temat var de hednakristna och deras frihet från judiska lagar säger Petrus i ett inlägg: Och Gud, som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem likaväl som till oss. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron.

Petrus syftar på mötet med Herren Jesus. Genom Jesus och genom nåden att få ha satt tro till Guds frälsning i Jesus Kristus blir en människa vacker i Guds ögon. Visst är hon ännu mörk eller svart på grund av syndafallet men renad i Jesu blod är hon skön, vacker och himladuglig inför Gud.

Då är det som vi sjunger i sången "fri från synden är Kristi brud". Det är alltså skillnad på hur en människa ser vad som är vackert, rätt och riktigt och hur en människa vars hjärta Gud renat ser på vad som är vackert, rätt och riktigt.

Ett Guds barn vet att hon är mörk, färgad av synden, men att hon är vit och vacker i Guds ögon då hon är renad i Jesu blod.

Ett hjärta som styrs av den här världens furste och ett hjärta där Kristus kommit in och renat hjärtat kan aldrig slå i samma takt. De diskussioner som nu så gott som dagligen förs i media mellan människor med olika hjärtelag behövs inte i Guds församling.

I Guds församling råder Gud genom sitt ord. I Guds församling tolkar den Helige Ande Bibelns ord enligt Guds vilja. Guds ord predikas alltså inte fåfängt. Det förklarar synd som synd och visar på Guds nåd och försoning i Jesus Kristus.

Det som vi ser för våra ögon är alltså en kamp mellan mörker och ljus. Ljuset är Jesus Kristus. Honom får vi fästa blicken på. Då kan vi säga som bruden: Jag är mörk men vacker.

Guds frälsningsbeslut

När aposteln Paulus skriver till de hednakristna kallar han sig för en Kristi Jesu fånge. Paulus visste att Gud i sin nåd gett honom ett uppdrag med tanke på hedningarna. Paulus hade fått möta Jesus och han hade blivit frälst. Han hade fått insikt i Kristi hemlighet och hans liv hade förvandlats. I nya testamentets morgon hade det blivit känt att även för hedningarna finns det frälsning. Hela världen har del av samma löfte som fullbordats i Kristus Jesus.

Paulus hade blivit satt att tjäna evangeliet. Gud hade gett honom en gåva att föra ut evangeliet, det glada budskapet om Kristus Jesus till hela världen. Paulus var en trogen Herrens tjänare och kraften till tjänsten fick han av Gud. Paulus såg också den tjänst som han hade som en nåd. Han fick föra ut den glada nyheten om Guds frälsningsbeslut som han själv fått del av till hela världen. Han som varit en lagens fånge hade blivit en Kristi Jesu fånge.

Guds frälsningsbeslut i Kristus Jesus hade funnits från tidens början, ja i evighet hade det varit Guds plan och vilja. I Kristus Jesus vår Herre och genom tron på honom kan människan frimodigt och tryggt komma till Gud.

Frimodigt och tryggt! Skulle frälsningen vara beroende av oss, av vår tro, av vår nit, av våra strävanden, av vår dagsform, av vår trofasthet skulle grunden för frälsningen vara vacklande. Men nu håller det, grunden finns i Gud själv, ja Gud själv är grunden.

Genom tron bor Kristus i hjärtat. Paulus talar om den inre människan, hon som är på väg hem till Gud. Paulus låg på knä inför Fadern och han bad om att hedningarna skulle bli rotade och grundade i kärleken. Vilken kärlek? Jo Kristus Jesus!

Att få nåden att lära känna Kristi kärlek är något mycket mera än all kunskap. Paulus skriver att den människan blir helt uppfylld av all Guds fullhet. Inför de löftena darrar den gamla människan som bär på syndens smitta. Så måste det vara, men den inre människan får glädjas.

Pauli kropp var fängslad men Gud ledde även det till välsignelse. Det var en del i det uppdrag som aposteln fått. Det var en del i det uppdrag Gud kallat Paulus till för din och min skull. Evangeliet bar inte bojor. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

I det kapitel och bibelord (Ef 3)som Gud gav mig den här dagen vittnar Paulus om församlingen. Där har du och jag genom tron delaktighet. Ur den församlingen kan du aldrig bli utstruken eller utesluten då du håller fast vid Kristus Jesus. Visst kan vi idag höra havets och vågornas dån, men vi behöver inte bli förskräckta. Gud har nämligen en plan och i den planen ingår att han låter havet brusa och att han tillåter att vågorna går höga och dånar då de slår mot klippan.

