Svarta korpar

Jag har på sista tiden tänkt mycket på profeten Elia. När han var på flykt och uppehöll sig vid bäcken Kerit.

Elia hade förmedlat Herrens ord åt kung Ahab. Inget regn, ingen dagg skulle falla på tre år. Därefter sände Gud honom österut till bäcken Kerit, öster om Jordan.

Gud sade till Elia. Du skall dricka ur bäcken och jag har befallt korparna att ge dig att äta där.

Hur kändes det för Elia? Hade han lätt att tro? Jag har inte tänkt så mycket på den detaljen.

Igår då jag körde längs en skogsväg såg jag en flock korpar flyga upp ur skogen. Bredvid vägen finns en grop där jaktlaget brukar dumpa slaktrester. I somras klagade en kvinna på den oerhörda stanken därifrån.

Dessa skygga svarta korpar. De som tycker om ruttet kött. På Guds befallning gav de bort sin mat. På Guds befallning tog de mat som tjänade till människoföda och gav år Elia.

Förunderliga är Herrens vägar. Där fick Elia sitt uppehälle tills bäcken torkade ut. 

Därefter sände Gud honom till Sarefat.