Det nya förbundet

"Alltså om någon är i Kristus är han en ny skapelse" Paulus beskriver det nya Israel som består av hedningar och Kristustroende judar.

Fadern och Sonen har slutit detta förbund, ett evigt förbund. Redan genom detta förbund blev gamla förbundets folk frälsta.

Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Det är om detta förbund vi predikar. Låt försona er med Gud!

Vem är du Herre?

Människosonen

”Men för att ni skall veta att människosonen har makt på jorden att förlåta synder, säger jag dig” Sedan talar Jesus till den lame: Res dig, ta din bädd och gå hem! Bädden var troligen hans sovmatta, som han sedan kunde rulla ihop.

När folket ser att en lam man stiger upp, rullar ihop sin bädd och går hem grips de av fruktan och prisar Gud, som hade gett en sådan makt åt människor. Detta skedde i Jesu egen stad (Kapernaum).

Några hade kommit till Jesus med en lam man, som låg på sin bädd. Jesus såg deras tro och sade till den lame: ”Var lugn, mitt barn. Dina synder är förlåtna.” 

Några skriftlärda tänkte att Jesus hädar. Jesus ser deras tankar och tillrättavisar dem, varför tänker ni så ont i era hjärtan. Han fortsätter: Vad är lättast, att säga: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Res dig och gå?

En text som vi minns från barndomen. En text om människosonen, Guds son Herren Jesus och den uppgift han fullbordade då han vandrade på jorden. En text om kraften i evangelie predikan..

En morgon med konung David

I den 17 psalmen har David fått kämpa. Han har fått lämna sig i Herrens händer, ”Du prövar mitt hjärta, du utforskar det om natten”. Han har en vilja att gå på Herrens stigar. ”Visa din underbara nåd, du som med din högra hand frälser dem som flyr till dig från sina förföljare”

”Bevara mig som din ögonsten. Beskydda mig i dina vingars skugga från de gudlösa som vill förgöra mig.”

Efter en kamp och strid går slutligen solen upp. Davids hopp är orubbligt och han får utbrista:

”Men jag ska få se ditt ansikte i rättfärdighet, jag ska mättas av din åsyn

när jag vaknar.”

Betels Gud

När det var dags för Jakob att bryta upp från Laban får han besked. Gud kommer till honom i en dröm: Bryt nu upp ur detta land och vänd tillbaka till ditt fosterland. Hur kan Jakob veta att det är Gud som talar till honom? Gud presenterar sig på ett sådant sätt att Jakob inte kan ta miste: Jag är Betels Gud. Det var där du smorde en minnessten och gav mig ett löfte.

Det var Herrens tid att stiga upp och dra ut. Det är förunderligt med Herrens röst. Då han talar till oss via sitt ord så känner vi av rösten. Människans sinne kan bedra. Känslor och upplevelser kan till och med leda fel med tiden.

Då är det så tryggt att möta Herren i ordet. Då får vi utbrista. Herre är det du? Tala Herre, din tjänare hör. Och vandringen fortsätter. Gud sade ju så. Fosterlandet finns ju där framme. Och vägen känner vi. Vad mera? Jo, blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.

Mahanajim

Då patriarken Jakob är på väg till ett möte med sin broder Esau mötte Guds änglar honom. När han ser dem utbrister han: här är Guds skara och han kallar platsen Mahanajim.

Mahanajim betyder två skaror. Platsen ligger öster om Jordan och blev en centralort under Davids tid. Abner insatte där Sauls son Ish-Boset som kung över Israel, han regerade där i två år.

Abner och Israels män blev sedan slagna av Davids folk och hans härförare Joab.

Två skaror, två folk och Guds skara?

Ibland tillåter Gud att hans folk splittras i två skaror. Guds änglar gläds ändå alltid då bröder försonas. För himmelens land bereder han samtidigt en skara.

Den skaran leds av Herren Jesus. Troget leder han sitt folk mot det himmelska Kaanan. Som en eldstod om natten och en molnstod om dagen. Så kan hans folk vandra både natt och dag.

Har du sett Guds ansikte?

I en av morgondagens texter utbrister patriarken Jakob: Jag har sett Gud ansikte mot ansikte och ändå har mitt liv skonats. Aposteln Johannes skriver: Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde som själv är Gud och i Faderns famn har gjort honom känd.

Hurudan är då Gud? Han älskar dig och han har offrat sin sons liv för att frälsa dig. För att försona dig och öppna paradisets port för dig. Han vill att du skall få vara med honom i paradiset.

Man brukar säga att Jesus är Guds ansikte. Genom Jesus strålar Guds nåd mot dig och mig. Känner du Herren Jesus så har du sett Guds väsen, bilden av hans godhet, hans ansikte.

Ikväll träffade jag en kvinna som målat en vacker altartavla. Där står Herren Jesus, den goda Herden och runtomkring honom samlas fåren. Vi vet att den gode Herden ger sitt liv för fåren. Vi är får i hans jord. Hon berättar vidare: När jag målade Jesus ansikte så hör jag två gånger min dotters namn. Hon förstår då att söka efter dottern och finner henne strax innan hon håller på att drunkna.

Jesus räddade hennes dotters liv. Jesus räddar också ditt och mitt liv. Han viskar ditt namn. Jag har förlossat dig du är min. Lyssna på den rösten.

Från oss har de utgått

"Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss." Jag lyssnade igår på ett bibelstudium av Uuras Saarnivaara. Temat var Herrens ankomst. Uuras lyfte fram hur de som kallas Antikrist, små och sen den stora stiger fram ur de kristna församlingarna. Herren Jesus betonade starkt, se till att ingen för er vilse.

Som andra sak lyfter han fram den röda draken och den kraftiga förföljelsen av kristna bakom järnridån. Kommunismen ser han som ett vilddjurets märke.  Sedan stannar han länge vid staten Israels uppkomst. Han talar om den sista generationen som får se dessa händelser utspelas framför ögonen. De händelser som leder till att de utvalda av Israel finner sin frälsare.

Hedningarnas antal blir fullt och de utvalda av Israel finner därefter sin frälsare efter Gogs fälttåg mot Israel. Uuras, som numera är hemma hos Herren var en jordnära luthersk teolog. Herrens ankomst är nära och det sker plötsligt då de sista profetiorna uppfylls och Guds tid sedan är inne.

"Se till att ingen för er vilse" var de röda tråden i Uuras undervisning. Tänkvärda ord av en Herrens tjänare som redan gått hem. Tider och stunder är i Guds hand. Som Guds folk känner vi ändå att tiden närmar sig alltmera.

Frälsning finns från all synd och olydnad

En oförtjänt räddning

Profeten Jesaja skriver i det 43. kapitlet om Israels oförtjänta räddning. Herren talar milda och ljuvliga ord till sitt folk. Herren talar, han som skapat Jakob, han som format Israel.

”Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.”

Herren är mäktig att bevara. I det djupa vattnet är Han med, strömmarna dränker inte, elden sveder inte och lågans eld bränner inte upp. Herren är din Gud, Israels Helige, din Frälsare. Du är dyrbar i hans ögon, högt aktad och älskad av honom.

