Ja den gamla människan och den nya människan. Adam och Kristus. Jag skrev för någon dag sedan om syndfallet och dess konsekvenser.
Gud, alltså Fadern, Sonen och Den Helige Ande visste om människans kommande fall redan före skapelsen. Därför var frälsningen också beredd förrän världens grund var lagd.
Människan skapades till Guds avbild, en avbild som nås först i Kristus. Den nya människan är Kristus. I honom, i nåden får vi växa under vårt liv här på jorden, det må då vara längre eller kortare.
Som syndare kommer vi alla att lämna den här jorden. Då blir det så viktigt att vi har del i Kristus och hans försoningsverk. I Kristus är vi en ny skapelse, en ny människa, som skall blomma ut i sin fullhet på den nya jorden, i den nya himmelen.
Där når avbilden sin fulländning. I Kristus sammanfattas allt i himmelen och på jorden. Den nya människan har vi endast i och genom Kristus. Så är det idag. Så är det på domens dag.
I Kristus är vi rättfärdiga och har del av hans gärningar, den nya människans gärningar. Mänskligt sett är detta så svårt att förstå. Genom tron får vi däremot ta det till oss. Endast genom tron kan vi ta det till oss.
Gud ger oss i Kristus den Helige Andes sigill. Ett sigill som är förvarat framtill förlossningens dag. Gud känner de sina, genom detta Andens sigill.
Vilken dag det blir när sigillet bryts och öppnas på himmelens strand. Vilken dag det blir vid den nya kroppens uppståndelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar