I Matteus 7 läser vi om två vägar. En bred väg som leder till fördärvet och en smal väg som leder till livet.
I en psalm förklaras det så här: Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem. Den börjar här, den börjar nu..
Vidare beskrivs vägen i psalmen, som den helga tron på Jesus, Guds enda son. Vi vet att Jesus är vägen. Gud vill förhärliga Jesus för dig. Den tron får du ta till dig också nu.
Vägen håller. Den förändras inte och behöver inte förbättras. Jesus är ju densamme igår, idag och i evighet. Världen är nog full av de som vill bredda vägen. Om du är nära Jesus så förstår du att deras argument inte håller. Du känner igen rösten de använder: Skulle då Gud ha sagt..
Jo vägen förändras inte, men vi människor förändras så lätt. Av nåd har vi fått börja vandra på Jesusvägen. Om vi då verkligen följer Jesus i både liv och lära som ordet säger, då går vi inte vilse. När vi följer Jesus en tid ändras småningom vägens färg för våra ögon. Den blir gyllene fast sorger och motgångar möter i livet. Våra ögon ändras. Vägen är den samme och den blir kärare och kärare.
" En gyllene, en gyllene stad och med den trösten" I går följde vi en åldrig broder till gravens ro. En man som predikat och vittnat om Jesus i 50 år. En man som lärde känna Jesus redan som ung. Efter begravningen lyssnade jag på en predikan han hållit för 12 år sedan.
Denne som också hade namnet Johannes var i mycket lik Aposteln Johannes. Han vittnade om det som han hört och sett. Han var trogen sin frälsare och Jesus kallade honom hem, när hans tid var slut.
"Det dukas i himlarnas rike ett bord av heliga saliga gäster. De komma i skaror från söder och nord. De samlas från öster och väster. Säll den som har rum i Guds rike"
Säll den som har rum i Guds rike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar