Guds nåd

En vers ur gårdagens bibelläsning lämnade i mina tankar. Judas skriver: "Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Vad säger Ordet om ett liv i synden? I bibelns sista bok läser vi om de som inte kommer in i den himmelska staden: "Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."

Paulus skriver till korinterna: " Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. 

Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Till Timoteus skriver Paulus: "Men vi vet att lagen är god, om man använder den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga. 

Lagen är till för dem som misshandlar sin far och mor, för mördare, för dem som lever i otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och allt annat som går emot den sunda läran, enligt evangeliet om den salige Gudens härlighet som har anförtrotts mig."

Vi förstår vad som avses med att förvanska Guds nåd. Människan sätter sig över Guds ord och vill leva i synden. Människan missbrukar Guds nåd och väljer att leva i synder och laster och vill inte fly till nåden. 

Jesus har försonat hela världens syndaskuld. Synden är alltså försonad. Vi är friköpta från synden, lagen och döden. 

Men syndens lön är döden. En människa som förvanskar Guds nåd i Jesus Kristus förnekar Herren Jesus. Hon stänger då ut sig själv från frälsningen..

Guds ord är också allvarligt, mycket allvarligt. Vi behöver ställa oss själva under ordet, under förlåtelsen och under nåden.

I psalmen sjunger vi: "Ja, gör mig stark i kraft av ditt namn, skänk mig din nåd och för mig i hamn. Nåden kan rena, nåden allena öppnar din famn."

Herden vårdar hjorden

"Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst. Han osynlig är men till mig talar, talar stundom varning, stundom tröst. 

Det är Herden god som gick i döden, men som lever i all evighet. Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet." (ss 205)

Jesus lever i all evighet sjunger vi i sången. Därför möter han oss ännu med barmhärtighet, frid och kärlek. Ja den flödar över oss då vi förblir i Honom.

Igår hade vi en oerhört fin vårdag. Ren och vit nysnö hade täckt in all smuts och alla fallna barr och annan orenhet i skogen.

Det påminde mig om hur Jesu blod renar. Profeten Jesaja skriver: "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.

Om ni är villiga och lyssnar ska ni få äta landets goda. Men om ni vägrar och trotsar ska ni förtäras av svärd, för Herrens mun har talat."

En villolärare kallar inte synd för synd. Han håller inte fast vid Jesu och apostlarnas lära. Han tror sig äga mera visdom och kunskap i ordet än dessa. Han tror sig veta mera om människan än Skaparen.

När synden inte mera erkänns som synd kan inte människan bli fri från sin synd. En villolärare talar kärleksfullt om synden och olydnad mot Guds ord.

Redan ett tiotal år efter Jesu himmelsfärd hade olika villoläror vunnit insteg bland Guds folk. Judas såg detta. Han hade en ren kärlek till Guds folk och kände sig tvungen att skriva:

"Mina älskade, trots min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning fann jag det nödvändigt att skriva och mana er fortsätta kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. 

Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. 

De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Det finns en tro som en gång för alla blivit överlämnad åt de heliga. Den tron kom från himlen och är ännu stadfästad i himlen.

Mot denna tro rasar gudlösa som nästlar sig in i församlingen. Där strävar de efter höga platser för att få stor möjlighet att påverka. De strider mot tron som kom från himlen.

Då de är gudlösa så känner de inte Gud. De har avfallit från Honom då de avföll från den himmelska tron. De känner inte Jesus och är inte erkända av Honom.

De förvränger Guds nåd till försvar för omoral. Därigenom förnekar de Herren Jesus. På den yttersta dagen visas de bort till den eviga elden, om Gud inte ger dem omvändelsens nåd.

Det är alltså förskräckligt att vara en villolärare, att förleda Guds utvalda. Därför står Guds sanna kyrka alltid upp emot falsk lära. Den kan inget annat. Sanning har inget gemensamt med halvsanningar och lögn.

Det är förskräckligt att förneka Herren Jesus Kristus. När människan förvanskar Guds nåd till försvar märker hon inte alltid att hon förnekar Guds nåd. 

"O Jesus, det blodet som talar så milt, ditt blod som från korset flöt neder, giv att det på mig ej må bliva förspillt. På dig jag förtröstar och beder: Gud vare mig syndare nådig!" (Psalm 352)

Judas brev

"Från Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror. Till dem som är kallade och älskade i Gud Fadern och bevarade i Jesus Kristus.

Barmhärtighet, frid och kärlek vare med er i allt rikare mått."

En kristen är kallad och älskad i Gud Fadern. Han är bevarad i Jesus Kristus.

Det finns alltså inte ett kristet liv utanför Jesus Kristus. I Matteus 25 talar Jesus om min Fars välsignade.

Tänk att få vara kallad och älskad i Gud, bevarad i Jesus Kristus och välsignad i Gud.

