Drömmen inför trettondagen

Guds ord är Guds ord och en människas dröm är blott en dröm. Natten till trettondagen hade jag en märklig dröm, som jag nog inte kan och vågar skriva ner.

Drömmen påminde mig ändå om den förvandling, som en gång skall ske vid Jesu återkomst.

Drömmen påminner om hur kort avståndet är mellan en människas liv här i tiden och uppståndelsen / förvandlingen vid Jesu återkomst. 

Drömmen inför trettondagen var så stark, att den ännu ett drygt dygn efteråt berör. Det som lämnar i minnet är intensiviteten vid Jesu återkomst.

Att se människor förvandlas och själv vara en av dem. Att få känna värmen och glädjen. Att få känna tryggheten inför det eviga livet.

Visst fanns det en förväntan där. Hans ansikte såg jag ändå inte. Då skulle jag inte mera skriva.

Tiden är kort hörde jag i en predikan igår. Om Gud så vill blir det en intensiv dag idag. En dag med Ordet, med hans löften, hans förbund.

Något om drömmen skriver jag ner för att minnas. Det mesta får lämna i minnet. Ett vet jag ändå. Det lönar sig att vänta i tro ännu en liten tid.

Hebreerbrevets författare skriver: "Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja och få vad han har lovat. 

Ty ännu en kort liten tid, så kommer han som skall komma, och han skall inte dröja. Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare:

Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom.

Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar."

Evig Gud - hans barn av nåd

"När jag låter moln stiga upp över jorden och regnbågen syns i skyn skall jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er"

"När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden." 

Vad innebär Guds tanke? Vad innebär det att Gud betraktar sitt förbund.

En evig Guds syn är evig. Här ser Gud ända fram till evighetens morgon. Han ser Betlehems stall. Han ser korset på Golgata kulle. Han ser paradisets portar öppnas och den tomma graven i klippan.

Han ser budskapet om frälsningen i Jesu namn och blod gå ut över hela världen. Han ser dig och mig. Han ser den sista stora dagen, uppståndelsens morgon.

Ja han ser hela denna långa tiden av nåd.

Jag läste för en tid sedan ur en andaktsbok med C.S Lewis". Han skriver att Gud är så gott som säkert inte i tiden. Hans liv består inte av ögonblick som följer varandra.

Gud har skapat tiden. Men Gud är inte beroende av tiden för han är en Evig Gud.

Men Gud använder tiden, den tid som för oss är nådatid.

Tänk att Gud i Jesus beredde sig en kropp som var lagd under tiden. Och Jesus är den förste som bär en Uppståndelsekropp.

Han bär den bortom tiden, på Faderns högra sida. Där skall de som tror på Honom en gång få vara i evighet..

Stallet, korset och himlen

"Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och som hade sett alla de stora gärningar som Herren hade gjort för Israel."

(Domarboken 2)

Här i Domarboken och i Josuas bok finner vi ett mönster som ganska långt råder ännu i dag.

När tilltron till Guds ord och hans tilltal genom ordet i det egna livet avtar och dör bort blir det ett avfall som är dödligt och evigt ifall Gud inte ger väckelsens vindar och omvändelsens nåd.

Guds folk får aldrig sluta fred med synden och acceptera den i sitt liv. Synden har alltid en plats. Platsen för Guds folks synder är på Jesus, Guds Lamm som bär och tar bort världens synd.

Trettondagen påminner oss om Guds ord. Guds ord som leder till stallet, till korset och till himlen..

Fräls oss från den onde

"Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde."

I dagens bibelläsning ingår Herrens bön, där vi ber om frälsning från den onde.

Gud hör en sådan bön. Han har frälst oss. I Jesus Kristus har vi ett beskydd som håller.

I Efesierbrevet skriver Paulus om trons sköld. "Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar."

Aposteln fortsätter: "Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.

Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga."

Aposteln ber om förbön: "Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. 

För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör."

Aposteln var ett sändebud i bojor för Evangeliets skull.

Den onde skyr evangelium. Han tål det inte. För han har stått emot det ända sedan han fick Eva att falla i synd.

Bön, ständig åkallan, bön i Anden. Fräls oss från den onde..

Jesu kärleks glöd

"Kristus, uppenbara för oss undret med din offerdöd, ur syndafallet gör oss fria i din kärleks glöd. Låt oss ständigt, vill vi be, fast i tron mot korset se." (Psalm 371)

Sjömannen Skinnari lyfter i psalmen fram den verklighet som vi kristna lever i. Syndafallet är ännu en realitet. Men Kristus har segrat på korset.

Ur syndafallet gör oss fria i din kärleksglöd. Aposteln skriver att Kristi kärlek tvingar. "Kristi kärlek driver oss, för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem."

Fridens stad - Hos Jesus

"Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes försökte hindra honom och sade: "Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig." 

Jesus svarade honom: "Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet." Då lät han det ske. 

När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. 

Och en röst från himlen sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje."

(Gårdagens bibelläsning från Matteus 3)

Vid Jesu dop hörs en röst från himmelen, Gud Faderns röst. En röst som förkunnar om den himmelska glädjen i Jesus Kristus.

Den glädjen är evig. Har vi också vår glädje där, i det himmelska, i Jesus Kristus?

Det han gjorde och gör på jorden är fullkomligt, helt och rent. 

I en Sions sång sjunger vi: "Ej jorden har den ro jag söker, min längtan bort sig blott föröker. En gäst och främling är jag här, i fridens stad mitt hem ju är. Snart är jag där!"

Ett hem i fridens stad. En glädje i Jesus Kristus..

Vy från Kapernaum, Jesu hemstad på jorden för 2000 år sedan. Idag vill han bereda sig ett hem i våra hjärtan..

Uppbrott

På sidan flammor frågar Holger Nilsson om du är redo för uppbrott från den här världen. - Ty detta kan ske 2024.

Frågan är rak. Vilket svar ger man på en sådan fråga? Vad säger Guds ord?

Skall vi vara redo för uppbrott?

I Hebreerbrevet läser vi om trons fäder: 

Om Noa läser vi: "I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro."

Om Abraham läser vi: "I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 

I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 

Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat."

Om Mose läser vi att han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning.

Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. 

Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut."

Tron är också att härda ut, att förtrösta på Gud i det okända. Trons fäder längtade till ett bättre land, det himmelska. Därför blygdes inte Gud för att kallas deras Gud, ty han hade ställt i ordning en stad åt dem.

Ordet vittnar alltså om att vi får ha en längtan till ett bättre land, till det himmelska.

I sången sjunger vi: "Ibland det ju händer jag hemlängtan får, jag längtar dit upp till den eviga vår. Att vara med Jesus, nog vore det bäst, ty här är jag främling och gäst."

Hemlängtan är en del av tron, av det kristna livet. När, om, då vi förtröstar på Jesus Kristus är vi redo för uppbrott. 

Han själv har lovat att hämta sin församling. Skulle vi då inte vänta på hans återkomst..