Ett ord från Gud

Herrens utvalde apostel Paulus skriver till de troende i Galatien: "Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus, som har offrat sig själv för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern efter vår Guds och Fars vilja."

Han framför ett budskap från Gud och från Jesus. Han berättar att ett offer framburits och att Gud öppnat en räddningsväg.

Ibland kan man sjunka så djupt in i det goda budskapet i Bibeln att man inte hör vad som sker runt omkring oss.

Igår satt jag och läste Galaterbrevet och ett av barnen gjorde sina läxor bredvid mig. Han hade ett budskap till mig, men jag reagerade inte.

Han var trött på religionsboken som handlade om allt slags "ludd" och inte om Jesus. Vi studerade boken en stund tillsammans och jag höll nog med.

I den religionsboken hade man nog faktiskt lyckats dölja det goda och glada budskapet rätt väl. Och boken var också sällsynt tungläst.

Det handlade om olika etiska frågor och var väl nog helt ok, men kopplingen till Jesus, till räddningsvägen var nog väl gömd.

Nu vill jag inte döma ut religionsboken efter att snabbt bläddrat igenom den, men barnets klagan och analysen av innehållet i boken gav mig en tankeställare.

Religion utan Jesus, utan räddningsvägen är faktiskt tråkigt tyckte vi samstämmigt. 

Men för vissa kan det vara fängslande och förrädiskt noterar vi när vi läser Galaterbrevet. Där hade man med glädje tagit emot ett nytt evangelium som verkade bygga på vad människan gör och uträttar i stället för vad Gud gjort i Jesus Kristus och kraften i det budskapet.

Paulus skriver att Jesus offrat sig för att rädda oss ur något, ur en nuvarande ond tidsålder. Nog är det ett enkelt, kraftigt och klart budskap. Ett ord som Gud ställt fram för oss genom sin apostel.

En räddningsväg måste ju märkas tydligt och den skall också lysa klart i mörkret så att människor finner den och blir räddade.

Tänk vilken Gud vi har som har räddat oss och klart och tydligt vill leda in oss på räddningsvägen.

Religionsboken däremot behöver jag nog studera noggrannare. Kanske vi finner Jesus och Guds kraft även där..

 

Var inte rädda!

"Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. 

Han är inte här, han har uppstått som han har sagt! Kom och se platsen där han låg. Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Nu har jag sagt er det."

De skyndade då genast i väg från graven. Med bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar."

Jag har läst en del om Jesu uppståndelse, ett tema som fyller oss med glädje. Guds folk behöver möten med den uppståndne.

Kvinnorna beger sig på uppdrag av ängeln med bud till lärjungarna att Jesus lever. På vägen, mitt i sitt uppdrag möter de själv den uppståndne och han talar till dem:

"De skyndade då genast i väg från graven. Med bävan och stor glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar.

Plötsligt mötte Jesus dem och hälsade dem. De kom fram och höll om hans fötter och tillbad honom. Då sade Jesus till dem: "Var inte rädda! Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen. Där ska de få se mig."

Av Guds stora nåd har vi fått möta den uppståndne. Han kommer till oss i sitt ord och han fyller oss med glädje, en glädje annorlunda en jordisk glädje.

För glädjen i Herren är evig och sann.

Mot det Eviga

Morgonens bibelord kommer från Psaltaren och är dess sista vers: Allt som andas ska prisa Herren! Halleluja!

"Han helar dem som har förkrossade hjärtan och förbinder deras sår."

"Stor är vår Herre och väldig i kraft, hans förstånd är utan gräns. Herren stöder de ödmjuka, men de gudlösa slår han till jorden."

"Han låter gräset gro på bergen och ger föda åt djuren, åt korpens ungar som ropar."

"Herren har sin glädje i dem som vördar honom, som hoppas på hans nåd."

"Allt som andas ska prisa Herren! Halleluja!"

Det sägs att Psaltaren och Romarbrevet var de käraste bibelböckerna för Luther. Jag tror att allt Guds ord är nyttigt till undervisning och vägledning, samt ytterst till Herrens lov.

Inför den nya veckan tar jag med mig ett bibelord av Paulus som Gud präntat in i mitt sinne under helgen: 

"Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves."

Guds ord uppmanar oss att leva till Herrens ära, till att prisa hans namn och tacka honom för hans godhet och ledning. Det som görs i Herren är aldrig förgäves.

Vi kan inte förstå allt under den korta tid vi är här nere. Men livet i Herren fortsätter ju. Jag tror att jag är den jag är även i Evigheten. 

Det onyttiga, synden, felstegen, tårarna, besvikelsen, modlösheten, allt det svåra lämnar här. Men då det fört oss närmare Herren är även den välsignelsen med i Evigheten.

Gud ger oss en utmätt tid här på jorden. Den följs av ett förvandlat liv i Evigheten. Det som här nere görs i Herren har evighetsvärde, resten förmultnar bort.

Paulus skriver förunderligt: "Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor."

Han leder oss här nere och allt han gör är gott och fullkomligt. Men det fortsätter. Det som sker i Evigheten bygger på det som vi gör i Herren här nere. Här tar vi Jesus med på färden och han leder genom det som kan kännas som brännhet öken, smärtans och tårarnas dal.

Men Jesus leder vidare in i det utlovade landet in i Guds stad mot Lammets bröllop, den stora måltiden i Guds rike och allt som han har berett där.

"Allt som andas ska prisa Herren! Halleluja!"

Slutmålet för ögonen

Här på jorden blir inte allt som vi tänkt det. Även en kristen möter motgångar och tron prövas. Även arbetet i Guds rike prövas. Då är det gott att tro på en allsmäktig och god Gud men minnas att Bibeln också vittnar om ondskans andemakter i himlarymden.

Guds prövade tjänare Paulus skriver: "Inte så att jag redan har gripit det eller redan har nått målet, men jag jagar efter att gripa det eftersom jag själv är gripen av Kristus Jesus.

Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus."

Världen kan inte tåla friden med Gud som ges i kraft av Jesus kors och segerrika uppståndelse.

Paulus skriver att många lever som fiender till Kristi kors. Men korset är ett Guds barns ära.

"Korset blott, korset blott, må förbli min ära, tills på andra stranden jag får dig vara nära."

Gud är god!

Livets krona ges inte halvvägs

"Ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst."

Jesus förberedde sina lärjungar på vad som komma skulle. Ingen blir krönt på halva vägen. Men den som av Guds nåd håller ut till slutet blir frälst.

Som människor faller vi och kan t.o.m. förringa eller förneka tron. Men då är det viktigt att vi får nåden att begråta vår synd och blir upplyftade och upprättade av Herren.

Jesus säger också mycket tydligt till sina lärjungar: "Den som bekänner mig inför människorna ska också jag bekänna inför min Far i himlen. Men den som förnekar mig inför människorna ska också jag förneka inför min Far i himlen."

Jesus och Petrus

"Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

När Matteus återgett hur Jesus förnedrades inför Stora rådet beskriver han därefter hur Petrus förnekar sin slagne, föraktade och övergivne Mästare.  

När tjänsteflickan säger till Petrus att han var ju också med Jesus svarar han henne: "Jag vet inte vad du pratar om." 

En stund senare kommer en annan tjänsteflicka och säger: "Han där var med Jesus från Nasaret." Petrus nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen."

Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt avslöjar dig." Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.

Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.

Människan är svag. Det är lätt att bekänna Jesu namn när man är mitt i hopen som lovsjunger och prisar Gud. Men när människan sedan ensam möter motgångar är hon svag. När alla andra överger Jesus är det inte lätt att bekänna Jesu namn.

Jesus övergav ända inte Petrus som förnekade sin mästare när mörkrets krafter härjade. Den fallne Petrus fick en blick av Jesus och då fick Petrus begråta sin grova synd.

Om dessa tiga

"När han närmade sig sluttningen av Olivberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla kraftgärningar de hade fått se: 

"Välsignad är han som kommer, kungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" 

Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar!" Han svarade: "Jag säger er: Om de tiger, kommer stenarna att ropa."

Lukas återger en händelse när Jesus red in i Jerusalem för att korsfästas. Lärjungarna kom i fröjd och prisade Gud med hög röst. Jesu motståndare kunde inte tåla det och de bad Jesus tysta sina lärjungar.

Jesus svar är förunderligt och vittnar om att Gud inte vill att Guds barns röst skall tystna här på jorden. Och när den sedan tystnar, då talar inte stenarna utan de ropar.

Men en stund senare grät Jesus. Han grät över staden Jerusalem och egendomsfolket Israel som inte förstod den tid då Herren besökte dem.

Även hednafolken har nu en lång tid haft sin besökelsetid. Vi vet inte hur länge den ännu varar. 

Vad händer då Guds röst tystnar eller då Guds röst förvanskas? Gud talar genom sitt ord och speciellt genom sitt levande ord vår Herre Jesus.

Vad innebär det att stenarna ropar? Vi kan ana det. När Jesus gråter har Gud ett kraftigt budskap.