I ett fjärran land, uppå en kulle

På dagen då påskalammet skulle utses, den 10. april år 573 före Kristus får profeten Hesekiel se mäktiga syner.

Herrens hand kommer över profeten och i syner från Gud förs han till Israels land, till ett mycket högt berg. På berget låg söderut något som liknade en stad.

Där får han möta en man som såg ut att vara av koppar. Han hade ett snöre av linne i sin hand, samt en mätstång. Mannen med linnet och mätstången stod i stadens port.

Hesekiel får se den kommande Gudsstaden. Profeten får se templet, den östra porten, den yttre förgården och den norra porten. Han får se den södra porten och portar till den inre förgården.

Han får se tempelbyggnaden och tempelsalen, det allra heligaste. Han får se heliga keruber stå mellan två palmer. Keruberna hade två ansikten, ett människoansikte och ett lejonansikte.

Han ser altaret av trä. Han ser bordet som skall stå inför Herrens ansikte. Han får se templets omgivningar och blir förd till porten, den port som vette åt öster.

Och se, Härligheten från Israels Gud kom från öster. Hans röst var som dånet av väldiga vatten. Jorden lystes upp av hans härlighet.

Hesekiel faller ner på sitt ansikte. Herrens härlighet kom in i templet genom den port som låg mot öster.

Och se, Herrens härlighet uppfyllde templet. Han hör någon tala inifrån templet medan en man står bredvid honom. Han säger åt Hesekiel: "Människobarn, detta är platsen för min tron, platsen för mina fötter, där jag vill bo bland Israels barn för evigt."

Två vägar, ett träd planterat vid vattenbäckar

Den första psalmen i psaltaren beskriver två vägar. Den jordiska författaren är okänd men vi förstår att det är den Helige Ande som är upphovet till psalmens budskap. Det varnas för de ogudaktigas råd, att gå på syndares väg och att trivas och fördriva sin tid bland bespottare.

Sedan beskrivs den goda vägen. Där har man sin glädje i Herrens undervisning. Man högaktar och tar i tro och glädje emot allt som Gud lär och undervisar om i sitt ord. Man begrundar Guds ord både dag och natt. Man både läser och lyssnar till det. När man möter Guds ord så inser man att det är ord från Herren till mig. Visst gäller det alla människor men i ordet talar Gud till mig, till mitt hjärta.

Den som går på den goda vägen är som ett träd planterat vid vattenbäckar. Ett träd som bär frukt i rätt tid. Ett träd vars blad inte vissnar. En vandrare på den goda vägen får näring till sin tro från Guds ord. Herren känner de rättfärdigas väg. Herren utstakar i sitt ord den rätta vägen, Jesus den goda vägen, vägen till salighet.

En snövit värld och en snövit tron.

På fredag väntas ihållande snöfall och flera minusgrader. Björkarna är redan gröna hos oss och snart fylls de av frost och snö.

Aposteln skriver om att det finns ett hopp om att skapelsen skall bli befriad från förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet. Guds ord vittnar alltså om att även för skapelsen väntar en frihet i härligheten.

Även skapelsen lider här i tiden. Skapelsen lider för människans synd. Men även för skapelsen väntar en härlighet då lidandet inte mera finns. Det kommer en tid då svanpar inte fryser fast i snö och is. Det kommer en tid då björkarnas näpna små löv inte bränns av snö, köld och kalla vindar.

Skapelsen skall nå fram till Guds barns härliga frihet. Det är Jesus Guds son som för människor till Guds barns härliga frihet. På samma sätt är det också Gud som reparerar den skada som människan och människans synd förorsakar skapelsen.

Den slutliga upprättelsen ser vi vid Jesu återkomst och i den nya himlen och jorden. Före den dagen kommer människor med något som är i stället för Jesus och mot Jesus. De här tendenserna ser vi i också i miljörörelsen.

Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Ordet våndas används i Bibeln ofta om födslovåndor inför förlossning. Inför Jesu ankomst kan Guds barn som bär Kristi Ande se tecken i naturen och skapelsen som vittnar om att Jesu ankomst närmar sig.

Liksom kvinnan känner att barnet snart skall födas känner Guds barn som är en del av Guds skapelse att dagen då Guds barns härliga frihet fulländas inför en snövit tron närmar sig.

