fredag 27 oktober 2017

I väntan på frälsaren

Paulus lyfter i brevet till Kolosserna fram några saker. Jag tror inte att många kan berömma sig inför dessa ord. Ändå är det Guds ord och livsviktigt för vi Guds barn, som lever i tidernas afton och världens upplösning.

Aposteln talar om den nya och gamla människan. Den nya människan som är skapad till Guds avbild.

Om Paulus säger att de kristna i Kolosse har uppstått med Kristus, så finns det inget som tyder på att inte även du och jag skulle vara i samma situation.

Sällan ser jag mig som uppstånden med Kristus. Varför är det så svårt? Får den gamla människan för mycket mat?

Ändå har vi dött och vårt liv är dolt med  Gud i Kristus. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall även vi träda fram i härlighet tillsammans med honom.

Jag fattar inte det riktigt, men vill tro Guds ord. Här på jorden har vi Kristi härlighet, endast genom tron, men ändå äger vi den.

Vår gamla fördärvade människa får och bör avta till förmån för det nya livet i Kristus. Vad skall då avta? Aposteln gör en lista: Otukt, orenhet, lidelse, lusta, girighet. Ja det var verkligen en ful lista. Kanske man tycker att girigheten inte kan vara så farlig. Men vad säger aposteln? Girigheten är avgudadyrkan. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

Olydnadens barn vill vi ju inte vara. Ja allt detta får vi lägga bakom oss och omvända oss från.

Vad präglar då den nya människan?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar