Lydia

"På sabbaten tog vi oss ut genom stadsporten och gick längs en flod där vi antog att det skulle finnas en böneplats. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade samlats där. 

En av dem som lyssnade hette Lydia. Hon handlade med purpurtyger och var från staden Tyatira, och hon hörde till dem som vördade Gud. Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig det som Paulus predikade."

I gårdagens bibelläsning i radion mötte vi Lydia, en kvinna som vördade Gud. Nu öppnar Herren ännu hennes hjärta så hon kan ta emot ordet Paulus predikade.

I mina tankar kommer bibelordet från Romarbrevet: 

"Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat".

Den goda kampen

I brevet till Timoteus skriver Paulus om den goda kampen. Paulus talar om en kamp i tro och med ett rent samvete. Samtidigt lyfter han fram hur människan kan lida skeppsbrott i tron. Vi förstår då att tron behöver vara grundad på Kristi verk och på Guds ord. Den grunden håller. Det behöver vi inte tvivla på.

Här i världen kan mycket som är gott och sunt i sig själv bli en avgud. Det kommer och tar Guds plats och ordets plats, eller tar så stor roll att det stör eller rentav kväver troslivet.

För den kristne är det livsviktigt och helt avgörande att tron blir bevarad. Paulus själv kunde säga när livets slut närmade sig att han hade fullbordat loppet och bevarat tron.

Tron får sin näring från Kristus och hans ord. Ytterst är det alltså Gud själv som bevarar och upprätthåller tron. Den goda kampen är Guds kamp. Vad lämnar då för människan? Vad blir människans del i den goda kampen?

Att ta vara på ordet. Att hållas kvar i församlingen eller gudstjänstgemenskapen och där få del av sakramenten. Gud hör bön och i bönen umgås vi med honom som är trons upphovsman och fullkomnare. Hebreerbrevets författare skriver:

" När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. 

Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. 

Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden."

Sabbatsdag hur skön du är

I en Sions sång sjunger vi: 

"Sabbatsdag hur skön du är, skänkt av Gud du är mig kär". Sången av Joel Blomqvist lyfter fram hur vi då får samlas till bön och sång. 

I en annan sång sjunger vi om hur kyrkans klockor kallar till fridfull helgdagsro.

Nu lyfter också tidningen ÖT på nätet fram ett annat sätt att fira vilodag. Av texten förstår vi att det alternativet också vinner framsteg. Tidningen skriver om tävlingsidrott och fotboll och dessa på söndagen.

Av texten framkommer det att det har varit problematiskt för några, men det är ett övergående fenomen. Jag citerar ÖT: s text:

"Som juniortränare upplevde heller inte NN att träningar och matcher på söndagar vållade några större problem. 

– Det fanns några enstaka fall när man inte fick spela söndag, men det växer bort." Citatet slut.

Så långt ÖT och tränaren. Men vad säger då Guds ord, vad säger Jesus och vad säger Luther om vilodagen? 

- Att betänkligheten för att byta ut  söndagsskolan och Gudstjänsten mot träningar och matcher nog har en grund.

Jesu budskap är att först söka Guds rike och hans rättfärdighet. Då förstår vi att söndagsskolan och Gudstjänsten, sammankomsten går före.

I katekesen läser vi om hur vi på vilodagen främst behöver umgås med ordet: 

"Tredje budet Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

Vad betyder det? Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna hör och lär det." 

Föräldrar, barn och unga mår nog bra av att det finns en dag och någon tidpunkt på den dagen som är helgad för Guds ord, bön och sång. Om detta måste växa bort prioriterar man nog fel.

Trots allt finns det sex dagar i veckan att träna och tävla. Enligt det judiska tankesättet började sabbaten kl 18 på fredagen och avslutades samma tid följande dag på lördagen. De första kristna började fira sabbat på söndagen, den dag då Jesus uppstod.

Hebreerbrevets författare skriver:

"Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi därför frimodigt gå in i det allra heligaste  på den nya och levande väg som han öppnat för oss genom förhänget, det vill säga sin kropp. Vi har en stor överstepräst över Guds hus.

