Kärt för Herren

"Och pröva vad som är Herren kärt." Den uppmaningen ger aposteln till efesierna. Vi vet att Herren älskar sina skapade barn, men det finns också något som är kärt för honom. 

Hur skall vi då pröva vad som är kärt? Jo genom att studera hans ord. Paulus nämner i det femte kapitlet en del mänskliga förehavanden som Herren inte gillar. Det är okärlek, otukt, orenhet, girighet, fräckt och oförnuftigt prat, tvetydigt skämt.

Men vad som är kärt för Herren är att vi är Guds efterföljare och lever i kärlek, samt tackar Gud. Han skriver: "Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn. Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. Och pröva vad som är Herren kärt.

Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället."

Ett hedniskt liv?

"I Herrens namn varnar jag er därför: lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är tomma, deras förstånd förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och i sina hjärtan hårda som sten.

Utan att skämmas kastar de sig in i utsvävningar och bedriver allt slags orenhet och får aldrig nog.

Ni däremot har verkligen lärt känna Kristus sådan han är. Ni har fått höra honom förkunnas och blivit undervisade i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne." (Efesierbrevet 4)

Vi läser att den gamla människan går under. Vi vet att framtill Jesu ankomst kommer varje människa som fötts hit till jorden också dö. Men nu talar Paulus om att den gamla människan läggs av. En kristen kan inte leva ut den gamla människans begär utan den gamla människan läggs av.

Jag går nu inte in på det som sker i dopet, utan sätter fokus på det kristna livet efter dopet. De kristna i Efesus hade lärt känna Kristus sådan han är. Den sanning som finns i Jesus hade blivit bekant för dem. De levde i en gemenskap med Jesus, där de förnyades till själ och ande.

I en tidningsartikel igår läste jag om hur väckelsekristna som anpassar sig till tidsandan ytterst sällan hittar tillbaka till den tro de en gång lämnat. I artikeln nämndes inga namn och det tänker jag inte heller göra. 

Idag har vi många präster och biskopar med väckelsbakgrund som gjort upp med sin bardomstro. Med sorg kan vi konstatera att de ofta går i främsta ledet då en ny sekulariserad och till världens normer anpassad och bunden kyrka skapas.

Paulus undervisar i den Högstes namn, i Herrens namn uppmanar han de kristna att inte leva som hedningarna. Deras tankar är tomma. Deras förstånd är förmörkat.

De är främmande för livet i Gud och deras hjärtan är hårda som sten. Paulus antyder att de är förhärdade. Förr varnades det mycket för förhärdelse och jag tror det var nyttigt. Förhärdelsen är ett fruktansvärt tillstånd,  där man inte kan ta Guds ord till sig.

Därför är det viktigt att vi skulle få nåden att känna Kristus Jesus som han är, genom den sanning som finns i Jesus. Herren Jesus bemötte alla väl, men hans budskap var att gå i frid, men synda inte härefter.

Ja hur var det som Jesus sade? "Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig." (Johannes 5)

"Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!" (Johannes 8)

Till korinterna måste Paulus säga: "Dåligt sällskap fördärvar goda seder. Nyktra till på allvar och synda inte. Några av er har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det."

Och här i Efesierbrevet 4 skriver han: "Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle."

Varför ger vi djävulen så många tillfällen?

Till likhet med Gud

"Ni har lämnat ert förra liv och lagt av den gamla människan som går under, bedragen av sina begär, och ni förnyas nu till ande och sinne. Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet." (Efesierbrevet 4)

Jag slås av djupet, klarheten och kraften i Guds ord. Tänk hur den nya människan beskrivs: "Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud."

Orden väcker en del tankar. Gud är ju helig. Ingen synd finns i honom. Nu skriver Paulus att du och jag har iklätt oss en människa skapad till likhet med Gud, till Guds avbild.

Jag diskuterade något med en vän igår om den nya kroppen, uppståndelsekroppen som Guds barn får vid Jesu återkomst. Den har ingen jordisk svaghet. Den nöts inte ut.

Vi kom också in på "svårigheten att vittna om Gud i vår jordiska bräcklighet med allt vad det innebär. Det himmelska är himmelskt och det jordiska är jordiskt.

Som ärrade, svaga och bristfälliga i oss själva får vi vittna om Gud. Men Gud har gett oss en ny klädnad. Vi har iklätt oss den nya människan skriver Paulus.

Den nya människan är skapad till likhet med Gud. Den nya människan högaktar och böjer sig under Guds ord. Guds helighet är normen.

Är detta en krävande kristendom?  Inte är det krävande då Gud själv upprätthåller allt. Men om vi vill ha en köttslig kristendom och vill leva ett världsligt liv och leva ut allt som världen bjuder och köttet har lust till då kan bibelns definition av det kristna livet bli krävande.

Vi får nog med glädje och tacksamhet ta den bibliska normen för kristet liv till oss. Den är nog vacker. Vi har iklätt oss den nya människan, som Guds ord definierar. Därför kan vi inte med gott samvete leva i synd, i konflikt med Guds ord.

Paulus kunde inte själv heller uppfylla måttet. Därför har han också en egen bekännelse i Romarbrevets sjunde kapitel: "Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig"

Nog har vi samma kamp som aposteln. Synden som bor i oss får oss att göra ont och hindrar att göra det goda. Men Paulus gläds över den nya människan skapad till likhet med Gud "Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag".

Och så lyfter han fram Herren Jesus, vilket vi också får göra: "Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre!

Jesus är vårt hopp, ett fullkomligt hopp. Därför kan jag redan denna lördagsmorgon erfara något av den himmelska glädjen. Kampen fortsätter, men vi låter Jesus leda kampen. Han går före. Vi följer honom.

Då får vi glädjas och fröjdas redan på den här sidan om Evigheten. För där Jesus är, där finns det glädje, frid och evigt hopp..

Knäpp dina händer!

En vän ringde igår. Han hade ett ärende angående den inre missionen. Men samtidigt blev jag påmind om hans resa. Idag startar han tillsammans med två andra en resa till vårt grannland i öster. Tanken är att de i morgon skall resa över gränsen för att där tjänstgöra i Guds rike i två dagar.

Jag får knäppa mina händer i bön. Knäpp du också dina händer. Vi får be att Guds rike har framgång. Att Herren Jesus skulle få bli förklarad.

Jag vet att Jesus också är med under resan, för det har han lovat. Vi får alltså be i Jesu namn och Gud hör bön..

Följ Jesus!

Gud har anförtrott oss försoningens ord. Hur använder vi nu då dessa försoningens ord? Finns de undangömda i skrivbordslådan?

Paulus skriver till församlingen i Korint att Gud gett oss försoningens tjänst. Var det här något som gällde endast på apostelns tid?

Nej, försoningens tjänst är given till de kristna. Vi är alltså sändebud för Kristus. Gud förmanar genom oss. 

"Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud."

I Jesus fanns ingen synd. Men Gud lade alla synder på honom. I vårt ställe bar han synden. Han bar den för att vi i honom  skulle stå rättfärdiga inför Gud.

För tredje advent finns det en härlig alternativ evangelietext, Joh. 1:35–37:

"Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När han såg Jesus komma sade han: "Se Guds lamm!" De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. "

Tänk hur Johannes använde den tjänst som Gud gett honom. Han stod tillsammans med två av sina lärjungar. Två som följde honom. Och när Johannes ser Jesus komma säger han till de två som står med honom:

"Se Guds Lamm! Lärjungarna hörde Johannes uppmaning. Och de två gick till Jesus. De följde Jesus.

Nu kan vi fråga oss vilka de två lärjungarna var som började följa Jesus. Jag tror att jag vet. Vi finner några antydningar. 

Men Guds vilja är idag att du är en av dem. Jag får vara den andre. Och vi får följa Jesus..

Kristi kärlek

"Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. 

Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet."

Aposteln Paulus ber för församlingen som verkar mitt i världen. I bönen ber han om att Kristus genom tron skall bo i ditt och mitt hjärta och att vi skulle lära känna Kristi kärlek. 

Vad är Kristi kärlek? Finns den i oss? Andra Korinterbrevets femte kapitel ger en bra förklaring över Kristi kärlek: "Ty Kristi kärlek driver oss, eftersom vi är övertygade om att en har dött i allas ställe, och därför har alla dött. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre skall leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem. 

Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så. Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit. 

Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord."

De två sista meningarna definierar mycket tydligt vad Kristi kärlek är: Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord.

Kristi kärlek driver oss. Är det verkligen så? Må det få vara så då Kristus genom tron bereder sig en boning i oss..

 

Guds byggnad

"Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv." (Efesierbrevet 2)

Församlingen i Efesus behöver inte mera denna undervisning. Staden hade sin glanstid under det romerska väldets tid och staden blev också viktig i Guds plan, då det kristna budskapet började gå ut över världen. 

Men vi som idag är kallade att följa Jesus behöver ännu orden som nedtecknades i ett brev som cirkulerade i församlingarna.

En församling är uppbyggd på apostlarnas och profeternas grund och Kristus Jesus är grundstenen som håller ihop bygget.

Hur kan vi idag bevara denna värdegrund som församlingen behöver? Jag förstår det så att endast genom att hålla oss till Guds ord. Där möter vi Jesus.

Paulus skriver om Jesus, hörnstenen: "Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden."