Då boken öppnats

Efter att Johannes fått se livets bok öppnad får han se helt nya landskap, det himmelska Kaanan. Han ser nu en ny himmel och en ny jord. 

Från Guds himmel, från Gud ser han det nya Jerusalem skänka sig ner på den nya jorden. Han ser något förunderligt, men något som varit berett redan innan jordens grund var lagd.

Gud hade i sitt ord sagt att himmel och jord måste förgås och så hade det nu skett. Han hade sagt att han gör allting nytt och Johannes fick se det.

Johannes fick höra att det nya Jerusalem, staden var bruden, Lammets hustru. Johannes ser det som var utlovat för trons vittnen.

Han ser staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud. Guds boning står bland folket. Hindren d.v.s. synden är borta. Avbilderna möter sin skapare.

Hur kan människan vara där? När Gud hade blåst in sin livsande i människan planterade han en lustgård för människan. Redan i Eden stod livets träd.

Och där i det nya Jerusalem står också livets träd med läkedom för folken. Ditin får komma endast de som är skrivna i Livets bok som tillhör Lammet.

Jesus!

För honom är allt detta skapat. I Eden skedde det första bröllopet mellan Adam och Eva. I det nya Jerusalem får Lammet sin hustru. 

Gud använder begrepp för trohet när han ger orden åt Johannes att beskriva det kommande. 

Guds folk är idag trolovad med Jesus. Bröllopsfesten blir i Evigheten hos Gud. Ja vad kan man mera säga med ord?

Amen, kom Herre Jesus!

Livets bok eller eldsjön

Det 20 kapitlets slut är verkligen dramatiskt. Himmel och jord måste fly för Guds ansikte. "För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem."

Av någon anledning verkar det vara så att när människan saknar en levande tro på Jesus så börjar man nästan dyrka skapelsen. Men den kan aldrig bestå inför Guds granskande ögon. För den finns det ingen plats.

Men tänk vem som kan bestå! Den som är renad i Jesu blod. Himmel och jord kan inte bestå, men ett Jesu vittne får stå vid Jesu sida och höra honom säga de ljuva orden "här är jag och barnen som Gud gett mig.'

"Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far. Därför skäms han inte för att kalla dem bröder, när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig."

Det är gott då Jesus fått skriva in namnet i Livets bok med sitt eget blod. För Jesu vänner finns en underbar framtidsdag. Alla hot, allt som kan skada visas bort från Guds ansikte.

"Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. Och om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön."

Martyrernas själar

"När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret själarna av dem som hade blivit slaktade för Guds ord och för vittnesbördet som de hade. 

De ropade med stark röst: "Herre, du som är helig och sann! Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?" 

Och var och en av dem fick en vit dräkt, och de blev tillsagda att vila ännu en liten tid, tills deras medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fulltaliga."

Johannes ser senare troner, och de som satt på dem fick rätt att döma. Han såg själarna av dem som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörd och Guds ord och som inte hade tillbett vilddjuret och dess bild eller tagit emot märket på sin panna eller sin hand. 

De levde och regerade med Kristus i tusen år. I Anden kan vi ana hur ett Jesu vittnes frälsta själ regerar med Kristus. För Johannes var det säkert trosstyrkande att få se hur hans bröder apostlarna hade det gott hos Jesus.

Själv var han ensam kvar. Hans kropp var fängslad på Patmos men Anden fick se in i Guds eviga värld.

Bibeln har nog fokus på kroppens uppståndelse vid Jesu ankomst. Jag tror att det är den dagen vi får ha i vårt hjärta.

Trons vittnens vittnesbörd visar på Jesus långt efter att deras jordiska livstid tagit slut. Redan på det sättet regerar de med Kristus. Deras gärningar följer dem. Från sitt eget verk får de vila delaktiga av Kristi seger.

Nog finns det tröst i allt Gud ord..

Tusenårsriket

Det finns kristna som talar om ett tusenårsrike här på jorden efter Kristi återkomst. Tanken grundar sig rätt långt på Uppenbarelsebokens 20 kapitel.

Gud har av någon anledning valt att inte uppenbara så mycket om livet på jorden efter att Jesus kommit tillbaka. Men vad sägs i det 20. kapitlet i Bibelns sista bok?

Johannes ser Djävulen bli bunden i tusen år. Därefter skall han släppas lös för en kort tid. Johannes ser troner och de som satt på dem får makt att döma. Därefter ser Johannes själarna av martyrerna och av de som inte tillbett vilddjuret, dess bild, eller tagit emot dess märke.

Dessa levde och regerade med Kristus i tusen år. De andra döda levde inte förrän de tusen åren gått. Här talas det alltså om själar som levde och regerade. 

I psaltaren står det "Herrens undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen." En annan översättning blir: Herrens undervisning återför eller omvänder själen.