Var inte rädd, för Herren är med dig. Han som hämtar sina barn från öster och samlar sitt folk från väster. Till länderna i norr säger han" Ge hit!" Han ger befallning om att samla och föra ut söner fjärran ifrån, döttrar från jordens ände ”var och en som är uppkallad efter mitt namn och som jag skapat till min ära, som jag format och gjort."

För ut det blinda folket, som ändå har ögon och de döva som ändå har öron. Alla hedningar kommer tillsammans och folken samlas. ”Ni är mina vittnen, säger Herren, och min tjänare som jag utvalt, för att ni ska känna mig och tro mig och förstå att Jag Är.”

Förutom Herren finns ingen frälsare. Ni är mina vittnen, säger Herren och jag är Gud. Israels skapare, er kung Herren som gjorde en väg i havet, en stig i väldiga vatten. Ut i havet förde han vagnar och hästar, en mäktig krigshär blev liggande, en här som aldrig mer reser sig. De utplånades, de släcktes som en veke.

”Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen. Markens djur ska ära mig, schakaler och strutsar, för jag förser vildmarken med vatten och öknen med strömmar, så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.”

”Det folk som jag format åt mig ska höja mitt lov. Men du Jakob har inte kallat på mig, du Israel har tröttnat på mig. I stället har du gett mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar.”

Men så visar Gud sitt väsen, sin stora Nåd: ”Jag, jag är den som utplånar dina brott för min egen skull, dina synder minns jag inte mer.”

Och Gud visar sin helighet: ”Redan din stamfar syndade och dina talesmän gjorde uppror mot mig. Därför har jag vanhelgat helgedomens ledare, överlämnat Jakob till förintelse och Israel till hån.”

Sådan är Gud. Han byter ännu för sin egen skull, i sin stora godhet synd mot nåd. Det finns ännu ett namn som ger frälsning, namnet Jesus. Hans blod rann till jorden och hela världens synd är försonad. Det går en banad väg till himmelen. Jesus är den vägen. 

Genom sitt ord bevarar han sitt utvalda folk på vägen, den väg som är en levande väg, för där vandrar Guds folk framåt. Hand i hand, arm i arm, sida vid sida. Och före går Herren.

Hårda ord

Ibland använder Bibeln hårda ord. Johannes talar om huggormars avföda. Jesus talar om vitkalkade gravar fulla av de dödas ben. Jesus talar också om att om du inte omvänder dig från det ljumma tillståndet skall jag utspy dig ur min mun. Ja, det är hårda ord, men bakom ligger ändå Guds kärlek.

För en dag ljuder orden för de som förkastat frälsningen i Jesus Kristus. Gå bort ifrån mig ni förbannade. Då blir den eviga elden som är beredd för Djävulen de förtappades verklighet.

Ogräset vill alltid kväva vetet. Ändå skall de båda växa sida vid sida till domens tid. Domen är Herrens. Ordet dömer. Han som har ögon som eldslågor gör inga misstag. Ingen falsk, ingen egenrättfärdig, ingen som förskjutit Kristus kommer in i Guds himmel.

Mot denna verklighet ställs hårdheten i Guds ord. Det svider då det träffar mitt eget hjärta. Ändå är det Nåd att få ställas under ordet. "Döm mitt hjärta här i tiden, innan världen döms av dig. Och när tiden är förliden, i ditt domslut fria mig"

Ingen som under nådens tid vänder sig till Kristus blir bortvisad. Kristus har försonat hela världens synder. Ja även dina och mina. Gud är god och frälsningen finns i Kristi blod.

Den som går vidare

Förbliv i Kristi lära! Vad är Kristi lära? Johannes skriver i sitt andra brev om den som går vidare.. Den som går vidare och inte blir kvar i Kristi lära, han har inte Gud. Den som blir kvar i hans lära, han har både Fadern och Sonen.

Antikrists lära har allt sedan apostlarnas tid smugit sig in i den kristna kyrkan. Ändå har Gud precis som han lovar i sitt ord bevarat sina utvalda och Honom trogna. Åter igen ser vi för våra ögon hur "en som gått vidare" stångar sig blodig,  för att en kort liten tid få besitta en jordisk ärkebiskopstol.

Det är ledsamt att se hur biskop Björn nu går längre och längre bort från den apostoliska tron. De argument han använder då han svävar på målet angående jungfrufödelsen är rentav horribla. Luomas enkla svar "jag tror" ställs mot Björns "vi kan inte veta".  Jag siterar Seurakuntalainen.fi Emme voi tietää, onko siinä ollut biologiaa mukana vai onko kyseessä Pyhästä Hengestä sikiäminen, oli Vikströmin päättelyn lopputulema. 

I Guds ord finns en kraftig varning för hädelse mot den helige Ande. Gud vet var gränsen går. När tron tar slut börjar ändå konsterna. Varför skulle vi betvivla Bibelns enkla förklaring hur det gick till, då världens skapare skulle födas som människa för att försona världens synder? Kan faktiskt Finlands Lutherska kyrka välja en otrons profet till sitt högsta ämbete?

Vi ser att det är möjligt om människan får råda. Luther lär ha sagt "På människans rygg rider Gud eller Djävulen. Människor och en kyrka som vänder Gud ryggen och bjuder in Djävulen väljer en väg som slutar i fördärvet, om inte Gud i sin Nåd stoppar dårskapen. Som kristna är vi ändå satta att be för alla människor, även för de som går vidare och avfaller. Och den som tror sig stå, må se till att han inte faller.

Jesus har försonat hela världens, alla människors synder. Gud om det är din vilja så stoppa ännu denna förvillelsens anda och stanna du upp människan i sin dårskap. Om du Gud som är allsmäktig låter människan gå sin egen väg så böjer vi oss för ditt rådslut. Ge oss då tillit till ditt ord och dina löften när förförelsernas vind blåser allt starkare. Behåll oss Herre vid ditt ord, försvara själv din svaga jord. Håll oss i din Nåd kvar i Kristi lära.

Följer människan sin egen fördunklade visdom går hon bort och vidare. I ödmjukhet får vi säga:

"Herre, till vem skulle vi gå". Bevara oss att vi inte går bort till den onde, han vars väg slutar i helvetet.

Paradiset

Jag kom över en riktig tegelstens roman, Timo Laatos bibelförklaringar över Moseböckerna. På något vis har jag ju förstått att paradiset är i himmelen. Jesus lovar ju rövaren att han snart skall få vara där med Jesus.

Ändå är det ljuvligt att läsa en bibeltrogen bibelforskares textförklaringar. Timo har under sex års tid haft som fritidssysselsättning att sammanställa boken.

Ikväll blev det att stanna i paradiset. Människans liv i paradiset var ljuvligt. Paradis är ett persiskt låneord och kan översättas med en stängd inhägnad, park eller trädgård. Paradiset är den plats där Gud bor mitt ibland människorna.

Efter att människan skapats förs hon in Guds paradis. Hos Gud kan ända ingen som bryter mot hans ord (hans vilja) bo. Synd är ytterst olydnad mot Guds ord.

Adam var inte sysslolös i paradiset. Hans uppgifter(viljellä, työstää, huolehtia) kan jämföras med prästens. Samma ord används då det talas om prästernas och leviternas  uppgifter i tabernaklet.

Paradiset var en Guds helgedom och tempel. Moses fick på berget se Guds tabernakel i himlen. Hebreerbrevet beskriver sedan den nya Adams, Jesus prästtjänst.

Vart försvann då paradiset efter syndafallet. Gud tog sitt paradis, sitt tempel till himlen. Där väntar det på dig och mig. Johannes fick se det öppnas. En dag öppnas det för dig och mig.

Rövaren är redan där.

Gemenskap med Herren

Ett har jag begärt av Herren säger David i den 27. psalmen. Ett söker jag: att få bo i Herrens hus i alla mina livsdagar.

Om än en människa kan få nåd att tro i den 11. timmen så gick mycket i livet förlorat om det levdes i otro.

Dagens vers var ur den 27. psalmen. Herre hör min röst när jag ropar, förbarma dig över mig och svara mig.

I sin nåd drar han människan till sig. I nåden finns det rum.

En mäktig Gud, som håller allt och alla i sin hand

Vi har en mäktig Gud som vill uppenbara sig för oss människor. När en människa ser Guds verk och Guds skapelse förstår hon / han att det finns en Gud. Oberoende om människan beundrar skapelsen i Uganda, Mauritius eller fast en vårvinterdag i Pedersöre så känner och förstår hon att bakom allt detta finns en Gud. 

Gud har lagt sin lag i människans hjärta och även i / genom samvetet kan du och jag känna och förstå, att en gång skall vi stå till svars för våra liv inför skaparen. Endast dåren säger i sitt hjärta, det finns ingen Gud.

Men förutom denna allmänna uppenbarelse så uppenbarar sig Gud genom den särskilda uppenbarelsen, Guds Ord. Återigen är Gud suverän. I lustgården talade han direkt med människan. Han talar med Hanok, Noa, Abraham, Isak och Jakob, Mose, Josua, profeterna. Han sände och sänder också sina änglar med budskap från himmelens Gud.

Gud utvalde ett egendomsfolk åt sig som skall bestå så länge jorden står. Han kallade under gamla testamentets tid främst sitt eget folk. Samtidigt kallade han Rahab, Rut och många andra från hednafolken. Sedan stiger Gud ner och uppenbarar sig igen för sitt eget folk. De fattiga herdarna får höra om honom. Vise män kommer från Österns länder. Jesus undervisar de skriftlärda i templet. Han predikar i synagogor och han vandrar mitt ibland dem. 

Samtidigt faller igen små smulor från den rike mannens bord och män och kvinnor från blandfolk och hednafolk får möta sin frälsare. Apostlarna och lärjungarna sänds ut till de städer och byar dit Han skulle komma. Världens synder försonas i världens mitt, på Golgata kulle, på Moria berg. Jesus stiger upp till himmelen från Oljeberget, dit han också skall återvända, då han en gång ställer sina fötter där. 

Jesus kallar och utväljer Paulus till hedningarnas apostel, hedningarnas tidsålder börjar. Fastän Jesus är i himmelen så är han samtidigt närvarande på jorden. Han väljer åter och åter ut sina redskap och vår skrivna bibel formas. Han talar därifrån till oss via sin Son. Herren Jesus är närvarande genom sitt heliga Ord och han talar till dig och mig genom ordet. Det ord som han uppenbarar och förklarar genom den helige Ande.

Hans ord hår nått ut / når ut till världens yttersta gränser och hedningarnas tidsålder tar slut. En ny tidsålder börjar. Guds ord uppenbarar något därom, men mycket ser vi endast som genom en dunkel spegel. Jag kommer att tänka på Noa. Vilket recept fick han av Gud? Han skulle bygga en ark och han skulle predika om en flod. Genom Arken skulle Gud föra sitt folk in i en ny värld. Bibeln berättar inte om huruvida Noa visste att Arken skulle stranda på Ararats berg. Men den strandade där och en ny tidsålder började i en förändrad värld.

I går skrev jag om det tusenåriga riket som enligt kyrkofäderna pågår nu, samtidigt med hedningarnas tidsålder. Men vi förstår, eller anar att Gud inte velat uppenbara allt om detta. Det hör delvis till det fördolda, som vi inte behöver eller skall veta. Vi är däremot satta till att föra ut evangeliet till världens ände. I mycket ligger det fördolt för oss, vad som sker efter hedningarnas tidsålder. Det som vi däremot bör veta är att den tiden går mot sitt slut.

Jesus skall ännu vid tidens slut uppenbara sig för sitt utvalda egendomsfolk, det folk som han fordom ledde genom eldstoden och molnstoden och nu åter har fört in i Kanaans land, dvs. Israel. Sakarja skriver om den dagen då ingen kanane mera skall finnas i Herren Sebaots hus. Även hedningarnas apostel Paulus skriver något därom i Romarbrevets 9. kapitel. Aposteln förklarar hur det inte beror på människans vilja eller strävan, utan på Guds barmhärtighet. Gud är barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill. Paulus hänvisar också till profeten Jesaja som utropar om Israel. Även om Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst. Snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden. En rest, men en rest utvald av nåd. Åter igen visar Gud sin storhet.

Frälsningen är i Guds händer. Allt är berett, Herrens tjänare behöver endast så ut hans ord och även där vilar allt i Hans mäktiga händer. Vi får ännu ropa ut: Tro evangelium, även du som inte trott, Herren kallar dig. Du som tror, gå inte bort, förbliv hos Honom och hans ord.

Mycket är fördolt för oss. Vi får minnas och lyda Jesu ord: Gå du och predika Guds rike!

Djävulens lögner

Allt har sin tid säger predikaren. Vår gästpredikant idag lyfte fram faran med lösryckta bibelverser. Det var den ondes taktik då han frestade Kristus i öknen.

Jesus säger i sin dop- och missionsbefallning: mig är given all makt i himmelen på jorden. Den makten kunde endast Fadern ge honom och Jesus kommer också att få den. Hebreerbrevet bekräftar hur sonen är satt till arvinge över allt. Vidare skriver författaren att han bär allt med sitt mäktiga ord.

Till oss talar han genom sitt ord. Tider och stunder är i Faderns händer. Djävulen har ingen makt ens i avfallets tider, om Gud inte tillåter det. Jag lämnade att tänka på en mening som en broder i Karkku betonade starkt. Med eftertryck sade han: "ta inget från Djävulen"

Ja nog är det så. En Kristen behöver inte tro att något som sker, varken sjukdom eller olycka skulle bero på att vi är i Djävulens makt. Nej, låt oss frukta Gud, han som har all makt i himmelen och på jorden.

Hurdan är han vår Gud? Hebreerbrevet beskriver sonen som Guds väsens avbild. Jesus känner vi ju. Han som gav sitt liv för oss och älskar med en evig kärlek.

Så får vi då gå till vila, eller vakna till en ny dag förlitande på hans godhet. Gud är god. Vi har en mäktig Gud och här nere råder hans väldiga armar.