Jesus säger: "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom." (Johannes 6:56)

Om en människa förblir i Jesus så förblir Jesus i honom/ henne. Människan kan ändå lämna Jesus och gå vidare. Det är det som villfarelse handlar om. 

En villolärare har lämnat Jesus och gått sin egen väg. Ändå vill denne stanna kvar hos Guds folk och ge ett sken av att vara kristen.

Det finns endast ett sätt att känna igen villolära och identifiera någon som villolärare. Ordet allena avslöjar. 

Guds folk som förblir i Jesus känner igen den gode Herdens röst. Herden har ju själv berett sig rum i hjärtat.

Jesu lamm känner igen främmande röster. Jesus avslöjar dem genom sitt ord.

Gud är god. Jesus förlorar inte en enda av de som Fadern givit Honom. Jesus säger i sin översteprästerliga förbön:"Så länge jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du gett mig. Jag vakade över dem och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man för att Skriften skulle uppfyllas."

På bilden tagen av en vän syns en ulv, en varg. Av utseendet känner vi igen vargen. Men om vargen är förklädd till ett får och uppträder som en herde för fåren är det endast rösten som avslöjar vargen. 

Kristi församling måste kunna bibehålla förmågan att känna igen ulvar i fårakläder. Det lyckas inte om vi inte älskar och håller fast vid Guds ord. 

En villolärare - I Guds ords ljus

"En villolärare ska du ge en första och en andra varning och sedan avvisa, eftersom du vet att en sådan är på fel väg. Han syndar och har dömt sig själv."

Så skriver aposteln till Titus. Inledningen av brevet är mäktigt: "Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att föra Guds utvalda till tro och insikt om den sanning som hör till gudsfruktan och ger hopp om evigt liv. 

Detta eviga liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evig tid. Och när tiden var inne uppenbarade han sitt ord genom den förkunnelse som anförtrotts mig på Guds, vår Frälsares, befallning.

Till Titus, mitt äkta barn i vår gemensamma tro. Nåd och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Frälsare."

Men en villolärare skulle aposteln avvisa. Villoläraren är på fel väg. Han har lämnat Jesusvägen. Villoläraren har dömt sig själv.

Titus verkade på Kreta och den ställning han hade där kan definieras som en biskops. Titus hade mandat att ställa en villolärare till sidan.

Men hur blir det om om villoläraren t.ex. har en biskops ställning? Om denne dömer sig själv genom att avfalla från Guds ord. Om han förnekar Gud som skapare och förleder och förför genom sin verksamhet.

Samma Guds ord står ändå fast. Och Herrens broder Judas skriver om detta i sitt brev..

En kyrka i sommarskrud är vacker. Men om, när och då Herren Jesus och Guds ord inte är dess prydnad finns endast ett sken av helighet kvar..

Guds ord om uthållighet

"Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet ska jag bevara och rädda dig ur prövningens stund som ska komma över hela världen för att pröva jordens invånare." (Ur brevet till församlingen i Filadelfia)

Vad menar Jesus då han talar om sitt ord om uthållighet?

Ordet är hans. Och i ordet finns uthållighet. Det håller i prövningens stund. 

När prövningens stund kommer över hela världen håller inget annat än Jesu ord. Inga strukturer byggda på mänsklig vishet och människotankar håller.

Endast Guds ord, vilket också är Jesu ord håller..

Gud känner sin församling

"Och skriv till ängeln för församlingen i Filadelfia:

Så säger han som är helig och sann, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna: 

Jag känner dina gärningar. Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga, för din kraft är liten och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn."

Orden kom i mina tankar igårkväll. Om Gud ställer en dörr öppen kan ingen stänga. Om den egna kraften är liten och församlingen håller fast vid Guds ord och vid Jesu namn är det gott.

Vad vet vi om framtiden? Vi vet en sak- att Jesus lovat vara med de sina..

När vi tror på Guds ord och söker vår ledning där. När vi håller oss till Herren Jesus. - Då är dörren öppen..

Guds församling ger rum för Herren Jesus. I Guds församling hörs alltid ett väckelserop. Där vill man tro evangelium..

Urtidens Gud - en tillflykt

"En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar. Han ska jaga fienderna framför dig och säga: Förgör dem!

Så ska Israel bo i trygghet, Jakobs källa lämnas ifred i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.

Salig är du, Israel. Vem är som du? Du är ett folk som har sin räddning i Herren. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd.

Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder."

(Ur Moses avskedstal, femte Moseboken 33)

Tänk att Herren Jesus och apostlarna också läst dessa ord. Samma ord som vi idag får läsa med förtröstan.

Det är gott att förtrösta på Herren. Det är saligt att få ha frid med Gud genom tron på Jesus..

(Bortom bergen finns Guds paradis)