Låt oss därför gå fram med ärligt hjärta i trons fulla visshet, med hjärtat renat från ont samvete och med kroppen badad i rent vatten. Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, för han som har gett oss löftet är trofast. 

Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan i stället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig."

I Guds goda händer

Herren Jesus ger oss människor ett gott råd:

"Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." (Matteus 6)

Hur finner vi då Guds rike och Guds rättfärdighet? Både Guds rike och Guds rättfärdighet kommer till oss i Hans ord och nådemedel. Där betjänar han själv oss med sin nåd.

Tidningen ÖT skriver idag under rubriken "Nej domedagen närmar sig inte" om domedagen och domedagsfruktan. Man tar då avstamp från vissa främst ickekristna rörelsers agenda där människor blir skrämda. Enligt skribenten är det ganska säkert att omkring femtusen miljoner år så slukas jorden av solen.

Skribenten bortser från klimatismen, en världsomfattande rörelse som inte ger någon lång livstid för den här planeten. Oftast talar man om några tiotals år. Hon bortser också från den domedagsklocka som vetenskapsmännen upprätthåller och som brukar vara någon minut före midnatt.

Däremot säger vår käre frälsare Herren Jesus att morgondagen bär sitt eget bekymmer. Vi får som Faderns barns söka Hans rike och hans rättfärdighet.

Och den som funnit riket och rättfärdigheten har verkligen en trygghet som överträffar allt annat. Om den tryggheten skriver också Uppenbarelseboken 21:

"Se! Nu står Guds boning bland människorna. Han ska bo hos dem, och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem. Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga, för det som förr var är borta."

Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Och han sade: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna." Sedan sade han till mig: "Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar ska jag fritt ge ur källan med livets vatten.  Den som segrar ska få detta i arv, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son."

Gud vill vara vår Gud. Vi får vara hans barn. Om vi i tro tar hans löften till oss får vi leva våra våra liv under en god Guds ansiktes sken och välsignande händer.

Frälst av nåd.

I sitt första brev till Timoteus skriver Paulus I det första kapitlet: "Men vi vet att lagen är god, om man använder den rätt och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga. Lagen är till för dem som misshandlar sin far och mor, för mördare, för dem som lever i otukt och homosexualitet, för slavhandlare, lögnare, menedare och allt annat som går emot den sunda läran, enligt evangeliet om den salige Gudens härlighet som har anförtrotts mig.

Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, jag som förr var en hädare, förföljare och våldsman. Men jag mötte barmhärtighet därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde."

Paulus skriver hur han tidigare i sin otro inte visste vad han gjorde. I otrons nit hade han blivit en hädare, förföljare och våldsman. Men otron och dess gärningar kan bytas mot tro. Otroslivet lämnar bakom och människan tvättas ren, helgas och  förklaras rättfärdig i Kristus Jesus.

Morgonens bibelläsning vittnar om Guds godhet, om kraften i Jesu blod och frälsningen av nåd.

Rentvättad, helgad, förklarad rättfärdig

"Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande."

Paulus lyfter i första Korinterbrevets sjätte kapitel fram hur orättfärdiga inte skall ärva Guds rike. Han lyfter fram olika slags orättfärdigt leverne och skriver:

"Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike."

Vi förstår att något nytt har kommit. Människan har fått en ny Herre. I denna nya Herres Kristi namn har de blivit rentvättade från det orättfärdiga levernet. De har helgats i samma namn. Och de har blivit förklarade rättfärdiga i namnet Jesus.

Och detta har skett i vår Guds Ande. 

En ny skapelse

"Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit."

I första Korinterbrevets femte kapitel möter vi ljuvliga ord. Den som är i Kristus är en ny skapelse. Något nytt har kommit. 

Aposteln säger också i Romarbrevet 6: "Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. 

Det gamla som är förbi får vi glömma. Det gjorde också Paulus som skriver till Filipperna:

"Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus."

I Kristus har vi alltså också en kallelse till himlen, eller hem till Jesus. Fördömelsen är borta: "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus."

I dagens bibelord talas det om att vi skall ställas inför Kristi domstol. Liksom Paulus får vi bära på en längtan att få vara hemma hos Herren: "Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont."