"Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet." (Första Moseboken 15:6)
Abram trodde. Han trodde på Herren. Tror jag? Tror jag på Herren?
Vad tror jag på? Vad tror du på?
Abram trodde på Herren. Han var rättfärdig inför Gud genom denna tro.
Det är alltså skillnad hur vi tror. Tron på Herren, tron på Herren Jesus räknas av Gud till rättfärdighet.
"Gör såsom Abraham gjorde, Blicka mot himlen opp! Medan du stjärnorna räknar, Växer din tro, ditt hopp."
"Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar.
Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.
Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.
Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.
Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.
Be också för mig, att ordet ges mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt förkunnar evangeliets hemlighet för vilket jag är en ambassadör i bojor. Be att jag talar så öppet och fritt som jag bör."
Så skriver aposteln i Efesierbrevet 6. Han skriver om fridens evangelium.
Om Fridsfursten Herren Jesus som är Församlingens Herre.
Hans ord får vi ta med oss ut i vardagen. Han själv går med..
Var de vise männen också kungar, som ibland antyds. Kanske, kanske inte. Vad säger Ordet?
I profeten Jesajas bok läser vi: "Stå upp, var ljus,ty ditt ljus kommer, och Herrens härlighet går upp över dig.
Se, mörker skall övertäcka jorden och töcken folken, men över dig skall Herren gå upp, hans härlighet skall uppenbaras över dig.
Hednafolk skall vandra i ditt ljus och kungar i glansen som går upp över dig.
Lyft dina ögon och se dig omkring: Alla samlas och kommer till dig. Dina söner kommer fjärran ifrån, dina döttrar bärs fram på armen.
Då skall du se det och stråla av fröjd, ditt hjärta skall bäva och vidga sig. Ty havets rikedomar skall föras till dig folkens skatter skall tillfalla dig.
Skaror av kameler skall övertäcka dig, unga kameler från Midjan och Efa. Från Saba skall de alla komma, guld och rökelse skall de bära.
De skall förkunna Herrens lov" (Jesaja 60, Sions kommande härlighet)
Var de vise männen, eller en del av dem kungar eller sitt folks furstar. Guds ord ger vissa antydningar därom. I den kristna traditionen talas det ibland om kungar. Vissa teologer anser att de var persiska furstar.
Utgående från dagens evangelietext kan vi ändå inte direkt hävda det. Men de knäböjde inför Konungen.
De gav sin ära åt Jesus. De gav av sina skatter.
Matteus skriver: "Då föll de ner och tillbad honom, och de öppnade sina skattkistor och bar fram gåvor till honom: guld, rökelse och myrra."
De hade skattkistor som kungar ofta har. Och de öppnade dem och gav åt barnet i krubban. Gåvorna behövde den fattiga familjen säkert under flykten till Egypten.
Var de kungar? Det vet vi inte. Men de fick se Jesus och tillbe Honom. Den glädjen får vi dela med de vise.
Må Jesus Kristus bli ensam kvar. Honom får vi tacka, prisa och lova för hans trofasthet.
"En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än vistas i de ogudaktigas boningar." (Psaltaren 84)
Psalmen är en psalm av Koras söner: "Saliga är de som bor i ditt hus, de lovar dig ständigt. Sela.
Saliga är de människor som har sin styrka i dig, de som har dina vägar i sitt hjärta.
När de vandrar genom tåredalen gör de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.
De går från kraft till kraft, de träder fram inför Gud på Sion."
Inkommande söndags episteltext (Hebr. 3:1-6)
"Därför, heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till.
Han var betrodd av den som hade insatt honom, liksom Mose var betrodd i hela Guds hus.
Men Jesus är värd mycket större ära än Mose, liksom byggmästaren är värd större heder än själva huset.
Varje hus är byggt av någon, men Gud är den som har byggt allt. Mose var betrodd som tjänare i hela Guds hus för att vittna om det som senare skulle förkunnas.
Men Kristus är betrodd som Son att råda över Guds hus, och hans hus är vi, när vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp som vi berömmer oss av."
När vi fått del av en himmelsk kallelse så uppmanas vi att se på Jesus. Den himmelska kallelsen eller som aposteln skriver "Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus är vår viktigaste kallelse här i livet.
När vår blick vilar på Jesus blir himlen vårt livs mål. Jesus är också den här söndagens huvudperson då temat är "I Guds hus"
Här läser vi också att vi är Guds hus då vi håller fast vid vår frimodighet och vårt hopp.
Tänk att Gud vill bo i dig och mig. Han vill hålla måltid med oss.
Till församlingen i Laodicea, den sista tidens församling vill han också komma in. Jesus säger själv: "Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig."
Tänk vilka löften Gud ger. Han låter sin röst höras. Han vill komma in och helga kyrkan.
Jesus skriver inte ut sig ur kyrkan. Han vill komma in även där han blivit utslängd.
Om än Jesus blivit utslängd ur många församlingar där man förkastar hans ord är han med där två eller tre samlas i hans namn.
Han dukar sitt bord när vi släpper in Honom. Om och där Jesus får vara med och som en församlings Herre blir det välsignat.
Om Gud så vill får jag i morgon fira måltid med Herren i Åvist.
I mina tankar kommer sångens ord:
"På Sions berg har Herren Gud berett ett härligt gästabud av feta rätter, klarat vin vars droppar glänser som rubin.
Där står ett kors på bergets topp, dit vandrar stora skaror opp, och dagen gryr kring bergets kam och röster jublar: Se, Guds Lamm!
Och bojorna på syndens slav de löses upp och faller av. Förlåtet, glömt är allt som flytt och håg och sinne blir helt nytt.
Och prydd i sina helga sår Försonarn bland sitt husfolk går och fröjdas åt sin mödas lön och sluter alla i sin bön."
Den torra björkveden ger mycket värme. Medan glöden slocknar tänker jag på helgerna som går mot sitt slut.
Jag noterar att himlen varit i fokus några dagar. På himlen lyser en stjärna. Himlaljuset strålar.
De vise männen ser hans stjärna gå upp i öster. "När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje."
Livet vinner. Dess namn är Jesus. H.E. Nissen skriver i sin andakt för den här dagen: "När du fostras av Gud kan han ta mycket ifrån dig. Men han tar aldrig sitt ord från dig."
För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. På nåt vis tror jag att det bibelordet fyller oss med värme, tacksamhet och glädje i himlen.
I himlen regerar Gud. Där är idel ljus och glädje. Där ser vi Herren Jesus. Han bär ännu märken av spikarna i sin kropp.
När vi håller oss till Guds ord härdar vi ut.
