Herrens måltid för främlingar och hemlösa

"För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. (Matteus 25:35-36)

I bibel 2000 står det: "jag var hemlös och ni tog hand om mig"

Igår hade jag möjlighet att via nätet delta i en gudstjänst för främlingar och hemlösa.

I Björneborg har en gudstjänstgemenskap haft möjligheten att samlas i en av stadens kyrkor sedan 2012. De egna utrymmena hade blivit för små.

Tillfällena hade samlat runt 100 personer, kyrkfolk och folk från olika väckelserörelser. Vissa i församlingen såg ändå snett på det att kvinnliga präster inte predikade eller verkade som liturg vid mässorna.

Och genom beslut i församlingsrådet blev de kristna i praktiken hemlösa. Om man inte böjde sig för de nya kraven får man inte samlas.

Igår klockan elva firade man nu första gången gudstjänst i ett bönehus som ägs av Esikoiset ry. Bönehuset fylldes av de som blivit "utsparkade" från den lokala kyrkan (Väinölän kirkko).

Bönehusfolket samlades senare till sammankomst kl. 15.

Situationen är ledsam och beklaglig. Men ändå finns det mycket positivt mitt i det tunga. Jesu vänner från olika sammanhang tar hand om varandra. Hemlösa och främlingar tas emot och Herren Gud dukar sitt bord trots motstånd från biskop och kyrkoråd.

Guds ord predikades. Evangeliet om syndernas förlåtelse i kraft av Jesu namn och blod förkunnades. Budskapet om att tidens tecken vittnar om att Jesus snart kommer gick ut.

Glädjen och tacksamheten om än man lever i i utmanande tider kändes ändå fram till min soffa. 

Vi lever i märkliga tider. Gud tar hand om sitt folk. Vi får be för de kristna i Björneborg och på alla de ställen där sann biblisk kristendom trängs bort från folkkyrkans lokaler.

"Guds kyrka är gemenskap

med Fadern och hans Son,

det skådar hon och erfar

i Andens kraft och nåd.

Guds helgon och martyrer

betygar det med blod.

Omkring dem sjunger rymden

där segerns kyrka bor." 

"Vaan nyt jo yhtyy Herraan

se kolmiyhteiseen

ja riemuitsevaan kirkkoon,

pyhien autuuteen.

Voimasi, Kristus, anna

nyt kuuliaisuuteen,

armossa meidät kanna

juhlaasi taivaaseen." (Psalm 167, virsi 164 v5)

Våra synder

"Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus, som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja." (Galaterbrevet 1:3-4)

Luther lyfter fram nödvändigheten av att vi tar orden till oss att Jesus dött för våra synder. 

Jesus offrade sig själv. Han tog våra synder på sig. Han har räddat oss ur den här tidsåldern som verkligen är ond.

Tack gode Gud!

Skördens Herre

"Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. 

När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. 

Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd." (Matteus:35-38)

Jesu lärjungar har en viktig uppgift. De skall be skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd. Du och jag är kallade till bönens tjänst. 

Sedan får vi också tacka för att han skickat ut arbetare till sin skörd. Vi får tacka Herren för att vi fått leva i sådana sammanhang där arbetare gått fram, utsända av Herren.

I Lukas 10 märker vi att även de sjuttio skulle be samma bön som Jesu lärjungar: "Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."

Utsända av Jesus (12 och 70)

"Därefter utsåg Herren sjuttio andra och sände dem framför sig två och två till varje stad och plats dit han själv skulle komma.

Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd. Gå! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 

 Ta inte med er någon börs eller väska eller några sandaler, och hälsa inte på någon längs vägen.

När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. Om där bor en fridens man ska er frid vila över honom. Annars ska den återvända till er." (Lukas 10:1-5)

Lukas som skriver i kronologisk ordning vittnar i kapitel 9 om hur Jesus sände ut de tolv: "Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar.

Han sände ut dem för att förkunna Guds rike och bota sjuka och sade till dem: "Ta inte med er något på vägen, varken stav eller väska, bröd eller pengar eller två tunikor.

När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni går vidare. Och tar man inte emot er, lämna då den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem."

Vi märker att de sjuttio först fick sitt mandat och sin tjänst från Jesus "Därefter utsåg Herren, senare sände han dem: "Och sände dem framför sig två och två."

Sedan kommer Jesus själv: "till varje stad och plats dit han själv skulle komma."

Vår Herre Jesu Kristi nåd

"Din Frälsare använder de tunga dagarna i ditt liv för att föra dig till himmelen. Den dag ligger framför dig, då du skall gå Herren tillmötes med orden: "Min Herre och min Gud."

För H. E. Nissen har den dagen randats. Men hans ord lever kvar. Den här morgonen bläddrar jag i hans bok som jag lånat ut, men nu fått tillbaka.

På ett annat ställe skriver författaren: "Det är svårt att förlora sina krafter. Men i Guds rike är det annorlunda. Där är det nyttigt att vara svag. Det får dig nämligen att hålla fast vid Guds ord.

"Det finns ett nära samband mellan att hålla fast vid Guds ord och att inte förneka Jesus."

Nissen skriver så allvarligt: Du förnekar Jesus om du inte litar på Guds ord.

Vi vågar lita på Guds ord. Vi vågar inte sätta Guds ord åt sidan. Vi vill inte förneka vår Herre och Gud.

Vi vill inte heller stoltsera med egna hemmagjorda omtolkningar av Guds ord. Guds ord stänger mycket effektivt alla hemmagjorda vägar till Gud. Men samma Guds ord öppnar Jesusvägen.

Som människor vill vi ofta ha seger och kraft. Men Jesus ger oss något mycket bättre. 

Han ger oss sin nåd..

"Det enda jag vet, det är att nåden räcker

Att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker

Det enda jag har att lita till en gång

Det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd."

Det växte en blomma

En av sångerna på Arthur Erikssons kassett var litet speciell. Jag lyssnade gärna till den. I sången om skogsblomman finns en vers som jag inte tror var med på den gamla kassetten "Mor sjunger."

Den lyder: "En klädnad jag fått av min Frälsare huld, i blodet tvådd skinande vit.

Den passar för staden med gator av guld,

och passar på vandringen dit."

Men visst är det dyrbara ord..

Bakom fähuset lyste skogsmarken vit på försommaren då skogstjärnan blommade. Liljekonvaljerna växte längre bort mot sjön..

Hur mognar Andens frukter?

Här på jorden mognar inte Andens frukter i idel solsken och glädje."

Citatet ovan antyder något. Vi anar något av Guds planer med en kristens vandring här i syndens land.

Här behövs Andens frukter. Vi repeterar vilka de är. Aposteln skriver i Galaterbrevet: "Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning."

Gud vet nog i hurudant väder Andens frukter mognar..

"För läxan hav tack, lilla blomma så kär!

Om enslig och bortglömd min stig,

den Gud, som mig skapat, min Fader ju är,

han vårdar sig även om mig."