Två vägar

I Matteus 7 läser vi om två vägar. En bred väg som leder till fördärvet och en smal väg som leder till livet.

I en psalm förklaras det så här: Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem. Den börjar här, den börjar nu..

Vidare beskrivs vägen i psalmen, som den helga tron på Jesus, Guds enda son. Vi vet att Jesus är vägen. Gud vill förhärliga Jesus för dig. Den tron får du ta till dig också nu.

Vägen håller. Den förändras inte och behöver inte förbättras. Jesus är ju densamme igår, idag och i evighet. Världen är nog full av de som vill bredda vägen. Om du är nära Jesus så förstår du att deras argument inte håller. Du känner igen rösten de använder: Skulle då Gud ha sagt..

Jo vägen förändras inte, men vi människor förändras så lätt. Av nåd har vi fått börja vandra på Jesusvägen. Om vi då verkligen följer Jesus i både liv och lära som ordet säger, då går vi inte vilse. När vi följer Jesus en tid ändras småningom vägens färg för våra ögon. Den blir gyllene fast sorger och motgångar möter i livet. Våra ögon ändras. Vägen är den samme och den blir kärare och kärare.

" En gyllene, en gyllene stad och med den trösten" I går följde vi en åldrig broder till gravens ro. En man som predikat och vittnat om Jesus i 50 år. En man som lärde känna Jesus redan som ung. Efter begravningen lyssnade jag på en predikan han hållit för 12 år sedan.

Denne som också hade namnet Johannes var i mycket lik Aposteln Johannes. Han vittnade om det som han hört och sett. Han var trogen sin frälsare och Jesus kallade honom hem, när hans tid var slut.

"Det dukas i himlarnas rike ett bord av heliga saliga gäster. De komma i skaror från söder och nord. De samlas från öster och väster. Säll den som har rum i Guds rike"

Säll den som har rum i Guds rike.

Förbundets man

På vandringen genom bibeln 2017 har vi idag kommit fram till Noa. I det 6. kapitlet står det: Men Noa hade funnit Nåd inför Herren. Det är en fantastisk beskrivelse av frälsningen. Den är beredd på Golgata. Blodet har runnit för hela världens synder. Men det gäller att finna den.

Varför fann Noa den. Vad står det? Om honom sades det: Denne skall trösta oss under våra händers arbete och under vår möda då vi brukar jorden som Herren har förbannat. Vi ser att Noa var utvald. Utvald av Gud.

Vi läser att det fanns en dörr till arken. Den dörren var öppen så länge Noa byggde arken. Dörren stod öppen. Många såg den. Nåden fanns där i form av en dörr.

Jag tror så enkelt att alla är utvalda av Gud. Jag är utvald. Du som läser är utvald. Dörren är öppen. Ser du att den är öppen? Johannes fick se det. Han skriver därom: Därefter såg jag och se: En dörr stod öppen i himmelen.

Nådens dörr är öppen. I Nådens ark finns det ännu rum. Vi sjunger i en sång: "den som bor där ut i, trygg och säker kan bli, tills den strandar på Ararats berg"

Nådens ark för dig genom livet till himmelen. Gud är god!

Det går en väg

Det går en väg genom ökensand till Betlehem. Känner du sången skriven av Eva Norberg Hagberg?

De vise männen fann vägen till Betlehem. Stjärnan ledde dem. De hade läst om den i skriften. De trodde. De kom fram.

Det går en väg över höjder blå. Där går pojken Jesus och tänker på vad han i templet sett. Den gamle Simeon fann Jesus i Guds hus.Han kom fram.

Det går en väg utmed sjön så klar. Jesus sade åt dem han mötte: Följ mig. De som följde honom kom fram.

Det går en väg till Jerusalem. Där på Golgata stod tre kors. Den ena rövaren trodde Jesu ord. Han kom fram.

Det går en väg till Emmaus. Lärjungarna som var på vandring dit fick Jesus med sig på vägen. De kom fram.

Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet. De som gick på den vägen kom fram. Du som går på den vägen kommer fram.

Livets träd

Jag har tidigare i höst skrivit något om Livets träd. Trädet som stod mitt i paradiset.

Johannes fick förmedla löftet från Herren: Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd som står i Guds paradis.

Jag har skrivit om strömmen här nere och floden där borta. Om träden invid floden som tjänar som läkedom för folket.

Guds folk är ett lyckligt folk. Här på jorden lever alla människor i dödsskuggans land. Oberoende om man vill se det eller inte.

Men för Guds folk lyser ljuset från Livets land. Genom tron äger vi rätt till livets träd. Vi har källan den klara, Guds ord mitt ibland oss.

Människan står alltid vid tidens gräns. Guds ord som är skrivet av Guds Ande målar alltid den bilden för oss.

Är det skrämmande? Nej det är egentligen ljuvligt. Vi har alltid en ljus och lång framtid framför oss.

Blott en dag ett ögonblick i sänder tills jag nått det goda land. På vandringen genom bibeln 2017 läste vi i går ur ordspråksboken 3:18:

Ett livets träd är visheten för dem som får tag i den, de som håller fast vid dem må prisas lyckliga.

Min vän av den frukten från livets träd har du rätt att äta. Frukten är vissheten om Jesu fullbordade verk. När det får gro i ditt hjärta växer det till ett livets träd. Ja ett livets träd för dig, din familj och Guds församling.

Genom tron på Jesus segrar du. Varför? Jo Gud har så lovat och hans löften kan du lita på. Vis är den som tror på och tar tillvara det som Gud sagt.

