"att hålla fast"

Aposteln Paulus beskriver i Filipperbrevet hur en kristen med en levande tro "bör" leva. "Han glömmer det som ligger bakom och sträcker sig mot det som ligger framför."

Han jagar mot målet för att vinna segerpriset. Segerpriset definierar han som Guds kallelse till himlen i Kristus Jesus. Vi lever i en tid då många som bär det kristna namnet fullständigt har glömt vad Kristus Jesus innebär.

Nu vill jag inte ifrågasätta någons tro, för det är vi inte kallade till. Däremot ifrågasätter jag kraftigt tidsandan och definieringen av vad kristen tro innebär idag.

Greta Thunberg möter Påven basunerades det ut i kristen media igår. Eller var det påven som möter Greta, vem som hade äran var man litet osäker över. I artikeln spekulerades det om hur kristna kunde hjälpa Greta i hennes kamp.

Framför våra ögon växer nu ändetidens världsreligion fram. På ytan ser det kanske vackert ut och målen och motiven kan verka ädla. Men finner vi Kristus Jesus där? Finner vi den Jesus som bär världens synd och uppstår i en himmelsk härlighets kropp?

Ändetidens  'falska kristendom" är tom och glädjelös. Aposteln däremot uppmanar Guds barn att glädja sig i Herren. För att glädjen skall kunna fortgå uppmanas Guds folk att se upp för de onda arbetarna (de lagiska).

Ett Guds barn får tjäna Gud genom hans Ande och ha sin ära i Jesus Kristus och inte i det yttre. Ett Guds barn gläds över att ha funnit Kristus. Det som världen strävar efter räknas som skräp, jämfört med att vinna Kristus och bli funnen i honom.

Visst har vi orsak att glädjas. Varje dag får vi ösa ur den skatt som Gud gett oss, Bibelns ord. Även vår bräckliga kropp kommer en dag att bli lik Kristi härlighetskropp när vi möter honom i himlarymden vid hans ankomst.

Ditt livs mål

I en gudstjänst ställdes frågan: "Vad är ditt livs mål?" Ja vad är målet i ditt och mitt liv här på jorden? Predikanten gjorde det lättare för oss och svarade själv på frågan. "Målet är att en gång nå fram till Himmelen"

Jag har litet funderat över svaret och kunnat konstatera att det var ett mycket bibliskt svar. Mitt mål är att en gång nå fram till Himmelen! Ett sådant mål har även de forna "heliga" haft. De bekände sig vara gäster och främlingar på jorden.

Vems gäster var de på jorden? De var Guds gäster här den tid som Gud berett och utmätt. När deras tid som gäster här nere rann ut gick de hem. Tänk om vi ännu kunde lyfta fram himlamålet ännu klarare?

Mitt mål är att en gång få komma till Himmelen. När jag minns det målet varje ny dag kan även den dystraste dagen få ett himmelskt skimmer. På en av Gud förutbestämd dag ilar jag över mållinjen och är då hemma hos Jesus.

Har även du min vän samma mål? Då träffas vi där hemma..

Ett nattligt möte med Jesus.

Efter att Paulus vittnar om sin tro inför stora rådet fördes han bort till fästningen. En konflikt hade uppstått mellan sadduccerna och farisseerna efter Pauli vittnesbörd och befälhavaren hade varit rädd att de skulle slita Paulus i stycken.

Sedan på natten står åter Jesus där hos sin utvalde tjänare. Jesus talar till Paulus: Var frimodig! Såsom du vittnat om mig i Jerusalem måste du vittna om mig även i Rom.

Jesus överger inte sina tjänare..

Paulus möter Jesus på nytt

Paulus reste till Jerusalem medveten om att bojor väntade honom. Även profeten Agabus från Judeen vittnade om att bojor väntade Paulus.

När sedan Paulus efter att han fängslats tillåts vittna om sin tro för folket vittnar han om mötet med Jesus på vägen till Damaskus. Han vittnar också om ett andra möte med Jesus i templet i Jerusalem.

Jesus hade där uppmanat Paulus att skyndsamt lämna Jerusalem, för folket där kommer inte att ta emot Paulus vittnesbörd om Jesus.

Paulus får också tala ut med Jesus. Han berättar för sin Herre om hur han förföljde och lät fängsla och piska de som trodde på Jesus. Paulus talar ut om hur han vaktade Stefanus mördares mantlar medan de dödade Jesu vittne.

Av Jesus får Paulus höra: "gå, jag skall sända dig långt bort till hedningarna." Paulus var alltså en apostel, sänd av Jesus själv.

Omvändelsen till Gud, tron på vår Herre Jesus

När Paulus tar avsked av de äldste i Efesus sammanfattar han för dem vad han predikat. För både judar och greker har han vittnat och predikat om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus Kristus.

Tron på Jesus frälser en människa. I Jesus Kristus erbjuder Gud frälsning åt människor ur alla folk och stammar.

Och Paulus reser vidare för att fullborda den uppgift han fått av Herren Jesus: "att vittna om Guds nåds evangelium".

"Tron erbjuden åt alla"

När Paulus talar på Aereopagen vittnar han om att Gud har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka Kristus från de döda. Gud har bestämt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom Jesus Kristus.

Gud kallar därför människor till omvändelse. Ja Paulus säger att han befaller människor överallt att omvända sig.

En del började håna Paulus när de hörde honom tala om uppståndelse från de döda, medan andra sade att vi vill höra dig tala mera om detta igen.

Några kom till tro då de tog vara på det Guds ord som Paulus predikade. Och Paulus reste vidare till Korint.

"Ta av dig dina skor"

Medan Josua var vid Jeriko lyfte han en gång blicken och fick se en man med ett draget svärd stå där framför honom.

Josua går fram till mannen och frågar: "Tillhör du oss eller våra fiender?" Josua får ett förunderligt svar: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här, Nu har jag kommit."

Vid de orden faller Josua ner till jorden på sitt ansikte och tillber Honom. Han frågar: "Vad har min Herre för budskap till sin tjänare?"

Josua hör budskapet: "Ta av dig dina skor, för platsen där du står är helig mark." Och Josua gjorde så. Han visade ödmjukhet och respekt för mannen, den förhistoriska Jesus som visade sig för Josua.

Har du någon gång närmat dig Jesus med någon fråga. Kanske frågan har varit stor och brännande. Du har legat i bön inför Jesus fötter och ropat till honom.

Kanske även du har fått det ljuvliga budskapet. Ta av dig skorna. Jag har nu kommit hit. Följ du mig!

Sådan är han frälsaren. Han tar befälet. Alla misslyckanden, allt söndrigt, allt bristfälligt får vi lämna inför honom. Av blicken förstår vi att vi får följa honom. Han reser oss och vandringen fortsätter.

Han har kommit hit. Han var här. Han är här. Visst lönar det sig att någon gång höja blicken...