Ljus i dödens land

 "det folk som sitter i mörker ska se ett stort ljus,och för dem som bor i dödens land och skugga ska ett ljus gå upp." (Matteus 4:16)

Jesus hade bosatt sig i Kapernaum och evangelisten Matteus lyfter fram vad det innebar. I dödens land, i det land där döden kastar sin mörka skugga går ett ljus upp.

Här i tiden kommer döden som en objuden gäst. Familjefäder rycks bort mitt i livet. 

Aposteln skriver i första Korinterbrevets 15. kapitel: "Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.

Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas."

En dag skall de döda uppstå odödliga. Dödens land finns inte mer. Döden kastar inte mera sina mörka skuggor..

En kallelse hem till Gud (2)

"Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.

Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 

Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade.”

Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år när han lämnade Harran."

Abram lydde Gud. Abram gav sig iväg som Herren hade sagt Honom.

Abram lyssnade till Herrens röst. Han hörde vad Gud sade.

Vilken konrast till Babels religion som bygger på vad människan kan, förmår och gör.

Att lyssna till Guds röst medför alltid välsignelse. Det är välsignat att vänta på Herren. Att vänta på hans tid. Att vänta på hans ledning.

Att bryta upp då Gud ger marschorder. Att i tro och förtröstan invänta Guds tid. 

Hans tankar, hans planer är så mycket högre än våra tankar.

Hur vet vi när Gud talar? Hur vet vi vad som är Guds vilja?

Det får vi återkomma till om Gud så vill..

Babel - bort från Gud (1)

"Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där. 

De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 

Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen! Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”

Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde."

När vi återupptar bibelstudierna nästa vecka inleder vi med människornas uppror mot Gud i Babel. 

I Babel möter vi den fallna människans religiositet. Man bereder sig en egen väg till himlen. Vi möter en falsk enighet där Gud och hans ord inte har rum.

Men Gud som är god griper in och stoppar dårskapen. Människosläktets uppror fortsätter ändå. Antikrists anda råder och Guds ord vittnar om ett sista stort uppror vid tidens slut.

Antikrist sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.

Idag frodas det antikristliga. Den mänskliga religionen upphöjs. Världsliga tidningar har ett stort intresse för vad biskopar som Irja Askola och Mari Leppänen förmådde och förmår.

Emeritusbiskopar träder fram för att försvara agendan. Sanningen sätts åt sidan för att lyfta fram den mänskliga religionens skönhet. Motståndarna som vill stå kvar på ordets grund utmålas som fanatiker och bakåtsträvare.

Tänk så mycket bättre vi har det nu då vi "tolkar" de besvärliga bibelställena.

Inget som sker under solen är nytt. Människor spelar sitt bedrägliga spel. 

Men himmelens dörr står öppen. Kallelsen står kvar..

Kallad till himlen

Kan människan få en finare kallelse än kallelsen till himlen. 

Himlen är den plats där Gud regerar. Vi förstår att där är det gott.

Gud kallar ett i synden fallet människosläkte tillbaka hem. I kallelsen som är i Kristus finner vi också vägen. Ja Jesus är vägen, den enda som går och leder tillbaka hem till Gud.

Synden är ett hinder. För i himlen finns ingen synd. Dit till himlen kommer aldrig något av synden besmittat.

Vi har många sånger som vittnar om himlamålet:

"Himlen är mitt rätta hemland, härifrån jag längtar dit, ty här världens kalla vindar ofta vill avkyla mig."

"Ett hem i himlen åt mig skapat är när denna jorderesa ändas här. Mitt verk är slut och aftonklockan slår och tron i åskådan jag byta får."

"Jag längtar till himlen från sorger och strid att där hos min Jesus få vara och sjunga om härlighet, seger och frid och skåda hans anlete klara."

"När du Guds frid i hjärtat har din väg till himlen för, men vägen ofta kampfylld är och sinnet sorgset gör."

"Tag, Herre, mina händer uti din hand, och led mig tills jag länder till himlens land! I mörkret, som mig höljer, jag ser ej väg, men dit du går jag följer, ja, steg för steg, ja, steg för steg."

"Var går vägen, var går vägen till ett nytt Jerusalem? Var går vägen, var går vägen till ett evigt himmelskt hem? Den har Herren Jesus vandrat, korsets tunga väg så svår, för att alla de som söker evigt hopp här finna får."

"Fri från synden – salighet blott! Av hans nåd får jag himlen till min lott. Då när alla skuggor ur mitt minne går råder evig vår."

