Han dog för ett syndigt släkte

I lustgården i Eden levde människan i gemenskap med Gud. Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut. Och han satte där människan, som han format. Där fanns livets träd och kunskapens träd. Från Eden gick en flod ut som vattnade lustgården.

Känner du igen bilden? Liknar det inte det paradis, dit vi är på vandring. Men där finns ändå något som skrämmer mig. Detta kunskapens träd. Märk, trädet är skapat av Gud, men ändå skrämmer det.

Skall det vara så funderar jag, medan jag lyssnar till julsånger från julsångkvällen i Risöhäll. "Herren Gud tog mannen och satte honom i lustgården för att odla och bevara den." Där i paradisets lustgård ljuder Herren Guds röst, Guds ord. "men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta"

Ty den dag du äter av det skall du döden dö. Vår jord fylls allt mera av dödens lukt, olydnad och förakt mot Guds ord. Förbannelsens lukt sänker sig även över våra nejder. Visst har den funnits förr, men på något vis blir den så intensiv idag.

Ni vet, bilden av lugnet före stormen. Solen skiner, det är varmt. Fåglarna kvittrar ännu, men kalla vindilar känns redan och molnen hopar sig.

Och sedan...

På den öppna himlen formas konturerna av en vit häst. Ryttaren heter trofast och sann. Han, ryttaren som strider och dömer i rättfärdighet. Ögon som eldslågor, många kronor på huvudet. Namnet som är skrivet, men ingen annan än skribenten känner. Manteln doppad i blod. Namnet hann fått - Guds ord.

Himmelska härar följer honom, klädda i vitt rent linnetyg. Det skarpa svärdet glimmar. Konungarnas konung, Herrarnas Herre.

Dagen för slutstriden närmar sig. Ängeln syns i solen. Ett skri går till fåglar som flyger högst uppe på himlen.

Allt medan den onde mobiliserar sina skaror till en meningslös slutstrid. Skarorna som samlas runt slagordet "skulle då Gud ha sagt" De omringar de heligas läger. De omringar den Heliga staden. Allt medan dagarna förkortas.

Därför får vi äga frid. Den frid som han ger oss. Blicken får vi fästa på Honom, han som vi redan skådar i Anden. Han som berett rum och vill att vi skall få vara där han är.

Han som ger ny kraft för varje dag. Nytt mod genom Hans Ord. Ny glädje genom ett levande hopp. Han som dog för ett syndigt släkte och håller allt i sin hand. Han som strider och viskar: var ni stilla, min är striden.

Bortom tidens gräns strålar redan en förunderlig sol. Gatorna glänser som guld. Där flyter en gnistrande flod runt hela landet. Där finns inte det skrämmande trädet. Där finns endast livets träd. Herren Gud vill att vi skall få vara där. Snart, en gång är vi där. Det lönar sig att tro på Honom. Underbar är lönen och helt av Nåd. Nåd från en god Gud. Nåd genom Jesus Kristus.