Men klippan Kristus som är Guds frälsningsbeslut håller. Vi får knäppa våra händer och böja knäna inför Fadern. Nu är det inte tid att ge upp frimodigheten som vi har i Kristus Jesus. Budskapet skall ut och det bär inte bojor. Därför får vi be: ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden!

Finns det rum (i Kristus) ?

Utgående från två olika predikningar, en på nätet och en som jag hörde en del av i bilen i morse (från Sverige) väcktes några tankar. I den predikan som kom från från Stockholm hänvisades det till sångaren Asaf som hade kommit i missmod (psalm 73). Asaf hade varit nära att stapla. Han hade börjat avundas de övermodiga då han såg att det gick de ogudaktiga väl.

Han såg att de ogudaktiga inte plågades som andra människor. De kom inte i olycka som andra dödliga. Högmodet hade blivit som en halsprydnad för dem och deras hjärtans inbillningar hade ingen gräns. De talar stora ord (med sin mun stiger de upp i himlen) och deras tunga far fram på jorden. Därför vände sig folket till de ogudaktiga.

Avund till de ogudaktiga hade fört Asaf i tvivel och hans tro vacklade. Asafs hjärta hade blivit bittert men i Guds helgedom öppnades hans ögon. Det finns ingen glädje utan Gud, himmelens Gud. Och Asaf får ropa ut: Att vara i Guds närhet är lycka för mig. Jag tar min tillflykt till Herren, Herren, för att kunna tala om alla dina gärningar.

I den andra predikan förkunnades ett klockrent evangelium. I Kristus försonade Gud världen med sig själv. Frälsningen är alltså utanför oss, utanför människan. Frälsningen står alltså fast och är inte ens beroende av vår tro. Kristi Kyrka får vittna om Guds frälsning. Kristi Kyrka har sin lycka i att vara i Guds närhet.

Därav frågan: Finns det rum? Från Guds sida finns det rum, men har människan rum för Gud. I staden Babylon och hos de ogudaktiga på Asafs tid fanns det inte rum för Gud. Därför var lyckan och välgången endast en illusion.

Det finns ingen verklig glädje utan Gud. Det finns ingen verklig glädje i ett liv utanför Kristus. Det finns inte ens här på jorden fast det här är möjligt att leva utan Kristus en kort liten tid. Följden därav blir en evighet fjärran från Gud. Genom tron anar vi vad det kan vara, bibeln kallar det för förtappelse och helvete. Ännu värre blir det för den olycklige den dagen då han inser att han själv valde sin eviga tillvaro. Guds vilja var något annat.

Vi får inte tröttna att vittna om Guds goda vilja, fastän vi plågas av Babylons upprorsande.

Levande med Kristus

I en av den här dagens texter skriver Paulus att Gud har gjort oss levande med Kristus.

Av nåd är ni frälsta! Han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus.

Kontrasten till Babylon är stor.

Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv.  I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.

Synder som nått upp till himlen (3)

Rösten som Johannes hör från himlen vittnar om att Babylons synd nu nått upp till himlen. Gud hade fordom också hört ropet från Sodom. Vi förstår att då syndamåttet är fullt är människan helt besegrad av syndens makt att bedra. Tiden då nåd finns tar slut och människan drabbas av domen.

Johannes får också höra att Gud kommit ihåg Babylons brott. Då en helig Gud kommer ihåg synden får människan själv svara för sina synder eftersom hon förkastat frälsningen i Jesu namn och blod.

Med sorg och höga förtvivlade rop jämrar sig alla som haft sitt hjärta fäst vid Babylon. Men mitt i sorgen hörs glädjerop: "Gläd dig över den, du himmel och ni heliga och ni apostlar och profeter, för Gud har dömt den och gett er upprättelse."

En väldig ängel visar åt Johannes hur Babylon skall störtas med våldssm kraft. Ja man skall aldrig mer finna den. Allt ogudaktigt skall en dag brinna då alla jordiska verk brinner upp. Jesus vittnade om det då han vandrade på jorden. Apostlarna hade samma budskap. Idag tystnar den här rösten på jorden då de som borde tala och varna har svikit sin uppgift.

Synd får inte kallas synd. Styggelser får inte avslöjas som avskyvärda. Människor blir lurade av de som säger sig vara Guds tjänare och sändebud. Allt medan tiden närmar sig sitt slut.

