Gäster från Himmelen

I mitt sinne har en tid varit floden Hiddekel, eller Tigris som den också kallas. Floden Hiddekel nämns i Moseboken: Från Eden gick en flod som vattnade lustgården och som sedan delade sig i fyra huvudgrenar. Den tredje floden heter Hiddekel. Det är den som flyter öster om Assur.

Där hade den åldrige Daniel ett möte med himmelska gäster. Daniel var över 80 år och han var kvar där i Babel, i ett främmande land. Många av hans folk hade fått resa hem till Israel för att åter bygga upp Jerusalems murar.

Daniel var en av Gud utvald speciell man. Gud hade ett speciellt budskap till honom. Om Gud så vill tänkte jag skriva mera om det mötet senare. Inför Gud är ändå alla människor lika. Gud sände sin son Jesus till jorden för att människorna skulle kunna bereda sig att möta Gud.

Det står inte klart i Bibeln, om det var Jesus, som Daniel mötte där vid floden, men mycket tyder på det. Det är inte så många människor som får möta Jesus på detta sätt här nere. Bibeln vittnar dock om flera.

Efter syndafallet blev det människans lott att vända tillbaka till jorden. I Mosebokens femte kapitel står det: När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Gud säger också: Min Ande skall inte bli kvar i människorna för alltid, på grund av deras förvillelse. De är kött och deras tid skall vara etthundratjugo år.

Nog är det då stort att vi får möta Jesus. Han som gör allting nytt i oss. Då vi har fått möta Jesus, då är vi färdiga att möta Gud. Jesus säger: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.

Tror du detta? Då har du evigt liv även om kroppen dör. Idag, eller före klockan 4 i natt fick min svärmor möta Jesus ansikte mot ansikte. På den tredje dagen på året, förrän morgonen grydde kom det gäster från himmelen. Hon fick se honom stå där vid flodens strand och han räckte ut sina händer: Välkommen hem!

Hennes tid här på jorden är slut. Strax före julen för 11 år sedan kallade Gud hastigt hem hennes make. Före julen för 10 år sedan flyttade hon hemifrån, då sjukdomen gjorde att hon inte längre kunde bo hemma. Hennes minne fördunklades men Jesus var vid hennes sida. De sista åren var hon bunden vid sängen.

Förunderliga är Herrens vägar. Han har räknat våra dagar och ger för varje dag vad vi behöver. Vi förstår inte allt. Svärmor, eller Mommo som vi kallade henne var en varm och hjärtlig människa. De sista åren fick vi inte någon direkt kontakt med henne. Men Jesus som gett henne det eviga livets hopp. Han började hennes förvandling redan de sista dagarna här nere. Hon följde oss med blicken, Hon hörde sången. Vi fick ta farväl.

Jag fick läsa för henne, förrän vi skiljdes på nyårsaftonen, om den klara floden. Floden som går ut från Guds och Lammets tron. Där på flodens strand växer träd som bär frukt tolv gånger. Trädets blad ger läkedom åt folken. De skall se hans ansikte.

Hon fick bryta upp från jorden. Hon levde med Jesus och förvandlades av honom. När kroppen bröts när och själen skulle flytta hem. Då kände vi åter varandra. Själen vilar nu i Abrahams sköte hos Gud. Där vilar också hennes kära man. De vilar i väntan på uppståndelsens härliga dag. Snart är vi alla där,

För henne har det eviga livet hemma hos Gud nu börjat. Gud gör allting nytt.

”När jag såg upp fick jag se en man stå där, klädd i linnekläder. Han hade ett bälte av guld från Ufas kring sina höfter. Hans kropp tycktes vara av krysolit, hans ansikte var som en blixt, hans ögon som eldsfacklor och hans armar och fötter som glänsande koppar. Ljudet av hans tal var som ett väldigt dån.”

För den rösten måste döden ge vika. Segern är vunnen!