Skeppsbrott i tron

Paulus uppmanar Timoteus att kämpa den goda kampen. Uppmaningen att förmana överlämnar han nu åt mannen som högaktar Gud.

Timoteus hade blivit utvald till en tjänst och Paulus hänvisar nu till de profetord som uttalats om honom. Paulus skriver antagligen brevet från en ny missionsresa (62-64 e. Kr.). Han har blivit fri från sin första fångenskap, men Paulus vet ändå att tiden för honom själv är kort.

Den goda kampen, i tro och med ett gott samvete. Den har vissa avvisat och därför lidit skeppsbrott i tron.

Utan ett gott samvete kan du inte vandra med Herren. Utan tron att Jesus har försonat synden faller människan i missmod.

Paulus som hade grymma saker på sitt samvete vet. Han hade medverkat till Jesu efterföljares död, men i oförstånd som han skriver. Men Jesus, som han mötte på vägen, då han med mord i sinnet var på väg till Damaskus hade friköpt honom från syndens och lagens slaveri.

Ärren fanns kvar, de ärr som påminde honom om vilken fara en lagisk nit är för Jesu vänner. Lagiskhet binder samveten på de som Jesus gjort fria. Lagiskhet hindrar ytterst att evangeliet om Jesus förs ut till hela världen och till sårade och bundna samveten.

Tänk om vi kunde vara sådana som högaktar Gud, som högaktar Jesus verk. Ja att Kristus hålls fram, i tid och otid. Att människors blick riktas mot den upphängde frälsaren, så att syndens motgift får rena och befria dignande syndens slavar.

I Kristus finns det frihet från både syndens och lagens slaveri. Frihet att gå ut och med glädje möta Jesus, som snart kommer på himmelens skyar.

Brev till en som högaktar Gud

Hur mycket högre är inte dina tankar än mina. I ordspråksboken står det att inför Gud är konungars hjärtan som vattenbäckar, han leder dem vart han vill.

Ja Gud leder i stort och smått, även enkla mäns tankar kan han styra. Jag har länge sökt en text inför den här söndagen. På sitt sätt leder då Gud till en annan text än jag själv tänkt.

Jag får ödmjukt be att Gud uppenbarar sin vilja med den texten, episteltexten från Paulus andra brev till Timoteus.

Församlingsföerståndaren med det vackra namnet, Timoteus som betyder: en som högaktar Gud.

Gud är trofast

För exakt 2 år sedan skrev jag mitt andra blogginlägg. Under en predikan några dagar tidigare hade jag känt en andens maning att börja skriva ner de tankar Gud ger för dagen.

Jag läste ikväll en del gamla skrivelser. Minnena flödar fram, aj det var den dagen. Gud är trofast, fastän känslorna växlar. Bibeln, Guds ord står fast och är ett ljus och en lykta på vår vandring.

Ja, känslor och livssituationer varierar och påverkar hur vi tar emot ordet. Vi människor är också olika och då Guds ord är ett levande ord talar det till oss på olika sätt, såsom Gud vill.

Ja människan kan ju förstås också ifrågasätta Guds ord och då får Guds ord en annan verkan. Ordet blir inte då till styrka och vägledning, välsignelsen kan bytas till förbannelse.

Men frälsningen vilar i Jesu goda händer. Då må dagarna se ut som de gör. Jesus är ändå vägen, sanningen och livet.

Tack gode Gud!

Guds församling leds från himlen.

När Jesus steg upp till himlen så övergav han inte sin församling. Han hade själv utsett sina lärjungar och utrustat dem för den uppgift som församlingen har, att föra ut evangeliet. Han hade lovat att vara med dem varje dag intill tidens slut.

Ledda av Jesus själv fortsatte apostlarna Kristi verk. Med dem var hjälparen, den Helige Ande. Han visar alltid på Kristus, han som sitter på Faderns högra sida, d.v.s. har all makt i himmelen och på jorden.

Men snabbt uppenbarade sig falska bröder. De hade inte förstått evangeliet, eller fallit bort ifrån det. År 49 ordnades ett apostlamöte i Jerusalem. Orsaken var de falska bröderna, som nu lärde att människorna inte kunde bli frälsta om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. 

Med på mötet var även Jesu broder Jakob, Barnabas och Paulus, han som kallats till apostel av Herren Jesus. Från mötet skrevs ett brev som skickades ut till församlingarna:

"Från apostlarna och de äldste, era bröder. Hälsningar till bröderna från hednafolken i Antiokia och Syrien och Kilikien. Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er med sina ord och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag. Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, som har vågat sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn. Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.

Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler: 29 att ni håller er borta från kött offrat till avgudar, från blod, från kött av kvävda djur och från sexuell omoral. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!"

Vila i nåden

Då vi nu fått smaka att Herren är god. Jag kom att tänka på de orden från Psaltaren och Petrus brev. Ja en kristen får vila i nåden, vila i tron.

