Vi ger inte upp

Bibeläsningen för dagen för oss till andra Korinterbrevet där Paulus skriver:

"Därför, när vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst, så ger vi inte upp. Vi har tagit avstånd från allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord, utan lägger öppet fram sanningen och överlämnar oss inför Gud åt varje människas samvete."

Guds oförfalskade ord mötte en dyster verklighet om vilken aposteln konstaterar: "Den här världens gud har förblindat de otroendes sinnen så att de inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild."

Den här världens gud är djävulen. Guds avbild är Jesus Kristus. Det går inte att tjäna båda. Djävulen förblindar, men ordet om Kristus har makt att öppna ögonen. Paulus behövde inte förlita sig på några knep. Han höll fram Guds ord oförfalskat.

Samma ord är ännu världens hopp..

Molnstoden

 "Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten."

Herren ledde Israels barn på vandringen mot det utlovade landet. Monstoden eller molnpelaren och eldpelaren var ett moln av strålande härlighet som omgav Gud när han uppenbarade sig.

För ingen kan se Gud ansikte mot ansikte och leva. Om än Gud talade med Mose som när en man talar med en man kunde han inte se Guds ansikte.

Jesus vittnar om hur han själv en dag skall uppenbara sig i ett moln."Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet." Den dagen när Jesus åter blir synlig sker stora saker. 

Det land dit Herren själv ledde Israels barn d.v.s. Kanaans land eller Israel som vi känner det idag är det klaraste tidstecknet som Jesus ger åt de sina för att de skall veta att dagen närmar sig. 

När Jesus vittnat om sin återkomst fortsätter han. "Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig."

Han gav dem också en liknelse: "Se på fikonträdet och alla andra träd. När ni ser att de knoppas, förstår ni av er själva att sommaren redan är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser detta hända, att Guds rike är nära. 

Jag säger er sanningen: Det här släktet ska inte förgå förrän allt detta sker. Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."

Sabbatsbudet

"Sex dagar ska du arbeta, men på sjunde dagen ska du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden ska du ha vilodag."

Jag minns inte att jag tidigare skulle ha fäst mig vid den här versen i andra Mosebokens 34. kapitel. Skaparen vet vad människan behöver. 

Mose är andra gången på Sinais berg för att på nytt skriva ner buden. De första tavlorna hade ju Mose söndrat i sin vrede över folkets synd med guldkalven.

De första tavlorna var Guds verk "Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna." På ett annat ställe står det "skriven med Guds finger".

Men även på de nya tavlorna är det samma budskap. "Herren sade till Mose: ”Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem ska jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder."

Vi märker att Guds ord inte förändras. Idag är det inte så många som har det tunga arbetet att skörda och så. Men frestelsen att glömma vilodagen är lika konkret.

Hur lyder då det bud som alltså fanns på båda tavlorna?

"Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete, inte heller din son eller dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, eller främlingen som bor hos dig inom dina portar. För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den."

I Katekesen läser vi:

"Tredje budet: Tänk på vilodagen, så att du helgar den.

Vad betyder det? Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte föraktar predikan och Guds ord, utan håller det heligt, gärna hör och lär det.

Ordet och Uppenbarelsetältet

I morse tänkte jag på Herren Gud. Jag tänkte på gudsmannen Mose och hans möten med Gud. I andra moseboken läser vi om hur Mose slog upp Uppenbarelsetältet långt ifrån lägret. Det står att var och en som ville rådfråga Herren måste gå ut till Uppenbarelsetältet.

När Mose gick in i tältet sänkte sig molnstoden och blev stående vid ingången till tältet och Herren talade med Mose. ”Och Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan.”

Mose fick höra av Herren att han hade funnit nåd för Guds ögon och att han var känd vid namn av Gud.

Mina tankar om Gud behöver jag inte beskriva, om än det var gott att tänka på skaparen i morgonens timmar. Gud uppenbarar sig för människan genom Ordet. Johannes skriver om Ordet som var i begynnelsen. Ordet som var hos Gud. Ordet som var Gud.

Johannes skriver vidare om hur ordet kom till världen i mänsklig gestalt och bodde bland oss (tältade bland oss).

Tänk att vi kan se denna Guds härlighet och känna hans närvaro i morgonens timmar. Jesus går ännu med sitt folk. Tänk att vi har funnit nåd för Guds ögon.

Herren beskyddar sitt folk

"Jerusalem omges av berg, och Herren omger sitt folk från nu och till evig tid." Så ljuder bibelordet i dagens lösen. 

I en annan översättning står det: Liksom bergen omger Jerusalem omger Herren sitt folk från nu och  till evig tid. 

Psaltarpsalmen 125 är trösterik läsning:

"En vallfartssång.

De som förtröstar på Herren

är som Sions berg.

Det rubbas inte,

det står kvar för evigt.

Jerusalem omges av berg,

och Herren omger sitt folk

från nu och till evig tid.

Ogudaktighetens spira

skall inte vila

över de rättfärdigas arvslott,

för att de rättfärdiga

inte skall räcka ut

sina händer till orättfärdighet.

Gör gott, Herre, mot de goda,

mot dem som har uppriktiga hjärtan.

Men dem som viker av

på krokiga vägar

skall Herren föra bort

tillsammans med ogärningsmännen.

Frid över Israel!"

På bilden syns Pedersöre kyrka. En byggnad som brunnit och drabbats av vattenskador och som hotas av människans uppror mot Gud och hans ord. Men Sions berg rubbas inte.

Det som förr var

Bibelordet som mötte mig den här morgonen ljuder: "Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta."

Genom tron ser vi in i framtiden och i tro sätter vi våra fötter på den nya jorden under den nya himlen och vi känner att det är ljuvligt och gott.

Guds löften och ord är ljuvliga för själen. Den nya himlen och den nya jorden skapas av Gud genom hans ord. Vi vet hur den jord där vi nu lever skapades för Gud har berättat det för sina barn: "Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt."

Gud är Ande och osynlig för människans öga. Han skapade världen genom sitt ord. I ordet gör han sig synlig för den nya människan som sätter sitt hopp till Guds son som är sann Gud och sann människa.

Han Jesus var redan i begynnelsen. Han var hos Gud och han var Gud. Och han är vägen till den nya jorden. Så vi känner vägen och griper tag i ordet. Och en gång är vi där..

I tro

Häromdagen lyssnade jag till trons kapitel och igår kväll hörde jag litet av en diskussion om tron.

Nog är det gott då Gud talar och människan tror. "Genom tron förstår vi att världen skapats genom ett ord från Gud"

Genom samma ord ger han tro. Paulus skriver "Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord."

Men alla ord ger inte tro. I världen sägs och skrivs mycket som föder otro. Guds ord och Kristi ord däremot "talar" tro.

Bibeln vittnar om hur Gud verkar i människan Genom tron. Människan som lever i tro har gemenskap med Gud.

Den onde angriper ordet som ger tro och vill få människan att ifrågasätta det och hamna i otro. När människan förleds bort från ordet blir det så som Jakob skriver. Hon liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. 

Som Guds folk är vi kallade att vara barmhärtiga mot de som tvivlar. Det är vi också då vi predikar tro.

I tron föds också en längtan som går i uppfyllelse för Guds ord består i evighet. "Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem."