Den Osynlige för ögat.

"Intet i världen den lyckan uppväger som jag har funnit i Frälsaren kär. Arvslott i himmelska staden jag äger, strålande boningar väntar mig där.

Med den Osynlige här för mitt öga vill jag likt Mose i tron härda ut. Tidens bedrövelser aktar jag föga emot den glädje som aldrig tar slut."

Så skriver Conrad Björkman i en Sions sång (267). 

Mose härdade ut vid Faraos hov. Hebreerbrevets författare skriver därom. "Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta kungens vrede. Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige."

Han såg liksom den Osynlige. Därför höll hann ut och berövades inte det verkliga livet i gemenskap med Gud.

Ser du den Osynlige? Frågan är inte teoretisk. Den är verklig. Med naturliga ögon ser vi ännu inte Gud. Men visst ser vi Honom.

Trons ögon är lik de naturliga ögonen. Men de ser mera. De ser klarare. De ser Livet. Det liv vi har i Herren Jesus..

Livet!

"Upp till ditt kors har jag fäst min blick och min ande ny styrka där fick. Nu din blodiga dagg åt min själ också giv och av nåd skänk mig ett nytt liv." 

Aatu Laitinen skriver i Sions sång 309 om hur han har lyftat sin blick upp mot Jesu kors. Han fäster blicken vid korset där Jesus vinner en evig seger över synd och död.

Som Guds barn äger vi ett nytt liv. Ett liv som är evigt i Jesus Kristus. I Sions sånger finner vi dyrbara fläktar av det nya livet som aldrig förgår.

I en annan sång sjunger vi: "När solen dalar dit jag flyr på bönens vinge glad, när nästa morgonrodnad gryr min blick höjs till Guds stad, och under dagens kamp och strid min själ där finner ljuvlig frid."

Är då detta nya liv med en ljuvlig frid endast en verklighetsflykt. Nej, det är det inte utan i sanning finner vi liv hos Jesus, ett evigt liv.

Vi kan alltså tala om en ny födelse med glädje. Vi får lämna bort onödig teologisk vånda. Det nya livet börjar i Jesus och är en sann tröst.

Det nya livet får vi leva. Ja redan idag. Ibland glömmer vi att leva det liv som Jesus ger oss. Guds ord och hans Ande påminner oss om vad vi äger i Jesus Kristus. 

Redan idag. I morgon, ja i Evigheters Evighet..

Tröstens Gud

"Allt som har skrivits tidigare är skrivet till vår undervisning, för att vi ska bevara vårt hopp genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger. 

Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga med varandra efter Kristi Jesu vilja, så att ni alla med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far.

Ta därför emot varandra, så som Kristus har tagit emot er till Guds ära." (Romarbrevet 15)

Aposteln talar om tröstens Gud och lyfter fram hur Skrifterna ger tröst. Den tröst vi finner i Guds ord är inte överslätande ord eller fromma förhoppningar utan sann tröst som kommer från Honom som håller allt i sin hand.

Redan profeten Jesaja öser ur tröstens eviga källa då han skriver: " Trösta, trösta mitt folk! säger er Gud."

Jesus kommer alltså med tröst..

Gör mig ej hinder!

"Jag är främling, jag är en pilgrim, blott en afton bor jag här, blott en afton bor jag här.

Gör mig ej hinder, ty jag vill följa Guds folk till strids genom storm och bölja. 

Se, jorden har ej den ro jag söker, nej, jag längtar till Guds stad, o, jag längtar till Guds stad, o, jag längtar, o, jag längtar till Guds stad! 

Där gråter ingen, där slutar nöden, där bor ej synden, dit når ej döden. 

Jag är en främling, jag är en pilgrim, blott en afton, blott en afton bor jag här." (Sions sånger 306)

Sången kom i radion på förmiddagen. Sångförfattaren vill följa Guds folk. "Gör mig ej hinder!" sjunger hon..

Blicken vänds mot ett bättre land. Hon ber: "följ och led mig alltid du, så att jag ständigt mot målet ilar, till dess en dag i din famn jag vilar. Ja, gode herde, blott ett jag beder: Följ och led mig, följ och led mig alltid du!"

Ibland gråter ett Guds barns hjärta här i främlingslandet..

Fridens band

"En sorg efter Guds vilja ger en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död." (andra Kor. 7:10)

När Paulus kom till Makedonien var han trängd av yttre konflikter och sin inre oro. Han skriver: "När vi kom till Makedonien fick vi ingen ro. Vi var trängda på alla sätt, utifrån av konflikter och inifrån av oro. Men Gud som tröstar de modlösa tröstade oss genom att Titus kom, och inte bara genom hans ankomst utan också genom trösten han fått hos er."

Inte var Paulus kristna liv lättare än vad vi som kristna upplever idag. Det fanns splittringar bland de kristna, yttre förföljelse och själv led han av den svaghet som vi som återlösta Guds barn ännu lider av här i syndens land.

Nu vet jag inte vad som hände där i Makedonien, men Paulus hade blivit tröstad. Själv tänker jag tillbaka på sommarmötet som styrkte tron, gav nytt mod och lindrade mångens inre oro.

Gud har omsorg om sitt folk. Han förenar människor genom fridens band. Paulus uppmanar Guds folk:

"Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla."

Gör jag allt vad jag kan för att bevara Andens enhet? Den Helige Ande skapar en enhet. Han upphöjer Kristus Jesus. Han säger inte mera eller mindre än vad Guds ord säger. Han upphöjer inte människor. Han slår inte heller ner människor.

Den Helige Ande binder samman. 

En tro. Det finns endast en tro som för till himlen och det är tron på Jesus. Det finns endast ett dop om än det kan finnas olika uppfattningar om detta dop. Det finns endast ett levande hopp och det hoppet är Herren Jesus.

Gör vi allt för att bevara Andens enhet genom fridens band? Den frågan får vi ställa oss. Och vi får be om en förnyad vilja och om Andens ledning.

Den Helige Ande leder inte fel. Gud är god. Jesus är vårt hopp. Vår kallelse är till himlen och det finns en plats för alla i Guds församling här på jorden.

Människor och otro mot Guds ord kan splittra. Den Helige Ande förenar Guds folk. Han binder ihop genom fridens band. Det kan orsaka skavsår för hårda hjärtan, men glädje och frihet för den nya människan..

Ett skyddande tak

"Och den som förblir i Sion och lämnas kvar i Jerusalem ska kallas helig, var och en som är skriven bland de levande i Jerusalem, när Herren har tvättat bort orenheten från Sions döttrar och sköljt bort blodskulderna från Jerusalem genom domens och reningens ande.

Och Herren ska över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en rök och en molnsky om dagen och skenet av en flammande eld om natten. Ja, över allt det härliga ska det finnas ett skyddande tak, en hydda som ger skugga om dagen mot hettan och tillflykt och skydd mot storm och regn." (Jesaja 4)

Det är härligt att betrakta Guds verk på ett sommarmöte. Profeten Jesaja får se hur Herren reser ett skyddande tak över sitt folk.

Gud håller sin hand över sitt folk. Under detta tak vandrar Guds barn både helg och vardag. 

Idag får vi njuta av helgfriden och tacka Gud för nåden att få vara med i högtidsskaran

..

Guds stad

"Tåga runt Sion, vandra omkring det, räkna dess torn! Lägg märke till dess murar, gå igenom dess borgar så att ni kan berätta för kommande släkten att sådan är Gud, vår Gud, alltid och för evigt. Han ska leda oss bortom döden."

(Slutdelen av psalm 48, en sång, en psalm av Koras söner.)