Gud är nöjd med Kristi verk. Trött men förnöjd, din nåd är mig nog, får vi åter gå in i en intensiv arbetsvecka.

Ja tacka Herren min själ, han är god!

Gud är nöjd med Jesu verk

I den vackra sången sjunger vi: Det är nog för mig att veta, Gud är nöjd med Jesu verk.

Här får vi sjunga om en Helig Gud. Där uppe ljuder blott lovets sång. Där är tungan fri då vi skådar Jesus kär.

Från släkte till släkte

Hans rike varar från släkte till släkte. Hans välde är ett evigt välde. Ingen kan stå emot hans hand, eller säga till honom: "vad är det du gör?"

Vem vittnar om Gud på detta sätt. Jo Nebudkanessar, den mäktiga konungen i Babel. Konungen som Gud hade tagit makten i från. Konungen som blivit utstött och fick äta gräs som en oxe.

Konungen återfick sitt förstånd, sitt rike och sin makt. Men det var en förändrad konung. En man som nu prisade och ärade himlens konung.

En ensam man på moped

Då jag körde dottern till jobbet var jag tidigt uppe. Jag tänkte att jag handlar vid K- Market med det samma. Jag var på plats 10 minuter före butiken öppnar.

En minut före sju ställde jag mig vid dörren. Man öppnar väl sju, det stod det ju också på dörren. Småningom kommer en äldre man på moped. Han är våt av regnet och rycker irriterat i dörren. Hänglåset är kvar muttrar han på finska.

Sedan kommer en tredje. Hon sitter en stund i bilen. Sedan öppnar hon fönstret och ropar. Det står på nätet att de öppnar åtta i dag. Jag berättar åt honom på finska. Han lomar i väg till sin moped.

Hade mopedmannen fått möta en nådig Gud tänkte jag på vägen hem. Visste han att nådens dörr står öppen? Känner han Herren Jesus?

Jag kunde nog ha berättat. Det står på nätet..

Knappast läser han heller om Herren Jesus på nätet. Har han någon som ber för honom?  Men Jesus som öppnat vägen till frälsning även för honom ber för honom. Från Faderns högra sida ser han mopeden i regnstormen. Han ser mera, han ser mannens hjärta.

Kanske den Helige Ande viskar när mannen kommer hem, Gud ser dig, Jesus älskar dig. På himmelens och nådens dörr finns inga hänglås.

Gode Gud öppna du mannens hjärta, du som kan öppna låsta hjärtan. Gud ge oss mod och vilja att se nöden runtomkring oss. Gud ge oss knäppta händer.

Tack för att frälsningen vilar i dina händer. Lär oss att visa på den öppna dörren. Bryt du ner de hänglås, som vi kristna i oförstånd och missunnsamhet ibland sätter framför porten, himlaporten.

Tack för att Jesus med sina sårmärkta händer ännu söker vilsna män på mopeder. Tack för din nåd en regnig och stormig midsommaraftonsmorgon. Tack för att du även klappar på mitt stängda hjärta.

"I den sena midnattsstunden står vid hjärtats dörr, än en trogen vän och klappar såsom ofta förr, står han våt av regnets droppar.."

Riket är ditt

Himmelriket, Guds rike, vad är det? Jesus säger att det är Faderns. Vi vet att även en kristen församling "borde" återspegla något av den treenige Gudens härlighet. I går lämnade jag att betänka en mening jag hörde. "När Gud föder en människa så sker det genom Fadern, Sonen och den Helige Ande". Sonen är återlösaren men Fadern och den Helige Ande är också verksam.

Det blev stort för mig. Frälsningen vilar i trygga händer, i den treenige Gudens händer. Snart hämtar Gud sin församling. Tidpunkten är fastställd och klockan tickar. Skulle Gud då vara overksam, nej det är han inte. 

Guds barn är redan friköpta från jorden. Ordet går ännu ut och det når ännu nya folk och stammar. Guds rike går mot sin fullhet, som uppnås vid Jesu återkomst och den här tidsålderns slut.

"Riket är ditt" På jorden verkar otaliga kristna församlingar. Alla är det bristfälliga på något sätt. Men noten dras och folk av olika slag, med olika hjärtelag samlas runt Gud. De goda samlas i kärl, det dåliga kastas en gång bort. Onda och rättfärdiga skiljs vid basunens ljud.

Inget medlemskap frälser i sig, endast det att namnet är skrivet i livets bok i himmelen är avgörande. Ja i himmelen förs det bok över de friköpta. Säll den som en gång där får sitta till bords, hemma hos Gud.

Lammet stod på Sions berg

Johannes fick se Lammet stå på Sions berg, omgiven av en utvald och friköpt skara. De sjöng en ny sång inför tronen.

Sången var en ny sång, en sång som endast de som var friköpta från jorden kunde sjunga. Johannes fick alltså höra himmelsk sång. 

Hur låter den himmelska sången?

Frihet

"Frihet är att skåda Kristus i Guds ord" Jag lämnade att "tugga" det ordet. Att skåda Kristus, att finna honom, att tro på honom, det är frihet. En kristens frihet, mötet med Kristus..

Den här världens gud

Aposteln predikade evangelium, Guds församling predikar evangelium. I det andra Korinterbrevet, kapitel 4 talar han ändå om ett dolt evangelium.

Nej, det var inte dolt mera för Paulus. För han hade mött Jesus. Han hade blivit stoppad på vägen, han hade blivit gripen av Herren Jesus.

Men för de som går förlorade är evangeliet dolt. De hör det, de kanske läser det, men de förstår inte. Vad är det som gör att evangeliet blir dolt? Fastän det ljuder klart och oförfalskat hör och förstår inte människorna det.

Den här tidens gud, djävulen har förblindat deras ögon. Det har skett stundom i mitt liv, kanske även i ditt. I Nineve som jag skrivit mycket om hade det blivit definitivt.
Man kunde inte mera skilja på höger och vänster, rätt och fel.

Hela staden var på väg i fördärvet, den var redan i fördärvet för man levde för den här världens gud, för djävulen.

Men då Gud, himmelens Gud griper in öppnas de blindas ögon. Det är ett av hans kännetecken att blinda får sin syn. Ett annat kännetecken är att de lama, de förstenade vaknar till liv.

När den korsfäste och uppståndne Herren går in i en stad, i en by, i en människas hjärta föds liv. Han själv föder liv. Tänk, han är ju världens skapare, han har skapat  liv ur intet. Han kan också skapa liv av det döda, av den som var förblindad, ja förblindad av djävulen, den här världens gud.

För mycket nåd?

Jag minns inte riktigt exakt hur frågan ljöd, men ungefär så här, kan man predika för mycket nåd?

Vi var samlade några vänner, kristna vänner som kände en frihet att diskutera Guds rikes hemligheter.

"Oändlig nåd mig Herren gav" Tänk om vi kunde få den nåden att förstå ens en bråkdel av den nåd som Gud skänker i Jesus Kristus.

Nej, jag tror inte vi kan predika för mycket nåd. Den nåd som finns i den korsfäste Herren. Han som dog i ditt och mitt ställe för att friköpa oss från synden, från syndens slaveri.

Den nåden är ingen billig nåd. Den kostade Honom allt och den ger dig allt. Ja allt av nåd.

Ske din vilja

Vi ber ju, ske din vilja såsom i himmelen, så ock på jorden. Ibland har vi ändå svårt att riktigt fatta det, att förlita oss på att Guds vilja är den bästa för oss.

Men även idag får vi be så, ske din vilja..

Kampen mot synden

När aposteln i det tredje kapitlet i Kolosserbrevet talar om kampen mot synden, börjar han på ett förunderligt sätt: När ni nu har uppstått med Kristus, så sök det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida.

Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Sedan fortsätter han: Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud.

Ovan nämnda innehåller mycket, men kort sagt så vet vi att en Kristen är döpt, den kristne lever i tro på Gud, på Kristus Jesus som försonat synden och vill vandra under den Helige Andes ledning.

Aposteln fortsätter: När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.

Ja det väntar något härligt för ett Guds barn. Av det får vi ny kraft även i kampen mot synden, den kamp som vi inte kan föra i egen kraft. Nej det går inte! Vi får som Luther säga, vi vore snart nedgjorda.  Med oss i kampen är Herren Jesus och striden är även hans. Kristus i oss, härlighetens hopp.

Sedan skriver aposteln: Döda därför era begär som hör jorden till: otukt (sexuell omoral), orenhet, lidelse, lusta och girigheten som är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Aposteln är tydlig: Bland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder.

En kristen kan inte leva i dessa synder, det går inte. Därför får vi låta Kristus döda dessa begär, som också kan uppkomma och uppkommer i en människa fastän hon vill tro på Jesus och följa honom.

Sedan fortsätter aposteln och räknar upp en lista vad som skall läggas bort: vrede, häftighet, ondska, smädelser, fräckheter, lögn.

Jesus har försonat dessa synder, med blodet är de utstrykna. Det glada evangeliet förkunnar att även dessa synder är försonade, förlåtna i Jesu namn, i Jesu blod.

Det finns kraft i Jesu blod. Aposteln uppmanar oss att klä oss som Guds utvalda. Ja vi får vara iklädda Kristi rättfärdighet och ila, sträva mot andra gärningar: barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet, tålamod, fördragsamhet, förlåtsamhet.

Låt Kristi frid regera i era hjärtan. Gud är god!

Fullt färdig, väl rustad

En av apostladagens texter är från Paulus andra brev till Timoteus. Aposteln vittnar där om att hela Skriften är utandad av Gud till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Livet i Kristus, vandringen med den uppståndne är ett liv under Guds ords ledning. Slutmålet är en gudsmänniska som är fullt färdig och väl rustad. Nog finns det orsak att läsa Bibeln, den vägledning som Gud gett oss.

I barndomen blev jag ledsen redan då predikanten tog en text från något av breven. Kanske de kändes för svåra. Det var lättare att förstå när det talades om Josef, Noa och andra färgstarka personer.

Det är gott att läsa hur allt Guds ord är gott, hur det har ett syfte och även hur det fostrar i rättfärdighet genom kunskapen om Herren Jesus.

Uppdraget över

Jona hade utfört sin tjänst. Guds ord hade verkat om än profetens hjärta var delat. Jona var missnöjd och bitter, var han kanske utbränd. Han hade predikat om att staden skulle förstöras. Vad hände riktigt, hur kunde folket och djuren bli besparade. Gud ömkade sig över folket som inte kunde skilja mellan vänster och höger.

Man vände sig till Gud, han som redan före världens grund var lagd hade utvalt oss till frälsning i Jesus Kristus. Han tog på sig straffet. Han som senare när han vandrade på jorden kunde vittna om hur det skulle gå för Nineves män vid domen.

Cirka 120 år senare förstördes staden, profeten Nahum vittnar om det. Väckelsen hade dött ut. För ett folk som avfaller från Gud och räddningen i Jesus Kristus finns det inget hopp. Varför går det ofta så för den tredje och fjärde generationen?

Glömmer man bort att det finns en nådig Gud? Går man sina egna vägar. Har man Jona sinnelag istället för Kristi sinnelag? Jag hörde igår berättas om min farfars far. Han dog 1940. Han hade kommit till tro i unga år. Om honom vittnas det att fastän han blev blind gick han omkring och vittnade om Jesus.

Femton år var han slagen av naturlig blindhet, men han hade Kristi sinnelag och en andlig klarsyn, om sin frälsare vittnade han intill den dagen han fick se honom i klarhet, ansikte mot ansikte.

Har vi Kristi sinnelag? Bygger vi vårt liv på Klippan Kristus går det väl, om än 120 år har gått. Överger vi Jesus och börjar bygga på något annat faller vi till sist ur nåden och blir slutligen utspydda ur Herrens mun. 

Kvar finns då endast en märklig lagreligion som bygger konstjorda vägar till Gud. En är frälsaren, en är medlaren mellan Gud och människor. Kristus är ditt och mitt hopp. Om honom, vägen sanningen och livet får vi vittna. 

Då har vi ett helt Guds ord. Då har vi synd och nåd. Då kan människan finns en nådig Gud och behöver inte resa egna stegar mot himmelen. Då får vi en gång av nåd somna in i tro. Trofast är han som kallat oss. Han skall fullborda sitt verk!

Svarta mörkret nu försvinner..

En man gjorde uppror mot Gud. Han gick bort och grundade en stad, som blev ett ondskans näste. Mannen hette Nimrod och staden hette Nineve. Gud, himmelens Gud, Han som blev människa och dog för dina synders skull såg från himmelen på eländet.

Tidigare hade han i sin godhet varit beredd att spara städerna på slätten, Sodom och Gomorra, om han där funnit 10 rättfärdiga. Där fanns endast en liten familj på fyra personer som ännu fruktade Gud, en av dem omkom på färden bort, de två andra som räddades undan elden avföll sedan från Gud. Men den siste, om honom vittnar Bibeln att han var en rättfärdig man.

Tillbaka till Nineve. Det fanns en man som kände Gud, utvald till ett Herrens redskap, han hette Jona. Han visste att Gud är god. Han visste också att Gud, som är rättfärdig sätter en gräns för ondskan. Antagligen visste han också att det fanns kraft i Guds ord.

Herrens ord kommer till Jona, gå till Nineve, den stora staden och predika för dem. Jona var en ynkrygg, som inte unnade det onda folket i Nineve en chans till bättring. Han avvek från Gud. På sin flyktväg menade ännu den räddhågade profeten ta livet av en skock sjömän, råbarkade män som var avgudadyrkare. Men de väcktes till tro av Gud.

Profeten kommer till insikt om sin egen ondska, han hade flytt från Gud och inte lytt Guds ord. Han förtjänar döden och blir kastad i havet. Men Gud räddade ännu sjömännen. Jona själv blev räddad av en stor fisk. Men hans kropp förvandskas i fiskens buk. Han var nära döden, mänskligt sett död.

Herren över liv och död ser till att Jona spolas upp på stranden. Gud talar på nytt till honom, nu går han Herrens vägar och vandrar in i staden. Hela Nineve kommer i rörelse, när den härjade profeten, mannen som återvänt från döden vandrar in i staden. Han predikar Guds ord och historiens största väckelse sker.

Gud är god. Herren är frälsning. Jesus är hans namn, min Herre och min Gud.

En andra chans

Det är förunderligt hur Gud upprättar människor, han ger en andra chans. Johannes Markus hade mist Paulus förtroende efter att han inte fullföljt ett missionsuppdrag.

Det ledde också senare till en konflikt mellan Paulus och Barnabas. Barnabas reste iväg med Johannes Markus medan Paulus tog Silas med sig.

