Den vita stenen

I vardagsrummet på spisen har jag en vit sten. Den är ett minne från en vandring i Kuusamo. Jag betraktar den nu som då. Den vita stenen blev viktig för mig under nyårsmötet 2015 då en vän och broder predikade över brevet till Pergamon.

I Pergamon rasade striden hård för där hade den onde rest sin tron. När jag nu på morgonen betraktar den vita stenen förstår jag och känner hur striden rasar hård i min hemförsamling Pedersöre.

"Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska jag ge av det dolda mannat. Och jag ska ge honom en vit sten, och på stenen är skrivet ett nytt namn som ingen känner utom den som får det."

Den vita stenen är ett vittnesmål om fritt passage vid domen. Jesus vittnar om ett nytt namn som finns på den vita stenen som han själv ger. Den som får stenen känner det nya namnet.

Frikänd! Frikänd för Jesus skull. Utkallad! Utkallad ur världen av Jesus. Han Herren Jesus är med de sina intill tidens slut. Han är trofast när den onde ryter. Han är trofast när människor lockar till avfall.

Den som förtröstar på Jesus har det gott även då den onde vill resa upp sin tron, genom att erbjuda en annan kristendom. 

Församlingen i Pergamon kallades till omvändelse "Vänd därför om! Annars kommer jag snart till dig och strider mot dem med min muns svärd."

Gud har låtit omvändelsens predikan ljuda över nejden i dessa dagar. Nejden har fått höra att Jesus kommer snart. Kraftig åska har rasat och skrämmande molnformationer har visat sig på himlen (källa ÖT). 

Men allt fortsätter som förr. Villfarelsens ande vill stänga både ögon, öron och hjärtan. Villfarelsens ande vill bedöva den som tror på Jesus. Det blir likt grodan i den kokande kitteln som inte anar att döden närmar sig fast vattnet närmar sig kokpunkten.

När människan dör den andliga döden blir mörker till ljus. Sanning blir till lögn o.s.v.

Striden som rasar där den onde reser sin tron är inte till fullo synlig för ögat. Därför behöver vi Guds ord och hans Ande.  

"Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt."

Den andra döden

Jesus avslutar brevet till Smyrna med orden: "Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Den som segrar ska inte skadas av den andra döden."

Den andra döden är att bli förvisad bort från Guds ansikte. "Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år."

"Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."

"Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna och de sexuellt omoraliska, ockultisterna, avgudadyrkarna och alla lögnare, de ska få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden."

Det är inte roligt att skriva om förtappelsen. Men Guds ord vittnar om att den som genom synd och otro förkastar Guds nåd stryker ut sitt namn ur livets bok.

Budskapet om de två utgångarna finns i hela bibeln. Den onde har inget gott att erbjuda människan. Därför är det så viktigt att kunna höra vad Anden säger till församlingarna. Den seger som vanns och vinns i Jesu blod räddar den som tror på Jesus från den andra döden.

Stor är Guds trofasthet. 

Det andra brevet

"Så säger den förste och den siste, han som var död och som lever igen: Jag känner ditt lidande och din fattigdom – men du är rik! – och hur du hånas av dem som kallar sig judar men inte är annat än en Satans synagoga."

Jag tänkte att jag under semestern, när tillfälle ges skulle stanna upp inför vart och ett av de sju församlingsbreven. Brevet till församlingen i Smyrna är det kortaste, men ett dyrbart brev.

Man fick lida och Jesus kände den fattigdom som rådde i Smyrna. Jesus presenterar sig som den förste och den siste. I uppenbarelseboken använder Jesus den benämningen tre gånger. Han var död men lever igen.

Jesus lever! Det är en stor tröst. Han dog för att också vi skall få leva. När Gud ger oss nåden att få ta de orden till oss måste rädslan vika. 

"Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."

För den fattiga och lidande församlingen i Smyrna hade Gud berett en stad dit hundar, ockultister, sexuellt omoraliska och lögnare inte har tillträde. Guds dom är rättvis och i Evigheten får Smyrnas fattiga och den fattige Lasarus fröjdas.

Därför var man redan rik i Smyrna. Man ägde Jesus och därigenom alla Guds löften. Man fick utstå hån från falska kristna, som egentligen var djävulens tjänare och hantlangare. Likt sin fader Djävulen röt dessa falska bekännare och ville ta modet av Jesu vänner.

"Var inte rädd för vad du ska få utstå. Se, djävulen kommer att sätta några av er i fängelse för att ni ska prövas, och ni kommer att lida i tio dagar. Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona."

En annan ande (villfarelsens ande)

"Mina älskade, tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. 

Så känner ni igen Guds Ande: varje ande som bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet, den är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, den är inte från Gud. Detta är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu finns i världen."

Aposteln Johannes skriver om hur de som är från världen talar utifrån världen och världen lyssnar till dem. 

Den som inte är av Gud lyssnar inte till den apostoliska förkunnelsen. De kan inte ta emot den. Det är allvarliga ord, som visar på förhärdelsens makt, på syndens makt att bedra.

Sanningens Ande byts mot villfarelsens ande. Som människor ställs vi inför valsituationer och om vi bedrövar Guds Helige Ande leds vi slutligen av villfarelsens ande.

Villfarelsens ande lyfter fram en annan Kristus, en falsk kopia som är lösgjord från skriftens budskap. Människan kan t.ex. säga "Jesus älskar alla" och det är ju sant. Han dog för hela världens syndaskuld och Guds vilja är att alla människor skall bli frälsta.

Men bakom budskapet om Jesu kärlek finns en falsk underton. Jesus själv vittnar ju t.ex. om att han hatar nikolaiternas gärningar.

Villfarelsens ande för människan fel. Den kommer med falsk tröst och bedövar en människas samvete. Den talar aldrig om sann omvändelse till Kristus och hans ord.

Sanningens Ande och villfarelsens ande kan inte förenas för den senare är utgången från djävulen.

I världen pågår en strid och en polarisering. Liksom vetet en gång skall skiljas från ogräset, ser vi redan hur ogräset liksom bekänner färg. Men ordet uppmanar oss att inte gå och rensa. 

Som Guds folk behöver vi be om nåd att kunna älska de som går bort. Ja även de som smädar och öppet visar sitt hat behöver vi kunna älska. Det är inte lätt och vi behöver inte heller kasta pärlor för svinen. Vi får be Gud om vishet och inte gå ut på slagfältet i egen kraft.

Vi lever i en allvarlig tid och med sorg ser vi hur människor slås av andlig blindhet och leds mot förtappelsen. 

En falsk herde leder fel eftersom denne själv är vilseledd. Men den gode Herden är ännu verksam och genom sitt ord och sin Ande söker han de vilsegångna.

Gud är god. Stor är hans trofasthet..

En modern kristen församling?

"Pedersöre skall vara en modern kristen församling" skriver några församlingsbor och uppmanar medlemmarna att rösta på Mia. Kyrkoherdevalet är ett linjeval skriver man. 

I en liknelse som Jesus berättar befaller husets Herre tjänarna att gå ut på gator och gränder i staden och hämta hit fattiga, handikappade, blinda och lama. 

Behövs det nu någon som är modernare än Jesus, han som är och som var och som kommer?

Finns det rum för Jesus som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod i den förnyade moderna församlingen?

Det kommer många frågor då man följer med olika inlägg av de som vill ha en förnyad kyrka...

 

En annan ande (1)

Josua och Kaleb hade en annan ande än de 10 övriga spejarna som Mose sände ut för att bespeja Kanaans land.

På Herrens befallning hade Mose sänt ut 12 spejare, som var och en var huvudmän för sina stammar. Männen skulle vara ledare.

Kaleb var av Juda stam och Josua var av Efraims stam. 

Under 40 dagars tid skulle de bespeja landet. 10 av männen var otrogna och det ledde slutligen till att det blev oro och uppror efter att rapporten hade givits åt Mose och Aron och hela Israels församling.

Folket ville välja en ny ledare åt sig och vända tillbaka till Egypten.

Josua och Kaleb rev sönder sina kläder och vittnade: "Landet som vi har vandrat igenom och spejat i är ett mycket, mycket gott land.  Om Herren har behag till oss, ska han föra oss in i det landet och ge det åt oss, ett land som flödar av mjölk och honung. Men var inte upproriska mot Herren och var inte rädda för folket i landet, för de ska bli som en munsbit för oss. Deras beskydd har vikit ifrån dem, men Herren är med oss. Var inte rädda för dem.”

Ändå ville folket stena Josua och Kaleb. Men Herren ingrep genom att Herrens härlighet visade sig i Uppenbarelsetältet.

De tio otrogna dog genom en hemsökelse. Och av de som dragit ut ur Egypten var det endast Josua och Kaleb som fick komma in i det utlovade landet.

I Moseboken läser vi: "Här i öknen ska era döda kroppar falla, alla ni som har blivit mönstrade och är tjugo år eller äldre, eftersom ni har klagat mot mig. 

Ingen av er ska komma in i det land som jag med upplyft hand lovade er att få bo i, ingen utom Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son. 

Men era barn, som ni sade skulle bli fiendens byte, dem ska jag föra in där, och de ska lära känna det land som ni har förkastat. Men era döda kroppar ska falla här i öknen."

Idag lever vi i en tid då folket gör uppror mot Gud och hans ord. Man vill välja sin egen ledare utan att rådfråga Gud och hans ord. Och det kommer att sluta illa. Vi märker att en annan ande råder.

Den som har Guds Ande kan aldrig böja sig inför upproret mot Gud. Han är trofast och endast under hans ledning bevaras tron och vi når fram till det utlovade landet.

Inför uppbrott och förvandling

"Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn! Och det är vi också. Världen känner oss inte, eftersom den inte har lärt känna honom. 

Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är."

Det finns mycket tankar efter sommarmötet, men över allt vilar en stor tacksamhet. Guds folks glädje är att vi för Jesu skull är Guds barn.

Gud har omsorg om sina barn här i världen. För världen är vi ett främmande folk, eftersom vi inte vill ta för sig av det som världen erbjuder. Världen, och de vars hjärta är i världen förstår sig inte på Guds barn, eftersom de inte lever på den här världens vis.

Vi påmindes flera gånger om att Jesus skall uppenbara sig synligt och det ord han gett oss är att det sker snart. Vi vet inte riktigt vad snart betyder, men Anden uppmanar till en glädjefull förväntan.

En gång skall vi bli lika Jesus. Gud skall omplantera sitt folk på en ny jord. Nu är vi inte ännu där och på den här jorden finns det faror och fiender. Men under Guds beskydd är det ändå så gott att vara..

"När en tanke flög, när en suck sig smög, båda gingo upp till höjden. Fri från syndens band, ren i Kedars land, själen njöt av himlafröjden."