Bana väg för Herren

I öknen hördes rösten: Bana väg för Herren. Johannes gick före. Gud hade en speciell uppgift för honom. Jesus var i antågande. Johannes var trogen sitt kall. Han var rösten som ropar i öknen.

Jesus kommer. Johannes får vittna: Se Guds lamm som tar bort världens synder. Se Guds lamm!

Se Jesus, vila i nåden!

Gäster från Himmelen

I mitt sinne har en tid varit floden Hiddekel, eller Tigris som den också kallas. Floden Hiddekel nämns i Moseboken: Från Eden gick en flod som vattnade lustgården och som sedan delade sig i fyra huvudgrenar. Den tredje floden heter Hiddekel. Det är den som flyter öster om Assur.

Där hade den åldrige Daniel ett möte med himmelska gäster. Daniel var över 80 år och han var kvar där i Babel, i ett främmande land. Många av hans folk hade fått resa hem till Israel för att åter bygga upp Jerusalems murar.

Daniel var en av Gud utvald speciell man. Gud hade ett speciellt budskap till honom. Om Gud så vill tänkte jag skriva mera om det mötet senare. Inför Gud är ändå alla människor lika. Gud sände sin son Jesus till jorden för att människorna skulle kunna bereda sig att möta Gud.

Det står inte klart i Bibeln, om det var Jesus, som Daniel mötte där vid floden, men mycket tyder på det. Det är inte så många människor som får möta Jesus på detta sätt här nere. Bibeln vittnar dock om flera.

Efter syndafallet blev det människans lott att vända tillbaka till jorden. I Mosebokens femte kapitel står det: När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Gud säger också: Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid, på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.

Nog är det då stort att vi får möta Jesus. Han som gör allting nytt i oss. Då vi har fått möta Jesus, då är vi färdiga att möta Gud. Jesus säger: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

Tror du detta? Då har du evigt liv även om kroppen dör. Idag, eller före klockan 4 i natt fick min svärmor möta Jesus ansikte mot ansikte. På den tredje dagen på året, förrän morgonen grydde kom det gäster från himmelen. Hon fick se honom stå där vid flodens strand och han räckte ut sina händer: Välkommen hem!

Hennes tid här på jorden är slut. Strax före julen för 11 år sedan kallade Gud hastigt hem hennes make. Före julen för 10 år sedan flyttade hon hemifrån, då sjukdomen gjorde att hon inte längre kunde bo hemma. Hennes minne fördunklades men Jesus var vid hennes sida. De sista åren var hon bunden vid sängen.

Förunderliga är Herrens vägar. Han har räknat våra dagar och ger för varje dag vad vi behöver. Vi förstår inte allt. Svärmor, eller Mommo som vi kallade henne var en varm och hjärtlig människa. De sista åren fick vi inte någon direkt kontakt med henne. Men Jesus som gett henne det eviga livets hopp. Han började hennes förvandling redan de sista dagarna här nere. Hon följde oss med blicken, Hon hörde sången. Vi fick ta farväl.

Jag fick läsa för henne, förrän vi skiljdes på nyårsaftonen, om den klara floden. Floden som går ut från Guds och Lammets tron. Där på flodens strand växer träd som bär frukt tolv gånger. Trädets blad ger läkedom åt folken. De skall se hans ansikte.

Hon fick bryta upp från jorden. Hon levde med Jesus och förvandlades av honom. När kroppen bröts när och själen skulle flytta hem. Då kände vi åter varandra. Själen vilar nu i Abrahams sköte hos Gud. Där vilar också hennes kära man. De vilar i väntan på uppståndelsens härliga dag. Snart är vi alla där,

För henne har det eviga livet hemma hos Gud nu börjat. Gud gör allting nytt.

”När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas kring sina höfter. Hans kropp tycktes vara av krysolit, hans ansikte var som en blixt, hans ögon som eldsfacklor och hans armar och fötter som glänsande koppar. Ljudet av hans tal var som ett väldigt dån.”

För den rösten måste döden ge vika. Segern är vunnen!

Varför skriver Jag

Guds frid! Jag vet inte vem som läser de inlägg jag skriver. Vem du än är, så välkommen med. I Kristus är vi alla bröder och systrar.

De som känner mig vet att jag växt upp som en ganska tystlåten man. Jag har helst tänkt igenom åtminstone två gånger vad jag säger.

När jag skriver här, så är det dock mitt hjärtas sång. Det blir ganska fritt. Jag skriver om vägen till himmelen. Jesus han som är vägen. Vi vet att Jesus är Guds Ord till oss människor. Hans ofelbara ord hittar vi i Bibeln.

Jag skriver ofta för att studera Guds Ord. Bibelns ord som jag läst för lite. Det ordet är levande. Det är ett tveeggat svärd. Ibland river det och skakar om. Men det för oss hem till Gud.

Jag tror och vet att Gud också verkar i och genom oss kristna. Guds församling består av människor från olika folk och tungomål. Jesus gav en uppgift även åt oss. Att gå ut i hela världen och göra alla folk till Hans lärjungar.

Så varför skriver jag? Han har gett mig en sång, en ny sång, en lovsång till vår Gud. I bland är vi tysta, I bland är det tid att skriva och tala. I bland är det som i sången: ty harpans strängar kan jag knappast styra, de vilja ljuda alla på en gång.."

Välsignad hemfärd! Hem till vår Gud..