"Gud som himlen danat, lovat är ditt namn! Gåvan vi blott anat är din nådesfamn. Herrens ord oss leder så vi vägen ser. Han sin nåd utbreder, frid i själen ger. Himlens Gud vi prisar som sitt barn ej risar men sin kärlek visar!"

Ja, listan kunde göras lång. Väckelsens sångskatt har fostrat för himlen. Vi har fått himlen insjungen i våra hjärtan.

Här på himlavägen ljuder vår svaga sång. Sången stiger upp mot himlen. Och himlen ger ett återsvar:

"Du höge gäst från himlens höjd, din ankomst hälsar vi med fröjd. Du livets gåva med dig för. En syndare du salig gör."

Med önskan om ett himmelskt år. Ett år då vi får sjunga om himlen. Ett år då himlen får öppnas.

Ett år då vi väntar Jesus som skall komma på himmelens skyar..

Fridens väg

 "Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtiga kärlek.

 Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg."

Så profeterade den gamle Sakarias (Lukas 1)

I en predikan nämndes fridens väg. Jag fick en lust att närmare studera den vägen. 

- Från höjden kommer han som styr in våra fötter på fridens väg.

På fridens väg finns kunskap om frälsningen. Där öser man fritt ur källan. Där får man leva i förlåtelse för synden.

Frälsningen innehåller förlåtelse från synden. Fötterna får börja vandra på fridens väg. Vandraren får nytt mod.

Han ilar mot målet. Han glömmer det som ligger bakom. Det gångna årets börda faller av.

Han griper redan tag i segerpriset och jagar mot målet. För ögonen lyser Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus.

Himlen sänker sig ner över en frusen jord. Den kommande världens värme upplivar himlavägsvandraren.

Den smala vägen blir en ljuvlig väg. För den är fridens väg. Fridsfursten går före på den vägen. Han bereder en trygg väg för sina efterföljare.

I fjärran syns den öppna himlaporten. I fjärran hörs den höga stadens sång.

Ett nådens år har börjat. Gud är god. Stor är hans trofasthet i Kristus Jesus..

Inga diskussioner med ormen

"Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?”

Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” 

Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt."

I dagens bibelläsning läser vi om den förödande diskussionen mellan Eva och djävulen i lustgården.

Vi märker ständigt att den ondes diskussioner med människan fortsätter i samma stil.

Den onde står alltid emot Sanningen. Han står emot Guds ord som dömer honom till evig pina.

Om än den onde får människor att ändra sin uppfattning om Guds ord ändras inte ordet. Det står fast.

Nej, vi skall aldrig ge oss in i diskussioner med den onde. Endast Jesus kunde gå segrande ur diskussioner med honom.

Den onde skyr Jesus. Han skyr namnet Jesus. Han rasar mot Jesu blod.

Men han förlorar kampen. Han är redan dömd av det ord han rasade mot.

Gud verk på jorden segrar. I en påskpsalm sjunger vi: 

(Psalmboken 90)

Upp, min tunga,

att lovsjunga

hjälten som på korsets stam

för oss blödde,

led och dödde

som ett skuldlöst offerlamm!

Han ur griften,

efter skriften,

nu i ära träder fram.

Han fullgjorde

vad vi borde

och blev vår rättfärdighet.

Han avvände

vårt elände

för all tid och evighet.

I hans seger

nu vi äger

ljus och frid och salighet.

Vi förlossas,

ormen krossas,

helvetets och dödens makt

nu är bunden:

från den stunden

allt är Sonen underlagt.

Nu är helat

vad vi felat

och Guds nåd i ljuset bragt.

Gamla, unga

må lovsjunga

Faderns makt och härlighet

och frambära

Sonen ära

för så stor barmhärtighet,

Anden lova

för hans gåva:

frid och fröjd och salighet."

I dag.

"Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet." (Hebreerbrevet 13:8)

Vi har fått ett nytt år. Vi får börja på nytt. Igår var Jesus med.

Tog vi Honom med? Behövde vi Honom? Såg vi Honom eller kände Honom?

Du får själv svara. - Men han var där. Jesus kan inte ljuga för han är Gud. Han är den han är oberoende om vi ser, känner, eller bryr oss om Honom.

Jesus var med i går. Tack Jesus!

 Du är med idag Jesus. Tack Jesus!

Hur blir det då i morgon? - Är du då med Jesus?

Jag förstår att du är med om det blir en morgondag. 

Jesus, Du är den samme också i Evighet.

Du vet hur Evigheten är. För du kommer därifrån Jesus. 

Nu frågar min trötta tanke av dig Jesus. Var du med innan evigheten?

Herre du var med i begynnelsen. Du var där i början med ditt skapande Ord.