Djävulen "kan" Guds ord

Den onde, Djävulen har alltid varit intresserad av Guds ord. Kanske vi kan säga att han är teolog, det har han varit allt sedan Edens lustgård.

I dagens Evangelietext försöker den onde få Jesus att falla ner och tillbe honom. Han skulle sedan ge Jesus alla riken på jorden.

Men mot Jesus var han schanslös. Jesus som själv liknas vid Guds ord visade honom det första budet. Den onde fick fly även den gången. På korset sönder trampades hans huvud.

I Uppenbarelseboken ser Johannes hur Djävulen blir bunden för tusen år. Han är bunden i dag. Hans makt är begränsad. Han har ingen verklig makt över Guds barn som är friköpta ur hans våld genom Jesu Blod.

När de tusen åren nått sitt slut skall han åter släppas lös för en kort tid. Han förvillar då dem som bor vid världens fyra hörn. Men när han med sina barn omringar de Heligas läger och den älskade staden blir det stopp.

Eld faller ner från himmelen och förtär dem och han kastas i helvetet.

Andens gemenskap

Det finns inget jordiskt släktskap, det finns inget vänskapsband som binder hjärta vid hjärta så fast här i främlingsland, som detta att äga gemensamt, en Fader, en tro ett hopp och vara en andlig gemenskap som lemmar i Kristi kropp.

Tacksam till Gud för två dagar kring Hans ord. Guds ord det håller att resa på genom skiftande tider.

Hurmahenkisyys

Den här helgen befinner jag mig i Karkku. Mitt i skogen, mitt i Finland studerar vi det Lutherska arvet. En från Sley (Evangelieföreningen), fem förstfödda (esikoiset), två från södra Finland (Frebe) och fem från Österbotten (Lff).

Temat är det Lutherska arvet. Nog var den tid då Luther levde annorlunda än vår tid. Och nog var den tid då patriarkerna levde annorlunda. Jag tror att Luther skulle vara bedrövad om han skulle se hur kristendomen 500 år efter hans död ser ut i de kyrkor som kallas Lutherska. Ändå skulle han knappast vara förvånad.

Från Eden till det nya Jerusalem är det en kamp och strid. Guds ord står fast, det kan vi lita på, men människans hjärta är bedrägligt. Svärmeri andar har alltid funnits och i dag är de kanske starkare än någonsin. Vad utmärker då Svärmeri? Man ställer sig över ordet och inte under ordet. Min Gud är inte en sådan säger man. Vidare, Guds ord måste omtolkas varje tid, mycket är tidsbundet. Jag går direkt till Gud, han uppenbarar nya sanningar för mig..

Sådant är människans liv på jorden. Det svänger hit och dit. Än är man i det ena diket, än i det andra. Luther var ett Guds redskap på sin tid, och hans verk för välsignelse med sig än i dag. Välsignelsen som Gud ger då man håller fast vid hans ord och följer Jesus, som är vägen till himmelen. Luther hittade inte något nytt. Han översatte Bibeln till tyska, men han omformade inte dess budskap. Under sin kamp fann han en nådig Gud. Den Gud som Bibeln talar om och som har förlåtit hela världens synder, även dina och mina, såväl som Luthers.

Nog är Gud mäktig. Under olika tider bevarar han, upprättar och uppehåller sin kyrka. Men så har han ju också lovat i sitt ord.

Jakob samlad till sitt folk

Då patriarken Jakobs liv på jorden tog slut står det att han samlades till sitt folk. Om Isak står det att han samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Isak levde 180 år.

Abrahams ålder blev 175 år. Han dog i en god ålder, gammal och mätt på livet och samlades till sitt folk.

Om Abrahams far Tera står det endast att han dog i Haran. Han blev 205 år gammal.

Vilket var det folk dit Abraham, Isak och Jakob samlades? Hanok hade gått före. Även Noa var en rättfärdig man. Trons folk vilar i väntan på uppståndelsens morgon.

Aposteln Petrus  berättar om ett annat folk, vars andar är i fängelse. Om dem står det att de vägrade lyssna, när Gud väntade tåligt under Noas dagar.

De lyssnade inte fastän Gud vittnade genom Noa. Inte predikade Noa i egen kraft. Han predikade i kraft av Kristi Ande.

Petrus beskriver i några rader hur dessa dödas andar nås av segerns budskap, då Kristus segrat på Golgata. Jesus blev dödad till kroppen, men levande gjord genom Anden. Efter döden på korset var han inte mera begränsad till en jordisk kropp.

Före han föddes till jorden rörde han sig fritt mellan tid och evighet. Enligt Guds ord verkar Jesus på jorden idag. Han verkar genom Guds ord.

Trons folk, till det folket är vi kallade. Guds folk, Guds Israel, folket som Kristus friköpt. Jesus har övervunnit döden. Därför skiljer inte ens den naturliga döden Jesu vänner från Gud.

Därför får vi en gång sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob i Guds rike. Där samlas ett folk från jordens kamp och strid. 

Den ängel som har förlossat mig från allt ont

Patriarken Jakob är gammal. När han ser tillbaka på sitt liv så utbrister han: Den ängel som har förlossat mig från allt ont skall välsigna pojkarna.

Pojkarna är Josefs söner Efraim och Manasse. Ängeln är ingen mindre än Herren Jesus som Jakob fick brottas med  vid Jabboks vad.

Jakob segrade då han tog emot försoningen, förlossningen i Jesus Kristus. En gång skall vi om vi håller ut i tron på Herren Jesus sitta till bords med Abraham, Isak och Jakob i Guds rike.

Sådana löften ger Ordet oss. Vi är ett lyckligt folk!

En kamp och en strid

Jag har litet studerat patriarkernas liv. Hurudant var dessa patriarkers liv? Nog var det tudelat. Patriarkerna blev stamfäder för Guds jordiska egendomsfolk och även för trons folk. Det var en kamp och en strid, men ibland en förunderlig frid.

De fick uppleva stunder av frid i möten med Gud. De fick möta Herren Jesus, han som var, är och skall/skulle komma. Abraham fick även möta tre män där han satt vid sin tältöppning, när dagen var som hetast. Tillika står det att det var Herren som uppenbarade sig för honom. Abraham tilltalar även dessa män som ”Herre”. Tre uti en och en uti tre.

Jakob kämpar med Herren Jesus under natten vid Jabboks vad. Jesus beskrivs som en okänd man och då morgonen gryr måste han lämna Jakob. I julnatten uppenbarar han sig sedan och vandrar drygt 30 år här på jorden. Sedan far han upp till himlen och har all makt både i himmelen på jorden.

Han lämnar vittnesbördet efter sig här nere på jorden och vi kan genom ordet få bekräftelse att allt har skett, synden är försonad. Men ändå är han osynlig för våra jordiska ögon. I tron, genom den Helige Ande kan vi ändå både se och känna honom. Han är här nere. Han går vid vår sida.

Samma kamp och strid fortsätter. Liksom Jakob fortsätter vi kampen, haltande, lutande oss mot Herren Jesus. Fötterna på jorden, men hjärtat i himlen, kämpande trons goda kamp. För visst är kampen god, den är ju inte vår egen. Herren Jesus är med även om morgonen gryr. 

Vi som kämpar trons kamp idag har något som inte patriarkerna hade. Guds skrivna ord som är våra fötters lykta och ett ljus på vår stig. John Newman skriver i sin psalm.

Led, milda ljus, i dunkel, dimfylld värld,
led du mig fram.
Mörk natten är, långt från mitt hem min färd.
Led du mig fram.
Styr du min fot. Min fjärran framtids stig
jag vill ej se, ett steg är nog för mig.


Herre, min bön ej alltid var att du
mig ledde fram.
Jag ville se och välja själv. Men nu:
Led du mig fram.
Jag stundens yra njöt på farligt spår,
så stolt och stark. Glöm mina gångna år.


Din kraft dock bar och alltjämt bära skall,
om du blott styr,
fram över hed och stup och forsars fall,
tills natten flyr
och dina änglar ler ur morgonskyn,
som milt de log en gång i barnens syn.

Utvald av Gud

Jakob var ett bönens barn. Isak bad till Gud för sin hustru, då han såg att Rebecka inte kunde få barn. Gud hörde bönen och hans hustru Rebecka blev havande. Bibelns budskap är att barn är en gåva.

Rebecka kämpade med sin gåva. Barnen bråkade mycket i hennes moderliv och hon frågar av Gud. Om det blir så här, varför drabbar det mig? Varför lever jag suckade hon (annan översättning).

Hon gick för att fråga Herren och Herren svarade: Två folk finns i ditt moderliv. Två folk skall gå skilda vägar ur ditt sköte. Det ena folket skall bli starkare än det andra. Den äldre skall tjäna den yngre. Herren hade talat till Rebecka och hon skulle minnas Guds ord hela livet.

Gud hade uppenbarat sin vilja. Rebecka ville hålla fast vid den. Hon gjorde det också med Guds hjälp, om än hennes handlingssätt ibland känns märkliga för oss

Gud styr människans och historiens gång. Evighetsperspektivet styr hans hans handlingssätt. Då får du och jag vara trygga, bara vi håller fast vid honom och hans ord.

Jakobs Gud

"Jakobs Gud skall dig bevara" Jakob trodde på Gud. Han vände sig till Gud. Patriarkens liv var inte fullkomligt. Han kämpade med Gud och han vann seger. "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig" Han haltade efter sitt möte med Gud.

Jag vet inte om det nämns att Esau någonsin vände sig till Gud. Jakob däremot var utvald av Gud. Av patriarkerna är han på något sätt den färgstarkaste. Vem var denne Jakob och hurudan var hans vandring?

Esau hatade jag

Paulus skriver i Romarbrevet om Jakobs två söner. "Det står ju skrivet: Jakob älskade jag men Esau hatade jag".

Isak hade alltså två söner som var tvillingar. I Moseboken läser vi att de grälade redan i moderlivet.

Herren Jesus säger att ingen som kommer till honom och sätter familjen eller sig själv högre än honom kan vara Jesu lärjunge.

Esau övergav sin förstfödslorätt för en tallrik soppa. Gud försköt honom. Guds kallelse till himmelen i Jesus Kristus kan vi aldrig ta lätt på.

Människosläktet är utvalt till frälsning i Jesus Kristus. Förskjuter vi vår nådatid ställer vi oss i samma ställning som Esau.

Det är stort att vara återlöst av Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. 

Ja han kallas Israels Gud. Om vi då tar emot nåden och frälsningen så är vi hans barn, eller Israeliter. Israel bered dig att möta din Gud!

Israels barn fick genom Josef färdkost för vandringen "kivens icke på vägen".

En festgemenskap och samling av förstfödda, skrivna i himmelen

I bänken före söndagens gudstjänst kom jag att tänka på en äldre broder. Han har inte kunnat vara i bönehuset på några år. Han är nu ensam på ålderdomshemmet medan vi firar gudstjänst.

Gud gav mig en vilja att i inledningen lyfta fram en bild av den himmelska gudstjänsten. Där sitter någon på tronen. Runtomkring tronen finns 24 troner. Där är man klädda i vita kläder. Helig, helig, helig ljuder sången.

Men Kristus är också med där två eller tre församlas i hans namn. Vi var en stor skara som stillade oss i bön och inledningsvis förbön för de sjuka som ligger på olika sjukhus i landet. Vi bad för de som inte kan vara med oss, som är sjuka och på ålderdomshem. Gud känner dem alla vid namn. Vi lämnade dem i Guds händer.

Vi firade vår gudstjänst. I kväll reste sig håren på mig. Jag fick höra att den åldriga brodern fått hembud redan på onsdagen. Gud hade inte glömt honom. Änglarna hade gått före och fört honom hem till Gud.

Han var inte ensam. Han var hemma hos Gud. Vi firade gudstjänst gemensamt. Jag visste det inte.

Måndagsfunderingar

"Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna" Den versen från ordspråksboken blev måndagens manna.

Ordspråket är Konung Salomos, hans vishet var en Guds gåva. Salomo avföll ändå från Herrens vägar. Det var inte Herrens vägar att han skulle ta sig ett hundratal hustrur.

Davids son Salomo leddes till synd av sina hustrurs avgudar. I Salomos palats dyrkades otaliga avgudar. Vilken kontrast till Josua som säger "Jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.

Aposteln Johannes skriver: Den som älskar mig (Jesus) håller mina bud.

Jag är Herren din Gud. Du skall inga andra gudar hava jämte mig ljuder ett bud.

Redan under ökenvandringen förleddes Israel till synd genom Moabs döttrar. Gud hade skapat människan till man och kvinna. Alltså en man och en kvinna och de två skall bliva ett kött.

Syndens lön är döden. Endast Herren Jesus kan ge syndaren liv. Det finns en banad väg till himmelen, Jesus är den vägen.

Herre till vem skulle vi gå. Du har det eviga livets bröd..

Liv åt de förkrossades hjärtan

Jesaja vittnar i sitt 57.kapitel att Gud också bor hos de ödmjuka och de som har ett förkrossat hjärta.

Han kommer dit för att ge liv åt de ödmjukas ande och åt de förkrossades hjärtan.

Så får vi vila i Gud och ty oss till hans väldiga kraft.

En välsignad vilodag, en dag med Guds Frid!

Friköpta genom hans blod

"I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd, som han lät flöda över oss med all vishet och insikt."

Så förkunnar aposteln i Efesierbrevet. De gamla brukade tala om att "blodets röst" inte får tystna i Guds församling. Ofta tänkte man väl då på den enskilda bikten och att man reder upp de trätor man har.

I Kristus är vi utvalda redan före världens skapelse till att vara rena och fläckfria inför Gud.

Kristus friköpte oss med sitt blod. Rosenius skriver i en andakt för den här dagen om förhållandet mellan tron och Kristus.

Han betonar att vi behöver inse att vi behöver Kristus. Att vi är helt beroende av honom.

Kan det gå så att vi inte längre behöver Kristus?

För cirka 10 år sedan sade en arbetskamrat vid kaffebordet att det endast är svaga, sjuka, klena och ynkliga som tror. En riktig karl klarar nog sig själv. Jag minns inte om han ännu räknade upp namnen på de troende.