Jesus säger "Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. "

Vad hade hänt med de själar som inte levde? Hade de dött i otro förledda av vilddjuren?

Johannes förklarar att här talas det om den första uppståndelsen. Och den som uppstått med Jesus har övervunnit döden. Den andra döden har ingen makt över de som regerar med Kristus de tusen åren.

"Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år." När de tusen åren nått sitt slut finns det ännu människor på jorden. Den onde släpps lös och förleder folken.

"De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet."

Det 20 kapitlet är ett märkligt kapitel. Gud har ett budskap till sitt folk. Inget vilddjur kan beröva en Jesu väns själ. Han vakar över den.

Gud har berett en viloplats för själen. Redan nu i nåden, för evigt hos Gud och det nya livet efter uppståndelsens morgon.

Det som skriften lämnar i dunkelhet behöver vi inte krampaktigt skapa någon teologi om. Det som Anden uppenbarar får vi tacka Gud för.

En gång stillade Jesus Petrus nyfikenhet: "Petrus vände sig om och såg att lärjungen som Jesus älskade följde efter, han som vid måltiden hade lutat sig mot Jesu bröst och frågat: "Herre, vem är det som ska förråda dig?" 

När Petrus såg honom frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" Jesus svarade: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!"

Det är gott att få följa Jesus dit han för oss.

Alltid salig fast ej alltid glad

Petrus skriver "Vem kan göra er något ont om ni brinner för det goda? Ja, även om ni skulle få lida för det som är rätt är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 

Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har. 

Men gör det ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om ert goda levnadssätt i Kristus får skämmas för sitt förtal.  

Det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än för onda gärningar."

Jakob skriver: "Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona som Gud har lovat dem som älskar honom. 

Ingen som blir frestad ska säga: "Det är Gud som frestar mig." Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 

Var och en som frestas dras och lockas av sitt eget begär. När sedan begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. Bedra inte er själva, mina älskade bröder."

Och den praktiske Jakob fortsätter: "Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. Om någon är ordets hörare men inte dess görare liknar han en man som ser sitt ansikte i en spegel. 

När han har sett sig själv och gått sin väg glömmer han genast hur han såg ut. Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag och blir kvar i den, inte som en glömsk hörare utan som en verklig görare, han blir salig i det han gör."

I dag är det en ny nådens dag beredd av Gud. Vi får tacka honom för att vi saliga för Jesu skull får gå in i dagens uppdrag.

Att få vara salig

I Uppenbarelseboken hittar vi sju saligprisningar.  "Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära."

Det är gott att få ha Bibelns tidsbegrepp klart, tiden är kort och evigheten lång.

"Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid." Här finner vi glädjens och lycklighetens sanna källa, insikten om att Gud har kallat mig till den stora och finaste festmåltiden som hållits. Den som börjar och har inget slut.

Lycklig är den som tar emot Guds nåd i Jesus Kristus. "Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden."

Lycklig är den som tror sina synder förlåtna och lever i nåden. "Se, jag kommer som en tjuv. Salig är den som vakar och bevarar sina kläder, så att han inte går naken och man ser hans skam."

" Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de ska vara Guds och Kristi präster och regera med honom i tusen år." Lycklig är den själ som får se Jesus då ögonen sluts för denna världen.

"Saliga är de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de får vila sig från sina mödor, för deras gärningar följer dem." Jesus har besegrat döden och han är den gode herden på båda sidorna om livets flod.

Och slutligen, salig och lycklig är den som får ha Guds ord med sig varje dag "Och se, jag kommer snart. Salig är den som håller fast vid profetians ord i denna bok."

I bergspredikan finner vi 9 saligprisningar och Jesus uppenbarar sju för Johannes. Aposteln Petrus har också ett budskap "Saliga är ni om ni hånas för Kristi namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er."

Om Guds Ande vilar över människan får vi leva som Guds avbild, i Kristus här och nu ända fram till evighetens dag.

"Se, jag gör allting nytt."

Han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt." Det nya Jerusalem, den heliga staden verkar vara centrum på den nya jorden. 

Där står Guds boning mitt bland människorna. Han bor hos dem, de är hans folk. 

Abraham trodde och visste att grundvalarna till staden var fasta. På grundstenarna till stadsmuren stod namnen på Jesu apostlar.

Vid portarna står namnen på Israels tolv stammar. Innebyggarna är av alla folk och stammar, men jag tror att där talas endast ett språk som vi märker av Bibelns vittnesbörd om den nya sången.

De sjöng en ny sång inför tronen, och ingen kunde lära sig den sången utom de som är friköpta från jorden. 

In i staden kommer bara de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet. Är det då under att vi ständigt vill skriva om Jesus?

De av jordens invånare som har sina namn skrivna i livets bok vilar alltid i Jesu famn. Jesus är nu och i all evighet deras herde.