En dag fylls luften av Hallelujarop. Gud gör för evigt upp med synden och för Guds folk börjar en evig sabbstsvila.

"Gå ut från henne mitt folk" (2)

Johannes får se Babylons fall. Johannes beskrivning av Guds vrede som drabbar Babylon liknar mycket Jesajas och Jeremias beskrivning av den tidens Babels undergång. Då vi läser Bibeln märker vi ofta att historien upprepar sig.

Johannes hade tidigare i Anden blivit förd ut i öknen där han fick bese Guds dom över den stora skökan. Han har fått förstå att det som han såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden.

Kvinnan eller skökan som han såg hade ridit på ett vilddjur. På hennes panna hade Johannes sett skrivet "Det stora Babylon, mor till Jordens skökor och skändligheter". Johannes har fått se en ohelig allians mellan världsliga och andliga krafter som strider mot Gud, mot hans vilja och mot hans ord, mot Herren Jesus själv.

Johannes fick också höra tröstens ord: Lammet skall segra tillsammans med sina kallade, utvalda och troende. Och nu står Johannes där på jorden. Han ser då en annan ängel komma ner från himlen med stor makt, jorden lyses upp av hans härlighet. Han hör ängelns rop "fallet, fallet är det stora Babylon."

Babylon hade blivit en boning för onda andar, ett tillhåll för alla orena andar. Alla folk hade fått del av stadens ondska. Jordens kungar hade varit otrogna mot Gud och tjänat Babylon. Köpmännen hade blivit rika av Babylons omåttliga lyx.

Babylon hade betjänat människans onda begär. Människan hade hämtat kraft och styrka till sitt uppror mot Gud i Babylon. I Babylon hade människan själv gjort sig till Gud. Andan i Babylon behöver ingen Gud, man är själv gud och vägrar att sätta tro till Guds ord. Ja man trodde sig vara sin egen frälsare.

Kanske vi nu inser att varje människa bär på Babylons ande. Babylons ande, upproret mot Gud och hans vilja täcker hela jorden. Vart kan vi då fly?

Johannes hörde en annan röst från Himmelen: Gå ut från Henne mitt folk, så att ni inte deltar i hennes synder och drabbas av hennes plågor. Vad är då Babylons synd om inte otron. I Babylon där man inte tror på en helig Gud som är vred på synden behövde man inte någon frälsare.

Vart skall då Guds folk fly om inte till Herren Jesus. Hur flyr man till Jesus om man inte erkänner och bekänner sin synd och sätter tro till rösten från himlen, evangeliet om att Jesus försonat synden.

Gud kallar sitt folk till ett liv med Jesus. Där får den nya människan som bär på Guds Ande leva av nåden och fostras av nåden till att dö bort från synden. Den som håller fast vid Jesus drabbas inte av Guds vrede över synden utan har sin tillflykt i Guds nåd i Jesus Kristus.

Babylons ande (1)

Om vi är observant då vi läser Uppenbarelseboken märker vi att Johannes i Anden flyttas från ställe till ställe. Han kallas också upp till himmelen, i Anden ser han en tron stå i himlen.

När han första gången kommer i Anden och ser Herren Jesus är han ändå nere på jorden. Han hör Jesu röst bakom sig. Mötet med den förhärligade Jesus får Johannes att falla som död ner för Jesu fötter. Men så känner Johannes hur Jesus lägger sin högra hand på honom. Han hör Jesu stämma, var inte rädd!

Jesu vänner behöver inte frukta för genom tron, genom Guds Ande som bor i hjärtat finns det gemenskap med Gud, ja även med den förhärligade Jesus även om vi ännu inte klarar av att se honom då vi i vår jordiska kropp ändå bär på syndens smitta.

Men de verkligt skrämmande synerna ser Johannes sedan nere på jorden. Men Johannes behöver inte ens då frukta. Guds offerlamm Herren Jesus tog på sig och bar Guds vrede över synden. Över de utvalda som i tro tar till sig Jesu verk vilar inte Guds vrede.

Men de människor som bär på Babels Ande och förkastar Jesus och har sin håg och vilja i syndens stad Babylon drabbas till sist av vreden, Guds och Lammets vrede.

Vad säger Bibeln om Babylons ande?

Vad tanken inte tänkt

Jag skrev för några dagar sen om Jesu hemkomst till himlen. Ovanför Betlehems ängar hade den himmelska härskaran prisat och lovat Gud drygt 30 år tidigare. De sjöng om ära åt Gud i höjden och frid bland människor som Gud älskar.

Lukas skriver att änglarna sedan lämnade herdarna och återvände till himlen. Hur stort var inte jublet och lovsången där uppe då Jesus senare återvände som en segerfurste efter sitt fullbordade och fullkomliga verk.

Gud visar något åt oss av festen där uppe genom de syner Johannes såg. Paulus hade fått se något men han hade inte fullmakt att berätta. Men Johannes ombads att skriva.

Genom Johannes ord får vi en inblick i evigheten under den tidsperiod som med jordiskt tidsmått är 2000 år. Johannes skriver att det är Jesu Kristi uppenbarelse där Jesus visar sina tjänare vad som snart måste ske.

Johannes beskriver allt vad han sett. Han skriver att salig är den som läser upp profetians ord. Salig är den som lyssnar och tar tillvara på orden för tiden är nära.

Då frågar vi oss, hur nära är tiden. Även på den frågan ger Gud ett svar. Det är endast ett sista andetag som skiljer en Jesu egen från den himmelska fullkomligheten.

Människan eller Människosonen

På nätet läser jag flera inlägg om hur allt nu blir bättre. Finland blir dag för dag en bättre plats. Stämningen är euforisk och jag märker att skribenterna faktiskt tror på sin ideologi. Man tror på människans möjligheter och det finns nu rum för alla.

Klimatismen har ännu inte kommit så långt. Där finns ännu pessimism, skam och ångest. Prideideologin däremot har kommit längre. Man är nu segervissa och har lagt så gott som allt och alla under sina fötter.

Man kan inte förstå och tolerera att någon är skeptisk. Man är övertygad om att Jesus också skulle gå med i paraden om han ännu verkade på jorden.

Men man inser inte att Jesus faktiskt verkar på jorden. Han verkar genom sitt ord och ordet står fast. Och ordet böjer sig inte under prideideologin. De som något vågar ifrågasätta lynchas offentligt. Ja i egen kraft kan ingen vinna striden.

I Uppenbarelseboken läser vi om ett vilddjur som har två horn som ett lamm men talar som en drake. Det tvingar alla, små och stora att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, så att ingen kan köpa och sälja utom dem som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.

Vilddjurets tal är en människas tal. I världen händer det nu saker mycket snabbt. Man har förkastat Människosonen och upphöjer människan och hennes möjligheter.

Guds folk behöver verkligen studera Guds ord idag. Det är det enda som håller. Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord". De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg. Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: "Konungarnas Konung och herrarnas Herre."

(Bilden ovan finns endast som ett varnande exempel)

Den himmelska staden Utanför dess portar

Kapitel 13 Utanför dess portar

På de sista raderna i vår bibel beskrivs vad som inte finns i den himmelska staden. Utanför den himmelska staden finns de som saknar bröllopskläder.

Utanför är hundarna. Utanför är trollkarlarna. Utanför är de otuktiga. Utanför är mördarna. Utanför är avgudadyrkarna. Utanför är alla som älskar lögn. Utanför är alla som far med osanning.

Vem kan då vara inne? I den himmelska staden finns de som tvättar sina kläder. I den himmelska finns de som sätter tro till evangeliet. Innanför finns de vars synder är försonade och förlåtna.

I de yttersta dagarna, i tiden före Jesu återkomst uppmanas den rättfärdige, den vars syndaskuld är försonad att fortsätta göra det som är rätt. Den helige, den pånyttfödda uppmanas att helga sig, att leva nära Jesus.

Den orättfärdige fortsätter att göra orätt. Den orene fortsätter att orena sig. Jesus berättar ändå om en som vi får möta i den himmelska staden, synderskan som fick möta Jesus.

I en stad som Jesus besökte fanns en synderska. Hon hade fått möta Jesus. Hon hade insett att hos Jesus finns det räddning för henne. Hon kom till Jesus medan han blev mycket dåligt mottagen i en farisses hus. Hon grät vid Jesu fötter och hennes tårar rann som strömmar på Jesu dammiga fötter. Hon torkade hans fötter med sitt hår. Och hon får höra Jesu ord. 'Dina synder är förlåtna!'

Hon hade varit utanför men lyftes in genom Jesu ord. Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Kvinnan hör Jesus säga: "Din tro har frälst dig. Gå i frid!

Kvinnan hade fattat tro till Jesus. Hennes ögon hade stängts för syndens lockelser, men de hade öppnats så att de såg världens frälsare. Så blev Jesus vägen till den himmelska staden även för henne.