Jag tog nog illa vid mig. Men kanske hans bekännelse inte var helt felaktig. Själv hade han vuxit ur sin barndomstro och ville väl göra upp med arvet hemifrån.

Jag vill nog vara en sådan som är beroende av Jesus. Aposteln vittnar ju att vi är utvalda i Kristus. På grund av syndafallet blev vi alla svaga, sjuka, klena och ynkliga i oss själva. Vi behöver en sådan ögonsalva att vi inser det.

Samma ögonsalva visar också att vi i Kristus är utvalda till att vara fläckfria och rena inför Gud. Så får vi då frimodigt vittna om Honom och om blodet som han friköpte oss med.

"Om dessa tiga skall stenarna tala" Världens vittnesbörd kan också ibland komma från Gud.

Kedars land

Vi sjunger om Kedars land och Kedars hyddor. Vem var denne Kedar? Han var den andre sonen till Ismael. Således var Kedar Abrahams barnbarn, men ett barnbarn via tjänstekvinnan.

Nog anade man redan som liten då man lyssnade till Sions sånger att i Kedars land är inte allt fullkomligt. Men ändå ljuder sången i Kedars land. Harporna är inte upphängda i pilträden, som vid Babels floder. Hemlandets sånger ljuder och brudgummens röst ljuder snart även i Kedars land.

Kedars hyddor finns i ett främmande land. Petrus däremot ville bygga sina hyddor på förklaringens berg och få ha den himmelska Jesus ständigt inför sina ögon. Gud tänker även på Kedars barn och även för dem är himmelska hyddor beredda. Årtusenden har det tagit men även en del av Kedars folk skall få tåga in i det himmelska Jerusalem.

I förklaringen till den 120. psalmen står det om Kedars hyddor (Avlägsna folk i östra Turkiet, respektive Arabien) I pilgrimssången i Psaltaren klagar sångaren på lögnaktiga läppar och falska tungor. Länge nog har min själ bott bland dem som hatar frid. Jag vill ha frid, men säger jag ett ord, är de redo till strid.

Således i Kedars land råder inte Guds frid, men en ensam vandrare kan ändå få känna hemlandets frid, i väntan på Basunens ljud och uppbrottet till ett himmelskt Kaanan.

Bruden i Höga visan är mörk som Kedars hyddor. Jesaja profeterar om att inom ett år skall Kedars härlighet vara borta. Få skall vara kvar av de många bågskyttarna, Kedars väldiga krigare. Gud använde sedan sin tjänare Nebudkanessar för att verkställa profetian.

Hesekiel talade om Kedars furstar. När Jesaja sedan ser Sions kommande härlighet ser han Kedars hjordar samlas till dig. Du skall få se det och stråla av fröjd. Visst är det ljuvliga löften som också uppfylls inför våra ögon. Herrens ankomst är nu mycket närmare än då vi kom till tro. "Jag Herren skall låta det ske snabbt när dess tid kommer" vittnar Jesaja. Därför får vi nu höja blicken. 

Höj  din röst du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla ni Selas invånare vittnar profeten Jesaja.

Jeremia vittnar om att folket i Kedar inte har bytt bort sina gudar, om än de är avgudar, men Israel har bytt bort sin Gud. Nu lever vi i en tid då väckelse går fram även i Kedars land. Aldrig har det hänt säger Jeremia, men åter ser vi det uppfyllas inför våra ögon. Även i det 49. kapitlet profeterar Jeremia om Kedars och Hasors land.

Nog var det gott att redan som liten få lyssna till Kaanans tungomål och sjunga Sions sånger. Anden talar även genom Kaanans språk. Språket förstås inte av världen, men för Guds folk uppenbarar Anden att Herren är nära.

"Ock för mig den öppen står"

Fredrik Arvid Bloom beskriver i sin sång den dagen då han når den gyllene porten. Han finner den då vara öppen. Varför?

Jo för Jesu stora kärlek! 

Leif Nummela skriver i dagens ledare i tidningen Uusi Tie om Bibelns centrala budskap att människan bör göra bättring och personligen förlita sig på Jesus för att komma in i himmelen.

Vidare skriver han att genom hela bibeln finner vi det budskapet, att tron bör leda till ett liv enligt Guds vilja. En äkta tro kan inte gå hand i hand med en lära som överger Bibelns lära och etik.

En kristen som lär och verkar emot Bibelns undervisning lever inte i tro. Denne bör omvända sig och återvända till Guds vilja.

Vidare ingen är ändå fullkomlig. Alla avfaller vi i mångt och mycket. Men en människa, som tror att han kan överge Bibelns undervisning och forma sin tro efter den här tidens tankesätt förvillar främst sig själv och också sina åhörare.

Så långt Nummela. Jag har länge funderat hur man skall förhålla sig till en biskop som predikar irrlära. Kan en kristen annat än ta avstånd från villfarelsen och villoläraren?

Jag tror så enkelt, att om än det är en biskop så har inte mera någon auktoritet, då han klart avviker från Guds ord. Paulus gick så långt att även en ängel som predikade annorlunda vore förbannad. Det sade han med en apostels auktoritet. Det han sade var Guds ord.

Vi är alla helt beroende av Guds nåd i Jesus Kristus. Vi för en livslång kamp mot synden som ständigt bor och verkar även i en kristen. Men den dag då vi ger upp och slutar kampen mot den egna synden och orättfärdigheten dör vi. Syndens lön är verkligen döden.

Om då Gud inte väcker oss till besinning och omvändelse är himlaporten stängd då livslågan släcks. Jesu ord: gå bort ni förbannade, möter oss då på domens dag.

Kampen mot synden sker ändå inte i egen kraft. Även där är vi helt beroende av Herren Jesus. Men han leder oss rätt då vi förlitar oss på hans ord.

De som förlitar sig på sitt eget hjärta och tidsandan går vilse. Bibeln är mycket klar. Se till att ingen förvillar er.

Nog blir det en härlig dag då även jag som syndare, men rättfärdig för Jesu skull och renad i och genom hans blod går in genom den öppna pärleporten och tar det första steget på himmelsk mark.

Ordet höll. Jesu verk räckte.

"När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gingo upp till höjden. Fri från stoftets band, ren i jordiskt land, själen njöt av himlafröjden"

Skökan och bruden

"Prisa vår Gud, alla hans tjänare, ni som vördar honom, både stora och små!"

Lovsången ljuder i Himmelen. Den stora skökan har fått sin dom. Hon som  fördärvade jorden med sin otukt. Hon som också hade utgjutit Guds tjänares blod.

Den falska kyrkan hade bedrivit otukt med världens furste och världen. Hon hade tjänat Mammon framom Gud. Då Babylon föll fick också skökan sin dom.

Det är intressant att medan många sörjde då Babylon föll verkar ingen sörja över att skökan fick sin dom. De 24 äldste, den himmelska församlingen deltar i glädjen över att den avfallna kyrkan fått sin dom.