Därför kan tankarna gå från en snötäckt jord till en snövit tron. Gud har allt under kontroll. Han vårdar även sparven, svanparet och björken. Synden däremot för människan bort från Gud och sakta närmar sig slutet för människans nådetid här på jorden.

Här nere föds vi genom Jesus till Guds barn. Däruppe fulländas barnaskapet. Vägen går via en snövit tron. Han som sitter på tronen skall vi ge äran åt. Den tillhör ingen annan.

Skapelsen väntar och längtar

Igår hade jag möjlighet att ta en kort paus vid ett litet träsk och beundra skapelsens skönhet. En skapelse som vittnar om en god Gud som ingenting är omöjligt för.

På träsket seglade ett svanpar mäktigt och majästetiskt. Mindre sjöfåglar "väsnades" längre bort. Men i skapelsen finns ändå en rädsla. Svanparet var inte riktigt övertygat om mina goda avsikter.

När Gud gjorde ett förbund med Noa och hans efterkommande märker vi en ordning som Gud satt i skapelsen. Människorna uppmanades att vara fruktsamma och uppfylla jorden. Gud fortsatte: Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden, över alla fåglar under himlen.

När jag vid träskets kant försiktigt närmar mig svanparet får jag konstatera att det som Gud sagt ännu gäller.

Paulus skriver att själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Svanparet däremot litade nog inte riktigt på det Guds barn som rörde sig längs vasskanten.

Paulus vittnar om att skapelsen blivit lagd under förgängelsen, dock inte av fri vilja utan genom Guds vilja. Gud lade alltså skapelsen under förgängelsen. Människans syndafall hade konsekvenser för skapelsen.

Skapelsens hopp är förbundet med att Guds barn uppenbaras. Inte med att någon smyger vid vasskanten utan med något mycket större.

Anden själv vittnar om att vi är Guds barn

"Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn." Ett barn är alltid arvinge. Tidigare granskade vi vilket arv djävulen ger åt sina barn.

Som Guds barn väntar oss ett annat arv. Som Guds arvingar är vi Kristi medarvingar. Om vi här lider med Kristus kommer vi en gång att förhärligas med honom.

Den här tidens lidanden kan inte jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.

Det är något så oerhört ljuvligt att vi inte riktigt kan fatta det. Men till den härligheten som väntar finns det vittnen...

Född av Gud

Johannes vittnar om de som fått rätten att bli Guds barn: "De är inte födda av blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja utan av Gud.

Således är vi genom Herren Jesus verkligen Guds barn. I Romarbrevet 8 skriver aposteln:  "Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn.

Till de kristna i Rom skriver Paulus "Ni lever i Anden eftersom (om) Guds Ande bor i er. Aposteln är tydlig "Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.

Varför känner vi då inte alltid av Kristi Ande. Aposteln har också svaret på den känslan, som vi som Guds barn ändå så ofta med sorg får känna. "Om Kristus bor i er är kroppen visserligen död på grund av synden, men Anden är liv på grund av rättfärdigheten.

Med andra ord. Att vara uppfylld av Kristi Ande innebär inte att vi hoppar och studsar hit och dit och ständigt ropar Halleluja. Kristi Ande verkade också i publikanen som suckade "Förbarma dig över mig arma syndare".

Till publikanen och syndare, till människor som insett sitt tillstånd och  behöver Jesus har aposteln ljuvliga ord: Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

Åter får vi säga. Tack gode Gud!

Rätten att bli Guds barn

Johannes vittnar också om Guds barn i sitt evangelium: Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Vem skall man taga emot för att få rätten att bli ett barn åt Gud? Johannes vittnar om honom. Han hade skapat världen. Han kom till den värld han skapat men den tog inte emot honom. Han kom till det folk som hans fader kallat till sitt folk, men de tog inte emot honom.

Sedan kommer de ljuvliga orden som inleds med ett men. De som inte förkastat eller förkastar honom. Den som tar emot Jesus som sin frälsare, sin personlige frälsare. Åt honom ger Jesus rätten att bli Guds barn.

Den som tror på Jesu namn. Den som känner Jesus som både Gud och människa får rätten till det största som finns på jorden. Rätten att bli Guds barn.

Tack käre Jesus! Tack gode Fader!