Tjäna Kristus

Aposteln talar i Kolosserbrevet om den gamla och den nya människan. Vi har uppstått med Kristus. Han som sitter på Guds högra sida i himmelen. Han uppmanar oss att söka det himmelska.

Hur söker vi det himmelska, vi kan ju inte själva förflytta oss dit, hur mycket vi än skulle vilja. Hur hittar vi det himmelska, då vår plats är här nere?

Är det genom att ha handen vid plogen, men hjärtat i himlen? Aposteln säger att vi har dött, att vårt liv är fördolt med Kristus i Gud.

Han talar då om den nya människan. Den nya människan som lever för och i och genom Kristus. Människan som är trolovad med Kristus, i väntan på bröllopet i himmelen.

Om vi använder en bild, en liknelse, inget är som väntans tider, hoppets tider, trolovningstider. Visst var förlovningstiden en härlig tid. Tanken var i det kommande, ringen glänste på fingret. Bröllopsdagen klarnade och ja, det fanns ingen återvändo till det gamla. Blicken var stadigt riktad framåt.

Har du sett din egen nya människa? Nej, det tror jag inte, men kanske du känner honom, Guds helige Ande, som nu bor i dig. Han som bor och verkar i dig och är din ledsagare fram till förlossningens dag.

Nog är det stort. Kristus vill bo och verka i oss och själv leda våra liv. Fast vi är av synden fördärvade och bundna vid den här jorden är Kristus verksam i vårt liv. Han leder genom eldstaden och molnstoden,  dag för dag. I bland känns det som om Kaanans lands gränser är så nära, endast en kort liten tid.

O, om vi skulle få sprida himmelsk doft här i den kalla och hårda öknen. Hemlandets dofter, sommarbrisen från Eden.

Hos oss talas det nu mycket om bröllop, då min äldsta dotter är nyförlovad. Förberedelserna för bröllopet är i gång.

Så är det också i den himmelska världen. Tidpunkten för festen, Lammets bröllop är klart. Kristus är klar, verket utfördes på Golgata. Bruden är klar. Är bruden, Kristi församling klar?

O, att den Helige Ande skulle få verka. Tiden är så ond. Snart ligger stora delar av den kristna kyrkan slagen i öknen. Förruttnelsens doft syndens lovlighet, okärleken stinker i öknen. Hemlandet är så nära men allt flera vänder tillbaka mot Egypten, mot en säker och evig död. Agnarna skiljs ifrån vetet, Kristi församling luttras vid hemlandets gränser.

Den sanna bruden ropar, kom Herre Jesus. Visst kommer han, det har han ju lovat.