Hon hade svikit Kristus som borde ha varit kyrkans Herre. Hon hade allierat sig med Babylon och därför fördärvat jorden. Hon hade varit förblindad och upptagen av Antikrists väsen istället för att föra ut Kristi evangelium till världens ände.

Men Lammets brud, Kristi församling hade gjort sig redo. Åt Henne hade givits skinande vitt linne att klä sig i. Linnet är de Heligas rättfärdighet. Alltså Kristi rättfärdighet som Kristus givit åt sin församling. Ett frikännande från domen, rättfärdighetens kläder för det himmelska riket.

Lammets bröllop istället för domen. En dag triumferar Kristi kyrka. En dag får all falskhet sin dom. Den dom som som är värre än en kvarnsten om halsen. Domen som är Lammets vrede.

En Herde för fåren

"Kom huldaste förbarmare som herde in bland fåren". En kort Sions sång börjar med de orden. Sångaren ber om att Jesus skall komma och leda sammankomsten. Gud har lovat att svara på en sådan bön. Där två eller flera år församlade i hans namn vill han vara med.

Tänk att vi får vara under hans ledning då vi samlas. Han vill tala där hans barn församlas. Han som är församlingens huvud fördelar sitt ord så att det livnär alla lemmar. Mänskligt sett förstår vi det inte. Men Jesus är Gud och hans ord kan vi lita på.

Rädsla

Har du tänkt på lärjungarna som Jesus utvalde. När Jesus fängslades så flydde de elva. Judas hade då redan förrått Honom. En kort liten tid därefter så är dessa helt förändrade. Vad skedde? De hade ju förstås blivit undervisade av Jesus i tre och ett halvt år. Men..

Kristus verkade nu i dem. Jesus sade ju själv till dem att det är gott för er att jag far bort. Kristus verkar från sin tron i himmelen. Men han har all makt i himmelen och på jorden. Kristus verkade genom apostlarna. Han verkade i dem och genom dem.

Likadant gör han ännu idag. Han verkar i sin församling. Han verkar genom sitt ord. Det finns ingen rädsla i kärleken. Kristus tar bort den. Därför frukta inte. Ditt liv är i Guds händer. Han verkar och vill verka i dig.

Han leder om natten

"När Jesus i hjärtat jag äger" Är det inte det som är tryggheten, att Jesus bor i hjärtat. Att han får ta sin boning där.

En kristen vandrar ju även nattetid, i svåra och ensamma stunder. Men även då leder Jesus. Han går före och lyser upp vägen.

Det är gott att få se eldstoden. Det är gott att sjunga Sions sång 183.

Herrens ankomst är nära

Herrens ankomst är nära. Två gånger inom ett dygn har jag hört det budskapet. Igår i en predikan fäste sig predikanten sig vid att staten
Israel fyller 70 år.

Han menar att de flesta bibliska profetiorna som skall uppfyllas innan Jesus kommer redan har uppfyllts och de återstående kan uppfyllas i rask takt i anslutning till Herrens återkomst.

I kväll hörde vi att budskapet om Herren Jesus, det glada budskapet nu når ut till alla folk. Var än du befinner dig på jorden kan du nås av evangelium. Visst är det stort. Enligt en uppskattning kommer 70 000 människor till tro på Jesus varje dag.

Det innebär 25 miljoner och 550 000 tusen personer på ett år. Nog uppfylls löftena till Abraham dag för dag. Hur många som dagligen lämnar Jesus vet vi inte. Likaså vet endast Gud hur många som får en levande tro på Jesus. Ett är ändå säkert att glädjen i himmelen är stor. Jesus vittnar ju om att det blir stor glädje i himmelen över en enda syndare som omvänder sig.

I dag är det glädje i himmelen. Vi får glädjas med änglarna och även glädjas över budskapet att Jesus snart kommer. Men vi får även sörja över de som går bort. Tänk hur många som går förlorade.

Tänk hur många som går förlorade medan vi passivt sitter och knäpper på våra telefoner. Vill vi göra det när Herren kommer? Vi får väl åtminstone nu som då ta en paus och knäppa våra händer.

Gud har en uppgift för varje kristen. Det skall vi inte glömma bort. Men tänk att vi ännu får höra om den himmelska glädjen. Det ger oss nytt mod i striden.

I kväll fick vi höra segertoner genom broder Candelin.  Segern är redan vunnen. Den vanns genom Lammets blod.

Blodet räcker ännu för många syndare, ja för alla syndare så länge nådens tid varar. Sion häv upp din röst. Tröttna inte, tvivla inte utan tro. Jesus kommer snart. Må det budskapet ge oss förnyat mod i striden. Låt oss skynda och på Jesu befallning föra ut segerbudskapet.

"Skynda o själar ty hastigt förrinner, år efter år som en brusande flod. Syndaren nåd hos sin frälsare finner, han är mot alla barmhärtig och god."

"Stort är det värv som av Gud blev dig givet, slösa ej bort dina dyrbara år."

"Driv ur ditt sinne all kärlek till världen, rikta din vandring till Guds paradis.."

Löftena kunna ej svika

Måndagens vers var "Löftena kunna ej svika, nej de står evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har"

Den som tror skall finna.. Vägen hem är Jesus. Vägen hem går genom tro. Hemma byts tron i åskådan. Det är stort att få tro på Jesus här. Vad det är att få se honom där hemma kan en jordisk tunga ej beskriva.

Men löftena håller. Guds ord håller i tid och evighet. Vi kunde ännu tillägga: "Hallelujah"

Som att komma hem

En man hade fått nåd att börja tro. Man frågade av honom hur det kändes. Han svarade:  "Det var som att komma hem". Tänk vilken nåd att strax få känna att nu har jag kommit hem.

Jag vill stå upp och gå hem till min Fader sade den förlorade sonen. Han gick hem. Där väntade Fadern.

Tyngd av bördor

Fast Kristus försonat världens synd känner vi ändå av syndens börda. Det är väl bra. Vår jordiska kropp bär som en följd av syndafallet på syndens smitta. Därför behöver vi Jesus. Genom tron blir vi födda på nytt och har därför en ny kropp.

Därför lever vi ett nytt liv i den nya Kristuskroppen. Den jordiska kroppen lämnar inte den här jorden. Den nya människan är på vandring hem till Gud.

Längre än så här kommer jag inte denna morgon. Längre behöver jag inte heller komma. I dag är det Herrens dag, en vilodag. I Guds ord och hans löften finner jag vila. Syndig, men rättfärdig för Kristi skull, underbara ord.

Välsignad vilodag!

Syndasäcken

Ibland talar man om syndasäcken. Kanske vi tänker på olika saker då vi hör ett sådant uttryck. John Bunyan beskriver i sin bok Kristens resa den tunga ryggsäcken, som vandraren Kristen bär med sig under en del av vandringen från staden Fördärv.

I en vacker sång sjunger vi "han som tunga bördan bär, blir ofta trött på färden. Bär du på syndens börda? Jag tror nog att varje Kristen känt syndens börda. Med en sådan börda är det inte lätt att vandra.

Kristen blev fri från sin börda. Du och jag behöver inte heller bära den. Kristus bar Kristens börda. All synd som säcken rymmer tog han på sig. All synd som världens syndasäckar rymmer försonade han på korset. Jesus uppstod till vår rättfärdighet och därför behöver vi inte släpa på syndasäcken. Han bär den.

En man på fältet

Bibeln är en förunderlig bok. Gud talar ibland förunderligt genom ordet som är nerskrivet under den Helige Andes ledning. Idag fäste jag mig vid ett möte i ödemarken, på fältet.

Jakob sände Josef till höglandet i Shekem. I de svalare högländerna fanns det bete även under den torra sommaren. Jag är beredd svarar Josef. Anade han vad som väntade honom?

Han hade lämnat Hebrons dal och irrar omkring på fältet vid Shekem. Medan han irrar på fältet möter han en man. Bibeln berättar inte mera om mötet och inte heller om mannen.

Men Josef får veta att bröderna begett sig till Dotan, 2 mil därifrån. Och Josef ger sig iväg mot Dotan.

Manteln sölas i blod och sänds hem till Fadern Israel, han som sänt ut sin son. Sonen, brodern kastas i brunnen och säljs för 20 siklar silver.

Färden fortsätter för Josef, ända till Egypten. Men med honom går hans Fader Jakobs, Israels, Isaks och Abrahams Gud.

Be i den helige Ande

Judas skriver i sitt brev om att vi skall be i den helige Ande. Uttrycket som nådde mig i bilen berörde mig. Ber jag i den helige Ande? Vad menar aposteln?

Jag tror nog att jag glömt att be i den helige Ande. Ber jag inte oftast i mig själv? Är Guds ord grunden för mina böner? Är Gud grunden för mina böner?

Jag hade åter ärende till läkaren med ett av barnen. Skolhälsovården hade uppmanat till läkarbesök. Hostan ger inte riktigt med sig och perioden med feber var en vecka. Jag satt och betraktade patienterna. De flesta var gamla, halta och prövade, samt märkta av livet.

Nog klagar vi så lätt i onödan. Hur var det månne på Judas tid? Vilket budskap ger Bibeln oss. Hurudana gärningar, hurudana böner stiger upp ur den helige Ande?

Människan vandrar genom livet mot döden. Vi kan inte fly den. Kroppen blir slut och en dag är vi borta. Men så är det ju ändå inte. Vi är ju på vandring hem till Gud, till det rike han berett i sin Son. Många kommer aldrig dit. De såg aldrig Jesus. De hade inte tid att lyssna till hans ord.

De hade så bråttom för att hinna leva innan de dör, att de glömde att leva. De förstod aldrig att livet var Jesus. Att det liv som levs i honom inte är förgängligt. Gud lär oss att leva och be i den helige Ande. Lär oss att Jesus är livet och att det liv som levs i honom är evigt. Det fortsätter bortom död och grav.

Fredagen gick mot sitt slut. Hur ser Gud på det liv som levdes i vårt land den 2. februari 2018? Missmodet tog mig när jag kom hem. Febern hade återvänt. Den tredje bilen startade inte. Arbetet lämnade på hälft. Även jag är en av de som klagar.

Hur glömde jag så fort att be i den helige Ande? Judas uppmaningar bör vi nog ta till oss. Vilka strider är det vi strider? Vem gjorde mera i går för de fattiga? De som skrek och väsnades och stannade av arbetslivet i Finland, eller de som ändå arbetade för att läkaren skulle kunna behandla den dementa farbrorn, mamman som fostrat 10 barn mitt under ett strävsamt liv. Jordbrukaren från hembyn som först igår hade tagit sig tid att besöka läkare.

Lär oss att be i den helige Ande. Lär mig att fördra den som skällde över en 200 euros räkning. Lär mig att tacka för den välfärd vi idag får ha. Problemet i Finland är inte brist på pengar. Det största problemet är inte heller en ojämn och orättvis fördelning.

Det största problemet är att vi, även jag glömmer vår Gud. Att vi jagar efter vind. Att vi jagar efter nöjen, pengar och egendom, men inte ser Jesus. Att vi inte hör hans röst en februaridag 2018. En dag som förgick en kort tid innan jordens Herre kommer åter.

Nog är det Guds ord som Judas förmedlar i sitt korta brev. Tänk om jag och allt fler även skulle få nåd att läsa det brevet. Tack Gud att även vi fick besöka läkaren. Tack för att den demente mannen får vård. Tack för att mamman får vård. Tack även för att den arge mannen som klagar över sin räkning. Tack för att du ännu välsignar och upprätthåller vårt land. Tack för att du dog för min skull. Tack för en ny nådens dag. Tack för det eviga livet. Tack för bönens möjlighet. Tack gode Gud!

Jag glömde de strejkande. Gud nu får jag be i den helige Ande. Gud du vet vilken uppgift de har, fastän jag inte gör det. Visa dig för dem Herre. Du kan nå dem, du som når oss alla. Hjälp dem och oss alla att inse att tiden är kort. Ge oss visa hjärtan och en tjänande Ande. Håll oss vakna tills du kommer,så att vi får gå in i din glädje..

Här under korset vandra jag får

Med ett enkelt träkors, ett tomt kors framför är det gott att sluta ögonen. Det är fullbordat. Jesus gav sitt liv, sitt dyra blod. Under 10 minuter hinner man fundera mycket.

Röda korset hade valt en vacker lokal för blodgivning. Du somnade nästan sade sköterskan. Kanske jag borde ha berättat för henne om kullen utanför Jerusalem.

I Jesu namn!

I Jesu namn fick vi igår kväll börja en serie skolningar. I den Ingermanländska kyrkans regi studerar vi teologi. Vad det sen leder till vet endast Gud. Hur och i vilken omfattning jag har möjlighet att delta vet han också. Igår behandlade vi den kristna kyrkans 2000 år. Kampen mot olika villfarelser genom tider av förföljelse och bedrövelser.

Nog är Gud stor. Han utvalde apostlarna. Han sände dem ut. Själv har han gått med. Intet nytt under solen kan man säga. De villfarelser som florerar idag har funnits med hela vägen. Man har hela tiden velat anpassa kristendomen till rådande strömningar i världen.

Platon, Aristoteles, konungars vilja, romantiken, liberalismen o.s.v. Motsatsen till tro är inte vetenskap utan otro. Otron gör att människor fäster sig vid de olika strömningarna av stolligheter och ren dårskap.  Men än idag finns det på jorden en levande apostolisk tro.

Gud öppnar och han stänger. Den Lutherska kyrkan i Finland har stängt sina dörrar. Ja, de dörrarna är stängda då det krävs underkastelse till obibliska  beslut och dogmer. Från  öster dit fäder och mödrar för ett tiotal år sen gick med budskapet om Herren Jesus bereds nu en möjlighet.

Vad det leder till vet Gud. Han har allt i sin hand. Ja, nog känns det litet ovanligt att igen sitta på skolbänken. Visst fick jag även igår känna hur ormen kom slingrande med sina viskningar. Människan är svag, men ordet står ändå fast.

I Jesu namn går vi vidare. Snart kommer Han. Punden bör ändå eller just därför förvaltas. Gud är god!