Paulus och Jesus i Efesos

"Sedan gick han till synagogan och förkunnade frimodigt under tre månaders tid. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. Men några förhärdade sig och ville inte tro utan talade illa om Vägen inför hela församlingen. 

Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig och höll sedan samtal varje dag i Tyrannus hörsal. Detta pågick under två års tid så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Under Paulus tid i Efesos sker en brytning mellan den judiska synagogan och "Vägen", de som var Jesu lärjungar. Gud flyttade ljusstaken och det blev dött i synagogan.

Gud ville att alla som bodde i Asien fick höra Herrens ord. Och trots att Paulus ännu antagligen livnärde sig på sitt jordiska arbete verkade han varje dag i Ordets tjänst.

Ett tiotal år senare når ett brev från Herren Jesus samma församling. Där står det skrivet: 

"Men jag har en sak emot dig: att du har övergett din första kärlek. Kom därför ihåg varifrån du har fallit, och vänd om och gör dina första gärningar. Annars, om du inte vänder om, kommer jag till dig och flyttar din ljusstake från dess plats."

Den Helige Ande hade verkat kraftigt i Efesos. Människor hade blivit döpta. "Paulus tog vid där Apollos hade börjat: "Johannes döpte med omvändelsens dop och sade åt folket att tro på den som kom efter honom, det vill säga Jesus." När de fick höra detta döptes de i Herren Jesu namn, och när Paulus lade händerna på dem kom den helige Ande över dem och de talade i tungor och profeterade."

När jag läser om Efesos kan jag inte undgå att tänka på hur det kristna livet på ett tiotal år har förändrats i mina hemtrakter. Jesu ord om omvändelsens nödvändighet är nog dagsaktuellt. 

Det är viktigt att församlingen hålls på vägen och följer Jesus. Då kan Guds eld brinna och Andens vind håller lågan brinnande.

Vad sade Jesus ännu till församlingen I Efesos: "Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar ska jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis."

Anden har ännu ett budskap till församlingarna. Det gäller det eviga livet, själarnas frälsning. Själarnas frälsning måste vara fokus i en församling. Det kan inte vara att tillfredsställa skattebetalarnas rop på förändring. 

Apollos

"Till Efesos kom en jude som hette Apollos, en bildad man som var född i Alexandria och mycket kunnig i Skrifterna. Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. Nu började han predika frimodigt i synagogan. När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.

Apollos var mycket kunnig i Skrifterna. Han hade blivit undervisad om Herrens väg. Apollos talade brinnande i anden. Han undervisade noggrant om Jesus. Men det verkade som om han endast kände till Johannes dop, alltså bättringens dop.

Vi anar att det ännu fanns brister i hans undervisning, men Gud lät honom få möta en Herrens tjänare och tjänarinna som rest tillsammans med aposteln Paulus. "När Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och förklarade Guds väg grundligare för honom.

Apollos motbevisade judarna med kraft och bevisade offentligt utifrån Skrifterna att Jesus är Messias. I Achaia blev han till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 

Achaia var en sydlig provins i Grekland där staden Korint var huvudstad. Vi befinner oss på de orter som blev till stor välsignelse för kristendomen, genom de brev som Paulus skrev till de olika församlingarna.

.

En helig Ande

"Medan Apollos var i Korint kom Paulus ner till Efesos efter att ha rest genom inlandet. Där träffade han några lärjungar, och han frågade dem: "Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?" De svarade honom: "Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande."

När Paulus kommer till Efesos möter han lärjungar som inte hade hört om den helige Ande.

Det verkar som om det var andra gången Paulus kom till Efesos. Om det tidigare besöket i staden berättar Apostlagärningarna inte så mycket.

Men nu blir Efesos en viktig bas för Paulus. När han kom första gången till staden hade han Priscilla och Aquila med sig. De var tältmakare likt Paulus. Gud hade en stor uppgift för dessa två. De skulle bli till stor välsignelse för en jude vid namn Apollos.

Själarnas frälsning

Det viktigaste är alltid själarnas frälsning. De orden lämnade i mitt minne efter ett radioprogram som jag lyssnade till. Tänk om den devisen alltid skulle få styra i vårt dagliga liv.

Tänk om mitt motto kunde vara att det viktigaste är själarnas frälsning. Då är ju Jesus och budskapet om Honom alltid det viktigaste. Jesus själv sade ju att vi alltid först skall söka Guds rike.

"Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."

När vi nu har funnit Guds rike får vi hålla fast vid den pärlan. Må inget här i världen bli viktigare än själarnas frälsning. Det finns så många själar som inte är frälsta. Människor som vi dagligen möter saknar en frälst själ, men vi bär mest  bekymmer över helt andra saker.

Gudsmannen Mose hade ett sådant sinnelag. Inför Gud vädjade han för folket att Gud skulle förlåta deras missgärning. Det viktigaste är själarnas frälsning. Må vi komma ihåg det under vardagens bekymmer..

En ny födelse

"Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer."

Herren Jesus talar om sin tillkommelse som kommer att komma helt överraskande för de flesta. Strax före säger Jesus: "Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."

Vi vet alltså att överraskningen kommer att bli total för de flesta, för de som inte är inneboende i Nådens ark som himmelrikets innebyggare.

Jesus säger åt sina egna."Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen."

Hur kan vi vara beredda för något som kommer överraskande. Under snart 8 månader har jag vetat att om Gud så vill blir jag snart morfar. Och igår kom den dagen. Gud lät ännu en avbild till skaparen födas till jorden. Vi hann få några bilder innan världen tystnade och media som änvänds av 2,9 miljarder människor tillfälligt slocknade.

Födslovåndorna kommer plötsligt om än de hoppfullt väntande föräldrarna vet att även de kommer innan barnet skall födas. Födslovåndorna är ett tecken på den kommande födseln om än ingen vet hur länge de varar.

Men Gud har kontrollen. Så vill han också att vi skall leva vårt liv i världen, men inte av världen. Vi är Guds barn här i tiden. Guds egna skall vi också förbli. Johannes skriver: "Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom. Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har det hoppet till honom renar sig, liksom han är ren."

Guds barn har lärt känna sin Fader. De lever i förtröstan på sin himmelske Fader. Skaran som i Jesus Kristus är utvalda för att för evigt få leva med honom och en dag bli honom lika växer.

En dag lyfter arken mot en annan värld. Då sker en ny födelse. Då skådar vi likt en nyfödd ljuset i en annan värld.

Tack gode Gud! 

En mäktig syn

"I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras."

Profeten Daniel får se en mäktig syn där borta i Babel. Daniel bevarade drömmen i sitt hjärta. 

Till dina änglar Herre säg!

I morgonpsalmen sjunger vi: "Till dina änglar, Herre, säg att de mig följer på min väg, att de bevarar mig från fall, från ond, bråd död och ofärd all. Och när jag slutat livets stig, låt dem mig leda hem till dig."

Jag tänker på Guds änglahär som vanligtvis är osynlig för våra jordiska ögon. Psalmförfattaren förtröstar ytterst på Jesus. Han är den högsta fröjden som hjärtat vet. I hans vård får vi lämna nära och kära.

Så har vi av Guds nåd fått en ny dag, en vilodag, en Herrens dag då han vill möta oss i sitt ord. I stora katekesen skriver Luther angående vilodagen att vi må komma ihåg att vi dagligen lever i djävulens rike, och han vilar varken dag eller natt, utan söker överrumpla oss.

Därför måste vi städse ha Guds ord i hjärtat, på tungan och för våra öron. Guds ord står emot den onde.

"Däremot har ordet, om man med allvar betraktar, hör och använder det, en sådan kraft, att det aldrig återvänder utan frukt, utan uppväcker ett nytt förstånd, ny lust och andakt samt skapar rent hjärta och rena tankar. 

Ty det är här icke fråga om kraftlösa och döda, utan om verksamma och levande ord. Och om än ingen annan nytta eller nöd dreve oss därtill, så borde dock var och en lockas att syssla med ordet redan därför, att djävulen så skrämmes och jagas på flykten."

Tack gode Gud för ditt Ord och det beskydd som det ger oss varje dag.