Men Paulus var inte långsint. Senare rekommenderar Paulus Markus för Kolosserna, han ber dem ta emot honom med väl. Likaså förstår vi även av det andra brevet till Timoteus att Paulus värdesatte Markus.

Ja han skrev även senare ett evangelium och var även till stor hjälp åt Petrus, dennes tolk.

Förunderliga är Herrens vägar..

Ett allvarligt budskap - ett glatt budskap

Aposteln skriver i Romarbrevets 10.kapitel "För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. "

Är det inte ljuvliga löften, är det inte ett glatt budskap? 

Aposteln fortsätter: "Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst."

Den som funnit något gott vill berätta för andra. Det finns en Gud och Jesus är hans son, han är min frälsare.

Och vidare: "Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam. Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst."

Men tillika är budskapet allvarligt, alla kommer inte till himmelen, alla vill inte till himmelen.

"Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!"

Ja, budskapet är ljuvligt för den som tar emot det. Men det finns ingen annan väg till himmelen än Herren Jesus. Den som förkastar honom här nere kan aldrig stå inför Gud i himmelen. Den som förkastar reningen och frälsningen i Jesu blod kan ej bestå inför Gud. Dörren är då stängd.

" Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?  Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord."

Sedan fortsätter Paulus: "Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jodå: Deras röst har gått ut över hela jorden, deras ord till världens ändar."

Sök Herren medan han låter sig finnas."

Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst."

"Smaka att Herren är god"

Har jag fått smaka att Herren är god? Tänk om alla människor skulle få smaka Herrens godhet. Nu tänker jag på de som fått växa upp i kristna hem.

Kan en människa hålla ut i tron om hon inte fått möta en nådig Gud. En Gud som tvättat människan ren i sin sons blod. En Gud som gett sitt liv för människans salighet. En Gud som hatar synden så mycket att Han går i döden för att ta bort syndens förbannelse.

Herren är god!

Drottningen av Saba

Jesus talar till folket: Söderns drottning skall vid domen uppstå tillsammans med det här släktet och bli deras dom.

Då får Israels folk höra allvarliga ord. Idag ljuder orden som en kraftig påminnelse till alla församlingar, till alla människor som fått höra om Jesus.

Drottningen av Saba fick endast höra förunderliga rykten om Davids son Salomo, om den vishet han ägde. Saba befann sig troligen i Jemen, 2500 kilometer från Jerusalem.

Hon tvekade ändå inte utan begav sig iväg. Kanske hon sökte Gud, finns det verkligen en Gud, finns Israels Gud?

Bibeln vittnar om att Salomo kunde ge svar på alla hennes frågor, visheten Salomo ägde kom från Gud. Den som söker skall finna vittnar Bibelns ord.

Drottningen avger en mäktig bekännelse inför Salomo: Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid.

Jesus, Davids son erkänner drottningens tro då han ställer fram henne som ett föredöme. Då tiden övergår i evigheten kommer drottningen att få se Honom hon sökte. Hon ställs då inför Honom som har ögon som eldslågor.

Säll den som då får höra orden: Kom ni min Faders välsignade och ta i besittning det rike som stått berett för er sedan världens skapelse.

Lycklig den människa som finner det riket och i tro får gå in genom dess portar.

Jona predikan

Profeten Sakarja får se en härlig syn. Han får se den dagen då Davids hus och Jerusalems invånare har en öppen källa till rening från synd och orenhet.

Förstår vi något av det profetiska ordet? Förstår vi att vi lever i den sista delen av mänsklighetens besökelsetid, slutdelen av den Kristna kyrkans, eller församlingens tid?

Ser vi, att vi har den öppna källan mitt ibland oss? Hör vi och tar emot budskapet som ljuder mitt ibland oss? Tackar vi Gud för att evangeliet ännu ljuder på våra vägar och gator?

Jesus talar om hur Nineves män vid domen skall uppstå med det här folket och bli deras dom. De omvände sig vid Jona predikan och se här är något som är större än Jona. Herren Jesus stod där mitt ibland dem.

Kanske vi tänker att det var lätt att tro då Jesus stod och predikade. Var det lättare? Ser vi inte att han genom sitt ord nu är mitt ibland oss?

I min tanke kom att om en profet likt Jona skulle vandra in i nejden. Han skulle vandra tre dagsresor genom nejden. Vid Kyrkan i Esse skulle han stå och predika. "Om xx dagar skall Jakobstadsnejden förstöras.

Skulle folket för en stund glömma käbblet om var HVC skall finnas och omvända sig till Herren Jesus.? Ja, om profeten skulle vandra vidare och ställa sig i Larsmo och tala om den öppna källan till rening från synd och orenhet. Skulle man för en stund ta en paus från sina båtar och villor och söka tröst och vila i evangeliet. Skulle predikan om räddningen i och genom Jesu namn och blod tas emot i hjärtat.

Vi har Jona tecken mitt ibland oss. Vi har något så mycket mera än Jona predikan. Vi har ordet om Jesu död och uppståndelse mitt ibland oss. Det ljuder på vägarna, i kyrkor och bönehus och högt uppe på himlen.

Det eviga evangeliet, sammanbundet med en stark röst: "Vörda Gud och ge honom äran! Stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som gjort himlen och jorden, havet och vattenkällorna.

Tillber Jakobstadsnejden Jesus, tillber jag Herren Jesus? Hör jag hans röst och når den ner till mitt hjärta?

En Guds kraft till frälsning

Aposteln kallar evangeliet för en Guds kraft till frälsning. Den rättfärdige skall leva av tro. I evangelium uppenbaras rättfärdighet från Gud, av tro, till tro.

Evangeliet handlar om Jesus, vad han gjort och gör för mig, alltså allt. Genom honom har vi fått nåd.

O, så öppna då med glädje!

Församlingen i Laodicea var eländig, fattig, ynklig, blind och naken. Hur skulle folket kunna bli dugligt för himmelen?

Lätt börjar man göra upp en lista med punkter. Det och det och det...

Men det handlade bara om en sak. Att öppna dörren, för där ute stod, står frälsaren och klappar.

Om någon öppnar dörren kommer han in, så går han in och håller måltid med den eländige, med den fattige, med den ynklige, med den blinda, med den nakne.

Så blir det fest på jorden, så blir det fest i himmelen, så blir det en evig fest.

Om någon hör Jesu röst, så öppna dörren, o så öppna då med glädje.

Motståndaren till Kristus

Motståndaren till Kristus

Antikrist är en alldeles bestämd motståndare till Kristus. I denne är ”de många antikristerna sammanfattade till en enda. Det särskilt förutsagda avfallet framträder i denne. Redan under apostlarnas tid verkade antikrists ande i de falska lärarna.

Antikrist avfaller från den kristna religionen. Han företräder orättfärdighetens alla bedrägliga konster, lögnen. De som ansluter sig till antikrist ger inte rum för sanningen, den kristna sanningen och blir därför evigt förtappade. Det är ett religiöst uppror, ett avfall från den kristna tron. Bibeln kallar avfallet för laglöshet. Antikrist har sitt säte i Guds tempel, Guds hus, i den kristna kyrkan. Därför är Hans ondska inte från början uppenbar för de kristna.

Han uppträder som om han själv var Gud. Han sätter sig i Guds tempel såsom Gud och säger sig vara Gud. Han ställer sig över allt som kallas heligt. Han är inte djävulen själv, men han kommer efter Satans tillskyndelse. Hans rike upprättas och stöds med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under.

Antikrist kommer att stå stå kvar till den yttersta dagen. Kristus tillintetgör honom vid sin synliga uppenbarelse vid domen.

Pieper-Mueller gör den bedömningen att Antikrist endast passar in på ett historiskt fenomen i världen, det romerska påvedömet som står för det mest avgjorda och största tänkbara avfallet från den kristna läran. Avfallet från den bibliska läran om syndares rättfärdiggörelse inför Gud utan egna gärningar, av nåd allena, genom tron på Kristus. Luther säger att utan denna lära kan kyrkan inte äga bestånd en enda timme.

Avfallets personliga representant påven är Kristi och hans kyrkas största motståndare under täckmanteln av Kristi namn. Pieper-Mueller talar om att barn som genom dopet blivit medlemmar av den heliga kyrkan görs till avfällingar från Kristus och leds till förtröstan på egna gärningar. Påvedömet verkar inom den kristna kyrkan. Trots denna förförande omgivning finns där människor som på grund av evangelium, som ibland hörs sätter sin tillit till Kristi förtjänst.

Påvedömet står inte blott i strid mot Guds ord, utan det strider mot allt förnuft. Ingen älskar det, inte ens dess egna anhängare, men alla är rädda , bedragna och tillfångatagna genom fromhetens sken och genom lögnens tecken och under. Påvedömet har ändå förblivit kvar och förblivit detsamma som förr, även om dess tidigare obegränsade välde över världen och kyrkan bröts av reformationen. I de lutherska bekännelseskrifterna står det att de för antikrist utmärkande kännetecknen passar fullständigt in på påvedömet och dess anhängare. ”Detta visar på det kraftigaste , att påven är den verklige antikrist”

Angående invändelsen att antikrist är en enskild person, så hänvisas till att det som sägs i 2. Tess 2 går utöver en människas livslängd. Laglöshetens hemlighet verkade redan under apostelns tid, men det fanns ett hinder för hans fulla framträdande, som först måste undanröjas. I övrigt finns det också sådant som för tanken till en längre tidsrymd.

De nyare protestantiska teologerna som förnekar att påven är antikrist inser inte vilken styggelse det är att avskaffa och bannlysa läran om rättfärdiggörelsen. Man inser inte styggelsen som ligger däri att påven avskaffar Guds ords auktoritet och därmed Kristi auktoritet och ersätter Guds ords auktoritet med sin egen auktoritet.

Att påvedömet fortfarande bekänner vissa kristna huvudartiklar ses som en täckmantel för att dölja avfallet för den kristna läran. En människa är kristen endast genom kunskapen om Kristus och inte om kunskapen om antikristus. En lärare i den kristna kyrkan som känner till påvedömets historiska fenomen och ändå inte fattar, att påvedömet är den i 2. Tess. 2 förutsagde antikrist betecknas som svag i teologin.

Så långt Pieper-Mueller (kraftigt förkortat, den ursprungliga texten och speciellt slutdelen som jag inte nu tog med avslöjar kanske ännu mera påvedömets farlighet). Något omskakad men med en inre ro avslutar jag redogörelsen om de forna lutherska teologernas syn på antikrist. Samtidigt kan jag inte förneka att antikrists ande är kraftigt verksam även i de lutherska kyrkorna idag. Den har verkat och verkar väl ännu även i väckelserörelserna.

På nätet har vatikanradion, påvens informationskanal fått ett nytt utseende. Där kan man läsa på eget språk hans uttalanden. Något har jag läst, mycket är skrämmande, det klara evangeliet göms under mariadyrkan, samförstånd och samhörigheten med islam förstärks. Splittringen som reformationen ledde till vill man avskaffa.

Vi ser att tiden går mot sitt slut, liksom den gått i snart 2000 år, hela den tid då den kristna församlingen verkat. Gud kommer dessutom att förkorta tiden, för de utvaldas skull. Bli därför inte skrämd. Vila i tron på att Kristus har försonat din synd. Han har själv lovat att vara med varje dag intill tidens slut. Han är din rättfärdighet. Han kommer snart för att hämta sina barn. Tidpunkten vet vi inte. Vi ser och tror att tiden är nära.

När jag som liten pojke satt i bönehuset talades det om att Herrens ankomst är nära. Jag förstod att det kunde vara idag, eller i morgon. Jag tror att det var den helige Ande som ledde predikan och förklarade ordet. I dag tror jag på samma sätt och tackar Gud för att jag än en gång fick bli stärkt i denna tro. En tro i glad förväntan, under vaksamhet och bön.

Tiden är kort, Herren Jesus kommer snart, vaka och be, arbeta och be. Kraft till tjänst är tjänstens lön.

Kristi Ord, själens vila

Kristi ord bör läras i kyrkan.

Jesus gick aldrig emot Guds ord. I några fall förtydligade eller skärpte han det ord som Gud tidigare gett till fäderna. I sin översteprästeliga bön ber Jesus för dem som kommer att tro på Honom genom deras ord. I den här bönen innesluter han dig och mig som kommit till tro genom deras ord, genom apostlarnas ord. Jesus bekräftar att Apostlarnas Ord (NT) vid sidan av GT ligger till grund för den kristna församlingens tro.

En lärjunge bör få undervisning i allt vad Jesus befallt sina egna lärjungar (Matt 28:20)

Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar (Joh 8:31) Därefter säger Jesus. Ni skall lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.

Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. Om någon tjänar skall han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus (Petrus 4.11)

Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesus Kristi sunda ord och den lära som hör till gudsfruktan, så är han högmodig och okunnig och har en sjuklig lust att diskutera och strida om ord.

En villolärare är då en Kristi motståndare och en upprorsman i hans rike. En Herrens tjänare är satt till att bevara budskapet rent och oförfalskat till vår Herre Jesu Kristi ankomst. (Utdrag ur Kristen Dogmatik, Pieper-Mueller)

- - -

Med sorg kan vi konstatera att den nya ärkebiskopen sätter ett kyrkomötes beslut över Guds ord. Redan de första dagarna i sin tjänst ger han efter för trycket från en vilseledd opinion, då han kunde ha sökt styrka och stöd i Guds Ord. Sanningen kunde ha gjort honom fri, men den som ger efter för lögnen blir aldrig fri om Han inte återvänder till Sanningen.

Det gäller oss alla. Hos Herren Jesus finns nåd och förlåtelse. En nåd som vi får leva i. En nåd som gör oss fria till att gå och inte synda därefter, alltså vi gör upp med den synd som fängslat oss. Må ingen av oss bli en liten antikrist, en villolärare. 

I väntan på Kristi återkomst

Jag fick ikväll tid och ro att studera de sista avsnitten av Kristen Dogmatik (Pieper-Mueller).

Jag har läst något tidigare, men man glömmer så lätt. Jag tror att det är nyttigt att betrakta hur de Lutherska "fäderna" har förstått skriften. 

Kanske någon höjer på ögonbrynen vid deras antagande att antikrist verkar nu och att påvedömet är antikrist. Luther hade den synen.

Kan det vara så att den insikt som fäderna hade har fördunklats under de sista årtiondena och ersatts av andra tvivelaktiga tolkningar?

Skriften befaller att det skall vara Kristi ord allena som lärs i Kyrkan och som skall regera i och över kyrkan.

Den som lär något annat är Kristi motståndare. Skriften använder uttrycket antikrist i en allmän och speciell betydelse. Alla villolärare kallas i Joh 2:18 för antikrister. I 2. Tess 2:3-12 talas om en  alldeles bestämd motståndare till Kristus.

I denne person är de många antikristerna sammanfattade till en enda. I denne ende framträder det särskilt förutsagda avfallet.

Så långt Pieper-Mueller..
- - -

Om det nu är så, att det är just påvedömet som Paulus genom Anden talar om. Då kan vi nu gott likt fäderna förvänta oss Herrens härliga återkomst i den tid vi nu lever. 

Om Gud så vill och Herren dröjer något ämnar jag en tid fördjupa mig i den insikt som den Helige Ande gett de Lutherska fäderna om den yttersta tiden. En kunskap som grundar sig på Guds ord och Andens ledning. Den avviker rätt mycket från de diskussioner som idag förs på nätet av främst frikyrkliga teologer.

Den Lutherska kyrkans största problem verkar idag vara att en handfull samkönade måste få sin vigsel, samt hur man skall kunna utrota de med en biblisk syn på ämbetsfrågan. Avfallet i de Lutherska kyrkorna har accelererat skrämmande snabbt.

Bibeln vittnar ju också om att det skall vara som på Noas tid. Livet skall gå sin gilla gång. I en stund då man inte väntar.  Då det efter stridslarm och rykten om krig åter talas om fred skall det ske. I en stund som ingen vet.

Herren Jesus kommer snart är Bibelns budskap. Under arbete och bön får vi vänta på honom. Vi behöver inte bekymra oss över framtiden och om det finns möjligheter att verka då. Nu är den goda tiden att förkunna det glada evangeliet om Jesus Kristus.

Sommarnatt

I sommarnattens lätta skymning lyser bönehuset i natten. Jag har många gånger tänkt då jag sett strålkastarna lysa upp fasaden, tänk om nejdens folk skulle få vandra i Guds ords ljus.

Att Guds ord skulle få förkunnas fram till den dag då Herren kommer.

Gud låt mig bära frukt i år,

Ja den frukt som dig behagar. På årets studentdimission fick Gud vara med på ett hörn, ett litet hörn.

Vi fick sjunga den blomstertid, tre verser och två verser av "i denna ljuva Sommartid". 

I ett av talen tillönskades vi också Guds rika välsignelse och människans värde oberoende av alla prestationer lyftes fram.

Till tonerna av den 7. versen i sommarpsalmen avslutades sedan programmet.

Kvinnan som höll festtalet sade att vi lever i den bästa tiden någonsin. Jag förstod att hon menade, att om du vill förverkliga dig själv. Så långt håller jag med, men vill tillägga att detta är ett faktum, endast tack vare Guds nåd och Guds fördragsamhet och tålamod.

Men...

Men, vilka andra tankar kan dras fram en festdag som denna?

Det är farligt att överge Gud i sitt liv, ja det är mycket förödande och har eviga konsekvenser.

När tiden för människans bokslut kommer. Då evighetens klockor ringer vid Kristi återkomst gäller endast ett. Tog du emot försoningen som Kristus gav? Blev Han din frälsare.

På en ort fanns det en rik godsägare. Han föraktade Gud. En gång sände han en insändare till tidningen. Där skrev han. I år gödslade jag på söndagen. Jag sådde på söndagen. Jag tröskade på söndagen och jag har aldrig fått sådan rik skörd. Inlägget publicerades i tidningen. Dock hade redaktören satt en rad till sist. (Gud har inte bokslut i september)

Ja så är det. I den värld som vi nu lever i låter Gud sin sol lysa över både goda och onda. En dag ändras det. Kom ihåg det ni som styr kommuner och länder. Ni kan uppmuntra till avfall mot Guds ord. Ni kan uppmuntra till att bryta mot Guds ord. Ni kan håna den som tar Guds ord på allvar.

Men kom ihåg. Gud har en dag då Han gör bokslut.

Andlig konkurs

Det finns ett uttryck som heter andlig konkurs. Säkert kan man förstå det något olika, men jag tänker så, att en människa kommer till den insikten, att då det gäller frälsningen är det endast Jesus det handlar om. Det borde ju vara lätt för en kristen, men den onde kan också utnyttja människans svaghet.

En vän skrev nyligen om andligt högmod. Det är nog ett "trevligare" tillstånd för då får man glänsa något. "Jag tackar dig Gud, att jag inte är som denna publikan".

"Den smala vägen är inte så lätt." Sångaren skriver: O att jag kunde min Jesus prisa, som jag av hjärtat också vill. I den sista versen skriver han: Tack käre Jesus att så du gjorde, att också jag ditt barn mig vara vet. Det verk du börjat, du själv fullbordar, tills jag står frälst och fri i evighet.

Vid slutmålet hotar varken andligt högmod, eller en svår andlig konkurs. Då blir människan upprättad då synden är för evigt borta. Då är tungan fri att prisa Jesus.